O

K, visst, Röda Khmerernas terrorvälde i Kambodja var hemskt och vidrigt. Det inser väl varenda människa vid det här laget. Två miljoner döda, inbördeskrig, glasögonförbud, tvångsgrönavågande. Pot Pot var ingen trevlig man, och det är det väl inte någon som påstår (...möjligen med undantag av Jan Myrdal, så förfärligt intellektuell att han intar positioner som för oss mindre begåvade framstår som slickande av diktatorstövlar och advokatyr för brott mot mänskligheten, men som säkert i hans egen tankevärld formligen skiner med konsekvensens och logikens klara ljus.)

Nåväl, men vem, förutom Myrdal, försvarar Pol Pot? Frågan ställs med anledning av dagens Debatt med Jan Josefsson. Inte ens Stefan Lindgren, som vad jag förstod släpats dit som Den Siste Kommunisten, med uppdrag att klä skott för all upprördhet som Josefsson försökte pumpa upp mot Pol Pots svenska medlöpare, inte ens Lindgren hade något gott att säga om Kambodjas före detta diktator eller det politiska system han skapade. Bara några påpekanden om att USAs terrorbombningar av det lilla landet också kan ha bidragit till de höga dödstalen.

Så varför är det då så intressant och relevant att tala om Pol Pot? I studion hade Josefsson för övrigt släppt in Kristian Gerner, historieprofessor som försvarar staten Israel i vått och torrt. Det blir lätt ofrivilligt komiskt när en försvarare av en slags statsterror riktad mot oskyldiga ska läsa lusen av (före detta) försvarare för en annan statsterror. Precis som vänsterdebattören Kajsa Ekis Ekman sade; det pågår i dag en massa konflikter, extremt blodiga sådana, världen runt; Israel, Irak, Afghanistan, listan kan göras mycket längre. I Irak beräknas ungefär en miljon ha mist livet som ett direkt resultat av George W Bushs invasion av landet. Men ofta känns det som att det är mindre intressant att gräva i dessa pågående konflikter. När får vi se Josefsson ställa Jan Björklund mot väggen för att han ville att Sverige skulle haka på USAs blodiga kortsåg i Irak? När blir det Kristian Gerners tur att svara på varför han stödjer en rasistisk apartheidstat som mördar barn? Den här fixeringen vid kommunismens brott som högern masturberar i all oändlighet har ett klart och tydligt syfte; att skyla över de förbrytelser som pågår i dag, varje dag, i kapitalismens, marknadsekonomins och demokratins namn. Och tyvärr låter alltför många journalister bli att tänka steget längre. Det är ju trots allt lättare att jaga förlorarna från i går än att ge sig på vinnarna av idag.

I fallet Kambodja blir det extra tydligt. De kambodjaner som mördats av Pol Pots vansinniga bödlar är pedagogiska lik, som ska hängas ut till allmän beskådan och varnagel. "Se här, så här går det när ni försöker er på att skapa ett bättre samhälle. Lika bra att ni ger upp alla världsförbättrarambitioner, de slutar bara i elände". Att USAs terrorbombningar (fler bomber fälldes över det lilla landet av USA än hela de allierades sammanlagda bombningar under andra världskriget) kan ha bidragit till att ha livet av så många människor talar man däremot tyst om. Siffran två miljoner döda kambodjaner nöts in i vårt medvetande, men sällan påminner någon oss om att ett liknande folkmord begicks i grannlandet Indonesien av USAs marionett, diktatorn Suharto. Pedagogiska lik. Och mindre pedagogiska sådana. Tänk på det nästa gång Josefsson eller någon annan mindre inspirerad journalist försöker stryka dina fördomar och din lathet medhårs med kletigt konventionella sanningar. Det kalla kriget hade faktiskt två konkurrerande supermakter som begick allehanda vidrigheter, även om vi nu i efterhand av segraren serveras en godnattsaga om det godas rena kamp mot ondskans imperium. Och inte blev det då slut på folkmord och förbrytelser bara för att den ena supermakten trillade av pinn, om nu någon hade inbillat sig det.