Idag meddelar USAs liberale president att han avser trappa upp det meningslösa kriget i Afghanistan med 30000 soldater. Varje soldat beräknas kosta den amerikanska staten en miljon dollar. Man kan ju leka med tanken; hur mycket fattigdomsbekämpning skulle den summa Obama nu satsar på krig räcka till i Afghanistan? Vilken metod är mest effektivt om man vill lägga grunden för demokrati och fred?

Jag vet inte hur många som tror att Obama kan vinna sitt krig. Bedömare i USA menar att han måste posera som krigshök några år, eftersom liberaler alltid blir knäsvaga när de skälls för fredsduvor av den konservativa högern. Så fler människor måste dö så att USAs liberale president kan ge sken av att ta i med hårdhandskarna. Möjligen kan kriget komma att trappas ner eller avslutas om Obama blir omvald 2012.

Bara cyniskt snack från den USA-hatande vänstern? Tvärtom. Många inom Obamas administration delar uppfattningen att kriget i Afghanistan inte kan vinnas och att en upptrappning är vansinne. Bland annat vicepresident Joe Biden. Han kanske har en klarare minnesbild än Obama av hur ryssarna körde fast i den afghanska kvicksanden och öste ner dyra pengar i ett krigsäventyr med oklart syfte.
I slutändan valde Obama att inte lyssna på förnuftets röster, eftersom det kanske skulle kosta honom inrikespolitiska poäng på kort sikt. Därmed har han återigen bevisat sitt dåliga omdöme och sitt svaga och vacklande ledarskap.

I går valde Honduras som väntat högerpolitikern Pepe Lobos till ny president, i ett val där den demokratiska oppositionen uppmanat till bojkott. Det enda rätta, inget val genomfört under presscensur och förföljelse av den politiska oppositionen förtjänar att kallas demokratiskt! Men valresultatet kommer självklart att användas av högern för att släta över kuppen i juni. Inte minst behöver folkpartiet och centern en räddningsplanka. De samarbetar genom den liberala internationalen direkt med kuppmakaren Micheletti, som nyligen valdes till internationalens vice ordförande.

Obama har i Honduras vacklat fram och tillbaks mellan olika positioner på ett märkligt oskickligt sätt. Man undrar om det bara är politisk klantighet, eller om kuppen genomfördes med USAs goda minne och man bara spelat för galleriet? Från början krävde Obama att den avsatte president Zelaya skulle återinsättas som villkor för att erkänna valresultatet. Det ändrades till ett ovillkorat erkännande. Vilket naturligtvis tacksamt togs emot av Micheletti (som själv inte kandiderade). Kuppmakarna lyckades i sitt uppsåt; en vänsterinriktad president avsattes och Honduras avskärmas från den latinamerikanska regionala gemenskapen, tänkt som en motvikt mot den hungrige grannen i norr.

För Latinamerika är kuppen i Honduras en dyster påminnelse. Generalerna (den hondurensiske kuppgeneralen tränades på School of the Americas, USAs tortyrskola med inriktning på demokratibekämpning), fascisterna och antidemokraterna står fortfarande i kulisserna och väntar på sin chans. För en kontinent där snart sagt varje land utsatts för militärkupper och juntastyre är det inte ett hypotetiskt scenario. Den nuvarande demokratiska vänstervåg som sveper genom Latinamerika har kunnat överleva i ett läge där storebror i norr haft händerna fulla på annat håll. Men nu bygger USA upp sin truppnärvaro, med nya baser i Colombia. Strategiskt lokaliserade för en attack på Venezuela eller något annat land som inte lägger sig platt för "den gode grannen" i norr.

Frågan ställdes till Obama på ett möte med de 32 latinamerikanska länderna i Trinidad, Tobago. "Är du en fånge"? Håller dina eliter, ekonomiska, politiska och militära, dig gisslan och tvingar dig att fatta det ena dåliga beslutet efter det andra, mot din vilja? Eller var du hela tiden "more of the same", snarare än "change we can believe in"?