Plötsligt händer det! Borgerlighetens kandidater har försökt mumla sig igenom hela valrörelsen utan att tala klarspråk om den lönedumpning som blir resultatet av EUs inre marknad och fria rörlighet för arbetskraften, så som det mejslats ut i EUs grundlag och tolkats av EG-domstolen. Den så kallade Laval-domen som nekar fackföreningsrörelsen rätten att agera mot företag som importerar arbetskraft från andra länder, arbetskraft som tvingas jobba för ersättningar under kollektivavtalen, är en klar signal. Lönedumpning är inledd och ska fortsätta. Det kommer såklart att skapa en press neråt på löner och ersättningar i de flesta EU-länder. I ett Europa där skillnaderna fortfarande är enorma mellan rika och fattiga länder och regioner finns det alltid någon som är beredd att göra jobbet billigare och utan den ena eller andra försäkringen. EU riskerar på det här sättet att bli löntagarnas mardröm och en grogrund för galoppande främlingsfientlighet. I Storbritannien hörs redan slogan som "british jobs for british workers".

Att få en borgerlig politiker att tala klarspråk om det här är såklart omöjligt. De gillar å ena sidan utsikten, men vill helst inte synas i bild själva. Det kan ju skrämma bort en och annan väljare som plötsligt inser vad högerpolitik egentligen handlar om. Därför var det uppfriskande att ta del av centerpartiets Abir Al-Sahlanis utläggning i en TV-sänd debatt från Helsingborg idag. Även om resonemanget var något virrigt mejslade hon fram några principiella argument:
1. För centerpartier är fackliga rättigheter inte rättigheter för individen, utan bara rättigheter för gruppen. I centerns värld är det viktigaste att individen kan sälja sin arbetskraft i vilket EU-land som helst, hur billigt som helst, och om facken protesterar mot detta för att det dumpar lönerna för alla, tough shit, det är ju "individens rättigheter" som är viktigast.
2. Al-Sahlani tyckte att det var utmärkt om lettiska arbetare kunde komma till Sverige och jobba för 15000 i månaden, även om det är långt under svenska kollektivavtal, för det innebär att de" tjänar tre gånger så mycket som de tjänar i hemlandet". Man ställer sig ju frågan var centerpartiet drar den nedre gränsen? Om arbetsgivarna plockar hit någon för att jobba för tio kronor i timmen, är det också jättebra, om det innebär att personen tjänar mer än hemma?

Det mest komiska är när personer som hejar på lönedumpning, som Al-Sahlani, sen anklagar de som vill att alla som gör samma jobb ska vara garanterade samma rättigheter för rasism. Om något är rasism är det väl att importera arbetskraft som ska utföra samma jobb som svenskar för sämre lön och sämre ersättning?

Inte mindre komiskt är det att en politiker, må så vara en borgare, så uppenbart inte vet vad hon snackar om. Att utmåla löntagarnas rättigheter som ett hot mot "individens frihet" är enastående obegåvat och ogenomtänkt. På arbetsmarknaden är alla enskilda löntagare svaga om de måste förhandla ensamma mot arbetsgivaren, som har pengarna och makten att ge eller neka anställning. Därför finns fackföreningar, vars huvuduppgift är att monopolisera utbudet av arbetskraft så att inte arbetsgivaren kan spela ut enskilda arbetstagare mot varandra i en nedåtgående budgivningsspiral där löntagaren bara kan förhandla genom att sänka sin lön. Att centerpartiets politiker inte förstår detta enkla sammanhang säger mycket om hur illa ställt det är i detta parti nuförtiden.