När man tittar runt lite på den del av internet som utgörs av extremhögerns snåriga undervegetation så slås man snabbt av vilka martyrer de ser sig som. Fjärran från sura smygrasister med smått rättshaveristiska drag blir de, när de får beskriva sig själva, modiga förkämpar för yttrandefrihet och demokrati. Tystade och bekämpade av det "mångkulturella etablissemanget" (landsförrädarna!). Att Sverigedemokraterna återkommer regelbundet som förstasidesstoff i nyhetsmedia, och alla debattprogram och alla sofftyckare av rang har etnoporr som stående punkt på dagordningen påverkar inte offermyten det ringaste.

Det finns emellertid en annan bild av verkligheten. Idag berättar DN om en modig kristdemokrat i Vellinge, Anders Alkewall, som vågade sig på att föreslå att kommunen skulle gå ut med en intresseanmälan till kommuninvånarna för att se om någon kunde tänka sig att ta emot ett ensamkommande flyktingbarn. Inte oväntat blev det kalla handen när Vellingemoderaterna, de brunblå, vägde in. Det blev dessutom en massa hotfulla mail i politikerns inbox. "I stater där det är ordning och reda gör man sig av med sådana som dig." fick han veta. Familjens bilar saboterades, de fick hem varor de inte beställt och tvingades skaffa hemliga telefonnummer.

Det här är vardag, nästan slentrian för politiker av alla kulörer. Den som vågar gå ut och kräva en generösare flyktingpolitik får räkna med trakasserier. Den som kritiserar extremhögern kan i värsta fall tvingas leva med en reell hotbild. Många politiker, framförallt på kommunnivå, skräms så till den grad att de hoppar av sina uppdrag, som Anders Alkewall. Däri ligger ett verkligt hot mot demokratin och yttrandefriheten.