Vänsterpartiet röstade i veckan som enda parti mot en upptrappning av de svenska militära insatserna i Afghanistan, sa nyhetsuppläsaren, och jag trodde att jag hört fel. Miljöpartiet kom ju nyss ut ur bunkern och krävde ett slut på det svenska deltagandet i USAs krig, vilket gav värdefull exponering på bästa sändningstid.

Eftersom media har beröringsskräck inför vänsterpartiet (som motsatt sig kriget hela tiden) så är det såklart bekvämare för dem att låta miljöpartiet vara rösten för fred i Afghanistan. Kanske det var den cyniska kalkylen som miljöpartisterna gjorde? Hur kan man annars förklara att partiet röstar mot sig själv? Röstmaximering genom att inta alla ståndpunkter samtidigt?

Miljöpartiets kappvänderi har satt myror i huvudet på fler. Birger Schalug skriver:

"Blir du förvirrad över hur ett parti kan tala så vackert sedan rösta emot sig själv så är det förståeligt. Det var exakt den sortens hyckleri som miljöpartister under hela 80-talet häcklade socialdemokrater för att ägna sig åt - säga ett, göra tvärtom. Storebror har lärt lillebror hur det går till. Både att blåsa sina medlemmar och publiken. Det är politik när den är som sämst.

Det känns tragiskt för en grön själ att behöva konstatera att det enda parti som i just denna fråga betett sig rakt hela vägen är Vänsterpartiet."