Skitstövelpolitik?
Att Mats Odell är regeringens dramaqueen var väl ingen nyhet, men utbrottet om "tobleronepolitik" når väl nya tragikomiska nivåer? Till att börja med kan man tycka att det är rätt svulstigt att en representant för en regering som på ett par år vänt ett rekordöverskott i statskassan till ett avgrundsdjupt gapande underskott har mage att med gälla övertoner anklaga någon annan för att "ta det på kortet och skicka fakturan till svenska folket". Jag kan inte tänka mig en mer träffande beskrivning av den politik Mats Odell själv står för.
Men visst, det kanske är en viss skillnad mellan att
- sänka skatterna för överklassen på lånade pengar och skicka fakturan till svenska folket
- sponsra svindyra pigjobb med lånade pengar och skicka fakturan till svenska folket
- skapa vårdnadsbidrag som ska uppmuntra svenska kvinnor att gå tillbaks till hemmafrurollen för lånade pengar och skicka fakturan till svenska folket
Själv tänkte jag inte vara sämre än Mats Odell. Tobleronepolitik? Det borgarna sysslar med är ren skitstövelpolitik. Och då snackar jag inte bara om Mats Odells MVG i härskarteknik som kampanjledare för Mosa Mona-initiativet. Förra veckan attackerade högern miljöpartiet på bred front: vulkanen på Island var visst om inte de grönas fel så åtminstone en bild av hur vi skulle få det om de fick något att säga till om. Jordkulor någon? Idag går arbetsmarknadsminister Littorin, lika charmig som Mats Odell, ut och meddelar att arbetslösa ungdomar är lata TV-spelare. Vad socialförsäkringsminister Husmark-Pehrsson anser om sjuka vill man nog inte ens veta, men hon har kanske vett att inte låta käften glappa? För ett tag sedan gick flera moderata riksdagskan
