Dags för en mer populistisk vänster?

Han är överallt just nu Lars Ohly. Som spanjorerna säger: Han dyker upp till och med i soppan! I fredags var det debatt med Carl Bildt, utrikesminister under utredning för brott mot folkrätten, som trots sina egna demokratiska trovärdighetsproblem tyckte att det var läge att varna för "Ohly och Sahlin i armkrok". I TV-utfrågningen av Jan Björklund hann folkpartiledaren med att vifta med Lars Ohly mellan burkaflörtande och virriga resonemang om varför varje jobb regeringen skapar genom skattesänkningar måste kosta nästan en miljon kronor. I Agendadebatten mellan Jan Eliasson och Carl Bildt i söndags spökade återigen vänsterpartiets partilededare, som verkar vara lovligt byte i sin frånvaro.

 

I början av valrörelsen såg det ut som att högern skulle koncentrera angreppen på vänsterpartiet och Lars Ohly, med samma billiga retorik som alltid. Men sen lugnade det ner sig. Förmodligen insåg borgarnas strateger att man genom att göra vänstern till huvudmåltavla därmed bara gjorde partiet en tjänst. Påhopp från höger har aldrig skadat vänsterpartiet, tvärtom. Men de rödgrönas beslut att lämna Afghanistan verkar ha fått högerns strateger ur balans. Kanske i ren förbittring utmålas beslutet som en kapitulation för vänsterpartiet (även om det mer liknar miljöpartiets linje).

Det är såklart ett guldläge för vänsterpartiet. Varje attack från Bild och Björklund ska vi vara tacksamma för. Vore jag strategisk rådgivare åt Lars Ohly skulle mitt råd bli; var inte rädd för att ta ut svängarna lite! Var inte rädd för att bli kallad populist av högern! En tendens de senaste åren är att borgerligheten blir alltmer populistisk och förenklar sitt politiska budskap. Jan Björklunds sliriga utfrågning i SVT i söndags var ett prima exempel på en politiker som inte plågas alltför mycket av det där vi kallar samvete. Förstå att karln till och med satt och beklagade sig över att det blev så mycket ståhej över folkpartiets burkatjafs, när vi alla vet mycket väl att Jan Björklund kallt räknar med ståhejet, planerar för ståhejet, älskar ståhejet!

Medan borgerligheten blir alltmer högerpopulistisk tycks vänstern inta rollen som finliraren med klass och stil, den som  inte sänker sig till motståndarens nivå. I debatten mellan Ohly och Bildt hade det varit lätt att torpedera utrikesminsterns tomprat om "demokratisk trovärdighet" bara genom att säga "Sudan!".

Mona Sahlin har utsetts till måltavla i sportgrenen "kast med liten toblerone" i sommar, inte bara av nazister utan till och med av borgerliga ministrar. Och inte vilka minstrar som helst: Mats Odell  och Sven-Otto Littorin. Hur svårt är det för sossarna att ge igen med samma mynt, med tanke på alla ministerkatastrofer vi sett passera i revy med regeringen Reinfeldt?

Sven-Otto Littorin avgick efter fyra års tjat om "arbetslinjen" till ett liv som bidragsmiljonär, han kommer säkerligen att följas av fler om borgarna förlorar om tre veckor. Christina Husmark-Persson har gjort sig helt osynlig sedan sjukförsäkringsdebatten. Varför kastar ingen alvedon över henne, åtminstone verbalt? När borgarna pratar om tobleronepolitik, svara med alvedonpolitik! Istället för att besvara tjuvnyp med tjuvnyp har vänstern och socialdemokraterna hittills nöjt sig med rollen som lekledaren på dagis, som tar bråkstaken åt sidan och pratar förstånd med honom. Det är inget fel med att vilja hålla hög klass och diskutera sakligt, men när motståndaren hela tiden sluggar under bältet kan det vara läge att bita ifrån.

Det är intressant att arbetarklassens och vänsterns politiker verkar vara mer måna om att hålla god ton och föra ett sakligt samtal än borgerligheten. Kanske politiker med arbetarklassbakgrund som Ohly och Sahlin känner sig pressade att bevisa att de platsar i de politiska finrummen?

Uppgiften för vänstern den här valrörelsen är att bli rösten för det stora folkliga missnöje som finns med den här regeringen. Ett missnöje som än så länge är stumt och knyter handen i fickan. En anledning till att många som drabbats av den borgerliga politiken; arbetslösa, sjuka och lågavlönade, än så länge hellre väljer sofflocket än arbetarrörelsen kanske är att de inte hittar någon på vänsterkanten som riktigt ger uttryck för den ilska som de känner? Vänstern har politiken för dem, men pratar vi deras språk? Här ligger uppgiften, men här ligger också möjligheten. Vänstern har alltid haft duktiga retoriker i sina led. Lars Ohly kan vara en lysande talare och agitator, när han tar på sig den mössan.

En slutsats man kan dra av alla opinionsmätningarna de senaste dagarna är att det finns ett tomrum på vänsterkanten som bara väntar på att fyllas. Kanske dags att lämna över det väluppfostrade finliret till sossarna och bli den sortens vänsterpartister som högern ändå alltid anklagar oss för att vara, såna som de drömmer mardrömmar om?

2010-08-31 @ 12:23:06

Det bästa vore så klart om V åkte ur riksdagen. Sedan skulle vi slippa den hycklande Ohly som lägger in sig på privatsjukhus, skickar ungarna till privatskolor samtidigt som han vill förbjuda medborgarna att göra detsamma. Dra tillbaks trupperna från Afghanistan och låta talibanerna ta över? Ja Ohlys och V:s världsbild och uppfattning om hur samhället ska se ut ligger väl närmare talibanernas än demokraters i västvärlden.
Om det är någon som ligger på låg nivå i sina angrepp är det vänsterrörelsen. Littorinaffären är ett bra exempel på detta där Aftonbladet slår upp detta som en stor sak, utan några bevis, samtidigt som man tystar ner affären där vänsterpersoner bokstavligen grips med byxorna nere i LO-lägenheter. Nåväl om knappt tre veckor är det val, och som det ser ut nu är de rödgröna chanslösa, luften kommer att bli lättare att andas, om den nuvarande regeringen får sitta kvar. Slipper vi sedan SD i riksdagen (och V, men det lär inte hända) har vi alla stor anledning att fira den 19:e september!

Tack för det magsura inlägget som är ett bra exempel på det jag skrev om, nämligen högerns fördummande retorik.

Till att börja med så vill vänstern inte "förbjuda" någon att bruka privat sjukvård eller sätta sina barn i privata skolor. Däremot tycker vi inte att skattepengar ska gå till privata företags vinster. Vill privata företag driva exempelvis skolor för skattepengar så får de göra det som icke vinstdrivande stiftelser. Och vill de starta skolor och sjukhus för egna pengar så får de såklart göra det och driva dem som de vill.

Huvudsaken är att vi satsar skattepengar på det vi skattebetalare vill ha, nämligen bra vård, omsorg, skola och äldrevård. De ska inte gå ner i privata klippares fickor och flyttas utomlands, bort från verksamheterna.

Var Lars Ohly sätter sina barn i skola skiter jag fullständigt i, och det borde du göra också. Hade han tvingat sina barn att gå i kommunal skola mot deras vilja så hade du ju gapat om det också, det vet vi ju båda två. Så länge friskolorna finns så kan man såklart inte förbjuda ett barn från att välja en sån.

Sen borde du läsa på lite om Afghanistan (se till exempel mitt inlägg här nedanför!). Vi håller på att förlora kriget mot talibanerna. Andra länder inser detta. Det behövs en civil, fredlig strategi. Krig och ockupation spelar bara fanatikerna i händerna. Men ni borgare bryr er kanske mindre om de praktiska konsekvenserna av er politik, så länge ni får pang-panga med USA och kan hata på vänstern lite?

Sen undrar jag vad det är för "nedtystad" affär du snackar om? Den som var på löpsedlarna flera dagar? Kanske Littorinaffären ändå vägde lite tyngre eftersom karl var minister?

Min farfar, som levde under nazism på 30- och 40-talen, gav mig en mycket enkel och god formel för vilka krafter som skapar sån ondska som härjade då: när den extrema vänstern möter den extrema högern, då händer grejer.

Du frågar om det är dags för en mer populistisk vänster, men den finns redan. De heter sverigedomakraterna, de är högerextrema i sin främlingsfientlighet och vänsterextrema i sin syn på ekonomin.

Den som kan historia vet att det låter bekant.

Axel: Vänsterextrema? Då vore de ju för planekonomi eller något liknande. SDs ekonomiska politik verkar ju vara totalt osammanhängande, ibland låter de som nyliberaler, ibland som nån slags vag vänster. Grundtipset är att de, precis som sina syskonpartier i Norden, kommer att stå för en högerpolitik även ekonomiskt om de någonsin får en chans att tillämpa sina idéer. Norska fremskrittspartiet är ju totalt nyliberalt t.ex.