Så visst är det logiskt att han och ett annat gäng högervridna föredettingar går ut och ger sin partiledare dödskyssen. Men inte fan är det vackert! Och Charlotte Marteus slår faktiskt huvudet på spiken i en ledare i Expressen: Om det är detta vi ser på ytan, vad har inte Mona Sahlin fått stå ut med bakom kulisserna?

Utan tvekan är det ett element av kvinnoförakt i spel. Gubbgänget hade knappast satt dolken i Göran Persson eller Ingvar Carlsson bara tre veckor innan valdagen. Sveriges första kvinnliga statsministerkandidat däremot får äta upp deras skadeglädje och "vad var det vi sa!". Men det finns också något annat. För första gången på länge behöver dessa farbröder oroa sig över att den ideologiska högerkurs som partiet under deras ledning stakade ut kan vara på väg att läggas om. Samarbetet med miljöpartiet och vänstern förändrar den politiska tyngdpunkten även inom socialdemokratin. Det kommer inte att ske mirakel över en natt. Men i allians med den nya unga generation socialdemokrater som verkar gilla Olof Palme mer än Tony Blair skulle vänstern kunna forma en politisk rörelse för en stark och väl utbyggd välfärdsstat, ökad rättvisa genom omfördelning och kanske till och med åter börja nosa på idéerna om ekonomisk demokrati. Den utvecklingen skrämmer förmodligen herrar som KO Feldt och Björn Rosengren mer än fyra år till med ett högerstyre i färd med att avveckla det som återstår av den gamla socialdemokratiska välfärdsmodellen. Egenintresset ljuger ju aldrig.

För Mona Sahlins del kan jag bara beklaga att hon har så ruttna partikamrater. Jag har lärt mig känna både sympati och respekt för henne under den här valrörelsen, trots att jag aldrig gillat det hon står för politiskt och antagligen aldrig kommer att göra det. Men att fortsätta med huvudet buret högt, och göra bra insatser som den i SVTs utfrågning, trots att det regnar småspik och spottloskor, är ett tecken på en riktig fighter. Hon och sossarna är nu inne i en negativ spiral, där dåliga nyheter föder ännu sämre nyheter. Jag tror att hon kan bryta den, med hjälp av de övriga rödgröna partierna. Helt avgörande blir vad debatten kommer att fokusera på de sista tre veckorna. Kom igen nu: Jobb! Jobb! Jobb!