Jag är trött på Lars Vilks
N
u när Lars Vilks återigen blivit kränkt när han utövar sin rätt att kränka passar många på att veva den tröttsamma cirkusen runt honom ett varv till. Och spelar därmed med i farsen. Vilks har ju själv meddelat att vi alla ingår i en enda stor konsthappening med honom i mitten, och att alla reaktioner, avståndstaganden såväl som uppmuntrande tillrop, är penseldrag på hans duk.Själv är jag bara less. Jag skiter faktiskt i om Lars Vilks bara är en avdankad konstnär som ser chanser att pimpa upp sin falnande karriär genom att visa bilder av män i Muhammedmask som har sex med varandra, eller om han faktiskt drivs av någon slags tro på att han förändrar samhället till det bättre genom att spela rasister händerna med sina stereotyper. Det känns urlakat och unket, och det är ju rätt sorgligt om det ska suga allt syre ur rummet för den relevanta och spännande konst som faktiskt görs, men som inte toppar löpsedlar eftersom den väljer mindre tacksamma angreppspunkter än muslimer.
Det hade varit trevligt om jag åtminstone hade kunnat inbilla mig att Vilks visar upp män i profetmasker som har sex med varandra för att slå ett slag för homosexuella, snarare än för att det är det bästa sättet att reta upp ortodoxa muslimer. Men vem tror egentligen det?
Uppdatering: Motbilder skriver lite mer utförligt och Bulten i Bo gör en jämförelse:
