Debattera eller dö!

En följd av att vänsterpartiet lider sitt tredje valnederlag i rad måste bli att en frisk och frejdig debatt om vänsterns nuläge och framtid tar fart. Det har varit lite tyst på den fronten rätt länge, vad jag sett. Jag hämtar förvisso ganska mycket av min politiska näring från nätet, och där är det som jag skrev i min valanalys rätt dött på vänsterkanten. Det säger jag utan att ta äran av de många flitiga bloggare och debattörer som faktiskt finns där ute och gör ett många gånger otacksamt jobb, och för det mest belönas med spamkommentarer från rasister med personliga problem. Webbplatser som ETCs (trots ständiga serverproblem som ibland gör sidan helt omöjlig att ladda) Ali Esbatis och efter omdaningen Flammans är små oaser i ett ganska torrt vänsterpolitiskt nätlandskap. Men var finns det debattforum där diskussionens vågor böljar fram och tillbaka?


Kanske försigår det en mer levande vänsterdebatt någon annanstans. På eller utanför nätet. Någon får då vänligt upplysa mig om var!

Så här har det varit ett längre tag, När jag 2005 kom tillbaka från fem års utlandsvistelse landade jag mitt i en förbittrad strid mellan höger- och vänsterfalangen i vänsterpartiet. En strid som fördes till stor del genom massmedia och upplevdes som djupt orättvis av de flesta partimedlemmar eftersom den där såklart skildrades i grovt förenklade termer och idiotförklarade varje position till vänster om mitten.

Det parti jag såg vid hemkonsten liknade inte det parti jag lämnade. Framförallt verkade man ha tappat tron på den konstruktiva debattens möjligheter att överbrygga politiska och personliga motsättningar. Den här tiden tror jag faktiskt skapade något slags trauma i vänsterpartiet, som vi fortfarande inte riktigt skakat av oss.

När såg man senast Lars Ohly eller någon annan ur partiledningen debattera någon kontroversiell fråga på ett publikt forum som internet? Alltså inte med politiska motståndare, utan med partikamrater eller oss närstående? När såg man andra partimedlemmar göra detsamma? Klart det säkert går att hitta ett och annat undantag som bekräftar regeln, men tendensen tycker jag är klar: Vi har blivit ett parti som sitter still i båten. Inte av rädsla för utfrysning eller någon slags odemokratisk partikultur. Det vore tramsigt att säga så. Men av omtanke om vårt eget omhuldade vänsterprojekt.

Tendenser till grupptänkande finns såklart i alla partier och organisationer som delar ett viktigt mål. De är nog ofta starkare i mindre organisationer som upplever sig stå inför en oförstående eller till och med fientlig omvärld. Wikipedia definierar grupptänkade som:

“A mode of thinking that people engage in when they are deeply involved in a cohesive in-group, when the members' strivings for unanimity override their motivation to realistically appraise alternative courses of action”

Jag vill inte dra alltför stora växlar på det här. Som sagt, problemet är inte de formella partistrukturerna eller att någon vill trycka ner oliktänkande.  Men jag tror att vi kanske självcensurerat oss lite de senaste åren, och undvikit att gå i polemik med varandra. Det vore isåfall den mest tragiska följden av Vägval Vänsters framfart; fick den oss att bekräfta en bild av oss själva som inte var sann då den utmålades?

I längden är det såklart förödande för en idéburen rörelse som vänsterpartiet om den idépolitiska debatten blir strykrädd och försagd. Vänstern har till sin natur en antiauktoritär dragning, även om denna i perioder övertrumfats av andra hänsyn. Framtiden är dock antiauktoritär och frihetlig, och vänsterpartiets politik på de områden där detta perspektiv blir brännhett, exempelvis integritetsfrågor, ligger mycket väl i linje med inte minst unga människors attityder. Men det är såklart omöjligt för ett parti att profilera sig som antiauktoritärt på allvar om det inte syns i hur dess medlemmar agerar.

Därför ser jag fram emot en eftervalsdebatt som lyfter på alla lock. Som visar att vi kan diskutera våra olika uppfattningar utan att misstänkliggöra varandras motiv. Som inte lurar sig själv att tro att enstaka personbyten är en mirakelkur för ett större problem. Som vitaliserar vänsterns perspektiv och flyttar fram våra positioner också i den allmänna samhällsdebatten. Debattera eller dö ut, vänsterpartiet!


Share |

Kommentarer

  • Johannes säger:

    Bra akrivet! Det jag dock sitter och funderar på. på tal om det du skrev är ifall det verkligen förekom en eftervalsdebatt efter V:s kassa val 2006. Det kanske är dumt att spekulera i iför sej, då jag knappast har någon insyn i partiet mer än nätet i princip. Men det som talar emot är väl ändå att de gick ännu mer åt h-v i det här valet än förra. Men hur som helst är det viktigt att den debatten kommer igång per omgående. Något måste göras och det finns inget att förlora. Och det är som du säger- Vänsterpartiets "val" att antingen dö ut eller komma igång med en debatt!

    2010-09-25 | 18:14:17
    Bloggadress: http://johannesc.wordpress.com
  • Staffan säger:

    Johannes: Vad jag minns var det rätt dåligt med debatt efter valet 2006. Många kände det nog som att vi ändå klarade oss hyggligt den gången, med tanke på vilka hemska år det hade varit för oss innan. Det här gången måste vi nog göra det vi borde gjort redan då.

    2010-09-25 | 18:24:41
  • Hans Ernst säger:

    Debattens vågor går inte höga.



    Ibland är det svårt att skilja partierna åt. Vissa diskussioner är så lika att man inte vet vem som sagt vad.

    De ibland obefintliga skillnaderna upplever jag som vad skiljer ICA och Konsum åt egentligen.

    Vari består dessa skillnaderna egentligen frågar jag mig.

    Budget hit och dit. Miljarderna fram och tillbaka.

    När röt Vänstern till i debatterna?

    Det legaliserade rånmönster via kapitalinternationaliseringen.

    Investmentbankerna lurar skjortan av sina kunder.

    Storbankkonkursernas cynism är ofantlig.



    När gick Vänstern fram med 6 timmars arbetsdag som ett mål att slåss för?

    Vem vill egentligen ha bilar som går i över 200 km i timmen?

    Hur ser en vänsteridealbil ut egentligen?

    Varför är hyrorna så höga?

    Sjukpengen så låg?



    Listan kan göras mycket längre.



    Men nånstans må man börja.

    Hans E

    2010-09-25 | 18:41:54
  • Staffan säger:

    En av nackdelarna med det rödgröna samarbetet har nog varit just det som du skriver, att det ibland har verkat svårt att skilja partierna åt. Skillnaderna finns där så klart, men tonas ner i retoriken av taktiska skäl. Det gäller såklart i ännu högre grad för moderaterna, som gett den helt förljugna politiska retoriken ett landsfaderligt ansikte med hundögon.



    Som jag skrev i min valanalys tror jag att vänstern tyvärr förlorat på det rödgröna samarbetet. Rent röstmässigt. Det som gör bilden lite mer komplicerad är ju att vi fick igenom mer av vår politik i överenskommelserna med de andra två partierna än vad vi vågade hoppas på innan. Utom kanske i just ekonomiska frågor.



    Jag tycker nog att vänsterpartiet gör ett rätt hyfsat jobb med att ryta ifrån mot finanskapitalism och i miljöfrågor. Tyvärr är det ju inte så många som lyssnar. Vi måste fråga oss varför.

    2010-09-25 | 19:03:36
  • Johannes säger:

    Fast man kan väl inte säga att det gick dåligt för partiet innan valet 2006 eller vad menar du med "hemska år"? EU valet 2004 gick väl, även om jag inte kommer ihåg den exakta siffran väldigt bra, liksom valet 2002 och dessförinnan 1998 (förövrigt bästa valresultatet i partiets historia). Det var trots allt efter Gudrun Schyman som partiet började gå ner sig rejält, tyvärr. Hur mycket det har med ledaren kan givetvis diskutera men nog var det en bidragande faktor.

    2010-09-25 | 19:20:06
    Bloggadress: http://johannesc.wordpress.com
  • Staffan säger:

    Jag minns det nog som rätt bedrövligt, från att jag kom hem 2005 och fram till valet. Schyman hade tvingats bort efter märkliga skatteaffärer, Janne Josefsson gjorde nån slags attackreportage där han framställde partiet som halvstalinistiskt, Vägval Vänster härjade som värst och det var nya bråk i media praktiskt taget dagligen. En rätt sönderslitande process som på kort tid fick partiet att störtdyka. I ljuset av det var kanske ett valresultat som det 2006 inte någon större förvåning.

    2010-09-25 | 19:32:20
  • Johannes säger:

    Jaha, då är jag med. Visste inte riktigt vad du syftade på bara. Ja, Schymans (enligt min mening) tråkiga sorti, Ohlys tillträde samtidigt som en "utbrytargrupp" bildades och den där dokumentären. Så medtanke på dessa saker så var ju resultat 2006 inte helt oväntat, om än dåligt. Men årets val är enligt min mening mycket mer oväntat. Här har vi haft en högerregering som drivit klassisk högerpolitik, en socialdemokrati i mer eller mindre kris och Vänsterpartiet lyckas ändå inte, trots alla "öppna mål" om du förstår vad jag menar. Det är ju nästan en bedrift faktiskt och nu gick partiet dessutom bak med 0.1% eller 0.2% och är mindre än SD. Det kan inte ses som annan än en katastrof. Därför är det somsagt viktigt att en eftervalsdebatt och analys kommer igång snarast.



    Bara en fråga, på tal om det här. Tycker du Lars Ohly bör sitta kvar (delar förövrigt det du skrev i ett annat inlägg om språkrörssystem)? Själv tycker jag nog inte det. Tyvärr, då jag personligen gillar honom och även om allt inte bör ligga hos honom, så är han ändå partiledare och lett partiet genom tre dåliga val helt enkelt.

    2010-09-25 | 22:09:22
    Bloggadress: http://johannesc.wordpress.com
  • Staffan säger:

    Jag har inte velat ta i den heta potatisen riktigt än. Mest för att jag tycker att det är synd om diskussionen snöar in direkt på personfrågor och folk tänker att om vi bara byter ledare så blir allting bra. Vänstern måste inse att den har större problem än så. Som de som jag försökt peka på i de senaste två inläggen.



    Om jag är för ett partiledarbyte eller inte beror ju onekligen lite på vilka som är beredda att kandidera också. Jag tror som sagt på modellen med delat ledarskap framöver, det känns nästan viktigare än ett byte i sig.



    Det trista är ju att Ohly gjorde en sjuhelvetes valrörelse. Det skulle kännas otacksamt att börja hojta på hans avgång efter den. Men det kanske är som jag tror Aron Etzler skrev, att hans viktigaste misstag begicks 2004 och inte gick att göra ogjort denna valrörelse.



    Vill nog lyssna lite på fler åsikter om partiledarfrågan innan jag tar någon definitiv ställning.

    2010-09-25 | 22:29:32
  • Johannes säger:

    Du resonerar sunt. Sedan är det ju så, att hans största misstag gjordes 2004 helt riktigt, då han kallade sig kommunist. Hur orättvist mycket skit han än fått för det, för det tycker jag verkligen så går det inte att kalla sig det och än mindre förklara det, utan att människor ska bli avskräckta av han och Vänsterpartiet. För jag är rädd och dessutom fått det intrycket, att man kan helt enkelt inte tänka sig att rösta på en kommunist hur "okommunistikt" än partiet är och fast Ohly har backat ifrån det ett antal gånger. Det sitter ändå kvar hos folk och gör att partiets trovärdighet och hans egen knappast är hög. Det är just det misstaget, tror jag som än idag partiet lider av. För utan det och hans till viss del klantiga uttalanden genom åren så är jag säker på att han skulle kunna lyft partiet ordentligt, då han är väldigt skicklig på alla sätt. Sedan har han gjort en jättefin valrörelse på alla sätt. Men misstaget 2004 hänger i och kommer fortsatt göra är jag rädd och det straffar både han själv och partiet.

    2010-09-25 | 22:44:52
    Bloggadress: http://johannesc.wordpress.com
  • Staffan säger:

    Om jag ska vara kritisk mot Ohly så skulle jag nog uttrycka mig som att han hela tiden varit för reaktiv, istället för proaktiv. Det är bättre att förekomma än att förekommas. Bättre att själv trovärdigt ta avstånd från tidigare felaktiga bedömningar och uttalanden än att tvingas göra det i fel ände av ett mediadrev. Det kanske tyder på en lite svag fingertoppskänsla.



    Samtidigt är det ju bra med politiker som bottnar starkt i en ideologisk övertygelse, och det gör ju han. Tyvärr tycker jag att han inte riktigt utvecklat den så mycket som jag tror att han hade kunnat. Istället för att bara spola kommunismen utan vidare ceremonier hade jag gillat att se honom ta ett ideologiskt helhetsgrepp. Utveckla också ett tydligt politiskt alternativ. Varför misslyckades kommunismen, och hur ska en socialism för 2000-talet se ut? Om man bara slutar prata om ideologi så ser ju högern till att fylla ut vakuumet. Det är möjligt att Ohly gjort ansatser i den riktningen, men jag har isåfall missat det.



    Jag kan ju också förstå den där känslan hos Ohly och andra som kallat sig kommunister att det inte är rättvist att över en natt bli omdefinierad helt och hållet till något man själv aldrig sett sig som. Antidemokrat t.ex. Svenska kommunister har ju i praktisk politik visat sig vara lika goda demokrater som någon annan. För att inte tala om att partiet, då SSV, hjälpte till att demokratisera hela Sverige under rösträttsstriden. Men vill man hålla emot när hela det politiska etablissemanget skriver kommunismens historia i svart så krävs det nog rätt enorma resurser, både av intellektuellt kapital och möjligheter till opinionsbildning. Jag vet inte om det är ens önskvärt att satsa krut på det. De svenska kommunisterna föll ju i mångt och mycket på eget grepp. Man lyckades aldrig bli helt trovärdiga i sin kritik av Sovjetunionen och dess satellitstater. Hade de inom partiet som krävde ett totalt bryt av alla kontakter och hade en realistisk bild av hur öststaterna faktiskt fungerade fått igneom sin linje så hade man kanske kunnat hävda att begreppet kommunism var möjligt att använda i Sverige även idag. Nu tror jag att vi får använda begrepp som andra människor faktiskt förstår vad vi menar med istället.

    2010-09-25 | 23:10:14
  • Johannes säger:

    Det där är jag beredd att skriva under på totalt.

    2010-09-25 | 23:19:51
    Bloggadress: http://johannesc.wordpress.com
  • Staffan säger:

    Samtidigt så ska man ju i rättvisans namn ha i åtanke de feta dubbla måttstockar som vänster och höger mäts efter i Sverige. De som jag nämner i inlägget om Janne Josefssons irrelevans. Vänsterpartiet har mig veterligt aldrig stött något brutalt anfallskrig, så som Jan Björklund med fradga runt läpparna ville att vi skulle stödja USAs anfall mot Irak. Inte ens när vi var kommunister ursäktade vi kommunistländers övergrepp så som borgare ursäktar till exempel USA och Israels ständiga övergrepp och brott mot mänskligheten. Istället för att börja nysta i högerns nutida vidrigheter så tycker massmedia att det är mer relevant att undersöka vad Ohly, som då inte var partiledare, kan ha känt när Berlinmuren föll 1989. Det säger egentligen allt man behöver veta om det politiska klimatet idag.

    2010-09-26 | 00:00:12
  • Johannes säger:

    Absolut. Det är alltid vänstern som fått stå till svars, för allt i princip som sägs ha något med någon vänster ideologi medans högern alltid haft det så bekvämt med att inte alls behöva stå till svars. Istället så styr de allt (media bla) och klistrar på oss det ena och de andra, fast de själva inte får en kritisk fråga överhuvudtaget och än mindre någon granskning. Det är med andra ord så mycket lättare att vara liberal eller konservativ och än mycket svårare att vara kommunist eller socialist idag. För vi från vänster får alltid höra vad mycket hemskt "vår" ideologi legat bakom och något vi givetvis ska behöva ta avstånd ifrån men absolut inte högern. Inte alls överhuvudtaget.

    2010-09-26 | 00:08:31
    Bloggadress: http://johannesc.wordpress.com
  • Anonym säger:

    SD är såna som åker i bussen på helgkvällarna som man bara väntar på att busschafören ska kasta ut.

    Föresten, vad tycker du om min blogg? Jag försöker få fler läsare så jag undrar om du vill göra bloglovinbyten? ;)

    2010-09-27 | 17:16:28
    Bloggadress: http://tvminnen.blogg.se/
  • Staffan säger:

    Tyvärr måste jag meddela att jag inte ens vet vad bloglovin är :)

    2010-09-27 | 21:56:52

Kommentera inlägget här:







Twingly Blog Search link:http://homopoliticus.blogg.se/ sort:published


Netroots - Socialdemokraterna



Politik bloggar