Kan vi få nya förnyare tack?
J
ag har haft en lite kluven inställning till den politiska gruppering i vänsterpartiet som kallar sig själva "förnyarna". Historiskt sett har de ju, en del av dem åtminstone, fått rätt i den stora tvistefrågan: om partiet skulle kapa trossarna till kommunismen och bli ett vänsterparti av samma slag som socialistisk venstre i Norge och socialistisk folkeparti i Danmark. De var ofta tydligare och mer konsekventa i sin kritik av Sovjetunionen och andra länder som styrdes av kommunistiska partier fram till 1990-talet. Medan partiets huvudfåra fastnade i en dålig kompromiss; man fördömde kränkningarna av mänskliga rättigheter och frånvaron av verklig demokrati, men hoppades ändå på att det kommunistiska systemet skulle kunna reformeras och framhöll de positiva sidorna (ingen arbetslöshet t.ex.), förespråkade "förnyarna" ett tvärstopp för alla kontakter. För detta förtjänar de cred.Men vänsterpartiet har inte bara en utrikespolitik, och inte ens denna utrikespolitik var till större delen inriktad på Östblocket utan snarare mot tredje världen och västeuropa. Vad är "förnyarnas" politiska recept för det nya socialistiska vänsterpartiet? Här har jag tyvärr blivit besviken. Det är en tunn soppa de vill koka. Och den lämnar ofta en bitter eftersmak, då den är kryddad med referenser till gamla oförätter och rena osakligheter.
Staffan Norberg, (v)-kommunalråd i Södertälje, har en fantastisk förmåga att få samma debattartikel publicerad gång på gång i DN. Tyvärr blir jag aldrig klokare av att läsa dem, utan får snarare känslan av att han klättrat ner i nån slags mental skyttegrav. Därifrån fyrar han av salva på salva, men eftersom han tillbringat så lång tid därnere vet han inte ens längre hur terrängen ser ut.
Norberg tycker som vanligt att (v)s ekonomiska politik - som väl platsar bra i en vänsterkeynesiansk mittfåra där pengar ska fördelas om från samhällspyramidens rika topp till dess breda bas, för att sätta fart på efterfrågan av varor och tjänster och skapa högre sysselsättning - är "partiets akilleshäl". Partiet skulle platsa i TV3 "Lyxfällan". Här måste jag faktiskt fråga mig om Norberg bor på samma planet som jag! En viss ekonomisk politik svarar precis mot hans beskrivning, och inte är det vänsterpartiets. Har Norberg lagt märke till finanskraschen 2008 som nästan sänkte kapitalismen? Europas havererande ekonomier idag? USAs ekonomiska nedgradering nyligen? Den nyliberala voodooekonomin, som sänker skatter och låtsas att det betalar sig självt, som sätter sitt hopp till att finansbubblor ska göra alla rika istället för att satsa på att skapa verkliga ekonomiska värden, som sätter ekonomiska tvångströjor på krisande länder och låtsas att det går att spara sig ur en depression, den är verkligen ett fall för "Lyxfällan".
Vänsterpartiets ekonomiska politik brukar förlöjligas av de politiska motståndarna. Men när facit senare kommer så muttras det mest i skägget. Vem säger till exempel idag att det var fel att släppa den fasta kronkursen? Att Sverige borde ha gått med i EMU-samarbetet? Har inte både en och annan ekonom medgett att sossarna sparade lite väl nitiskt på 90-talet, och därmed låste fast Sverige onödigt länge i en recession? Kan inte också vänsterpartiets "förnyare" idag medge att det hade varit bättre om (v) hade lyckats pressa Göran Persson att använda de enorma överskotten i statsbudgeten fram till 2006 för att skapa full sysselsättning och genomföra välfärdsreformer som motverkade de ökande klassklyftorna, än att bara lämna över 80 miljarder i överskott som Anders Borg sedan kunde använda för att sänka skatterna med? Kravet på 200000 fler anställda i offentlig sektor för att nå målet om full sysselsättning fick Staffan Norberg att gå i taket när det leverades 2006, men plockades nu senast upp av SSU. Ska Norberg skälla ut också socialdemokraterna för att de bedriver en alltför vänsterinriktad ekonomisk politik?
Inför vänsterpartikongressen är vi några stycken som valt att lyfta det som för socialister borde vara hjärtefrågan: hur skapar vi ett samhälle där inte ett fåtal kapitalister och rika kan styra och ställa med alla oss andra genom den makt som deras ägande och pengar ger? Hur skapar vi ekonomisk demokrati där idag auktoritär ekonomisk diktatur råder, så att alla människor får vara med och bestämma över sin arbetsplats och frukterna av sitt arbete? När vi ser hur världsekonomin havererar som en följd av en liten rik elit beteende, de som Citybank i ett internt memo kallade "plutokraterna", som berikar sig själva på alla andras bekostnad, så borde väl frågan om ekonomisk makt stå överst på dagordningen? Norberg är välkommen att skriva på vår motion, som dels vill stödja den kooperativa ägarformen där beslut fattas enligt principen en man - en röst, dels ge offentliganställda makt över sina arbetsplatser. Men tyvärr verkar vänsterpartiets "förnyare" vara mer arga på sitt eget parti än på de rika eliter som har tagit ett strypgrepp på världsekonomin.
Inte heller stycket om utrikespolitik känns särskilt sakligt, eller uppdaterat. Världen består av goda och onda? För vem då? Som vanligt är det svårt att förstå riktigt vem Norberg egentligen polemiserar mot. Någon hypotetisk ungkommunist med fötterna kvar i 70-talet förmodligen. För inte är det väl vänsterpartiets faktiska politik, som den står att läsa i olika politiska program? Klokt nog så undviker ju Norberg också oftast att komma med konkreta exempel. När han gör det blir det pannkaka. De diktatorer som nu har fallit i arabvärlden påstås vänsterpartiet "ha urskuldat" på grund av deras antagonistiska förhållande till Israel. Till att börja med så var Egyptens Mubarak och Tunisiens Ben Ali knappast Israels fiender. När Mubarak föll så spekulerades det i om Israel skulle ge honom politisk asyl. Knappt ens Muammar Khadaffi var något hot, bortom retoriken. Och jag uppmanar Staffan Norberg att komma med ett enda exempel på att vänsterpartiet "urskuldat" dessa gamla skurkar! Ett enda! Exempel på det rakt motsatta finns det däremot gott om, (v) röstade för att skicka Gripen till Libyen, och har varit bra mycket tydligare i sin kritik av Nordafrikas diktatorer än borgerligheten, som sett dem som en garant för stabilitet och västerländska affärsintressen.
Tyvärr håller argumentationen på sina ställen en sån låg nivå att den snarare än att uppmuntra till debatt dödar densamma. Osakligheter och snäsiga avfärdanden för knappast diskussionen framåt. Tyvärr har "förnyarna" av Staffan Norbergs snitt blivit en lika stor del av problemet som den kommunistiska falangen en gång var: Man galopperar fram med ideologiska käpphästar som aldrig avstäms mot verkligheten och avfyrar förutsägbara salvor mot halmgubbar. Vänsterpartiet förtjänar en mer innehållsrik och framåtblickande förnyelse!
Rossana Valerias replik i DN.
Bloggat: Jonas Sjösted, Emil Broberg, Loke,
Bloggadress: http://florre.blogspot.com