Socialistinternationalen hade en gång en historisk uppgift - att hindra fler krig genom att uppmana arbetare i alla länder att lägga ner vapnen och vägra slakta sina bröder. De svek, och istället fick vi första världskriget. Jag vet inte vad vare sig socialistinternationalen eller de andra politiska internationalerna fyller för funktion idag annat än som arenor där maktpartier i olika länder kan inbördes beundras. Men Carl Bildt kan väl tacka sin lyckliga stjärna att den socialdemokratiska internationalen visat dåligt omdöme i fallen Mubarak och Ben Ali. Så kan han försöka flytta fokus från att den svenska regeringen fortsatte pumpa upp de arabiska diktatorerna med svensk vapenexport fram till deras avgång, som man in i det sista vägrade kräva. Som Piratpartiets Amelia Andersdotter påpekat tidigare så är de enda partierna som har någon egentlig anledning att slå sig för bröstet här vänsterpartiet och miljöpartiet, som krävt hårdare tag mot Nordafrikas diktatorer när övriga mumlat i skäggen.

Vår utrikesminster vet mycket väl att den egyptiske faraon, helgonförklarad av högermonster som Silvio Berlusconi och Tony Blair, för att inte tala om hela den amerikanska politiska eliten, inte hade ett socialistiskt ben i kroppen. Tvärtom var han USAs trognaste knähund i regionen, och en mönsterelev i Internationella Valutafondens nyliberala skola. Den egyptiska revolutionen är lika mycket en social revolt mot det hårdnade klassamhälle som Mubaraks skurkkapitalism skapat som en folkresning för demokrati och yttrandefrihet. Ännu ett bakslag för den världsbild som Carl Bildt och västvärldens ekonomiska och politiska eliter predikar. Inte konstigt att han griper efter halmstrån. 


(Tur att det finns vänsterpartister! Både Hans Linde och Jonas Sjöstedt gjorde tappra försök att injicera sunda vätskor i debatten igår. Miljöpartiets Bodil Ceballos var också bra.)