Dags för Sverige att lämna EU?
E
n av de diskussioner som förs inom vänsterpartiet inför partikongressen handlar om EU-medlemskapet. Närmare bestämt om det är dags att ta bort kravet på EU-utträde ur partiprogrammet. Jag tycker inte det. Visst, vi ska acceptera folkomröstningens resultat. Men det EU som svenska folket sade ja till 1994 är inte EU som det ser ut idag. Utvecklingen mot den europeiska superstat som nej-sidan varnade för och ja-sidan skrattade bort är ett faktum. Och det kommer att bli värre, vilket kan göra det nödvändigt att aktualisera ett EU-utträde snabbare än vi tror.Idag skriver en ekonom och en jurist från LO mycket bra på SvD Debatt om ett lagförslag som Europaparlamentet kommer att rösta om imorrn, som vill ge EU-kommissionen rätten att gå in och detaljstyra i medlemsländernas ekonomier:
"Förslaget som Europaparlamentet tar ställning till idag innebär att en europeisk åtstramningspolitik stadfästs. Medlemsländerna ska tvingas att spara sig ur lågkonjunkturer och betala av statsskulden när ekonomin så tillåter. Att investera ett land ur lågkonjunktur, eller att bedriva en ambitiös välfärdspolitik, kommer genom kommissionens förslag att bli svårare."
Det är knappast en slump att av de europeiska länder som drogs ner i avgrunden när finansmarknaderna kraschade 2008 är Island det som hämtat sig snabbast och klarat sig lindrigast. Och det handlar såklart inte bara om att de har en vänsterpartistisk finansminister. Island är inte EU-medlem. Islänningarna har artigt men bestämt kunnat tacka nej till de "råd" som EU prackat på dem, och välja sin egen väg ut ur krisen. Man gick hårt åt de banker som sänkte den isländska ekonomin och gjorde allt man kunde för att de vanliga islänningar som aldrig varit med på grisfesten - men som av IMF och EU förväntades plocka upp notan - skulle komma lindrigt undan.
Grekland, Irland, och Baltstaterna hade inte samma tur. Deras handlingsfrihet som EU-medlemmar var redan beskuren. EU-kommissionen och de andra nyliberaler som styr Unionen föreskrev svältkurer mot deras ekonomiska depressioner, vilka bara förvärrat läget. Ingen vet idag hur lång tid det kommer att ta för dem att återhämta sig, eller vilka följder deras fortsatta ekonomiska konvulsioner kan få för euroområdet och omvärlden. Prioriteringen för EU-kommissionen har varit att rädda bankerna och finanskapitalisterna, inte grekerna, irländarna och balterna.
Och samma människor som gav Grekland och Baltstaterna dödskyssen anser sig nu lämpade att bli överförmyndare för varje finansminster och för varje folkvald regering i EU-området. Inte för att det är förvånande att EU-byråkratin, liksom alla byråkratier, hela tiden söker expandera sina maktbefogenheter och sitt territorium. Men hur fan kan någon finansminster vid sunda vätskor tillåta detta? Jag kan förstå att högerliberaler ser mer EU-makt över ekonomisk politik som ett sätt att ro i land privatiseringar och skattesänkningar utan att behöva ta en massa jobbiga fighter för dem på hemmaplan. Men vill de verkligen lämna över nycklarna till kassakistan till detta gäng? Som gång efter gång bevisat sin totala brist på verklighetsförankring? Hur ansvarsfullt är det, Anders Borg?
En ansvarsfull ekonomisk politik för EU hade varit att försöka reglera den skenande finanskapitalismen, som var det som sparkade igång de nuvarande kriserna till att börja med. Som LOs debattörer skriver:
"Istället för en EU-styrning av medlemsländernas statsbudgetar skulle vi vilja se gemensamma åtgärder som riktar sig mot finansmarknaderna. Deras andel av ekonomin och den allt snabbare globaliseringen kräver politisk motkraft. EU behöver starkare regler för att tygla finansmarknaderna och en bättre kontroll över obalanserna inom dessa."
EUs problem är på det stora hela taget inte Grekland, eller något av de andra krisande så kallade PIIGS-länderna. Problemet är att själva fundamentet är ruttet. De ekonomiska doktriner som ligger till grund för EU-samarbete är fortfarande nyliberala, och kommer att fortsätta föda katastrofer. Det är ännu mer sant idag än 1994. Socialdemokraternas drömmar om ett "socialt Europa" ligger i spillror. EU-byråkraterna sjunger kapitalismens lov högre och gällare än någonsin. Men den här killen vet vilka som egentligen håller i taktpinnen, och han hoppas på en riktig ekonomisk härdsmälta:
Paul Krugman om Baltstaternas ekonomiska katastrof
Ulla Andersson om hur vi ska reglera bankerna och finanskapitalisterna!
Jonas Sjöstedt om eurokrisen.
Andres Cervenka om EUs nya räddningsfond.
AB 1,
