xpressen skriver att oppositionen - sossarna och vänsterpartiet - tänker grilla Tobias Billström om vad i helskotta han menade med sitt uttalande om att de som gömmer flyktingar inte var "blonda och blåögda".  Intressant nog deltar miljöpartiet inte i debatten:

 

    "Miljöpartiet, som har en överenskommelse med regeringen om migrationspolitiken, kommer inte att ställa någon fråga till Billström. Anledningen är att man avvaktar svar från regeringen om vad som ska "räknas som synnerligen ömmande skäl" för att så stanna i Sverige"

 

 

    Återigen ett exempel på hur miljöpartiet genom sitt samarbete med regeringen tvekar att kritisera till och med tydliga rasistiska fenomen. Som när man förra veckan med krystade argument avslog vänsterpartiets begäran om en debatt om REVA.

 

 

    Argumentet denna gång, att man "väntar på besked från regeringen", är också märkligt. Som Eric Rosén skriver i Dagens Arena: regeringen har redan gett sitt besked. Reinfeldt hävdar att han redan fullgjort sin del av avtalet och inte har några skäl att gå mp till mötes ytterligare. Redan den 14/3 medgav Gustav Fridolin detta i en intervju med Dagens Arena: 

 

 

 

 

    Enligt miljöpartiet själva innebar detta då att "samarbetet inte längre lever". Detta förstods som att miljöpartiet hoppat av samarbetet och mp protesterade inte mot denna tolkning, som kom lägligt när partiet befann sig i hetluften och Maria Ferm just grillats i Agenda om REVA.

 

 

    Men liket lever. För denna vecka vill miljöpartiet ändå inte kritisera Tobias Billströms rasistiska uttalande när tillfälle ges i en riksdagsdebatt, med ursäkten att man fortfarande "väntar på besked från regeringen". 

 

 

    Igår återkom mp igen med hotet att bryta det flyktingpolitiska samarbetet "om man inte fick besked".

 

 

    Så vad händer egentligen i miljöpartiet? Är det en strid internt mellan de som gärna vill samarbeta med regeringen till vilket pris som helst och de som är redo att bryta? Eller är alla dessa utspel och denna dramatik bara ett spel för gallerierna, för att övertyga de miljöpartistiska väljarna om att partiet ändå har något slags samvete? Det kan behövas. I den senaste väljarundersökningen tappade mp rätt kraftigt medan vänstern ökade. Förmodligen spelade REVA-debatten en stor roll. Isåfall är det  störande att mp väljer att spela partitektik med så viktiga frågor som asyl och integritet.

 

 

    Ett annat orosmoln för miljöpartiet är debatten om vinster i välfärden, som visar alla tecken på att fortsätta in i valrörelsen 2014. På den utmärkta kampanjsajt som lanserades igår av Daniel Suhonen och tankesmedjan Katalys (som jag debatterat med  här) länkas till en opinionsmätning som är en miljöpartistisk mardröm. Inte nog med att 90 procent av väljarkåren som helhet motsätter sig det fria vinstuttaget ur våra skattefinansierade välfärdsverksamheter. De miljöpartistiska väljarna håller definitivt inte med sitt parti i frågan. Dessutom - ännu värre - anser de att frågan är så pass viktig att de är beredda att byta parti på den. Bara 22 procent av miljöpartiets väljare sympatiserar med den linje som motsvarar partiets politik: "Vinstuttag får endast tas ut om höga kvalitetskrav uppnås i verksamheten."

 

 

    13 procent av mp-väljarna vill förbjuda vinster helt. 43 procent vill lagstifta att vinster måste återinvesteras i verkamheten. 47 procent av miljöpartiets väljare ansåg att det var ett BRA förslag att helt förbjuda privata vinster i skattefinansierad vård, skola och omsorg. Bara 26 procent tyckte att det var ett DÅLIGT förslag. 58 procent av miljöpartiets väljare ansåg att frågan om att kraftigt begränsa vinster i skola, vård och omsorg är så viktig att de är beredda att byta parti på den.

 

 

    Miljöpartiets smala lycka hittills - verkar det som - är att de som röstar på partiet faktiskt inte riktigt vet vilken politik det står för. Man har några av de mest vinstkritiska väljarna, men tävlar samtidigt med de borgerliga om vem som kan bedriva den mest marknadsfundamentalistiska, privatiseringsglada politiken på området.

 

 

    I själva verket är det miljöpartiet som, vid ett eventellt regeringsskifte, kommer att vara garanten för att väljarnas motstånd mot privatiseringar och privata vinster inte tillåts få genomslag i regeringens politik. Där kan de ta sossehögern i hand.

 

 

    På samma sätt krockar partiets flyktingpositiva retorik och tidigare goda rykte med de krassa rasistiska praktiker som utvecklats under samarbetet med Tobias Billström och moderaterna. Både REVA och slavarbetande gästarbetare har dykt upp i Sverige under miljöpartiets tid som stödhjul till alliansregeringen i immigrationsfrågor. Miljöpartiet får hoppas på att valrörelsen 2014 handlar om helt andra saker och att väljarna har kort minne och är lätta att distrahera.

 

 

    Uppdatering: Mehmet Kaplan från mp deltog visst i utfrågningen. Ändrade direktiv från partiet eller gick han dit på eget initiativ?

 

 

DN 1,  SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6,  AB 1, 2, 3,