Grillska Gymnasiet, en privatskola om än i stiftelseform, använder alltså i denna dagsfärska annons som sitt främsta säljargument att eventuell vinst som skolan gör återinvesteras i verksamheten istället för att plockas ut och skickas genom nån avancerad skatteplanering till Kanalöarna.

    Argumenten skulle kunna vara plockade rakt av från Jonas Sjöstedt eller Ulla Andersson när de beskriver hur de och V vill att privatskolorna ska fungera i framtiden, för stiftelser som återinvesterar allt överskott i verksamheten har ju partiet bedyrat många gånger att det inte har något alls emot

 

 

    Detta måste väl vara Annie Lööfs och de sju vinstkramande partiernas mardröm? Så mycket har alltså debatten om privatiseringar skiftat - mycket tack vare Vs sega insisterande - att privatskolorna nu tvingas bedyra att de inte vill ta ut vinst och att den girighet som förstört andra skolor inte råder hos dem. För några år sedan tävlade privatskolorna i att locka elever genom att bjuda över varandra med oseriösa lockbeten om gratis laptops och skolresor.

    Nu är uppenbarligen föräldrar och elever oroliga över vad vinstintresset får för effekter på skolans kvalitet!

 

 

    Nu tror jag tyvärr inte att debatten om privatiseringarna är vunnen. Även om det svenska folket för länge sedan bestämt sig. Så länge sju av åtta politiska partier i riksdagen egentligen inte vill förändra dagens system mer än kosmetiskt och inte straffas av väljarna för detta genom att tappa betydande röstflöden till V på frågan så kommer det att vara business as usual.

    Aftonbladets kampanj de senaste veckorna där de bland annat granskat Attendos trixiga skatteplanering (denna otroliga uppfinningsrikedom för att slippa betala skatt på pengar som de fått av oss alla - skattepengar - för att vårda våra gamla!) och hur företaget satt i system att ta betalt för arbete de inte utför (2 timmars biståndsbedömd vårdtid skulle av de anställda utföras på en timme, men såklart debiteras fullt!) borde vara ytterligare en spik i kistan. Men mediagranskningar och politiska debatter om frågan är teorin, det är upp till väljarna att göra praktik av den, genom att rösta på det enda parti som har som mål att ta bort girigheten som drivkraft ur vår skattefinansierade välfärdssektor.

    Det är väljarna som måste bestämma sig för om 2014 års val ska handla om denna fråga eller något annat. Än så länge spretar det åt många olika håll.