Provblogg

Klassprat

Kategori: Allmänt

A

nna Dahlberg på Expressens ledarsida vill att vi ska börja prata om klass. Att snacka är ju som bekant gratis. Efter att helt korrekt ha konstaterat att ojämlikheten ökar i Sverige (något som internationella ekonomiska bedömare som OECD varnat för) och att socialdemokraterna med Stefan Löfven i toppen spolat ner all klassanalys i toaletten, så påstår Dahlberg att Fredrik Reinfeldt "är den som pratar mest om att hålla ihop Sverige". Att han samtidigt genom det politiska projekt han drivit som statsminister sett till att göra Sverige till ett extremt orättvist land med inkomstklyftor i USA-nivå spelar kanske mindre roll?
 
Sanningen är ju att klassamhället gjort en dundrande comeback i Sverige, under Fredrik Reinfeldts regim. Hans regering är ett gäng inbitna klasskrigare, förtrupper för de rika männen från Danderyd, Täby, Lindingö och alla andra överklassghetton i vårt land. 
 
Egentligen var klassamhället aldrig borta, men välfärdsstaten skymde sikten av det ett tag. Sex års högerregim har malt sönder den stötdämparen. Och Expressen är inte en del av motståndet mot högerpolitiken. Inte ens när Anna Dahlberg vill "prata om klass". För när hon slutar prata och börjar föreslå åtgärder så är det samma gamla Timbropolitik som högern alltid faller tillbaks på: regeringens "arbetslinje" gillar Anna Dahlberg. Att överhuvudtaget ta det ordet i sin mun idag 2012, när arbetslösheten efter sex års "arbetslinje" är rekordhög och stigande, kräver ballar av stål. Eller ett sjukt sinne för humor.
 
Men det är inte det värsta, det kommer i slutklämmen: klassamhället ska avskaffas genom lönesänkningar. Och inte då direktörernas löner, de som 2011 ökade sina inkomster med i snitt två arbetarlöner. Nej det är lägstalönerna på arbetsmarknaden som ska sänkas. Ja, du läste rätt. Järnladyn på Expressen vill sänka de redan fattigastes löner, med argumentet att det skulle vara ett slag mot klassamhället. Den svenska överklassen gapskrattar oss återigen i ansiktet.
 
Istället för att propagera för en ekonomisk politik som aktivt skapar nya jobb med löner som går att leva på - den sortens ekonomiska politik som gav Sverige full sysselsättning och rättvisa under hela efterkrigstiden fram till 90-talet - så vill Expressens ledarskribent sänka löner för städare, vårdbiträden och McDonaldspersonal. Det är så dumt - och fräckt - att man häpnar.
 
 SvD 1,
 

Välkommen till min nya blogg hoppas du

Kategori: Allmänt

A

rgumentet känns igen från våra svenska socialdemokrater. Man "tar ansvar för ekonomin" vilket i praktiken betyder en reträtt från den välfärdsstat som socialdemokraterna en gång byggde upp. Den socialdemokratiska ideologin som en gång sades vilja införa socialism genom demokratiska reformer muterade under 80- och 90-talen till att handla om ett lite mer försiktigt nedmonterande av offentlig sektor och trygghetssystem än vad högern föreslog. Inte så konstigt att väljarna flyr skeppet som råttorna Titanic.

I både Tyskland och Portugal går däremot vänstern fram kraftigt. Tyska Linke är nu landets fjärde ter/varlden/tyska-medier-dagen-efter-valet-1.961881" target="_blank">största parti och i Portugal röstade nästan var femte väljare på något av vänsterns partier. Det här är väldigt goda nyheter.

Helt avgörande för den europeiska vänsterns framtid blir hur socialdemokraterna smälter de dåliga nyheterna. En omprövning av de senaste årtiondenas högerkurs kan rädda socialdemokratin från att bli en politisk småspelare. Eller så kan man låtsas som om det regnar och fortsätta blöda röster såväl till vänster som höger. Den nyliberala marknadsfundamentalism som drev socialdemokratin till höger är nu slagen i spillror. Kapitalismen har, snabbare än man vågat hoppas, visat sig från sin allra sämsta sida. Flinande Wall Street-klippare skjuter världsekonomin i sank samtidigt som de kräver astronomiska pengasummor i statsstöd.

I det här läget går det inte att udvika en ideologisk diskussion. Till och med i USA har s-ordet, socialism, för många amerikaner så skrämmande, börjat höras i debatten igen. Den som hoppats att historien var slut för 20 år sedan, när Sovjetunionen omstöptes från auktoritär kommunism till auktoritär kapitalistism, att det nu bara fanns en enda väg att vandra; högerut, har fått en smäll på fingrarna. Två politiska system, kapitalismen och kommunismen, har det ena efter det andra visat sig helt otillräckliga. De bedriver rovdrift på miljö och människor och skjuter demokratin i sank. Verkligheten, vår tids tvingande nödvändigheter, har satt en socialistisk renässans högst på dagordningen. Vi behöver ett politiskt och ekonomiskt system som kan sätta människor och miljö före företagsvinster och som utvidgar demokratin, inte beskär den.