Provbloggtva

panien är på väg att koka över. Än så länge verkar svenska medier ha missat det, men de senaste dagarna har en korruptionsskandal utan dess like briserat, där i princip hela regeringspartiet partido populars partiledning blivit påkommen med fingrarna djupt ner i syltburken. Det handlar om olagliga donationer från privata företag, ofta i byggsektorn, som slussats genom partiet rakt ner i ledningens fickor. Ofta har företagen belönats med offentliga kontrakt som tack. Mariano Rajoy, den nuvarande konservative premiärministern, har enligt läckan, partiets tidigare partikassör Barcenas, tagit emot 250 000 kronor årligen. Och han är bara en av många. Också den tidigare konservative presidenten Jose Maria Aznar har mottagit stora summor. Det var den socialdemokratiskt orienterade tidningen El Pais som släppte bomben för några dagar sedan och enligt tidningen har de uppgifter som styrker olagliga donationer under peioden 1990-2008.

 

 

Denna skandal kan mycket väl bli droppensom får sinnet att rinna över för de redan hårt prövade spanjorerna. Hatet mot högerregeringen var redan innan glödhett. Mariano Rajoy och hans regim har förstört det som fortfarande gick att förstöra. De har attackerat spanjorerna med sparpaket efter sparpaket, sänkt löner, försämrat pensioner, lagt ner vårdcentraler och tvingat ut den tidigare medelklassen i armod.

 

 

Jag såg det själv när jag var i Barcelona i oktober. Enorma köer till soppköken. Många går hemlösa. I varje gathörn står en tiggare med döda ögon. Och just i ögonen ser man vilket pris folk har tvingats betala för den destruktiva svångremspolitik som EU och Angela Merkel påtvingat Spanien, med Mariano Rajoy som verkställande polischef och bankerna som enda vinnare. Ögonen som berättar om ångest och hopplöshet.

 

 

Statistiken talar också sitt tydliga språk. Arbetslösheten nådde i slutet på 2012 rekordnivån 26 procent. 55 procent av Spaniens ungdomar saknar nu arbete. Ekonomin, mätt i BNP, fortsätter bara att krympa. Spanien har gått från en snabbt växande ekonomi till ett fattighus på kort tid. Men de politiker som hållit i piskan har smörjt kråset med hemliga donationer från landets rika elit. Det är svårt att föreställa sig en mer explosiv situation.

 

 

När jag var i Spanien senast såg jag tecken på ett kommande sönderfall. Regioner som Katalonien blir allt tydligare i sin strävan att frigöra sig från centralstaten. Regimen svarar med hot om militära ingripanden och chauvinistiska provokationer. Det spanska tvåpartisystemet, med ett högerparti och ett socialdemokratiskt, är på väg ut. Väljarna har inget förtroende för de gamla skurkarna. Vänstern går starkt framåt i mötningarna. På gatorna manifesterar spanjorerna sitt förakt för den styrande eliten och möts av ett chockerande polisvåld.

 

Det är svårt att se hur Mariano Rajoy, redan innan hatad, nu dessutom avslöjad som kriminell motkolv, ska kunna styra landet vidare till nästa val om tre år. Avgår han inte självmant så känns en revolution inte helt osannolik.