Gudrun Schyman åker inte till Bryssel

G

udrun Schyman bevisade återigen hur skicklig hon är på att hantera massmedia. Den vältajmade miljongåvan från ABBA-Benny, som helst hade velat förbli anonym, blev den språngbräda in i strålkastarljuset som F! behövde för att inte förra valrörelsens totala magplask skulle upprepas. Temat med celebriteter som rycker in och delar med sin av sin stjärnglans kommer igen, valrörelsen 2006 var det Jane Fonda. Ändå räckte det inte. Schyman skyllde rätt populistiskt på massmedia, fast hon nog egentligen vet att det inte stämmer. Kamerorna älskar Gudrun, och både hon och andra småpartier har fått sin beskärda del av TV-tid den här valrörelsen.

I en annan, rätt tafflig analys på sin blogg menar hon att Piratpartiets framgångar till stor del beror på att det styrs av män, pratar om mansfrågor och förolämpar alla de unga entusiaster som lagt ner sin själ i Piratpartiet genom att stämpla ut dem som ett odemokratiskt elitprojekt.

Att reflexmässigt skylla på media är alla politikers lätta utväg när saker inte går som de ska. Jag tror snarare att F!s problem sitter i politiken. Man kan tycka vad man vill om det, men uppenbarligen anser rätt få väljare att feminism och jämlikhet är de frågor som avgör partival. F! uppfattas som ett enfrågeparti, och det med en fråga som är allt annat än brännhet. Utan Gudrun Schyman som frontfigur skulle partiet vara helt irrelevant. Men det faktum att så många väljare är ointresserade av, eller direkt fientliga till, partiets politiska inriktning gör att inte ens Schyman lyckas uträtta det underverk som partiet skulle behöva. Hon är för stor för sitt parti, och det är ett slöseri på en sällsynt politisk begåvning. Frågan är om inte F! drar en lättnadens suck över att Schyman inte åker till Bryssel. Om inte hon toppar deras riksdagslista nästa val är partiet helt offside.

Ett drömscenario inför valrörelsen 2010 vore att vänsteroppositionen skulle bjuda in Schyman
till ett samarbete i någon form. Jag kan inte komma på en enda svensk politiker som i mina ögon skulle göra sig bättre på en minsterpost, nästan vilken som helst faktiskt. Att Gudrun Schyman inte blev insläppt i den verkliga maktens korridorer efter succévalet 1998 var en förlust inte bara för henne och vänsterpartiet utan för hela Sverige.

Nu, innan jag målat upp en alldeles rosenröd bild, ska jag också tillägga att det finns ett antal nackdelar med ett sånt scenario. För vänsterblocket, och speciellt för vänsterpartiet, skulle det vara riskabelt att ge Schyman och därmed F! en gratisresa. Hon drar röster från andra partier till vänster, men knappast från borgerligheten. Realistiskt sett skulle hon nog behöva lämna F! bakom sig och ansluta sig till det rödgröna samarbetet som oberoende.

Och den lysande politiska begåvningen är parad med en lika stor kapacitet för missbedömningar
och snedsteg. Märkliga skatteaffärer fällde henne som vänsterledare och beslutet att lämna vänsterpartiet och grunda F! var väl möjligen den enskilt största missbedömningen i hela hennes politiska karriär. Men som vi alla vet är det mänskligt att fela, och Gudrun Schyman är säkerligen tillräckligt smart för att lära sig av sina misstag. När kräftgången för F! fortsätter och valet 2010 rycker närmare tror och hoppas jag att hon kommer att känna att varken hon eller väljarna ska behöva vänta längre. Som hon säger till ETC; när om inte nu? Då blir vissa slutsatstser oundvikliga.

Kommentarer


Kommentera inlägget här:







Twingly Blog Search link:http://homopoliticus.blogg.se/ sort:published


Netroots - Socialdemokraterna



Politik bloggar