Den spanska vänstern: kris och triumf

F

ör den som läser spanska och är intresserad av läget just nu i den spanska vänstern, med Podemos som den uppseglande stjärnan som hela Europa pratar om, så rekommenderar jag den här artikeln (i PDF-fil).

 

    För den som inte läser spanska kan jag, nyss hemkommen från Spanien, berätta att medan Podemos går som tåget just nu och i en färsk opinionsmätning blev största parti så befinner sig den traditionella spanska vänstern i paraplypartiet Izquierda Unida på haveriets rand.

 

    IU, en allians som domineras av Spaniens en gång stora kommunistparti, PCE, såg till en början ut att kunna kapitalisera på det enorma missnöjet med nedskärningspolitiken som Merkel tvingat på Spanien, och på de båda stora maktpartiernas PP och PSOEs återkommande och grova korruptionsskandaler. En ny ung generation ledare från gatuprotesterna mot högerpolitiken klev fram i partiet, som ekonomen Alberto Garzon, som nu är partiets toppkandidat i de kommande allmänna valen i år, och Tania Sanchez, som var partiets kandidat för att ta tillbaka makten i det länge högerstyrda Madrid. Denna nya generation har dock stött på patrull i form av det gamla partigardet, som i Madrid är nersolkat av egna korruptionsskandaler och en trög partiapparat som motsatt sig förändringar, inte minst försöken att skapa ett enat vänsterblock inför de kommande valen.

 Alberto Garzon, Izquierda Unidas preminärminsterkandidat inför valet i november

 

    I ärlighetens namn ska säga att också Podemos har varit skeptiska till organiserat vänstersamarbete och verkar tro att de har bättre chanser att bli största parti om de går till val ensamma. Det spanska valsystemet är inte som det svenska proportionella. Det parti som får flest röster gynnas otillbörligt mycket och det är fullt tänkbart att vänsterns splittring på tre grupper - Podemos/PSOE/IU - (plus de regionala vänsterpartierna) gör att högerpartiet PP kan räkna in flest enskilda röster. Vilket innebär att fast de hamnar långt ifrån en majoritet av avgivna röster så kan PP komma att fortsätta styra Spanien, mot det spanska folkets vilja.

 

    Frågan om valallians eller inte är alltså en knäckfråga. Förra veckan fick detta Tania Sanchez att hoppa av sin kandidatur för IU Madrid och lämna partiet helt, för att istället grunda ett nytt vänsterparti som är mer vänligt inställt till vänstersamarbete. Detta var ett hårt slag mot premiärministerkandidaten Alberto Garzon som delar hennes politiska position. Nyss meddelades att det parti som borgmästaren i den kända vänsterstaden Marinaleda i Andalucien tillhör, där man eliminerat den arbetslöshet och bostadsbrist som annars plågar Spanien, lämnar IU.

 

    Den spanska vänstern står nu inför ett svårt val. Podemos är hoppingivande för oss som sett hur den spanska politiken förvaltats växelvis av två monolitiska partier, en auktoritär och konservativ höger och ett blekt socialistparti som för länge sedan tappat både socialism och arbetarklassförankring. Äntligen kan tvåpartidiktaturen brytas av en ny aktör som inte är korrupt eller går i EUs och Merkels ledband. Men Podemos är på många sätt ett oskrivet blad fortfarande och (medvetet) vaga i konturerna. Det behövs en stark och tydlig vänster inom Podemos. Tydligheten och den ideologiska förankringen finns hos IU, åtminstone fläckvis. Men det partiet bär på en tung historisk barlast och riskerar att helt svepas bort från den politiska kartan av fenomenet Podemos. Kommer Saniens vänsterkrafter att kunna lägga organisationsegoismen åt sida i kampen mot den spanska högern och ett EU där Angela Merkel tvingar på redan krisande länder ekonomisk strypsnara?

 

    Kolla gärna på denna intervju med Podemos ledare Pablo Iglesias: 

 

 

 

KATEGORI:Allmänt

Björn Söder, vice talman!

G

RATTIS SVERIGE, till er nya vice talman Björn Söder, SD! Här på bild tillsammans med tyske SS-veteranen Frans Schönhuber, dekorerad med järnkorset för sina insatser för nazismen: 

 

 

    Förutom att posera på bild med tyska högerextremister så brukar Björn Söder hetsa mot homosexuella:

    "Vad är det som säger att den sk normaliseringen slutar med att homo-, bi- och transpersoner (hbt-personer) skall "normaliseras"? Varför inte personer som begår tidelag (sex med djur) eller pedofili (sex med underåriga)? Dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig att vara normala. Normalt är det som vi människor är skapta för, det vill säga att kunna få avkomma och föra släktträdet vidare."

"Sjukliga beteenden som skulle få vilken normalt funtad människa som helst att känna avsky och få kväljningar är idag helt normala beteenden, enligt massmedierna och våra politiker."

 

    I riksdagens talarstol har Söder förfinat den sverigedemokratiska paradgrenen "ställa diverse svaga grupper i Sverige - med fördel pensionärer - mot människor som tvingas fly undan krig, tortyr och förtryck". Han skäms heller inte för att tala om för invandrade svenskar att de bara ska hålla käften, när de kritiserar hans politik:





    För detta belönas nu denne politiske begåvning av sitt parti med en vice talmanspost, vilket gör honom till en av Sveriges officiella statsrepresentanter: 



"Riksdagens talman är Sveriges riksdags främste representant och leder riksdagens arbete. Talmansämbetet är det högsta ämbete som en person kan väljas till i SverigeTalmannen är i rang efter konungen men före statsministern. "

(Wikipedia)

 

***

 

    Men en man kan ju inte bara hata och sprida rasism. Vår nye vice talman har också en mjuk sida, och litterär talang. Missa inte hans hjärtknipande jakt på en redig skånsk sillamacka, mitt bland all otäck mångkulturell mat:

 

    "Klockan hade blivit åtta och magen började att kurra efter mat. Under festivaler brukar det ju inte vara några problem med att finna något att äta. Och det var det inte heller denna gång. Om man vill äta något exotiskt och utländskt förstås. Överallt fanns det utländsk mat. Latin food, tacos, busesca, falafel, Indiska matspecialitéer, Thailändska rätter, Nigerianska specialitéer, kebab och mycket annat. Men var fanns den svenska maten? Är den svenska husmanskosten så dålig och tråkig att ingen vill ha den? Jag letade febrilt. Jag hade satt mig för att om jag inte hittade något svenskt så fick min mage stå ut med att vara hungrig."

 

 

 

 

 
 
 
 

KATEGORI:Allmänt

Mitt råd till Sjöstedt: Kräv en folkomröstning om vinster i välfärden!

V

ar det en miss av V att fokusera så hårt på vinster i välfärden och "Inte till salu" i valrörelsen? Med det medelmåttiga valresultatet som facit i hand kan man hävda det. Vänsterpartiet ökar inte mer än marginellt, trots att vi till övriga partiers förtret lyckats driva in frågan om vinsterna som en kil i valdebatten och av allt att döma vunnit den debatten överlägset mot både högerns marknadsfundamentalism och S och MPs obegripliga linjer.
    Å andra sidan: Vänsterpartiet försvarade flankerna i en valrörelse där de flesta backade och där vi för första gången på allvar kände Gudrun Schyman flåsa oss i nacken. 
 
 
    Väljarna har hållit med oss om det vansinniga i att skattepengar ska regna över privata företag och riskkapitalister som kapat åt sig allt större andelar av den tidigare offentliga välfärdssektorn, för att tjäna pengar på vård, skola och omsorg. Alla mätningar visar att vi har en förkrossande majoritet av det svenska folket bakom oss i detta. Men man har inte prioriterat vinstfrågan högst när man röstat.
 
 
 
 
    Möjligen har väljarna vaggats till ro av att alla andra partier i svävande ordalag sagt sig vilja "ta itu" med de problem som vi pekar på. Till och med folkpartisterna och moderaterna röt ifrån lite lagom skarpt mot riskkapitalisterna i valrörelsens hetta. Samma riskkapitalister som de själva släppt in i välfärdssektorn och inte lyft ett finger mot under 8 år i regeringsställning.
 
 
    Aldrig har väl avståndet mellan ord och handling varit större.
 
 
    Anledningen till att borgerligheten och MP känt sig tvingade att säga saker som går på tvärs mot deras egen övertygelse är att vänstern vunnit den debatten på knock out. Vilket dock på inget sätt garanterar att det nu blir stopp för vinster i välfärden och fler privatiseringar.
 
 
    Med fyra år till nästa val kan övriga partier luta sig tillbaka och hoppas att frågan ska sjunka i glömska. Något slags kosmetiskt förslag kommer Löfvénregeringen säkert att lägga för att blidka sina egna väljare och rädda sig undan en pinsam svekdebatt. Men socialdemokratins ledare står närmare arbetsgivareföreningen Almega än det egna partiet i synen på privata företag i välfärdsektorn. Det urvattnade och obegripliga beslut i frågan som fattades på den socialdemokratiska partikongressen var ett rent beställningsjobb från Löfvén. Förhoppningen var att ta död på den här för sossarna obekväma diskussionen en gång för alla.
 
 
    Miljöpartitopparna gör också allt de kan för att undfly sitt partis kongressbeslut om vinststopp. Den punkten kommer därför knappast ens att komma upp i de stundande regeringsförhandlingarna mellan S och MP. MP kan ju alltid skylla på sossarnas hårda motstånd, eller på att det saknas en parlamentarisk majoritet för vinststopp, om någon skulle fråga varför.
 
 
    Sverige kan förbli ett av världens mest extrema länder, en guldgruva för privata företag som får fortsätta dia på skattepengarnas flödande ymnighetshorn. Men med sjunkande skolresultat och återkommande vanvårdsskandaler i äldreomsorg och hemtjänst och en allt sjukare sjukvård.
 
 
    Vänsterpartiet har alltså vunnit slaget men kan förlora kriget. Det hade krävts ett betydligt starkare valresultat för att kunna sätta press på Löfvén i förhandlingsspelet mellan partierna som nu börjat.
 
 
    Jonas Sjöstedt poängterade i måndags att ett vinststopp var villkoret för att V ska komma att stödja den kommande S-MP-budgeten. Det är bra att driva frågan hårt. Men inte troligt att regeringspartierna kommer att gå med på att fatta ett sånt beslut som skulle gå på tvärs mot deras egen övertygelse och dessutom har noll stöd i den borgerliga oppositionen. 
 
 
    Dags att tänka nytt och tänka stort: Sätt som absolut villkor för att V ska rösta för en S-MP-budget att frågan om vinster i välfärden ska få avgöras av det svenska folket i en snar folkomröstning. Det skulle kunna bli en kompromiss som alla kan leva med. De sju partier i riksdagen som är för fortsatt slöseri med skattepengar ner i privata fickor kan anta utmaningen. Det är inte alls säkert att de förlorar en folkomröstning, med tanke på vilka resurser de har att lägga ner på att vinna. Vänstern får en sista chans att stoppa det nyliberala systemskiftet i välfärdssektorn. Om privatiseringspolitiken får rulla på ostört i fyra år till så finns det nog inte så mycket offentlig välfärd kvar att rädda 2018.
 
   Dags att ställa frågan till det svenska folket: Är det såhär vi ska ha det?
 
 
 
 
 
 
 
 

KATEGORI:Allmänt

Bloggomröstning

J

ag kommer att vara på resande fot och lär nog inte att hinna skriva något på runt en vecka. Under tiden tänkte jag pröva ett nytt grepp här på bloggen: Låta er läsare påverka vad mitt nästa inlägg ska handla om genom en omröstning. Inte helt fritt då, utan utifrån vad som snurrat runt i min skalle den senaste veckan. Om många röstar och visar intresse så kanske det blir ett återkommande inslag. 
 
 
Vad borde nästa blogginlägg handla om?
  
pollcode.com free polls 
 
 
 
 

KATEGORI:Allmänt

Expressen har fel om F!s framgång

I

tisdags påstod jag att Expressen kampanjar för F!. Jag backade upp det med en lång rad ohämmat positiva och klämkäcka Expressenartiklar om F!, skrivna under en tidsperiod då partiet låg mellan 1,2-2,2 procent i opinionsmätningarna. Det fick facebookbekanta som röstar på F! att beskylla mig för "luddigt misstänkliggörande", med mera. En tendens jag noterar: All kritik som riktas mot F! tolkas som ett personligt och osakligt påhopp. Mitt blogginlägg var inte en kritik av F!, snarare ett försök att reda ut varför en borgerlig tidning kampanjar för ett parti på vänsterkanten. Grattis till F! för uppmärksamheten, för all del. Och grattis till den senaste demoskopmätningen som (såklart) slås upp stort i Expressen idag, där F! ligger på tre procent och alltså närmar sig riksdagsspärren. 
 
 
 
 
 
 
Min misstanke om vad som ligger bakom Expressens F!-kampanjande bekräftas dock. Jag föreslog två motiv: 
 
    1. Att försöka locka över precis lagom många väljare till F! så att de ligger nära men under fyraprocentspärren. Det skulle förmodligen ge alliansen + SD fortsatt majoritet i riksdagen. Om detta är Expressens taktik så kommer de att avbryta eller dämpa sin kampanj för F! när partiet börjar närma sig fyra procentspärren. De vill trots allt inte lyckas FÖR bra och hjälpa in ett till parti som kommer att försvaga alliansen i riksdagen. 
 
 
    2. Kampanjen för F! är ett dolt men riktat angrepp på V. Tidningen räknar med att dessa två partier är de som ligger närmast varandra i både feministisk analys och många sakfrågor och vars väljare alltså lättast kan förmås byta parti, och liberala Expressen föredrar F!s ickesocialistiska radikalism framför vänsterpartiets socialism och klassanalys.
 
 
 
    V har hittills varit väldigt framgångsrikt med att föra in frågan om vinster i välfärden och privatiseringar i valdebattens mitt. Varje gång frågan kommer upp i en partiledardebatt ser man såväl allianspartierna, SD som Löfven och Fridolin skruva på sig av obehag. Fortsätter det på det här viset så är valrörelsen 2014 nog redan förlorad för alliansens del, och den ser inte ut att bli så värst kul för socialdemokraterna heller.
    Det inser liberala och när det väl gäller regeringstrogna Expressen och väljer det minst dåliga av två onda ting: att skriva upp F! i förhoppningen att de ska ta luften ur Jonas Sjöstedts segel. Naturligtvis är det en (konspirations)teori, jag har inte tillgång till några avslöjande chattloggar eller mail mellan Expressens ägare och chefredaktörer. Men ni vet vad de säger: "just because I'm paranoid doesn't mean they're not out to get me". Teorin saknar inte logik. Läser man Expressens artikel om Demoskops nya mätning så verkar den bekräftas: 
 

    "Peter Santesson, chef för opinionsanalys på Demoskop, tror att partiets framgång kan förklaras delvis med att Vänsterpartiet inte gett feminismen tillräckligt med utrymme.

    - Vänsterpartiet har valt att fokusera på frågan om vinster i välfärden och kan samtidigt ha tappat något av sin feministiska profil. Det ligger nära till hands att misstänka att det i stor utsträckning handlar om väljare som saknar mer av den tidigare feministiska profilen som nu söker sig vidare till Fi och Gudrun Schyman, säger han till Expressen."

 

    Det låter kanske troligt vid en snabb anblick. V har en manlig partiledare och har pratat mer om privatiseringar och riskkapitalister som plundrar våra skattepengar än feminism, åtminstone sedan Caremaskandalen. Frågan är bara om Santesson läser sina egna mätningar? I Demoskops aprilmätning hade V 8,2 procentenheter. I majmätningen har V vuxit till 8,7 procentenheter (+0,5). Samtidigt som F! gjort en avsevärd framryckning på 2 procentenheter.

    Hur kan man utifrån de siffrorna dra de slutsatser som Santesson gör? Varför väljer Expressen att göra hans uppenbart felaktiga förklaring till F!s framgång till sin och inte resa några som helst frågetecken?

 

    Av mätningen att döma skulle jag snarare gissa att Gudrun Schyman lockat över väljare från S (-0,8) och MP (-0,5). Det stämmer  ganska bra med vad jag skrev i tisdags, att F! riskerar att bli en utmaning för MP och S, som anpassat sig till fördärvelse i sin fåniga jakt på mittenväljare i Stockholm.

    V har till skillnad från dessa partier en mycket stark profilfråga, privatiseringskritiken, som konkretiserar både partiets klassanalys och dess feminism: det är oftast lågavlönade kvinnor som tvingas jobba till utbränning när privata ägare ska pressa ut en vinst ur redan nedrustade äldreboenden, hemtjänster, vårdcentraler och daghem.     Men vänsterpartiet har - till skillnad från S och MP - också pratat feminism när det inte var gångbart i media, och detta har uppfattats av väljarna, som brukar ange jämställdhet som en av partiets starkaste grenar.

 

 

    Vem som helst kan såklart spekulera lite rakt ut i luften om vilka man tror byter parti och varför, men att Demoskops chef gör det utan förankring i sina egna siffror, och att Expressen med förtjusning kastar sig över hans spekulationer och lyfter upp dem högst upp i sin artikel skulle jag påstå är en bekräftelse av min teori: Expressen vill sänka V genom att lyfta F!. Än så länge, av Demoskop att döma, så har de bara lyckats med att skjuta sig själva i foten. Det är inte alls otroligt att också V gynnas av en valdebatt där feminism ges en högre prioritet. Fortsätt så Expressen!

 

 
 
 
 

KATEGORI:Allmänt

Varför valkampanjar borgerliga Expressen för Gudrun Schyman och F!?

E

n sak kan man vara säker på när det gäller tidningen Expressen: När det börjar vankas valrörelse så transformeras den "oberoende liberala" kvällsblaskan till en oblyg kampanjmaskin för Alliansen och högersidan i svensk politik. Och då snackar jag inte om ledarsidan. Alla borgerliga tidningar har borgerliga ledarsidor. Det är helt i sin ordning. Ledarsidor har dessutom inte så många läsare och talar mest till de redan övertygade. Expressen kampanjar på nyhetsplats, på ett sätt som skiljer ut dem från resten.
 
 
    2010 plockade tidningen till exempel upp Mona Sahlins 15 år gamla tobleroneaffär och drog den några varv till, för att sabla ner de rödgrönas statsministerkandidat med så mycket gammalt skit som möjligt. Medieforskaren Kent Asp granskade hur media skött valrörelsen 2010 och konstaterade:
 
    "Expressen ger på sina nyhetssidor den klart mest negativa bilden av de rödgröna – tre av fyra artiklar vinklade på Sahlin är starkt negativa. Expressen skiljer sig inte enbart från de andra tidningarna i tendens, utan också genom rapporteringens stora omfattning och starka fokusering på Mona Sahlin."
 
 
    En annan undersökning, från Uppsala universitet, kom fram till samma sak: 
 
    "Expressen är den tidning som uppvisar störst obalans i sin bevakning. Framförallt Mona Sahlin får en märkbart ogynnsam behandling, både vad gäller bild och text. Antalet bilder och artiklar om Mona Sahlin och de rödgröna är fler antalsmässigt men också mer missgynnande."
 
 
    Expressen fulkampanjar alltså ogenerat för det politiska block som tidningen sympatiserar med med metoder importerade från den brittiska slaskpress som ägs av den korrupte mediemogulen Rupert Murdoch.
    När tidningen gör det på nyhetsplats idiotförklarar den sina egna läsare, som antas inte märka eller inte bry sig om att de blir manipulerade.
    Jag har funderat på vad de skulle försöka med i årets valrörelse, då allt ser nattsvart ut för Alliansen och det inte finns någon uppenbar svag länk att hacka sönder i oppositionsblocket. Svaret verkar - något förvånande - vara: kampanja för Feministiskt Initiativ!
 
 
    Döm själva av skörden av positiva artiklar om F! bara de senaste veckorna - resultatet av en snabb googling, inte på något vis den kompletta listan av F!-haussande artiklar i Expressen. Fundera på vilken stämning som bildval och rubriker ska sätta. Notera avsaknaden av kritik eller svåra frågor: 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
    Med såna rubriker om "Succesiffror, ojojoj!!!", "Löfvén tvingas släppa in i regeringen", "Schyman en kristallklar partiledare", osv så skulle man ju tro att Feministiskt Initiativ är ett politiskt jordskred som möblerar om svensk politik radikalt. Men under den period då Expressen kampanjat som fläskigast för Gudrun Schyman så har det alltså gällt ett parti som legat på mellan 1,3-2,2 procentenheter i mätningarna. Den hittills starkaste mätningen för F!s del gav 3,2 procentenheter, vilket är en bit från riksdagsspärren och ännu längre från en plats i EU-parlamentet. Och detta EFTER flera veckors odelat positiv och praktiskt taget daglig uppmärksamhet i Expressens nyhetsflöde.
    Med samma måttstock borde piratpartiet (2,2 procentenheter i den senaste mätningen) också vara värt att skriva upp och göra hemmahos-besök hos, men där är tystnaden alldeles öronbedövande. Alliansens småpartier (C och KD) ligger bättre till än F! men ingen skulle väl kalla dem för framgångssagor?
 
 
    Missunnar jag F! att glassa sig i strålkastarljuset? Inte egentligen. Det finns sämre partier som Expressen skulle kunna välja att haussa: SD till exempel. Alliansens fyra tröttisar. S eller MP för den delen. Men Expressens kampanjjournalistik i en valrörelse händer inte av en slump så det är intressant att försöka förstå varför!
 
 
    Kanske tidningen gör samma kalkyl som Göran Greider: F! kan locka en hel del vänsterväljare till sig, och därmed försvaga framförallt V, men får troligen svårt att komma över fyraprocentspärren.
    De är ett parti som tilltalar en akademisk medelklass i storstäderna framförallt men har svårt att bredda sin väljarbas. Om Expressen (och annan media) lyckas ge F! precis lagom mycket vind i seglen, säg att de får runt 3 procentenheter i valet, så har det ganska stor chans att bli avgörande i höstens riksdagsval. Större än så är nämligen inte gapet mellan de rödgröna och alliansen + stödpartiet SD.
    Dessutom kan det flytta bort fokuset från debatten om vinster i välfärden och privatiseringar som framförallt V driver och som såklart är beroende av hur det går för V i opinionen. Om V drabbas av opinionsmässig pyspunka på grund av framgångar för F! så kan de sju andra partierna som helst av allt vill slippa prata ett ord till om privatiseringar dra en lättnadens suck.
 
 
    Risken med den strategin är dock att den lyckas lite bättre än vad tidningen tänkt sig och att F! faktiskt lyckas ta sig över riksdagsspärren i höst. Det är inte alls omöjligt att det sker en överströmning också av sossar och miljöpartister som är trötta på sina partiers blekhet och mittenflörtande.
    Isåfall skulle liberala Expressen ha hjälpt till som barnmorska vid förlossningen av ytterligare ett parti på vänsterkanten i svensk politik. Det lär väl knappast tidningens högborgerliga ägare jubla åt? Eller ser man möjligen F! som att föredra framför vänsterpartiet, feministiskt OCH socialistiskt?
 
 
 
    Inte för att spinna iväg för långt ut i konspirationsteoriernas underbara värld, men helt säkert finns det någon slags politisk tanke bakom Expressens kampanj för F! och syftet med den är INTE att gynna feministisk politik och vänsterblocket i svensk politik. Det kan nog alla som känner till Expressen enas om. En avmaskering av strategin hittar man faktiskt på Expressens ledarblogg:
 
 
 
 
***
 
 
    Det pågår för övrigt en mycket intressant debatt om klass och systemkritik mellan vänsterpartister och andra socialister och F!are. Den kan nog ge en fingervisning om varför en borgerlig tidning föredrar framgångar för F! framför framgångar för V. Jag kommer att skriva mer om detta senare men här är några inlägg värda att kolla in för den intresserade: 
 
 
Arash Hakimnia i Fria Tidningen: "Vad är en bortkastad röst?"
 
Replik Veronica Swärd och Kenneth Hermele: "F! är en del av den globala rättviserörelsen"
 
 
Shora Esmailian i Dagens Arena: "F! har illusioner omkapitalismen"
 
 
Rosanna Dinamarca och Martina Skrak: "Både klass och kön är viktigt"
 
 
 DN 1, 
 
 
 
 

KATEGORI:Allmänt

Att göra en Kjöller

I

morse vaknade Hanne Kjöller och kände att hon var rätt person att besserwissra om saklighet i debatten om sjukförsäkringen:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

KATEGORI:Allmänt

Semester!

D

en här bloggen har semester en månad. Jag kanske skriver några inlägg ändå, i mån av tillgång till dator. Annars är jag tillbaks igen mot slutet av september, med laddade batterier!
 
 
Jag håller såklart tummarna för att Ann-Margrete Livh ska återhämta sig snabbt från gårdagens attack i Somalia och sörjer för den unge vänsterpartisten Abdirahim Hassan som dödades. Från Syrien kommer också fruktansvärda nyheter om attacker med kemiska vapen riktade mot civila. För närvarande blockerar Kina och Ryssland FNs säkerhetsråd från att undersöka vem som ligger bakom anfallet. Vilket bara är ett annat sätt att säga att de tror att det är deras skyddsling Bashar al-Assad.
 
 
 

KATEGORI:Allmänt

Liv Strömquist!

D

u lyssnade väl på serietecknaren Liv Strömquists sommarprat? Om inte så gör det nu!
 
 
Det verkar som att Liv och jag irriterar oss lika mycket på dagens miljöpartister. Men hennes tasksparkar är roligare. Ur albumet "Ja till Liv":
 
 

KATEGORI:Allmänt

Ed Snowden och Europas skam

P

lanet med Bolivias president ombord nekades att passera Spaniens,  Portugals och Frankrikes luftrum och tvingades landa i Österrike, efter misstanke om att Edward Snowden fanns ombord. Bolivia anklagar nu USA för att ha försökt kidnappa presidenten Evo Morales och kallar upprört händelsen för ett brott mot folkrätten. Att USA gör allt som står i dess makt och lite till för att försöka lägga vantarna på Snowden förvånar väl ingen. De är besatta av att straffa honom för att ha avslöjat deras spioneri på amerikanska medborgare och resten av världen och vill statuera ett skrämmande exempel så att inte fler läckor ska uppstå. Men att EU-länder samarbetar med Obama för att hindra att Snowden kan söka politisk asyl i Latinamerika är skamligt och obegripligt. För det var Snowden som alldeles nyss avslöjade omfattningen av det amerikanska spionaget mot Europa. Avlyssningsutrustning på EU-kommissionens kontor och massiv internetavlyssning riktad mot oss europeer. Bara i Tyskland har amerikanska säkerhetstjänsten avlyssnat 500 miljoner kommunikationer på en månad. Bara i Tyskland.
 
 
    Omfattningen på trålandet efter information på nätet och i telekommunikationerna gör alla påståenden om att det skulle handla om att förebygga terrorism löjliga. Den amerikanska säkerhetstjänsten samlar helt enkelt på sig all information den kan om alla för framtida bruk. För att rätt information i rätt läge ger makt. Att inte EU-länderna själva ger Edward Snowden politisk asyl utan skjuter över bollen till de latinamerikanska länderna - som har en historia av att utsättas för av USA regisserade och betalda militärkupper mot demokratiska regeringar - är skamligt och fegt! De latinamerikanska länder som nu överväger att ge Snowden asyl gör mänskligheten en stor tjänst men spelar med höga insatser för egen del.
 
 
    Kolla in Gleen Greenwald, journalisten på brittiska the Guardian som hjälper Snowden att publicera sina avslöjanden när han talar om Snowden, den auktoritära president Obama, amerikanska massmedia rövslickeri på makten, med mera. Mycket intressant:
 
 
 
 SvD 1, 2,  AB 1,
 
 
 
 

KATEGORI:Allmänt

Opinionsmätning: USA gillar Storebrorssamhället

I

nnan Barack Obama återvaldes som president fanns det de i den amerikanska vänstern som menade att han, den charmige liberalen, skulle kunna bli en farligare presidentkandidat än grottmannahögerns kandidat Mitt Romney. Argumentet var att en liberal president med en progressiv fernissa, så mycket mer PR-smart än den republikanske kandidaten och med ett varmt, vinnande leende, skulle kunna övertala de amerikanska vänsterväljarna, liberalerna och de progressiva som röstar på Demokraterna, att svälja en politik som de hade protesterat vilt mot om den drivits igenom av en republikansk president. Många människor, inte minst amerikanska väljare, är så auktoritetsbundna att deras ställningstaganden till olika frågor beror på om det är deras lag eller motståndarlaget som driver dem. Det fanns till exempel en farhåga om att Obama skulle lyckas lyckas genomdriva stora nedskärningar i det amerikanska välfärdssystemet, "social security", något som ingen republikan någonsin lyckats med trots att den amerikanska högern hatar välfärdsprogrammen som ger de fattiga och gamla något mått av trygghet. En annan farhåga var att Obama skulle kunna vara en mycket mer auktoritär president, t.ex. driva den amerikanska övervakninsgstaten längre än vad någon republikan skulle våga, utan att möta starka protester. Igår kom facit till den diskussionen i form av en opinionsmätning:
 
 
 
 
    Som synes har attityden till total statlig övervakning av allt medborgarna gör på nätet och av deras telefonsamtal svängt mest till det positiva inom gruppen "Demokrater", alltså Obamas väljare. 2006, när republikanen George W Bush var president, tyckte 61 procent av de liberala och progressiva väljarna i USA att den sortens massövervakning var helt oacceptabel. 2013, när deras lag innehar presidentmakten har de forna integritetsivrarna svängt till totala övervakningshökar: 64 procent av Demokraterna tycker att staten ska få kränka alla medborgares privatliv obehindrat och utan insyn. Bland gruppen "Republikaner", som traditionellt torkar sig i arslet med begrepp som integritet och privatliv har, skett en lika tydlig svängning åt det kritiska hållet.
 
 
    Jag vet faktiskt inte vad som är mest skrämmande. Att regeringar och privata företag använder alla sina resurser till att övervaka och kartlägga oss eller att så många auktoritetsdyrkande medborgare är beredda att acceptera vilka integritetskränknigar som helst, så länge det är deras lag, deras president, deras stam, som står för övergreppen. Det här är inte mänskligheten från sin bästa sida. Det kritiska tänkandet bortkopplas och kvar står en flaggviftande, patriotisk  grottmänniska som gärna kysser den store ledarens fötter. Så länge den mentaliteten är utbredd kommer hotet om en ny fascism aldrig att försvinna.
 
 
    Det populära "rent mjöl i påsen"-argumentet har förresten en historia. Låt oss lyssna på tredje rikets propagandageneral Goebbels:
 
 
 
 
 AB 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2, 3, 4, 5,  DN 1, 2,
 
 
 
 
 
 
 

KATEGORI:Allmänt

Riskkapitalet bakom privatskolorna kan andas ut!

S

å kom den alltså då, den omtalade och uppskjutna "friskoleutredningen", som ska garantera att de svenska skattefinansierade privatskolorna "friskolorna" även i fortsättningen förblir världens mest avreglerade nyliberala lekstuga, jämförbart endast med det skolsystem som Chiles diktator Pinochet skapade. Riskkapitalisternas sugrör rakt in i den skattefinansierade verksamheten blir kvar. Vinsterna åt ägarna blir kvar. Det system som våra nordiska grannländer tillämpar - där vinsterna måste återinvesteras i skolverksamheten - avvisas. Lustigt nog så verkar det som att det borgarna slagits hårdast för i "friskoleutredningen" varit att personalen i friskolorna inte heller i fortsättningen ska få rätt att tala med pressen om missförhållanden på skolorna. Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten till media gäller ju inte inom privata företag. Där fick de till slut vika ner sig.


     Det måste vara en stolt dag för alla som röstade borgerligt. Men också för alla som röstar sossigt, nu när det partiet sopar kongressbeslutet om viss kommunal kontroll över friskolornas nyetablering under mattan. Allt för att kunna samarbeta högerut med liberalerna i miljöpartiet och fp. Grattis alla!
 
 
 
 
 
 
AB 1, 2, SvD 1,  DN 1, 2, 3,
 
 
 
 
 
 

KATEGORI:Allmänt

Plötsligt händer det!

S

pontan, blixtrande skarp retorik är vi inte bortskämda med i den svenska politiska debatten. Men i SVTs Debatt i torsdags hettade det till när den sjuka sjukvården skulle diskuteras. Lyssna på när folkpartiets landstingsråd Birgitta Rydberg och en sjukvårdsbyråkrat läxas upp av en fly förbannad läkare:
 
 
 
"Den verklighet som jag ser på golvet stämmer inte överens med det du säger. Jag har tröttnat på att se patienter i korridorerna med kissflaskor i händerna blottade inför besökare. Jag har tröttnat på att fylla mina äldre patienter med morfinpreperat för att skicka hem dem snabbare för att ni ska få bättre statistik i era böcker. Vi måste inse att vi har koncentrerat oss alltför mycket på ekonomi och åsidosatt de medicinska behoven. För sätter du dig ner med patienten, pratar med patienten, håller honom i handen, då inser du att de är inte siffror i en budget. Och det är då, när vi inte pratar med våra patienter, när vi inte har tid för våra patienter, det är då vi begår misstag och vården blir ineffektiv och dyr!"
 
 
I Programmet framgick också att Sverige ligger i botten bland de rika länderna när det gäller antalet vårdplatser per invånare. Bra jobbat alliansen!
 
 
 
 
 
 
Apropå retorisk skärpa så var Jonas Sjöstedt väldigt bra i debatten med Jan "skolhaveriet" Björklund i Aktuellt (debatten börjar 11 minuter in i sändningen).
 
 
 
 
 
 

KATEGORI:Allmänt

Många röda fanor i vänsterpartiets tåg

E

xpressen försökte visst få Stefan Löfvén att ställa upp på bild framför en röd fana när de intervjuade honom inför första maj. Det gick sådär:
 

    "Efter intervjun går Stefan Löfven upp på partikansliets tak för att Expressen ska få ta bilder. Men försöken att få honom att posera framför en röd fana får kalla handen av medarbetarna. Det är en förlegad symbol, heter det."

 
 
    Det är förstås helt rätt. Stefan Löfvén har anpassat sossarnas politik till moderaternas så till den milda grad att kanslihushögerns grå eminens Kjell-Olof Feldt förtvivlat sliter sitt hår och varnar för att helt sudda ut de politiska skillnaderna. För Stefan Löfvén - och hans PR-stab - är röda fanor, socialism, klasskamp, social demokrati och  politiska konflikter förlegade. Nu ska det spelas ett förtroendespel fram till valet där den enda frågan det kokar ner är till vilken statsministerkandidat som mest förtroendeingivande kan argumentera för moderaternas politik.
 
 
    Tur att det finns ett vänsterparti som inte gått ner sig i samma PR-träsk som Stefan Löfvén. Jonas Sjöstedt utmanade idag Stefan Löfvén till strid om vinsterna i välfärden. DN:
 
    ”Vänsterpartiet kommer inte att sitta i en regering som fortsätter dagens privatiseringspolitik”, lovade partiledaren Jonas Sjöstedt i sitt första majtal inför över 5.000 människor på Gustav Adolfs torg i Göteborg.

Till svar fick han en lång applåd och jubel.

– Vinsterna i välfärden är vår stora strid, sade Vänsterledaren.

– Vi kommer att driva motståndet mot slöseriet ända fram till valdagen 2014 och vid ett regeringsskifte kommer det att vara vårt viktigaste krav."

 
 
    Det syntes såklart en hel del röda fanor i första maj-tåget i Stockholm (20000 pers i Kungsan). Vänsterpartiets demonstrationståg slog besöksrekord på flera platser i år och var större än sossarna i både Malmö och Göteborg (förmodligen också i Stockholm men där brukar vänsterns tåg alltid vara större än sossarnas). Läser man mediarapporteringen så är det lite svårt att tro, där dominerar sossarna totalt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
    DN skriver om att s och LO är oense om överskottsmålet i statens budget.
 
AB 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, DN 1, 2, 3, 4, 5,
 
 
 
 

KATEGORI:Allmänt

Mariana är bäst!

D

en här fantastiska utskällningen efter noter av "skitministern Ulf Kristersson", "socialförsäkingsminister, vad är det att vara minister i, det finns tamefan ministrar i allt, som sitter på sina feta arslen och får skyhöga löner eller skyhöga riksdagsarvoden, utan att söka nya jobb!" är obligatorisk lyssning. Mariana for statsminister!
 
 
 

KATEGORI:Allmänt

Ricky Gervais om "debattendebatten"

Om vänsterpartiets framryckning i SIFO

D

agens SIFO bjuder på åtminstone en överraskning: Sossarna backar en aning, trots det välregisserade PR-fyrverkeri som sprutade från deras kongress. Stefan Löfvén höll sitt linjetal omgiven av unga snygga  SSU-are för att visa hur mycket framtid som finns i "Framtidspartiet" och de verkligt stora och kontroversiella frågorna som vinst i välfärden avfördes från kongressdagordningen genom kryptisk kohandel i korridorerna. Allt för att inte störa bilden av s-enighet. Jag skulle nog ha väntat mig en statistiskt säker uppgång för s efter att ha dominerat nyhetsrapporteringen i en hel veckas tid och haft många chanser att nå ut med sitt budskap. Men de ligger kvar på 34,4 procent. Vilket i ärlighetens namn får sägas vara en hög siffra för dem för närvarande.
 
 
 
    Istället är det vänsterpartiet som rycker fram med den enda statistiskt säkra förändringen, plus 1,6 procent. Vänsterpartiet har visat framfötterna den senaste tiden inte minst i debatten runt s-kongressen och vad en socialdemokrati på väg allt längre högerut innebär för möjligheten till ett rödgrönt samarbete. Väljarna behöver få klarhet i tid innan valet 2014 om de politiska skillnaderna mellan de tre partierna i det rödgröna blocket som med all säkerhet blir det största efter valet. Det är alltid lurigt att försöka sia om valutgången, men min tro är att det svenska folket helt enkelt är så less på alliansen vid det här laget att de är så gott som rökta. Det blir istället mandatfördelningen mellan de rödgröna partierna som blir avgörande för vilken politik som kommer att föras efter 2014.
 
 
    Men det är klart, räknar man sverigedemokraterna som en del av det borgerliga regeringsunderlaget - vilket deras röstningsmönster i riksdagen indikerar - så är det betydligt jämnare. Att SD fortsätter att tappa väljare - från den peak de nådde efter järnrörsskandalen - är också intressant. Det låg uppenbarligen en allmän protestfaktor i deras väljarbubbla. De gynnas av att stå i fokus för debatten, även om debatten handlar om riksdagsmän som är ute på stan och beväpnar sig med järnrör, och sedan ljuger väljarna rakt upp i ansiktet om händelsen. "All publicitet är god publicitet"? Frågan är hur man som partistrateg på SD-kansliet ska tolka väljarna? Dags för en till blöt natt med tillhyggen på stan?
 
 
    Den här (gamla) videon går runt på Fejjan just nu och handlar inte om några järnrör eller Stefan Löfvén, men vår socialförsäkringsminister Ulf Kristersson - ni vet han som snikade åt sig en lägenhet från Ersta Diakoni som skulle ha gått till en bostadslös och/eller sjuk kvinna. Han tycker att det är prima att riskkapitalisterna tar över välfärden därför att de visar politikerna att man kan skära ner personalens löner och tvinga dem att jobba mer för mindre pengar:
 
 
 
SvD 1, 2, 3, AB 1, 2, DN 1, 
 
 
 
 

KATEGORI:Allmänt

Ryanair är ett skitbolag, bojkotta det!

N

ej, flyg aldrig med skitföretaget Ryanair. Det bestämde jag mig för redan för fem år sedan när jag på väg till Barcelona - en resa som tar runt tre timmar - suttit ihoppressad som en sardin i burk i en av företagets flygstolar som verkar ha modellerats efter dvärgar. Deras affärsidé är "lågt pris till varje pris". Den senaste prispressaridén från Ryanair: Ståplats på flygresan. Låter det som ett skämt? Ett annat Ryanminne är från London. Om jag minns rätt var man tvungen att vara på flygplatsen en timme och 30 minuter innan flyget skulle lyfta. Jag kom max två minuter försent, alltså en timme och 28 minuter innan flyget skulle lyfta. Men Ryanairs personal vägrade checka in mig. Trots att det inte var någon kö alls och gott om tid. Jag var tvungen att köpa en ny biljett. Jag har flugit rätt mycket i mina dar men aldrig råkat ut för något dylikt. Inte förvånande att Ryanair är det europeiska flygbolag som får mest klagomål på sig. Inte heller förvånande att företaget vägrar att ersätta sina kunder i trots mot allmänna reklamationsnämndens rekommendationer.
 
 
    De flesta som reser med Ryanair har såna historier att berätta. Men när man läser om hur företaget behandlar sina egna anställda så framstår de ändå som triviala. Ryanairs kabinpersonal är alla inhyrda från bemanningsföretag, hindras från att arbeta fackligt, har inga kollektivavtal och tvingas skuldsätta sig till företaget för att överhuvudtaget få en möjlighet att börja jobba. Kolla in den här jämförelsen mellan olika flygbolag från akademikerbloggen:
 
 
 
    Lågt pris har också ett pris. Vill vi att skojare som Ryanair ska slå ut sunda och sjyssta flygbolag så ska vi fortsätta välja dem bara utefter deras låga lockpriser, som dessutom innehåller mängder av dolda tillägg och inte blir så låga till slut. Jag betalar mycket hellre några hundralappar extra för att slippa känna mig som Ryanairs flygboskap och så att jag vet att de som arbetar för att ta mig till min flygdestination inte utnyttjas som tjänstehjon. Heder åt Norges statsminister Stoltenberg som vågar markera mot ett sånt skitföretag. De norska sossarna kanske, till skillnad från våra svenska, inte är livrädda för att reta upp "näringslivet" och "flitiga bävrar" som Ryanairs chef Michael O´Leary?
 
 
 
 
 
SVD 1, 
 
 
 

KATEGORI:Allmänt

Mer om arbetskraftsinvandring och vinster

I fredags skrev jag om kritiken mot regeringens och miljöpartiets arbetskraftsinvandringspolitik, som skapat slavarbeten och en grå slaskarbetsmarknad med mycket sämre villkor. Enligt allianzen och miljöpartiet skulle arbetskraftsinvandringsreformen göra det möjligt för experter med specialistkompetens som svenska företag behöver att komma hit. I verkligheten blev det inte så, utan istället inriktas arbetskraftsinvandringen på sektorer som bygg, städ och restaurang. Hela 65 procent av arbetskraftsinvandringen har gällt LO-jobb där arbetslösheten redan är stor. OECD kallar den svenska arbetskraftinsinvandringspolitiken för västvärldens mest liberala.

 
 
    Resultatet av den debatten blev magert: i riksdagen meddelade minister Tobias Billström att han ville "skärpa reglerna". Med det menade han att det ska bli lättare att återkalla arbetstillstånd och skicka ut arbetaren ur landet. Däremot inte att straffa oseriösa arbetsgivare på något sätt, bara deras utsugna arbetare. Så skapar man ytterligare ett skäl för dessa arbetare att bara hålla käften och slava vidare, för om deras chefs mygel blir upptäckt så är det de som åker ur landet med huvudet före. Hur länge kan miljöpartiet medverka till denna politik?
 
 
    Sen dess har debatten om polisens REVA-kontroller i tunnelbanan bara exploderat. Sånt har farbror blå resurser till. Men försök få dem att lösa brott som drabbar vanliga människor...
 
 
    I måndags skrev jag om Daniel Suhonen och Dany Kessels debattartikel om vinster i välfärden och undrade hur de kommit fram till att LOs förslag till vinstbegränsning, som låter kommunerna göra som de vill, var det bästa. Jag fick svar på Facebook senare:
 
 
 
 
    Enligt Suhonens logik är alltså LOs förslag bäst - om man inte låtsas om att det ger kommunerna rätt att göra hur de vill med de privata vinsterna. Vilket kommer att innebära att bland annat Stockholm, moderaternas största privatiseringslekstuga, kommer att fortsätta vara det, och många andra kommuner likaså. Problemet är bara att LOs kompromiss om vinsterna, med undantaget för kommunerna, inte är förhandlingsbar, det skulle leda till inbördeskrig mellan förbunden och med socialdemokraterna. Vänsterpartiets förslag däremot kan snickras på om det skulle behövas, utan att det riskerar att leda till politiskt inbördeskrig.
 
 
 
 
 

KATEGORI:Allmänt

Hen vinner ikväll!

S

tort uppslaget på Aftonbladets webb: "Hen vinner ikväll". Betyder det att ordet "hen" en gång för alla vunnit slaget och nu ingår i det svenska språket som ett tredje könsneutralt pronomen? Efter all gråt och tandagnisslan, speciellt från en viss kategori män? Jag orkade inte engagera mig i den i-landsproblemsdebatten men kommer ändå att tänka på Mahatma Ghandis ord: "First they ignore you, then they laugh at you, then they fight you, then you win". Kanske det helt enkelt är så att hen kan vara lite praktiskt och därför slinker in bakvägen?
 
 
    Vem vinner melodiftestivalen då? Inte den blekaste aning. Jag tycker den brukar vara så tråkig att klockorna stannar. (OK, Loreen var lite kul!) Men jag håller tummarna för Hen ikväll!
 
 

KATEGORI:Allmänt