ag har som många andra varit förkyld den senaste veckan och haft tid över att fundera på det politiska läget inför sossarnas partikongress: Är det också förkylt? Tidningarna skriver om de motsättningar som nu kommer upp till ytan inför kongressen. Stefan Löfvén utmanas av den socialdemokratiska vänsterns kampanj för ett stopp för vinstintresset i den skattefinansierade välfärden.
Vinstfrågan är inte den enda där det kokar. I det tysta och på kort tid har socialdemokraterna blivit ett lika radikalt skattesänkarparti som moderaterna. Expressen skriver idag om det absurda i att sossarna leker följa John med moderaterna i skattesänkningar:
"Nu upprepar Stefan Löfven det väljarkontraktet fast på skatternas område. Inga vanliga löntagare ska behöva oroa sig för höjd inkomstskatt med Socialdemokraterna vid makten. Varje nytt jobbskatteavdrag från alliansens sida kommer att accepteras av Socialdemokraterna.
Innebörden av detta är intressant. M låter S definiera vad som är en rimlig ambitionsnivå på välfärdens område medan S låter M avgöra vad som är ett lämpligt skatteuttag. Socialdemokraternas skattepolitik är så att säga utlagd på entreprenad till Anders Borgs finansdepartement. Sedan valförlusten 2010 har Socialdemokraterna accepterat i stort sett alla alliansens skattesänkningar som riktar sig till hushållen: Jobbskatteavdragen, den slopade förmögenhetsskatten och fastighetsskatten, skattesänkningarna till pensionärerna och rutavdraget."
2. Ja till privat drift och privata vinster i välfärden.
3. Acceptera en försämrad a-kassa.
4. Uteslut vänsterpartiet från ett eventuellt regeringssamarbete, bara miljöpartiet får vara med.
Stefan Löfvén på väg högerut
Alla dessa kursändringar med riktning högerut, på jakt efter den politiska mitten, har den socialdemokratiska partiledningen genomfört utan att konsultera sina medlemmar. Tystnaden har varit närmast öronbedövande när partiets ställningstaganden i centrala frågor som privatiseringar och skatter ändras över en natt. Är det en socialdemokratisk chockdoktrin vi ser? Blev sossarna så strykrädda efter Håkan Juholt-episoden att de inte törs annat än sitta still i båten och låta ledningen göra vad fan den vill, allt för att inte störa bilden av "enighet"?
Kongressen lär ge besked. Jag är inte särskilt optimistisk. Socialdemokratiska partikongresser brukar vara välregisserade föreställningar. Hade sosseledningen på allvar fruktat att gräsrötterna skulle ge dem på nöten i vinstfrågan eller om skatterna så hade de inte satt ner foten så hårt redan. De riskerar ju att se ganska dumma ut. Och om kongressen skulle välja att vrida om partiledningens vänsterarm, skulle det få genomslag på den politik som en eventuell socialdemokratisk regering bedriver efter 2014? Minns det berömda beslutet från sossekongressen 2005 om att åter ha full sysselsättning som överordnat mål för den ekonomiska politiken. Hade det tagits på allvar av Göran Perssons regering hade det betytt radikala omprioriteringar på finansdepartementet och en snabbt sjunkade arbetslöshet. Vilket såklart inte hände. Den socialdemokratiska ledningen sket i kongressbeslutet.
Om kongressen - mot förmodan - skulle säga ett klart och tydligt nej till riskkapitalister och privata vinstintressen i välfärden så är det ju tur att Stefan Löfvén har privatiseringsfrälsta miljöpartiet som förhandlingspartner vid en eventuell valseger 2014. Bara att skicka över Svarte Petter till dem.
Problemet är att den nuvarande socialdemokratiska partiledningen redan har bestämt sig för att valet 2014 vinns i Stockholm, i den politiska mitten och av medelklassväljarna. Förr har socialdemokratin alltid försökt - och lyckats bra med - att vinna över medelklassen med löftet om en högkvalitativ offentlig välfärd åt alla. En bra skola, sjukvård och äldreomsorg som ger likvärdig utbildning, vård och omsorg oavsett var du bor och vem du är. En god pension och väl fungerande a-kassor och sjukförsäkringar. Full sysselsättning.
Den nya linjen, Sahlins och Löfvéns "förnyelse" går istället ut på att försöka vinna tillbaks medelklassen med löftet att de ska kunna välja bort de alltmer tilltufsade och utmärglade offentliga välfärdssystemen till förmån för privata skattefinansierade skolor, sjukhus och äldrehem. År av skattesänkningar och nedskärningar har gett de lätt förutsägbara konsekvenserna. Nu vill medelklassen inte vara med längre, inte sätta sina barn i kommunala skolor med arbetarklassens ungar eller gå till landstingsdrivna vårdcentraler. Sossarnas svar är att kapitulera och omfamna privatiseringarna och det nya klassamhället. Något som var otänkbart så sent som på 90-talet. Olof Palme vrider sig i sin grav.
Jag önskar den socialdemokratiska vänstern, Daniel Suhonen, Lena Sommestad och resten, all lycka med att vända partiets raska marsch mot mitten. Men realistiskt sett, för att det projektet ska lyckas, måste Löfvéns högerlinje medföra ett rejält väljartapp vänsterut, till Jonas Sjöstedt. Det måste svida i sossetoppens skinn att jaga medelklassväljare genom att kasta arbetarklassen till vargarna. Så länge s-väljarna är liknöjda inför det som pågår så har partiledningen ingen som helst anledning att backa.
Socialdemokraterna har blivit ett fegt parti, som bara rör sig i någon riktning om den politiska skadan av att stå kvar på samma fläck blir högre än att flytta sig. S-kvinnornas ordförande Lena Sommestad skriver något liknande på sin blogg idag:
"Istället hör jag argument, som handlar om strategi och opinion. ”Vi har 300 000 barn som går i något annat än en offentligt driven skola och det är ett faktum vi måste ta hänsyn till…” (Expressen).
Jag frågar mig om vårt uppdrag som socialdemokrater inte längre är att driva politik för jämlikhet och alla människors lika värde? Är det istället anpassning till rådande orättvisor som gäller?"
För närvarande är socialdemokraterna mer rädda för borgerliga ledarsidor i Stockholm och det borgerliga politiska kommentaritatet än för fackföreningarna och partiets egna gräsrötter.
***
Idag bjuder Jonas Sjöstedt genom DN in socialdemokraterna till ett nytt rödgrönt samarbete. Det är en väl argumenterad artikel som lyfter fram hur bra det har blivit tidigare när sossarna samarbetat med vänstern. Men samtidigt är den totalt orealistisk. Så länge ingen verkar kunna ge ett vettigt svar på frågan vad som egentligen skiljer socialdemokratisk från moderat politik år 2013 så är tankar på ett s-v-samarbete bara fria fantasier.
Förutsättningen för att vänsterpartiet ska kunna samarbeta med socialdemokraterna måste vara att
samarbetet innebär vänsterpolitik. Det inser naturligtvis Jonas Sjöstedt. Förmodligen är hans inbjudan ett försök att pressa socialdemokraternas partiledning till att medge att den inte för allt smör i Småland vill samarbeta med vänsterpartiet efter valet 2014. Oavsett om de hugger på det betet eller inte så är det dags för vänstern att ta bladet från munnen och börja kritisera socialdemokraternas högersväng. Så länge vänsterpartiet duckar och undviker striden så kommer partiet att framstå som ointressant och, med Flammans ord, en dörrmatta.
et är aldrig OK med politiskt våld i en demokrati. Det är heller inte OK med ett språk som uppmanar till våld, eller använder våldsmetaforer. Därför att ett sånt språk sår frön till våldshandlingar. Det borde vara lika självklart för både höger och vänster.
Oftast är det extremhögern som vi förknippar med politiskt våld. Inte utan orsak. 2010 skrev Peter Kadhammar i Aftonbladet om de 14 mord som begåtts av svenska nazister mellan 1999-2009. 2012 mördades Joakim av tre nazister i Vallentuna. Jag vet inte om listan är komplett, men helt klart är att extremhögerns politiska våld är det stora problemet i Sverige.
Men även våld och hot från vänstern och från andra politiska och religiösa grupper måste tas på allvar. Därför är det bra att Ung Vänster markerar hårt mot den UV-ordförande i Luleå som sagt sig vilja skjuta Tobias Billström. Det var korkat och stötande sagt. En person som kläcker ur sig sånt har bränt sitt förtroende och ska fråntas sina uppdrag.
Dessutom blir jag lite fundersam när jag på den här medlemmens facebooksida ser att han gillar marxism-leninism. När vi i ungdomsförbundet kastade den gamla kommunistiska ideologin på historiens skräphög tidigt 1990-tal så trodde vi nog att vi skulle slippa se gamla leninistiska lik vandra ovan jord 2013. Jag ska ärligt erkänna att jag inte vet hur stämningarna är i ungdomsförbundet nuförtiden, jag slutade vara medlem 1997. Men om ordföranden i Luleå på något sätt är representativ för en bredare strömning i Ung Vänster så ser jag det som ett misslyckande för organisationen. Vi har haft 23 år på oss att ersätta kommunism med något bättre och modernare. Kalla det frihetlig socialism, vänstersocialism, ekosocialism eller vad du vill. Man kan inte backa sig in i framtiden. Ungdomsförbundet borde gå längst fram, inte bromsa och hålla emot, som det tyvärr gjorde på 80-talet.
Att partiets motståndare tar chansen att hacka är förutsägbart. Högersossen Johan Westerholm är mer än lovligt patetisk:
"Så. Detta är en show-stopper. Om min partiledning på något sätt går till val tillsammans med, eller gör sig beroende av, vänsterpartiet så får ni göra det utan mig."
Eller hur, Johan! För det kan ju inte ha något att göra med att du som inbiten högersosse avskyr allt det vänsterpartiet står för rent sakpolitiskt? som t.ex. vårt motstånd mot privata vinster i den skattefinanierade välfärden, privatiseringar och marknadsfundamentalism? Vilket bekvämt sätt att slippa argumentera mot partiets politik där - som har ett brett folkligt stöd - och istället ge sken av att ditt motstånd beror på vad någon omogen/förvirrad lokal representant uttryckt på twitter! Den som påstår att Christoffer Hurtigs pangpangretorik skulle vara typisk för vänsterpartiet får nog försöka leda det i bevis med tyngre argument än lite skenheligt darr på rösten och floskelsprutande. Det gör inte Johan Westerholm.
"Vänsterpartiet i Norrbotten genom Simon Fors och Ung Vänster i samma län genom sin ordförande Christoffer Hurtig visar gång på gång på gång upp de värsta sidorna av riksdagens kanske mest extrema parti när det kommer till våldsförespråkande mot de som inte faller Vänsterpartiet på läppen"
Jag har varit aktiv i vänstern i 20 år på olika nivåer. Jag har aldrig hört en enda medlem yttra att det skulle vara OK att bruka våld mot "de som inte faller oss på läppen". Vad baserar den sjätte mannen sina yviga påståenden på, utöver två norrbottningar med snabba twitterfingrar och möjligen högre promillehalter i blodet än vad de klarar av?
Jämför Ung Vänster med Sverigedemokraterna! Järnrörsgänget gjorde betydligt värre saker än att twittra. En av dem sitter fortfarande i riksdagen. En annan fick en spark snett åt sidan och jobbar nu med att producera SDs partitidning, välavlönat. Den krishanteringen inger inte förtroende. Ung Vänster skötte saken snyggare.
bland slinter eliternas tunga. Som igår när Wallenbergbanken SEBs chefsekonom Robert Bergqvist gav sin syn på läget på Cypern:
Så, även om det finns en enkel väg ut ur problemen, dvs att låta krisande länder slippa den ekonomiska tvångströjan som euron innebär, så får de inte ta den. Det viktiga är att euroländerna tvingas genom ett smärtsamt "stålbad", d.v.s. de nedskärningar i välfärdsstaten och den offentliga sektorn och de lönesänkningar som nu drabbar land efter land genom de så kallade "räddningspaketen" från EU. Att detta "stålbad" bara leder till ännu mer misär, krympande ekonomier och rekordarbetslöshet spelar ingen roll. Huvudsaken är det som pågår under ytan: den enorma omfördelningen av rikedomar och resurser från pyramidens botten upp till dess topp. EUs rika ska bli rikare, dess fattiga fattigare, och välfärdsstaterna ska svältas ut. Det är "stålbadet".
Egentligen är "stålbadet", bara är ett annat namn för samma gamla högerpolitik som alltid.
Inget land får ta den enkla utvägen och lämna euron, av den enkla orsaken att EUs eliter är livrädda för att det skulle gå mycket bättre för det land som väljer att lämna än för de stackars satar som blir kvar i eurosamarbetet. Det vore en katastrof.
xpressen skriver att oppositionen - sossarna och vänsterpartiet - tänker grilla Tobias Billström om vad i helskotta han menade med sitt uttalande om att de som gömmer flyktingar inte var "blonda och blåögda". Intressant nog deltar miljöpartiet inte i debatten:
"Miljöpartiet, som har en överenskommelse med regeringen om migrationspolitiken, kommer inte att ställa någon fråga till Billström. Anledningen är att man avvaktar svar från regeringen om vad som ska "räknas som synnerligen ömmande skäl" för att så stanna i Sverige"
Återigen ett exempel på hur miljöpartiet genom sitt samarbete med regeringen tvekar att kritisera till och med tydliga rasistiska fenomen. Som när man förra veckan med krystade argument avslog vänsterpartiets begäran om en debatt om REVA.
Argumentet denna gång, att man "väntar på besked från regeringen", är också märkligt. Som Eric Rosén skriver i Dagens Arena: regeringen har redan gett sitt besked. Reinfeldt hävdar att han redan fullgjort sin del av avtalet och inte har några skäl att gå mp till mötes ytterligare. Redan den 14/3 medgav Gustav Fridolin detta i en intervju med Dagens Arena:
"I går fick vi besked från justitiedepartementet om att det inte kommer att bli några förändringar."
Enligt miljöpartiet själva innebar detta då att"samarbetet inte längre lever". Detta förstods som att miljöpartiet hoppat av samarbetet och mp protesterade inte mot denna tolkning, som kom lägligt när partiet befann sig i hetluften och Maria Ferm just grillats i Agenda om REVA.
Men liket lever. För denna vecka vill miljöpartiet ändå inte kritisera Tobias Billströms rasistiska uttalande när tillfälle ges i en riksdagsdebatt, med ursäkten att man fortfarande "väntar på besked från regeringen".
Igår återkom mp igen med hotet att bryta det flyktingpolitiska samarbetet"om man inte fick besked".
Så vad händer egentligen i miljöpartiet? Är det en strid internt mellan de som gärna vill samarbeta med regeringen till vilket pris som helst och de som är redo att bryta? Eller är alla dessa utspel och denna dramatik bara ett spel för gallerierna, för att övertyga de miljöpartistiska väljarna om att partiet ändå har något slags samvete? Det kan behövas. I den senaste väljarundersökningen tappade mp rätt kraftigt medan vänstern ökade. Förmodligen spelade REVA-debatten en stor roll. Isåfall är det störande att mp väljer att spela partitektik med så viktiga frågor som asyl och integritet.
Ett annat orosmoln för miljöpartiet är debatten om vinster i välfärden, som visar alla tecken på att fortsätta in i valrörelsen 2014. På den utmärkta kampanjsajt som lanserades igår av Daniel Suhonen och tankesmedjan Katalys (som jag debatterat med här) länkas till en opinionsmätning som är en miljöpartistisk mardröm. Inte nog med att 90 procent av väljarkåren som helhet motsätter sig det fria vinstuttaget ur våra skattefinansierade välfärdsverksamheter. De miljöpartistiska väljarna håller definitivt inte med sitt parti i frågan. Dessutom - ännu värre - anser de att frågan är så pass viktig att de är beredda att byta parti på den. Bara 22 procent av miljöpartiets väljare sympatiserar med den linje som motsvarar partiets politik: "Vinstuttag får endast tas ut om höga kvalitetskrav uppnås i verksamheten."
13 procent av mp-väljarna vill förbjuda vinster helt. 43 procent vill lagstifta att vinster måste återinvesteras i verkamheten. 47 procent av miljöpartiets väljare ansåg att det var ett BRA förslag att helt förbjuda privata vinster i skattefinansierad vård, skola och omsorg. Bara 26 procent tyckte att det var ett DÅLIGT förslag. 58 procent av miljöpartiets väljare ansåg att frågan om att kraftigt begränsa vinster i skola, vård och omsorg är så viktig att de är beredda att byta parti på den.
Miljöpartiets smala lycka hittills - verkar det som - är att de som röstar på partiet faktiskt inte riktigt vet vilken politik det står för. Man har några av de mest vinstkritiska väljarna, men tävlar samtidigt med de borgerliga om vem som kan bedriva den mest marknadsfundamentalistiska,privatiseringsglada politiken på området.
I själva verket är det miljöpartiet som, vid ett eventellt regeringsskifte, kommer att vara garanten för att väljarnas motstånd mot privatiseringar och privata vinster inte tillåts få genomslag i regeringens politik. Där kan de ta sossehögern i hand.
På samma sätt krockar partiets flyktingpositiva retorik och tidigare goda rykte med de krassa rasistiska praktiker som utvecklats under samarbetet med Tobias Billström och moderaterna. Både REVA och slavarbetande gästarbetare har dykt upp i Sverige under miljöpartiets tid som stödhjul till alliansregeringen i immigrationsfrågor. Miljöpartiet får hoppas på att valrörelsen 2014 handlar om helt andra saker och att väljarna har kort minne och är lätta att distrahera.
Uppdatering: Mehmet Kaplan från mp deltog visst i utfrågningen. Ändrade direktiv från partiet eller gick han dit på eget initiativ?
ag har sagt det förr: EUs så kallade "räddningspaket" handlar ALLTID om att rädda bankerna. Trots att det är bankerna själva som genom oansvarig utlåning skapat enorma underskott, som sedan staterna tvingats gå in och täcka. "Räddningspaketen" handlar aldrig om att rädda de vanliga EU-medborgarna. Tvärtom. Det är de som tvingas betala priset. I form av nedskärningar och svångremspolitik, som bara försämrar läget ytterligare.
De konservativa högerpartier som styr EU tar helt enkelt chansen att pracka på medlemsländerna dödliga nedskärningar och nyliberala systemskiften medan de är för chockade för att orka protestera. Det är chockdoktrinen på EU-nivå. Men kanske nu äntligen EU-medborgarna, efter fem års chockdoktrin och dödliga nedskärningar, börjat minnas sin styrka? Att cyprioterna, genom att gå ut på gatorna och protestera, lyckats stoppa det senaste i raden av svinerier från den så kallade trojkan, EUs nyliberala järnhäl, är fantastiska nyheter. Förslaget att låta småspararna betala för storbankernas svinerier blev helt enkelt för mycket. För uppenbart svinigt.
Nu gäller det bara att få EUs medborgare att säga ifrån lika bestämt när EU och "trojkan" försöker tvinga vår gemensamma välfärd, sjukhus, skolor, äldrevård, pensionärer, arbetslösa att betala för bankernas svindlerier. För det är inte på något sätt rimligare att fattiga, sjuka och barn ska betala priset för rika bankers misstag än att småspararna ska göra det!
"Någon måste betala. Så skulle eurokrisen kunna sammanfattas med tre ord.
Frågan är bara vem. I över fyra år har EU:s ledare skjutit denna oundvikliga och obehagliga fråga framför sig.
I helgen kom de fram till ett svar: småspararen.
Ett beslut som kan visa sig bli mycket ödesdigert.
Låt oss börja från början. Hur mycket ska man egentligen bry sig om vad som händer i pyttelandet Cypern?
Ganska mycket eftersom det som hänt där är lite av eurokrisen i miniatyr.
Kort sammanfattning. Lånefest skapar bankkris. Staten räddar bankerna. Räddningen tar knäcken på staten som hotar att drunkna i skulder. Mer pengar måste till.
Där befinner sig Europa och där befinner sig Cypern."
Läs gärna det jag skrivit tidigare om den oändliga EU-krisen:
et syntes i SVTs Debatt i torsdags. Det nya vidriga Billström-Sverige. Där diskuterades fallet "Skogsnicke" och de grundlurade kamerunska gästarbetarna. De som skrev anställningsavtal med migrationsverket och Niklas Gotthardsson om sex månaders skogsplanteringsjobb i Sverige för avtalsenlig lön på 18 500 i månaden. De som tog lån på upp till 25 000 kronor bara för att kunna åka till Sverige och jobba. De som på plats hos "Skogsnicke" bara fick ackordjobb, till en bråkdel av den utlovade lönen, om de fick någon lön alls. De som fick betala Niklas Gotthardsson 6000 kronor för att han skulle fylla i en blankett åt dem. De som vittnar om hot och slavliknande arbetsvillkor. De kan behandlas som slavar, eftersom det avtal de skrivit på - med arbetsgivaren och en svensk myndighet - visat sig vara värdelöst eftersom det inte är rättsligt bindande. Att behandla gästarbetare som träck är lagligt i det nya vidriga Billström-Sverige. Det kom regeringen och miljöpartiet överens om när de 2008 skrev reglerna för gästarbete.
Man kan tycka att det borde räcka med EN sån skandal. Man kan tycka att det är när sånt här avslöjas som hela Sverige ställer sig upp och ryter ifrån, ber Gotthardssons offer om ursäkt, ser till att de kompenseras rejält och att inget liknande händer igen. Men inte i nya vidriga Billström-Sverige. I Debattstudion klargjorde arbetsgivarrepresentant Katarina Novak att det inte var hennes sak att be om ursäkt för vad hennes medlemsföretag sysslade med. Inte heller att kompensera någon ekonomiskt. Hon ville inte ens medge att kamerunerna blivit grundlurade.
Sen kom nyliberalen Fredrik Segerfeldt och sänkte ribban ytterligare. Låt afrikaner jobba för lägre lön än svenskar! De som inte kan "prestera" som svenska arbetare. Öppna gränserna för låglönearbetskraft från Afrika! De kommer att bli så tacksamma över att få komma hit och jobba till låga löner med slavarbetsförhållanden. Typ som hos "Skogsnicke"?
Den gamla överklassens kolonialdröm om en svart betjänt ompaketerad i frihetsretorik. Pigmentrea på arbetskraft till kapitalisterna så att de kan öka vinsterna ännu mer. Som en bonus trycker låglönekonkurrensen ner lönerna också för svenska arbetare.
I det nya vidriga Billström-Sverige, där världens mest liberala gästarbetsregler lett till en parallell slaskarbetsmarknad med ibland rent slavliknande arbetsförhållanden, blir nästa steg - att göra det lagligt att lönediskriminera gästarbetare - helt naturligt. Det är ju ändå så det funkar, i praktiken.
Sverige är inte vad det varit. Sju år med en borgerlig regering och rasismen har gått från att vara ett nätfenomen till att utövas av svenska myndigheter. Det sägs inte högt, men praktiken talar sitt tydliga språk. Den som tvivlar på den underliggande rasismen i en högerpolitik som utnyttjar gästarbetare som slavar, jagar papperslösa som hundar, avvisar barn som vuxit upp i Sverige till vilt främmande länder, kan ju lyssna på Tobias Billström när karln för en gångs skull talar rakt från hjärtat om de som gömmer flyktingar:
"Ibland har vi bilden av att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50–60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda."
Dåså. Om personen inte är blond och blåögd så är den icke att lita på. Hen är varken svensk eller trevlig. I det nya vidriga Billström-Sverige dissar våra politiker folk för att de har fel hår- och ögonfärg. Blondinen Billström har talat. Är det nu miljöpartiet slutar dricka kaffe med honom och hoppar av det migrationspolitiska samarbetet?
Med en immigrationsminister som är förtjust i rasprofilering så är det inte konstigt att sverigedemokraternas propagandamegafoner blir så understimulerade och uttråkade att de börjar leta nya syndabockar att hetsa mot. Så Avpixlat-mannen putsar upp de traditionella extremhögerattackernapå bögar. Dags att öppna en ny front?
Som den spanske poeten Marcos Ana, som satt fängslad under Francos fascistdiktatur, säger: "kapitalismen lämnar alltid dörren på glänt till fascismen". I det nya vidriga Billström-Sverige anar vi hur fort den dörren kan slå upp på vid gavel.
tt gäng katolska gubbar valde en ny Påve efter att den förre Guds vaktmästare på jorden, Benedictus, plötsligt lessnat på jobbet. Fan vet varför. Vad argentinaren Fransiscus bidrar med för egenskaper, förutom en syn på sex och kärlek människor emellan hämtad från den mörkaste medeltiden, återstår väl att se. Vi vet att han satsat all sin kraft på att bekämpa homoäktenskap och andra positiva reformer som Argentinas president Kirchner genomfört. Det påstås att han bryr sig mer om de fattiga än företrädaren Benedictus. Fan vet om det är något mer än PR. Det sägs också att han har lik i sin garderob, från den tid då Argentina styrdes av en fascistisk militärjunta som samarbetade med katolska kyrkan och med Jorge Bergoglio, som den nye påven hette innan han blev förgudligad. Vad består anklagelserna i?
1. Två jesuitpräster - Orlando Yorio och Fransisco Jalics- fördes bort och torterades av juntans män. Påve
Fransiscus anklagades av dem, deras anhöriga och oberoende vittnen för att ha varit direkt ansvarig för kidnappningen genom att ha dragit undan kyrkans skydd från prästerna och meddelat Videlas fascistjunta det. En av prästerna anklagar Påve Fransiscus för att ha varit närvarande under tortyren.
2. Påven vägrade två gånger att vittna i rättegångar som handlade om tortyr, mord och kidnappade barn och när han till slut vittnade undvek han att besvara frågorna.
3. Han har som kyrkoledare låtit bli att på något sätt straffa eller avskeda präster som varit aktiva deltagare i juntans smutsiga krig mot oppositionella, till och med de som deltagit i tortyr av fångar.
4. Påven har välsignat soldater som avrättat juntans motståndare och samarbetat aktivt med juntan på andra sätt.
Föregångaren Benedictus, eller Ratzinger - Papa Ratzi- var med i Hitler Jugend i sin ungdom, men förefaller inte ha varit någon entusiastisk nazist. Som påve stod han ändå långt till höger politiskt. Den nye påven Fransiscus kopplingar till en fascistisk militärjunta och blodiga lik i garderoben är betydligt värre bagage. Är det en slump att den katolska kyrkan råkar väljer överstepräster med sådana politiska tendenser?
Knappast.
Den katolska kyrkan har alltid varit en högst medveten politisk spelare. Huvudfienden under 1900-talet var ateism och kommunism (ofta samma sak). För att bekämpa dessa åsikter har man varit beredd att smutsa ner prästrockarna med hur mycket blod som helst.
Men som fallet med de två Jesuitmunkarna som Påve Fransiscus överlämnade till tortyrhålorna visar så drabbade kyrkans antikommunism och antiateism långt ifrån bara kommunister och ateister. Alla som på något sätt engagerade sig för fattiga och maktlösa sågs som suspekta och hamnade i kikarsiktet. I Latinamerika stod striden mellan de katolska befrielseteologerna - radikala präster som ställde sig på de fattigas sida mot fascistjuntor och nyliberalism - och den högerkatolicism som predikas av Frasciscus och hans föregångare Benedictus. Tyvärr segrade de senare. Kyrkan står inte på de fattigas sida. Och som en konsekvens tappar katolicismen mark på hela den latinamerikanska kontinenten.
Men den katolska kyrkans politiska synder sträcker sig längre tillbaka. Få känner nog till den smutsiga roll som Vatikanen spelade efter andra världskriget, då tusentals nazistiska krigsförbrytare räddades undan rättvisan i Europa med kyrkans hjälp och skeppades över till Latinamerika där de togs om hand - av katolska kyrkan såklart - och kunde fortsätta sitt smutsiga arbete. Många av dem blev senare värdefulla tillgångar för de fascistdiktaturer som tog över kontinenten från 70-talet och framåt. En av alla de nazister som räddades till Argentina genom den katolska kyrkans försorg var Klaus Barbie, slaktaren från Lyon. Om honom kan man läsa:
"He established his headquarters at the Hôtel Terminus in Lyon. Evidence suggests that he personally tortured prisoners: men, women, and children alike,[2] by breaking extremities, using electroshock, and sexually abusing them, including with dogs, among other methods. He became known as the "Butcher of Lyon".[3] In Marcel Ophüls's Oscar winning documentary "Hôtel Terminus: The Life and Times of Klaus Barbie", the daughter of a resistance leader based in Lyon tells about the tortures her father received at the hand of Barbie. Beaten, skinned alive, his head was put in an ammoniac bucket. He died shortly afterwards. Others sources tell about a prisoner hanged by his thumbs until death. And victims share their stories about the laughs and sadistic joy Barbie got from torturing them."
"The trail of nazi money leads to the one financial institution with total diplomatic immunity: the Vatican Bank. Here in the eternal city of Rome, the last secret of Worl War 2 lies buried inside the Vatican Vaults under the careful protection of the Swiss Guards".
Påve Fransiscus kopplingar till den argentinska militärjuntan är alltså inte en ren tillfällighet eller engångshändelse utan en pusselbit i en större helhet, som många katoliker nog helst vill slippa höra talas om.
Man kan diskutera hur långt den katolska kyrkans flört med fascismen sträcker sig och hur stor del av kyrkan som smutsat ner sig. Men i valet av Påve Fransiscus visar kyrkan med tydlighet att direkta kopplingar till fascism och blodfläckar på prästrocken inte är något hinder för att vinna kyrkans högsta ämbete. Fan vet om det till och med är en merit?
Själv viftar Carl Bildt bort alla anklagelser om spioneri. Det återstår väl att se om teflonministern som klamrat sig kvar trots blodiga oljeaffärer i Afrika och annat överlever också detta. Lek med tanken på att han sprungit till någon annan ambassad och sladdrat, t.ex. Sovjetunionens. USA var precis lika blodbesudlat som den kommunistiska supermakten, om inte mer. 1976 hade USA precis avslutat sitt terrorkrig i Vietnam, som beräknats ha kostat fyra-fem miljoner vietnameser livet. Några år tidigare, på 60-talet, hade man hjälpt den indonesiske diktatorn Suharto att begå ett folkmord där över en miljon vänsteraktivister och kvinnokämpar fått sätta livet till. USA är det mest militärt agressiva landet i världen. Varje amerikansk president har vadat fram i floder av blod. Det ingår liksom i arbetsbeskrivningen. Det är bra att hålla i tanken att det var till det imperiet som vår Bildt sprang och sladdrade hemligheter.
Vad tycker amerikanerna om Bildt då? Enligt Wikileaks är de inte alltför imponerade. "Begränsad politisk
Nu är förvisso Bildt inte den ende svenske politiker som påkommits med att låta käften gå på högvarv på den amerikanska ambassaden. Också sossarnas utrikestalesman Urban Ahlin låter gärna käften glappa. Han bad till och med USA om hjälp med att sälja in kriget i Afghanistan för de tveksamma svenska väljarna. Så gjorde också Mona Sahlin. Vad serverar de i drinkarna på ambassaden egentligen?
Lite extra intressant är att den person som pekas ut som Bildts amerikanske kontaktperson är Karl Rove. Rove var George W Bushs närmaste man och mästermanipulatör. Ingen kan spinna en politisk fråga som han. Han är visklekarnas och de lögnaktiga smutskampanjernas kung. Ett typiskt exempel är när han vann valet i Texas för George Bushs räkning mot den dåvarande guvernören Ann Richards genom att sprida rykten om att hon var lesbisk och att hennes adminstration "dominerades av lesbianer". Efter diverse skumraskaffärer var han tvungen att lämna Bushadminstrationen på 2000-talet. Men det hindrar inte att de svenska moderaterna flyger in Karl Rove för att anlita hans tjänster som politisk konsult. Att ta reda hur mycket denne ärkeskurk påverkat svensk inrikespolitik de senaste åren, och hur mycket moderaterna betalat honom för det, vore ett jobb för våra grävande journalister. Valrörelsen 2010, med de negativa kampanjerna mot bland annat Mona Sahlin. bär hans tydliga avtryck.
ad fan sysslar miljöpartiet med? REVA-debatten som rasat de senaste veckorna har visat en ny - ful - sida av det parti som tidigare försökt profilera sig som det mest flyktingvänliga i riksdagen.
Genom att samarbeta med regeringen om flyktingpolitiken (liksom arbetskraftsinvandringen) har miljöpartiet fått ett ansvar för den politiska helheten på detta område. Det är rätt självklart. Miljöpartiet kan inte ingå ett samarbete med regeringen om flyktingpolitiken, ett samarbete där det bland annat uttryckligen skrivs att:
"Arbetet med att öka effektiviteten i såväl det självmanda som det tvångsvisa återvändandet ska fortsätta."
...och sedan påstå att man med sina röster i riksdagen inte utgör en del av underlaget för den politk som bedrivs, inklusive jakten på flyktingar och massavvisningarna. Ändå är det precis detta man försökt. Argumenten kan kokas ner till:
"Vårt samarbete med Billström om flyktingpolitiken har inte lett till några försämringar. Alls. Om det ändå lett till några försämringar så är de någon annans fel. Inte vårt."
Det håller inte. Många har påpekat negativa följder av mp:s och regeringens överenskommelse: barn som bott hela sitt liv i Sverige avvisas till främmande länder. Gamla och sjuka människor flygs till en säker död i sitt gamla hemland. Och så REVA och polisens hetsande i Stockholms t-bana.
"I helgens Agenda pressades MP:s migrationspolitiska talesperson Maria Ferm i ärendet av Anna Hedenmo. Det gick inte särskilt bra. Fem gånger frågade Hedenmo hur MP tänker sig att den rådande politiken ska genomföras om inte genom avvisning med tvång. Ingen gång gavs ett relevant svar. Det närmaste Ferm kom var när hon förklarade att i ”dagens samhälle” går av- och utvisningar ”inte att undvika eftersom vi har en reglerad invandring”. Jojo. Så är det med ”dagens samhälle”, inte ens en lagstiftare som ingår i en regeringsöverenskommelse rår på det...
Problemet är såklart att MP försöker sitta på två stolar samtidigt. Å ena sidan är man part i en förhandlad överenskommelse, å andra sidan vill man avsvära sig allt ansvar för konsekvenserna av den politik man enats om och rentav framstå som oppositionell i förhållande till den. Den tulipanarosen kan inte ens de grönaste fingrar odla fram."
Maria Ferm buades ut på den manifestation mot REVA som hölls i Stockholm i lördags. Taskigt tycker vissa. Hårt, men riktigt, tycker jag. Så länge miljöpartiet ingår i en överenskommelse som legitimerar regeringens flyktingpolitik - med rasprofilering och hetsjakt på flyktingar - så förtjänar de att skämmas.
Utbuandet av Ferm hade föregåtts av en märklig vända i riksdagen, där miljöpartiet tillsammans med tre borgerliga partier avslog en begäran om debatt om REVA inlämnad av vänsterpartiet. Avslaget motiverades av miljöpartiet med att REVA "inte var en aktuell fråga". När skiten började flyga krystade miljöpartiet fram en motivering till: "REVA är inte samma sak som poliskontrollerna i t-banan". Men enligt polisen har REVA - polisens projekt för "effektivare avvisningar" - lett till att de ändrat sina rutiner för att jaga flyktingar, nämligen: "Hur gör vi med de inre utlänningskontrollerna; var gör vi dem?" När justitieminister Beatrice Ask i tisdags pressades om REVA av sossarna och vänstern beskrev hon det sähår:
"När det gäller REVA-arbetet så är det dock precis som Sara Karlsson berättade här, att det har intensifierats därför att vi har talat om att det är viktigt att effektivisera avvisnings- och utvisningsärenden. Arbetet omfattar väldigt många olika ...ehh.. uppgifter och handlar inte enbart om det som har diskuterats i media här."
Miljöpartiets motivering till att avslå vänsterpartiets begäran om debatt ser i detta ljus mycket märklig ut. Hela deras agerande i den här frågan stinker av partitaktik snarare än omsorg om de flyktingar som jagas hårdare än brottslingar av en polis som arbetar enligt nya direktiv ovanifrån. Var det inte just den sortens politik som miljöpartiet påstod sig vilja stoppa genom att samarbeta med regeringen?
"Poliser började söka igenom köpcentrum och stod utanför kliniker som hjälpte papperslösa och familjer med svenskfödda barn utvisades till länder som barnen aldrig hade besökt och svenska medborgare tvingades bevisa sin tillhörighet med sina pass och en viss justitieminister förklarade att det inte handlade om rasprofilering utan om ”personliga upplevelser”. Maktens rutin. Våldets praktik. Alla bara gjorde sina jobb. Väktarna, poliserna, tulltjänstemännen, politikerna, folket."
Till slut verkar smärtgränsen ändå ha nåtts. Miljöpartiet meddelar idag att man överväger att bryta upp från samarbetet med regeringen. Men utan den massiva kritik som partiet utsatts för de senaste veckorna hade det säkerligen inte hänt.
För enligt miljöpartisterna själva, som varit flitiga desinformatörer på Facebook, bloggar, på TV och i radiodebatter, så har de inte kunnat göra någonting. Deras ord har varit en studie i självvald politisk impotens: "Du fattar ingenting om hur riksdagen och regeringen arbetar. Regeringen behöver inte miljöpartiet för att få igenom sin politik". "Vi väljer att samarbeta konstruktivt istället för att bara protestera och skrika". "Vi tar inget ansvar för polisens agerande, vi har inga överenskommelser med regeringen på det området". "REVA är något helt annat än poliskontroller, det går inte att debattera dessa saker i en och samma debatt". "Vänsterpartiet och sossarna sitter bara vid sidan av och gnäller. Vi tror på att samarbeta (men har inget inflytande över politiken)".
Uppfinningsrikedomen hos miljöpartisterna har varit stor när det gäller bortförklaringar. Tänk om de lagt ner motsvarande energi på att agitera mot REVA och rasprofileringen, istället för att spy galla över att oppositionen gör sitt jobb och opponerar mot regeringen och dess stödparti? Till slut blev det ändå alltför smärtsamt att hålla fast vid denna självvalda impotens och vid alla bortförklaringar. Jag hoppas att den omsvängning som miljöpartiet signalerar idag är något annat än ett spel för gallerierna. Men efter de senaste veckornas akrobatik och narrspel är förtroendet för dem minimalt.
r dagens Rapportinslag om privatskolorna:"Skolkoncernerna måste få tjäna pengar även om kvaliteten brister. Ja det säger företrädare för friskolebranschen idag. Igår kunde Rapport berätta om Skolinspektionens pågående koncerngranskning som hittills visat bland annat brister när det gäller särskilt stöd till elever som behöver det".
När hälften av Sveriges privatskolekoncerner granskats visar det att nästan alla misslyckas. Eleverna får inte det stöd de behöver. Förutom de generella bristerna har Skolinskeptionen hittat specifika fel i vissa koncerner, t.ex. den beryktade John Bauer-koncernen som ibland undervisat eleverna bara upp till "godkänt"-nivå.
Rapports reporter får tag i privatskolornas taleskvinna Cecilia Nykvist och ställer två intressanta frågor:
Rapport:"Hur dålig kvalitet tycker du att man ska få ha och ändå tjäna pengar?"
CN:"Vi tycker att kvalitén ska vara god i svensk skola överhuvudtaget, och det är ju det som måste vara grunden, att vi fokuserar på kvalitet."
Rapport:"Är det OK att ni tjänar pengar medan ni inte ger tillräckligt med hjälp till eleverna?"
CN:"Fristående skolor måste ha en buffert att stå på för annars kan dom gå i konkurs."
Se hela inslagethär, börjar 14 minuter in i programmet.
Idag skriver också Aftonbladet om hur de privata apoteken packar ihop och flyttar från glesbygden, den för privata apotek olönsamma. När de privata apoteksföretagen köpte de svenska statliga apoteken gick de i kontrakten med på att driva verksamheten vidare några år även i glesbygd. Nu i mars 2013 gick denna plikt ut, och skyltarna börjar tas ner för glesbygdsapoteken. Men på Södermalm finns det ett i varje gathörn...
