Häromdagen tog regeringspartierna chansen att försöka skrämma slag på väljarna apropå att de rödgröna föreslår en höjning av bensinskatten med 49 öre. Maud Olofsson kommenterade:
- Det här drabbar landsbygden, basindustrin och skogsindustrin. Ajaj då.

Problemet var visst bara att centerpartiets egen skattegrupp föreslagit en koldioxidskattehöjning på 36 öre, som omräknat i bensinpris blir 1,05 kronors höjning. Oops.

Fulspel kring bensinskatten är förvisso inget nytt för borgarna. Nån som kommer ihåg kristdemokraternas betongsäkra "garanti" att de skulle sänka bensinskatten om de vann valet 2006? Den sänkningen blev en höjning istället.

Borgerliga miljövänner (en utrotningshotad art) inser såklart lika väl som vänstern och de gröna att en bensinskattehöjning är nödvändig. Vi måste fasa ut olja och bensin ur våra energisystem. Vi kan inte vara beroende av ett så smutsigt drivmedel. Förutom att oljan är orsaken till vår tids stora ekologiska katastrof, den globala uppvärmningen, så är den en av vår tids stora konfliktgeneratorer. Hur många krig har inte utkämpats om oljetillgångar? Hur många människor har inte dött? Hur många skurkregimer lever inte gott på oljepengar?

Den nu pågående katastrofen utanför USAs kust är bara den senaste påminnelsen om hur destruktivt vårt oljeberoende är. Igår täcktes en yta motsvarande halva Sverige av oljespill. Lägligt nog kom oljeriggshaveriet bara några veckor efter att Barack Obama svikit sitt vallöfte att inte öppna några fler oljefält utefter kusterna. Drill baby drill!

Politiker som Obama, och Maud Olofsson, kommer aldrig att ha modet att göra det rätta, även när det blir övertydligt vad som måste göras. De är fega försvarare av status quo och alltför trogna sina vänner storföretagarna. Gott så, det har alltid varit borgerlighetens roll att agera bromskloss. Men kan de åtminstone sluta ljuga och sprida dimridåer?

Mer: Alliansfritt Sverige

intressant.se

Att Mats Odell är regeringens dramaqueen var väl ingen nyhet, men utbrottet om "tobleronepolitik" når väl nya tragikomiska nivåer? Till att börja med kan man tycka att det är rätt svulstigt att en representant för en regering som på ett par år vänt ett rekordöverskott i statskassan till ett avgrundsdjupt gapande underskott har mage att med gälla övertoner anklaga någon annan för att "ta det på kortet och skicka fakturan till svenska folket". Jag kan inte tänka mig en mer träffande beskrivning av den politik Mats Odell själv står för.

Men visst, det kanske är en viss skillnad mellan att

• sänka skatterna för överklassen på lånade pengar och skicka fakturan till svenska folket
• sponsra svindyra pigjobb med lånade pengar och skicka fakturan till svenska folket
• skapa vårdnadsbidrag som ska uppmuntra svenska kvinnor att gå tillbaks till hemmafrurollen för lånade pengar och skicka fakturan till svenska folket

Stephen Hawking varnar för att det kan vara livsfarligt för oss att söka kontakt med andra civilisationer i universum:

- Om utomjordingar besöker oss kan resultatet bli som när Columbus kom till Amerika, vilket inte blev särskilt bra för urinvånarna.

Något att fundera på för alla science fiction-aficionados! Jag delar Hakwings tro att det säkerligen finns liv i universum, kanske till och med i vårt eget solsystem. Åtminstone enklare varianter som mikrober. Vem vet vad som döljer sig på Mars eller under det tjocka istäcket på Jupiters måne Europa?

Nånstans därute finns det säkert också intelligenta livsformer. Men precis som Hawking påpekar, och hundratals science fiction-författare före honom, så finns det ingen anledning att anta att de skulle vara särskilt välvilligt inställda mot vår lilla art. Om en avancerad främmande livsform skulle ha ungefär samma inställning till andra livsformer som våra egna "civiliserade kulturer" haft till våra ursprungsbefolkningar så gör vi nog klokast i att göra som Hawking säger: gömma oss och sluta sända ut en massa radiosignaler i rymden.

James Camerons Avatar var en variation på samma tema: amerikansk imperialism på kosmisk nivå. Men Na´vifolket kunde räkna med en levande självmedveten planet för eldunderstöd när det hettade till. Efter allt som vår art gjort mot Moder Jord så kan vi nog inte räkna med nån övernaturlig hjälp från det hållet. Om vi någon dag stöter på en högt utvecklad civiliserad art därute så är ju frågan om de inte känner sig manade att ta över förvaltningen av vår planet från oss och styra oss som våra imperier har styrt mindre avancerade kulturer som haft oturen att bli "upptäckta". (Eller så fryser de ner oss i plastpåsar och hänger in oss i skafferiet som v-ödlorna).

Skämtet är gammalt som gatan, men tyvärr lika aktuellt som alltid: Finns det intelligent liv på Jorden? För medan vår art får tillgång till ständigt mer avancerad teknologi, så ser man inte många tecken på att vår kapacitet att använda den ansvarsfullt utvecklats. Vi blir allt bättre på att kriga ihjäl varandra med allt dödligare vapen. Den planetära nedsmutsningen börjar nå katastrofala nivåer, trots att tekniker finns som skulle kunna ge oss ren, förnyelsebar energi. Människor svälter ihjäl varje dag, varje sekund, eller dör av sjukdomar som vi lätt skulle kunna kurera, samtidigt som vi är rikare än någonsin.

Förmodligen är det här ett prov som varje art i universum ställs inför när den når en viss utvecklingsgrad: kan vi mogna till den nivå där vi kan hantera de nya förmågor som vår teknik utrustar oss med, eller är vi bara barn som springer runt i högteknologiska laboratorier och vapendepåer och leker krigslekar, med förödande resultat? Kan vi använda de resurser som står till vårt förfogande för att ge alla individer på vår planet det goda liv de förtjänar, eller kommer vi att fortsätta styras av giriga småpåvar som sitter på toppen av sina högar med ihoproffade rikedomar och skiter högaktningsfullt i misären runtomkring? Om mänskligheten som art ska ha en framtid i universum krävs helt enkelt ett systemskifte: kapitalism och miljöförstöring måste väck och ersättas av socialism och ekologiskt ansvarstagande. Vår planet, och universum, kräver inget mindre av oss.

intressant.se

För den som inte orkar ta sig igenom Marx tjocka volymer ger Dilbert en kortversion:

En suveränt intressant intervju med Julian Assange, Wikileaks grundare, i Aftonbladet Kultur.

"Tillsammans med en grupp löst sammanslutna vänner, aktivister och hackare världen över, har Assange gång på gång lyckats underkänna standardförklaringen till varför journalistiken på sina håll blivit så undermålig: att det skulle vara en fråga om pengar.

För medan de tusentals hemliga dokument som har avslöjats och konsekvenserna som de har medfört är minst sagt imponerande, består Wikileaks i själva verket av inte mycket mer än tre bärbara datorer och ett halvt dussin telefoner nedpackade i Assanges resväska.

- Vi har drivit hela organisationen med nästan inga resurser alls, men den allvarligare frågan är den om exempelvis Washington Post haft tillgång till vårt material, skulle de då ha publicera det?"

Wikileaks är ett symptom på att något är sjukt i vår nutid. De gör ett fantastiskt arbete som granskare av makten. Men vad gör massmedia, den så kallade tredje statsmakten, med uppgift att granska?

Det verkligt intressanta i sammanhanget är hur tidningar och nyhetsbyråer gång efter gång väljer självcensur. Den nyligen läckta film där amerikanska soldater hånflabbande prickskjuter mot civila i Irak hade faktiskt setts av journalistiska ögon innan - Washington Posts reporter David Finkel - som inte tyckte att det var något som allmänheten hade ett behov av att få reda på. Och nyhetsbyrån Reuters chef tyckte att filmen var så farlig att han till och med censurerade en artikel om den, trots att två av hans egna anställda dödats i massakern. Som artikeln påpekar så har massmedia vägrat publicera bilder på offren för USAs krig i Irak och Afghanistan. Däremot är det pedagogiskt uppbyggligt att slänga in en och annan bild på ett offer för en talibansk syraattack.

Ingenstans är väl massmedias urartning så tydlig som i USA, där journalistik allt oftare duckar för att försöka söka sanningen och nöjer sig med att referera vad de två stora politiska partierna har att säga.  När de båda högerpartierna är överens, som de var när det gällde invasionen av Irak, så blir också massmedia till en okritisk hejarklack.

Även här i Sverige kan man en rörelse åt samma håll. Istället för att granska makten och ställa de verkligt obekväma frågorna reduceras våra massmedia till en arm på den kapitalistiska samhällskroppen, som styrs av samma vilja som övriga lemmar. Vi får alltmer överslätning istället för kritisk granskning, och journalisternas egenintresse som övre medelklass slår allt oftare igenom i rapporteringen. Ta till exempel den massmediala fixeringen vid RUT-avdraget, en ickefråga för 99 procent av befolkningen, eller den allt tröttsammare SD-fetischen.

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om Wikileaks, Julian Assange, massmedias misslyckande, Irak, Afghanistan

Äntligen lite glada nyheter från huvudstaden: med hjälp av miljöpartiet seglar vänsterblocket om borgarna! Såna mätningar har vi inte varit bortskämda med på sistone. Högern har en stark ställning i stan, åtminstone moderaterna (kristdemokraterna och centern utraderas i den senaste mätningen). Stockholm har blivit en rätt småborgerlig stad, full av karriärbyggande bostadsrättsägare som gjort sig en tjusig hacka på att köpa sin lägenhet till underpris av det offentliga. Såklart en tacksam grogrund för ett parti som inriktar sig på att smörja över- och medelklassen.

Men här finns också många trendkänsliga, miljömedvetna och hyfsat socialt engagerade väljare, som nog känner sig skapligt vänster, även om de byter parti som en annan byter kalsonger. Sossarna går fortsatt dåligt och vänsterpartiet står och stampar, långt borta från de nivåer de hade för några val sedan. Miljöpartiet däremot skräller rejält, 18 procent är inte fy skam!

Frågan som inställer sig är ju vad de här siffrorna skulle innebära för politikens innehåll om de också blir valresultat? Om sossarna blir mindre än miljöpartiet och vänstern tillsammans, kan de fortfarande gå vidare med dumprojektet förbifart Stockholm som planerat?

Jag är rätt dåligt insatt i vad miljöpartiet vill göra på lokal nivå här i Stockholm; men jag läste i ETC att de inte står bakom vänsterpartiets förslag om nolltaxa på SL. Bland annat oroar de sig, lustigt nog, över att det skulle leda till  "överutnyttjande".

Som vanligt så efterlyser man ett klassperspektiv som aldrig riktigt vill infinna sig i deras analyser. Helt skattefinansierad kollektivtrafik skulle innebära en omfördelning från de rikaste och bilåkarna till de mindre rika som tvingas åka kollektivt vare sig de vill eller inte. Dessutom innebär det att man kan spara en massa pengar som idag läggs på onödiga kontrollanter, biljettförsäljare och vaktbolag. Om dessa argument inte är tillräckliga för miljöpartiet så borde verkligen miljöargumentet vara det. Men istället oroar de sig för att folk ska börja åka för mycket kollektivt. Var inte målet att få folk att ställa bilen hemma?

Jag undrar också hur miljöpartiet ställer sig till utförsäljning av kommunal verksamhet och tillgångar. Stockholm har drabbats svårt av borgerlighetens privatiseringsmani den här mandatperioden, vilket lett till många avslöjanden om hur vår gemensamma egendom slumpats bort för småslantar till privata investerare som gjort sig snorrika på allas vår bekostnad.

Istället skulle Stockholm behöva en rejäl investering i vår gemensamma infrastruktur: fler bostäder måste byggas, kvalitén i vården, skolan och omsorgen måste höjas, kollektivtrafiken måste byggas ut rejält och bli om inte gratis så billigare! Det krävs med andra ord politiker som har visioner och vågar använda de medel som står till deras förfogande för att genomföra dem, inte bara rycka på axlarna och önskedrömma om att privatiseringar ska lösa problemen.

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om Miljöpartiet, Stockholm, val 2010, Förbifart Stockholm, Moderaterna, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, nolltaxa på SL, Johan Ehrenberg

En väldigt läsvärd artikel i DN Stockholm tar ett grepp på frågan om brottslighet och våld i huvudstaden. Ganska vältajmat nu när vi efter Karlskronamordet fått en påminnelse om att det finns grupper i samhället som gärna vill skrämma upp oss med domedagsscenarion om stigande brottslighet och ökad otrygghet.

Tittar man på BRÅs statistik så kan det ju onekligen se ut som att brottsligheten brer ut sig, och Stockholm förefaller hårt drabbat. Speciellt runt de områden där mycket folk rör sig nattetid, som Stureplan och Medborgarplatsen. Men som den kriminolog som DN intervjuat påpekar så  kan Stockholm knappast beskrivas som en otrygg stad. Har man bott i en stad där rån och småbrottslighet är vanliga inslag i gatubilden känns Stockholm som sömniga Grönköping vid en jämförelse.

Som vanligt så får man ta all statistik med en nypa salt. Vill man förstå varför våldsbrotten kan förefalla öka, även fast, som artikeln nämner, sjukhusen inte märker av någon motsvarande ökning i sina patientregister (antalet våldsbrott med dödlig utgång har t.ex. halverats sedan 1990) så får man börja med att konstatera att det är en skillnad mellan anmälda brott och den totala mängden brott som begås. Anmälningsbenägenheten har ökat, vilket såklart är något positivt: en signal om att vår tolerans mot våld och brottslighet minskat. Men det får som effekt att brottstatistiken ser dyster ut.

Ny teknik underlättar också polisens arbete: fler väktare, mobiltelefoner och övervakningskameror bidrar till att fler brott anmäls och till polisingripanden.

För min del var artikeln lite förvånande. Jag skulle vänta mig att det hårdare samhällsklimatet de senaste åren, den ökande fattigdomen och orättvisorna skulle få ett större direkt genomslag i antalet begågna brott. Men gott så.

Problemet är att människors subjektiva bild av brottslighet inte motsvarar verkligheten. Brottslighet skrämmer, och om massmedias rapportering ger en bild av en galopperande våldsbrottslighet så kommer såklart de som skriker på "hårdare tag" och utnyttjar människors rädsla få vatten på sin kvarn. Även fast vi vet en sak bortom alla tvivel: hårdare tag och en mer aggressiv och förtryckande statsmakt biter inte på brottsligheten, tvärtom. De samhällen som vandrat ner längs den vägen har inga uppmuntrande resultat att uppvisa när det gäller brottslighet och trygghet.

Massmedias behov av ständigt nya sensationer är en bov i dramat. Högerpolitiker som vill använda "hårdare tag" som ett politiskt viagra för att få lite resning (i opinionsmätningarna), en annan. Förmodligen spelar även vålds- och brottsfixeringen i populärkulturen in. Hur många halvslaskiga polisserier, CSI, COPS och annat skit översköljs vi inte av varenda gång vi sätter på TVn? Hur många kvinnofridskränkningar, seriemördare och oprovocerade våldsmän utsätts vi för en genomsnittlig TV-kväll? Vi verkar ha ett enormt behov av att se och försöka förstå brottslighet och våld som utförs individer emellan. Antagligen samma fenomen som när det samlas stora folkmassor runt en olycksplats för att försöka få en skymt av blodet.

Märkligt nog så är vi däremot rätt oemottagliga för det stora, systematiska våldet som begås av välklädda män i kostymer och  dokumenteras i prydliga protokoll. Vilken seriemördare kan mäta sig med en Clinton, en Bush eller en Obama, eller för den delen en Jeltsin eller Netanyahu, i antalet oskyldiga offer som dräpts på de mest horribla vis, i många fall föregått av tortyr? Hannibal Lecter kanske verkar kuslig som få, men i jämförelse med de storföretagsledare och politiker som manövrerat ut klimatmöte efter klimatmöte i meningslöshet, eller saboterat kemikalielagstiftningar, har han inte mycket att komma med.

Jag kan inte tänka mig en mer bloddrypande rysare än det förtryck som Israel utsätter sina ockuperade undersåtar palestinierna för år efter år, eller det Ryssland gör i Tjetjenien, eller Kina i Tibet. Men alla dessa brott, de stora brott som går under täckmanteln politik, hur mycket TV-tid får de i jämförelse med de i jämförelse små, tarvliga brott som en människa begår mot en annan? Vem gör ett CSI om det söndefallande Irak eller Afghanistan? Eller om hur planeten Jordens politiker sålde ut våra framstida generationer för att de fann det politiskt osmakligt att bryta med fossilbränslesamhället?

Är det vi människor själva som vägrar se de stora strukturella förbrytelserna, kanske för att det skulle kräva ett uppbrott från våra invanda tankemönster? Eller serveras vi dagligen effektiv propaganda som säger oss att det stora hotet mot oss och vår framtid är en våldtäktsman i parken, eller en rånmördare i city, men låter de riktigt stora skurkarna komma lindrigt undan?

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm, brottslighet, hårdare tag, obefogad rädsla, brottsstatistik, storpolitik

Som man kunde ana så hade vi inte hört det sista om valfusket inom moderaterna. Jag skrev i februari att "de i all hast hopslängda fuskutredningarna väcker mer frågor än de besvarar." TV4 verkar till deras cred inte med hull och hår svalt den friserade version av vad som hänt som moderaternas partihögkvarter slängde ihop i all hast. Den "utredning" som bara lyckades kontakta 117 av 514 nyrekryterade medlemmar och frikände tunga politiker som landstingrådet Christer Wennerholm och borgarrådet Ulla Hamilton från alla misstankar. Nu återkommer Wennerholms namn, men inte bara det, två före detta aktiva moderater  berättar att Reinfeldts närmaste man, HG Wessberg, uppmuntrade valfusket.

Dementimaskinen Renfieldt går såklart igång på högvarv, ständigt allvarsam och högtravande: "ord står mot ord", "det var länge sedan". Men HG Wessberg verkar inte förneka att han redan 2001 blev underrättad om valfusket genom en skrivelse från partimedlemmen Fatima Nur. Före detta moderata landstingspolitikern Ibrahim Adan berättar om ett möte där Wessberg avfärdat Nur och uppmanat honom att "fortsätta göra ert arbete". Och det fortsatte ända fram till alldeles nyligen, då media fick upp vittringen.

Jag tror att moderaterna drabbats av nån slags spinnhybris. Påkommna med fingrarna i kakburken försöker de slingra sig med undanflykter, istället för att lägga alla korten på bordet och be om ursäkt. Det är en riskabel strategi, inte minst gentemot massmedia, eftersom undanflykter och slingranden brukar trigga ettriga reportrar att gräva djupare. Men jag får känslan av att Reinfeldt är så säker på sin förmåga att handskas med trilskande media, läxa upp olydiga reportrar och vinkla nyheter på ett för moderaterna fördelaktigt vis, att han tar chansen. Han börjar likna Göran Persson på det sättet, lite för självsäker för sitt eget bästa.

Kan man sjunka mycket lägre än såhär:

"Många psykologer och psykiatriker har visat att det inte finns någon länk mellan celibatet och pedofili medan åter många andra har visat, enligt vad jag har blivit underrättad, att det finns ett samband mellan homosexualitet och pedofili, sade kardinalen vid en presskonferens i huvudstaden Santiago."

Oookay katolska kyrkan. Istället för att röja upp i er egen stinkande byk så försöker ni alltså vända den här ofattbart pinsamma och osmakliga skandalen till ytterligare en chans att racka ner på ert favorithatobjekt? Istället för att attackera grundproblemet här: att sexuella övergrepp begåtts rutinmässigt i er organisation, och metodiskt mörkats och täckts över, och att hans heliga höghet själv, guds ställeföreträdare på jorden, är insyltad i mörkandet, så hasplar ni ur er sånt här grundlöst och kränkande svammel? Tror ni verkligen att någon utanför er närmast sörjande krets nappar?

Det är alltså de här människorna som uppmanar oss att gå till dem och bikta våra synder och söka moralisk vägledning. Herre Jesus min skapare!

Uppdatering: Läs också Matt Taibbi, giftig Rolling Stonesskribent:

"That’s all the church is. They’re a giant for-profit company using predatory salesmanship to sell what they themselves know is a defective, outmoded, basically unnecessary product. They’ll use any means necessary to keep their market share and if they have to lie and cheat and deflect and point fingers to keep the racket going, they’ll do it, just like any other sleazeball company."

Enligt TV4-nyheterna nyss så har sossarna och moderaterna i Stockholm snackat ihop sig om att samarbeta över blockgränserna om Sverigedemokraterna - mot förmodan - skulle komma in i Stockholms kommunfullmäktige i en vågmästarroll.

Vad sysslar dom med egentligen? För det första är det rätt orealistiskt att rasistpartiet kommer att få tillräckligt många röster i Stockholm för att bli representerade. Ännu mindre troligt att de blir vågmästare. Och hur taktiskt fel är det inte att redan nu gå in och resonera som om värsta-värsta-scenariot vore troligt och rimligt?

Det enda de lyckas med är att ge rasisterna mer TV-tid, och en chans att framstå som underdogs och antietablissemang.

Det är precis den här sortens politiskt manövrerande som INTE ska användas mot rasistpartiet. För mig får vänster och höger gärna klösa ögonen ur varandra offentligt när de diskuterar innehållet i sin politik. Den diskussionen behövs och är informativ för väljarna. Spekulationer om hur valet kan utfalla och hur blocken ska förhålla sig till olika, väldigt teoretiska valresultat, borde däremot dödskallemärkas. Det får bara politik att framstå som trivialt och innehållslöst.

Jens Holm är inne på samma spår!

Ett av de stora mysterierna i svensk politik är varför de borgerliga, speciellt moderaterna, anses vara lite bättre på det där med ekonomi än vänsterblocket. Inte bara för att deras standardsvar - nästan deras enda svar - på alla problem är "sänk skatten". De gånger borgarna fått chansen att styra och ställa så har resultatet, med ekonomiska mått mätt, varit katastrofala. 90-talets lågkonjunktur lyckades de förvärra till en regelrätt depression genom att göra precis fel saker vid precis fel tillfälle. Efter det borgerliga äventyret på 70-talet fick vi devalveringarna. 80-talets katastrofala avregleringar, som visserligen genomfördes av sossarnas kanslihushöger, påhejades ivrigt av borgerlighetens ekonomiska "expertis".

Sedan 2006, då alliansen anlände till ett dukat bord, dignande av överflöd i statskassan, har den svenska ekonomin rasat ihop som ett korthus. Enorma överskott har genom ofinansierade skattesänkningar bytts till enorma underskott och den svenska ekonomin krympte 2009 med hisnande 5,7 procent.

Och vi ska inte ens snacka om hur "arbetslinjen" landat i massarbetslöshet som snart når tvåsiffriga belopp.

Frågan är vad borgerligheten alltså anses vara bra på? Välja rätt slipsar till middagsbjudningen med Wallenbergarna? Eller är det här bara ett till fall av politiskt spinn som överröstar verkligheten?

Förmodligen det senare. Och frågan är om inte moderaterna drabbats av spinnhybris. Deras förvalskampanj ska visst kretsa kring "rättvisa". Man ser framför sig hur Schlingmann, Borg och Reinfeldt kläcker idén på krogen en sen blöt kväll:

- Reinfeldt: Vad säger ni om att verkligen reta upp rödingarna i år, och genomföra en förvalskampanj på temat "rättvisa"?
- Borg: Me like, det är stake i det.
- Schlingmann: Är det inte lite grann att utmana ödet? Nog för att journalisterna låtit oss komma undan med "arbetslinjen", men rättvisa? Tänk om nån gammal proggare på Rapport börjar gräva fram inkomststatistik?
- Reinfeldt: Väljarna bryr sig för fan inte om statistik! Det är kommunikation det handlar om! Jag lägger mitt huvud lite på sned och tittar allvarsamt in i kameran. Murvlarna blir så till sig att de glömmer sina följdfrågor.
- Borg: Höhö Freddan, du är grym på det där. Jag drar till med några lösryckta ekonomismer. Ingen jävel törs ifrågasätta en finansminster på hans eget område.
- Schlingmann: Det är ballsy, inget snack om det. Men jag är lite orolig över en backlash ändå. Gatloppet efter sjukförsäkingsreformen har vi inte råd med en gång till. Folk är förbannade.
- Reinfeldt: Äh, folk! Let them eat cake! Folk i det här landet är mentalt handikappade, det har jag sagt länge. Vi måste se till att förvirra dem tillräckligt mycket bara. Vad tror ni om ett namnbyte: "Gröna Arbetarpartiet Moderatdemokraterna (de sociala)"? 
- Borg: GAM(s)? Ja nog fan är det förvirrande. Men inte så catchy. Vad sägs om gamla hederliga "Socialmoderaterna"?
- Schlingmann: Nää, för urvattnat. Det måste vara längre och krångligare, så att folk ger upp halvvägs. Ungefär som när Borg pratar ekonomi.
- Reinfeldt: OK killar, då uppfattar jag det som att vi är överens: Vi snor en till av rödingarnas paroller mitt framför näsan på dem, och byter namn! Lyckan ler mot den djärve har jag alltid sagt! Glömskan ska vara vår vän. Det brukar den vara!

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om Moderaterna, rättvisa, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Per Schlingmann, spinn

George Bush visste att de flesta fångarna på Guantanamo var oskyldiga men vägrade släppa dem av politiska skäl, skriver tidningarna idag.

"I slutet av augusti 2002 fann Wilkerson att av de första 742 fångarna som anlänt till Guantánamo hade majoriteten aldrig sett en amerikansk soldat innan processen mot dem inleddes.

Barn "så unga som 12 och 13 år och åldringar på 92 eller 93 år har skeppats till Guantánamo", säger Wilkerson. Sålda för 5.000 dollar styck.

Ofta fanns det absolut inga bevis alls mot dem.

Cheney och Rumsfeld ville inte släppa de oskyldiga eftersom de befarade att de "ofattbart förbryllande" interneringsoperationerna skulle avslöjas, enligt Wilkerson.

"Deras åsikt var att oskyldiga människor som tynade bort på Guantánamo i åratal rättfärdigades av det vidare kriget mot terror och gripandet av ett fåtal terrorister som var ansvariga för 11 september-attackerna och andra terrorhandlingar", uppger Wilkerson."

Och som om det inte räckte med att spärra in oskyldiga så har vi såklart tortyren som används rutinmässigt.

Guantanamo verkar nu vara på väg att stängas, även om det går långsamt. Frågan är hur många andra läger som existerar under radarn i diverse klientstater till USA. Vi vet att liknande förhållanden rått på Abu Graib i Irak och Bagram i Afganistan. CIA har också drivit ett flertal så kallade "black sites", alltså i princip illegala koncentrationsläger, i Polen, Rumänien och andra länder. Hur många av dessa som fortsätter operera finns det såklart inga säkra uppgifter om. Obama har fortsatt använda Bushs lagvidriga kidnappningar av misstänkta, som forslas till någon av USAs klienstater för förhör:

"The Obama administration will continue the Bush administration’s practice of sending terrorism suspects to third countries for detention and interrogation, but pledges to closely monitor their treatment to ensure that they are not tortured, administration officials said Monday.

Human rights advocates condemned the decision, saying that continuing the practice, known as rendition, would still allow the transfer of prisoners to countries with a history of torture. They said that promises from other countries of humane treatment, called "diplomatic assurances," were no protection against abuse."

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om Guantanamo, George Bush, Obama, fångläger, tortyr, inspärrade civila

Förhoppningsvis har väl ingen missat bilderna från Irak som Wikileaks släppte i veckan, där man ser hur amerikanska soldater prickskjuter på en grupp civila och journalister, och fortsätter prickskjuta på en bil som försöker undsätta de sårade. Fyra miljoner har redan sett klippet på youtube. Det är obehagligt att titta, men alldeles nödvändigt. Så ser krig ut, bortom den aseptiska, rentvättade bild som våra politiker och militärer vill servera oss.

Wikileaks har redan tidigare varit utsatt för krypskytte och står på bland annat Pentagons fiendelista. Ett dokument från den amerikanska underrättelsetjänsten har läckt som diskuterar det lämpligaste sättet att förstöra organisationen. Det nämner möjligheten att göra alla besök på webbplatsen illegala, och skriver att det effektivaste vore att röja identiteten hos uppgiftslämnarna. Anonymitet är ju ofta en förutsättning för att tipsare ska kunna lämna ifrån sig hemligstämplat material.

En annan rapport från den amerikanska underrättelstjänsten som offentliggjordes nyligen tydliggör varför det är så viktigt för bland annat Pentagon att krossa Wikileaks: den påpekar krasst att USAs krigföring i Irak och Afghanistan är beroende av allmänhetens fortsatta apati, men oroar sig för att om dödssiffrorna stiger så kan apatin utbytas mot engagemang för trupptilbakadragande. USAs allierade i Europa är känsliga för kritiska hemmaopinioner och Hollands beslut nyligen att dra sig ur Afghanistanävetyret har såklart inte gått CIA och Pentagon obemärkt förbi.

Den amerikanska militärens reaktion på bilderna från Irak var att de inte visade något som bröt mot det militära reglementet. Ingen har åtalats för massakern, och ingen kommer förmodligen heller att åtalas. Det är helt enkelt helt i sin ordning. Oskyldiga dör i krig. Den amerikanska generalen i Afghanistan, Stanley McChrystal, kommenterade rakt på sak nyligen:

"We've shot an amazing number of people and killed a number and, to my knowledge, none has proven to have been a real threat to the force . . . . [T]o my knowledge, in the nine-plus months I've been here, not a single case where we have engaged in an escalation of force incident and hurt someone has it turned out that the vehicle had a suicide bomb or weapons in it and, in many cases, had families in it."

Inte undra på att den amerikanska militärledningen hoppas på fortsatt apati och vill stoppa alla läckor. Om den brutala verkligheten i Irak och Afghanistan återgavs i media, såsom Vietnam skildrades, skulle den amerikanska krigsmaskinen förmodligen tvingas packa sina väskor de kommande veckorna.





Andra skriver om samma ämne: Esbati, Cwejman, Fagerlund

Jag brukar plåga mig igenom Belinda Olssons debattprogram när jag hinner. För det är ofta plågsamt. Jag har ondgjort mig tidigare över ämnesvalen: redaktionen har uppenbart bestämt sig för att de viktigaste frågorna i Sverige idag är invandring, muslimer och etniska konflikter. Det är lite märkligt kan man tycka, eftersom den svenska väljarkåren inte delar de prioriteringarna.

När människor får svara på vilka frågor de själva brinner för brukar jobben och arbetslösheten hamna högst upp. Den offentliga välfärden, vården omsorgen, äldrevården, dagis och liknande brukar också toppa. Miljön brukar ligga högt. Skatter brukar vara med på ett hörn. De frågor som Debattredaktionen tydligen prioriterar brukar hamna långt ner på listan. Om jag inte missminner mig så var det endast fyra  procent av valmanskåren som satte integration och invandring högst i den senaste undersökningen som återgavs i media.

Man kan såklart spekulera i varför Debatt gör såna prioriteringar. Jag låter bli, men konstaterar att följden av detta blir att de frågor som oroar folk mest, och med rätta, som hur vi ska få bukt med en galopperande arbetslöshet och en hotande klimatkris, blir obesvarade. På sikt kommer detta förmodligen att påverka prioriteringarna hos vanligt folk. Om det tjatas tillräckligt mycket om islam, slöjbärande och invandrare, uppfattar såklart fler människor dessa som hot.

Torsdagens tema var - såklart - Landskronamordet. Inte så mycket om det stötande i att ett  rasistiskt parti fiskar röster i kölvattnet av en tragedi, som borde varit en given utgångspunkt. SDs representant på plats slapp svara på särskilt många besvärande frågor överhuvudtaget. Hon svamlade sig mest igenom programmet utan att göra några betydande poänger, fjärran från den hätska och hatiska stämningen som råder på deras partibloggar.

Ulf Nilsson, banerförare för allt reaktionärt, hann med att säga desto mer dumt. Det var tydligen mycket viktigt att media skulle börja tala om om en brottsling hade invandrarbakgrund, inte riktigt klart varför.

Han menade också, i strid mot allt förnuft, att rasistpartiet "ignorerades" i media. En offermyt som partiet såklart tacksamt slickar i sig. Jag vet inte på vilken planet Ulf Nilsson lever, men på planeten jorden så har nog både jag och många med mig känslan att media snubblar över sina egna fötter i sin iver att lyfta upp rasistpartiet på piedestal och göra dem till mittpunkten i varje diskussion som på något sätt kan kopplas till social problematik. Debatt själva är som sagt ett gott exempel på detta.

Jag har skickat en vänlig förfrågan till redaktionen om att få en redovisning av deras ämnesval och vilka partirepresentanter de haft i studion de senaste åren. Inget svar efter två veckor. Kanske mailet halkat mellan stolarna? Eller så är Debattredaktionen inte så pigga på att någon tar en närmare titt på hur de, i egenskap av agendasättare i ett av våra tyngsta nyhetsmedia, utövar sin makt?

Glädjande nog hade vänsterpartiet skickat en alldeles utmärkt representant till torsdagens program, Ray Grönlund, som gjorde ett tappert försök att leda in diskussionen i konstruktivare vatten: prata om klassklyftor, arbetsöshet och de sociala problem som vi vet ligger till grund för den sortens motsättningar som pyr i Landskrona. Det är såklart en rätt otacksam uppgift att föra en konstruktiv debatt om de verkliga problemen när rasisterna sått sitt hat i den frodiga mylla som Landskronamordet skapat. Men heder åt honom för en skarp insats.

Åsa Linderborg skriver för övrigt en väldigt läsvärd krönika om Landskrona, främlingsfientlighet, och kampen mot brottslighet som politikens Viagra idag.

intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om Landskronamordet, Debatt, Belinda Olsson, Ulf Nilsson, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet

Facit efter snart fyra års moderatstyre: klyftorna ökar i Sverige, och de allra rika rikaste blir ännu rikare. Enligt en utredning som sossarna beställt av riksdagens utredningstjänst så har regeringens politik resulterat i att den rikaste procentenheten i Sverige, som tjänar ungefär 50000 i månaden, fått lika mycket som de 25 fattigaste procentenheterna tillsammans. Enligt en utredning som regeringen själv gjort favoriserar dess ekonomiska politik medel- och höginkomsttagare.

Vår finansminster kommenterar: "Vi kan konstatera att i Sverige har inkomstskillnaderna inte ökat under senare år, vilket har hävdats i debatten, utan tvärtom har de minskat och vi har den minsta inkomstspridningen i världen alltjämt."

Ali Esbati går igenom Anders Borgs nyspråk.

Det är såklart klassisk högerpolitik det handlar om: att omfördela pengar i samhället från fattiga till rika, från botten till toppen. Moderaternas säregna twist är att krydda sin högerpolitik med vänsterljudande retorik. "Arbetslinjen" ledde som bekant till massarbetslöshet och förföljelse av sjuka och arbetslösa. "Minskade inkomstskillnader" är finansminsterns ord för en politik som lett till de största inkomstklyftorna i Sverige sedan SCB inledde sina mätningar. Nu ska tydligen de "nya" moderaterna blir "feminster" också. Tur att man inte är kvinna...

Ett mord är vidrigt. Våld är vidrigt. Våldtäkter är vidriga. Det kan man tycka att alla borde kunna vara överens om. Men jag undrar om en del tycker att vissa mord och våldtäkter är värre än andra?

Just nu är den bruna delen av nätet alldeles exalterad över dödsmisshandeln i Landskrona, där en 78-årig kvinna brutalt slogs ner av en yngre man. Den misstänkte gärningsmannen kan nämligen ha arabiskt påbrå. Och då får hyenorna blodvittring. Men var har de varit när Mats Alms troliga mord på sin invandrade flickvän omskrivits? I vilken skog låg de och tryckte när resten av landet häpnade över våldtäkterna i Bjässta, där en infödd svensk man gav sig på två tjejer och fick bygdens hjältepokal på köpet?

En riksdagskandidat för rasistpartiet kallar den 23-åring som förhörs för mordet i Landskrona för "kulturberikare". Jag har hört det förut: invandrare som begår brott utnämns sarkastiskt till "kulturberikare". Han görs till representanter för alla invandrare i Sverige, varav 98 procent aldrig begår något brott överhuvudtaget.

Naturligtvis skulle en rasist aldrig dra till med någon liknande sarkasm när en svensk gör något dumt eller rent av vidrigt. Svenskar representerar alltid bara sig själva. Invandrare däremot representerar alltid alla invandrare när de gör något dumt eller rent av vidrigt. En invandrare som gör något bra däremot, en kulturberikare på riktigt, representerar bara sig själv. Om Zlatan gör tillräckligt många mål kanske han till och med får rätt att titulera sig "svensk" nån dag, även i Sverigdemokraters ögon. Om han däremot begår ett brott så är han väl invandrare till döddagar.

Som Peter Kadhammar skriver i Aftonbladet idag så börjar den rasistiska sörjan på internet påminna om forna tiders lynchmobbar i den amerikanska rednecksödern. Där var också dubbelmoralen total: en svart som begick brott kunde vänta sig ett helt annat bemötande än en vit. Och där och då, precis som här och nu, så var det människor med en rasistisk politisk dagordning som såg till att upprätthålla dubbelmoralen.

Det är naturligt att människor blir förbannade och äcklade när grova våldsbrott begås och omskrivs. Det är däremot bara lågt att rasistiska partier försöker piska upp lynchstämningar och slå mynt av en tragedi. Speciellt med tanke på att rasistpartiets politiker själva är rätt duktiga på att begå både våldsbrott och kvinnofridskränkningar: misshandel var det vanligaste brott som SD-politiker straffats för, enligt en undersökning från förra valet.

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om Landskronamordet, våldsbrott, politisk opportunism

Phil Jones, chef för klimatforskningen på University of East Anglia i England och huvudmåltavla för den smått kissnödiga affär som döptes till "climategate" frias av en parlamentarisk kommitte från alla misstankar om fusk. Det är egentligen inte så mycket att orda om. Att klimatförnekarna försökte koka soppa på en spik var uppenbart redan från start. Nån hacker hade kommit åt interna forskarmejl som visade - hör och häpna! - att forskare är människor de också. De blir förbannade och uttrycker sig nedlåtande om sina meningsmotståndare. Skillnaden mellan forskarna och konspirationsteoretikerna i förnekarlägret är väl vad jag kan se att de förstnämnda åtminstone spyr sin galla i slutna sällskap. Förnekarmaffian spottar etter och syra på varenda blogg och i varenda kommentarsfält de kommer åt.

En annan skillnad är att forskarna förväntas ha sammahängande teorier som tål att prövas och granskas. Konspirationsteoretikerna hoppar glatt på varenda tåg som verkar gå åt ungefär rätt håll, och när något tåg kör av spåret hoppar de bara på nästa som kommer körande. Det är rätt upplysande, eller möjligen deprimerande, att läsa en sammanfattning av hur låtsasteorierna avlöst varandra under resans gång. Slutdestinationen är alltid densamma: elefantkyrkogården för huvudet-i-sanden-propaganda.

I den Greenpeacerapport som HuffPost refererar kan man bland annat läsa om hur de av Koch sponsrade frontgrupperna och tankesmedjorna tog i så de nästan spräckte byxorna för att dra största möjliga växlar på "climategate".

- Jag tror inte att vi har utvecklats så långt att vi är smarta nog att hantera en komplex situation som klimatförändringar. Människans tröghet är så stor att vi inte kan göra någonting meningsfullt.