Håkan Juholts revansch

S

å fick han till slut en revansch, Håkan Juholt. Möjligen svensk politiks mest orättvist och nesligt behandlade person. Jag menade hela tiden att drevet mot Håkan Juholt var politiskt motiverat, att de enskilda klantigheter som han själv begick inte var på långa vägar tillräckligt för att fälla en politiker som har sitt partis stöd och uppbackning i ryggen.
 
 
    Högerpolitiker kommer undan med betydligt värre saker hela tiden.Alliansens regeringsperiod kantades av skandaler som blåste över bara alltför snabbt och utan att någon egentligen höjde på ögonbrynet:
Nounaffären, Saudiaffären, Serafenaffären, Carl Bildts alla märkliga förehavanden där väl kopplingen till Lundin Oil var mest bekymrande. Och ett långt osv. Tydligen var det värre att Juholt lät kulbon Åsa dela den lägenhet som riksdagen betalade åt honom - vilket faktiskt inte bröt mot några regler, även om det inte såg bra ut - än att Vattenfall med Alliansens goda minne slarvade bort 97 miljarder kronor i både ekonomiskt och ekologiskt idiotiska investeringar i tysk kolkraft. Hyckleri är bara förnamnet. 
 
 
    Apropå det som Daniel Suhonen avslöjar i sin bok: 
 

    Jag har alltid ogillat de flesta av de han drar ner byxorna på. Men skönt att få det svart på vitt vilka ormar de är. Wanja Lundby Wedin, fd LO-ordförande, är extra intressant tycker jag. Som LO-ordförande gjorde hon inte många knop för att försvara sina lågavlönade medlemmars intresse gentemot Göran Perssons regeringar. Det rådde aldrig några tvivel om att hennes partibok i S vägde tyngre än hennes LO-ordförandeskap.

 

    Värt att minnas att klassklyftorna som farit iväg åt helvete under Alliansen växte också under 90-talets och 2000-talets s-regeringar. Med Lundby Wedins goda minne.

 

    Men när det kom till att sticka knivar i ryggen på Juholt så fanns det inga gränser för hennes energi och uppfinningsrikedom, verkar det som. Tänk om hon lagt ner åtminstone hälften av den mödan på att försvara oss LO-medlemmar. Det var väl trots allt det vi betalade henne dyra månatliga fackavgifter för? Eller betalade vi henne för att leka intrigant och kungamakerska?

 

    Mona Sahlins image som den där jordnära och sjyssta mysmorsan lär nog också krackelera för gott. Hur sjysst är det att intrigera mot sin efterträdare?

 

    Bedrövliga högersossar hela bunten. Det enda som kunde ena dem alla som blodhundar i jakt på byte var att det dök upp en partiledare för sossarna som faktiskt talade och skrev som en äkta, gammeldags sosse. Då kokade alla grytor över.


    Jag skrev en del om Juholt - mest till hans försvar - när det stormade. Jag tycker att det mesta står sig bra nu när vi får korten på bordet och intrigerna i det fördolda avslöjas. Allt finns samlat under etiketten Juholtgate.

 

 

 

KATEGORI:Juholtgate

(S)veket om europakten får mig att fundera


H

ur står det till egentligen med demokratin hos de sociala demokraterna? Först avsätts en kongressvald partiledare - på medias inrådan - av en klick höjdare, allmänt omtalade som "Det Mäktiga Verkställande Utskottet". Jag tvivlar på att det beslut de fattade när de tvingade Juholt att gå var särskilt väl förankrat bland partiets gräsrötter. Av döma av reaktionerna på nätet så är det många som är fly förbannade. Sedan, innan man hann säga "chockdoktrin", svängde partiet plötsligt 180 grader och gav Borg och Reinfelt stöd för ett svenskt deltagande i den europakt som nu förhandlas fram i största hemlighet och hysch-hysch. Den pakt som vi ännu inte vet riktigt vad den ska innehålla.


Enligt sossarna så är en förutsättning för ett svenskt deltagande i denna pakt att vi inte själva ska tvingas lyda dess regler. Man kan ju dels fråga sig vad det är för poäng att gå med i en pakt som är så dålig att man kräver att få slippa tillämpa dess regler? Men som den som såg EU-nämndens möte i fredags vet så finns det inga garantier för att Sverige kommer att slippa denna tvångströja. På en direkt fråga från Jonas Sjöstedt tvingades regeringens representant medge att de ännu inte fått några undantag. Alltså har socialdemokraternas kravlista som de ställde upp för ett svenskt deltagande inte uppfyllts. Men ändå är (s) för. Den nye partiledaren Löfven är känd som en rabiat eurokramare. Inför folkomröstningen 2003 var han ute och kampanjade för ett ja:


"Vi har väntat i flera år nu och vet att euron fungerar samtidigt som vår ekonomi och lönebildning fungerar. Det är rätt tid, vi förlorar på att stå utanför och kommer att få vänta upp till tio år om vi säger nej nu."


Vad säger det egentligen om tillståndet för demokratin
i vårt största parti när hållningen i en så central fråga raseras mellan tisdag och fredag. När slutade det vara medlemmarna som stakade ut den politiska kursen?


Juholt - kanske något mer EU-skeptisk
- åkte ut. Löfven, arbetsgivarnas favorit, kärnkraftskramaren, eurokramaren, åkte in. Och med honom en helt ny politik.


Det finns något desperat och sorgligt i de kommentarer jag läser på Facebook från sossar. NU ska det äntligen vända. NU kommer arbetarsonen, barnhemspojken, en Riktig Sosse. Han kommer med nystarten! Men ville (s) ha en nystart så hade det kanske varit en bra idé att inte första dagen med den nya dealen rösta för ett svenskt deltagande i en europakt som designats specifikt för att göra klassisk socialdemokratisk ekonomisk politik omöjlig i hela EU framöver. För det är faktiskt det det handlar om. Europakten blir en tvångströja, en broms i uppförsbacken som Sjöstedt beskrev den i EU-nämden. Ett hinder för att investera Europa ur den ekonomiska krisen och bygga bort arbetslösheten. Dessutom syftar pakten till att alltid i första hand hålla bankerna skadeslösa vid ekonomiska kriser, även ekonomiska kriser osm orsakas av dem själva. Och de som får betala för detta blir - som vanligt - vi löntagare. Detta insåg uppenbarligen Håkan Juholt. Bidrog det till att det blev så bråttom att röja honom ur vägen?


Läs Isobel Hadley-Kampfs Expressenledare om bankernas snuskiga vinster:


"Vi är inte bättre i Europa. Strax före jul valde europeiska centralbanken ECB att ge de stora bankerna ett julklappslån på 489 miljarder euro till en procents ränta.


De här pengarna förväntas bankerna i sin tur låna ut till EU-länderna. Räntan på exempelvis italienska 3-årsobligationer ligger i dag på 3,7 procent, mellanskillnaden bör ses som en gåva från europeiska skattebetalare till bankirerna.


Att banker inte ska behöva ta förluster
är för övrigt en viktig punkt i den nya europakt som Sverige nu enligt regeringen och Socialdemokraterna ska ansluta sig till.


Blott en enda svensk högre politiker
har kritiserat tanken om att ständigt rädda bankerna först, Vänsterpartiets nyvalde partiledare Jonas Sjöstedt


Han har också fört fram förslag
om skatt på finansiella transaktioner, delning av banker, krav på högre kapitalsäkerhet och bättre konkurrens i bankbranschen. Till stor del är det mycket kloka tankar.


Från regeringen nöjer man sig dock
med att moralisera över girighet.
Vi borde knappast förvånas över att hedgefonder nu vill stämma Grekland för brott mot de mänskliga rättigheterna för att de inte får igen sina pengar.


Den bakomliggande självbilden
har vi alla hjälpt dem att odla."



Läs också Jonas Sjöstedt på SvD Brännpunkt: Europakten låser oss vid högerpolitik!


Kolla gärna på den här videon om ESM, den nya europeiska "stabilitetsmekanism" som regeringen vill pumpa in svenska skattepengar i:






Bloggat: Schlaug,


DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, AB 1, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, Exp 1, 2, 3, SVT 1, Ekot 1, 2, Fokus!






KATEGORI:Juholtgate

Att göra en "Reinfeldtare"?


S

venska språket begåvades med ett nytt ord 2011: Att göra en "Juholtare" innebär att slänga ur sig något förhastat som man sedan tvingas backa från. För om det är något som media noggrant lyckats hamra in, inte minst de senaste dagarna då Juholtdrevet ska motiveras i efterhand, så är det ju hur otroligt slarvig och oseriös Håkan Juholt varit. Den ovärdigaste partiledaren någonsin, enligt KG Bergström. Kan inte dra ett rakt streck, enligt Aftonbladets Jan Helin. Åsa-Nisse har han kallats. DNs Peter Wolodarski listar "13 punkter om en olycka i svensk politik" Olyckan är såklart Juholt. Och visst ser de generande ut, dessa 13 uppräknade fel. Förödande för Juholts trovärdighet. Inte kan vi ha en statsministerkandidat för det största partiet som tvärsäkert säger en sak, bara för att sedan tvingas backa? Som kan misstänkas för att vara vårdslös med sanningen? Kanske medvetet ljuga?


Det är mycket möjligt att Håkan Juholt faktiskt var ovärdig,
som KG Bergström säger. Och den dag som KG, Jan och Peter börjar jaga också Fredrik Reinfeldt, som i Alliansfritt Sveriges uppräkning slirar på sanningen inte mindre än 18 gånger, och ställa samma tuffa följdfrågor som de ställde till Juholt, då kommer jag att tro på att deras föraktfulla sågning av Juholt faktiskt grundade sig på deras långa journalistiska erfarenhet och yrkesheder och inte bara var ett utslag av Stockholmsmediaflockens förakt för lantisen. För inte är det mindre oseriöst att som Reinfeldt tvärsäkert påstå att klyftorna mellan rika och fattiga inte ökat i Sverige under hans regeringstid, när de i själva verket dragit i väg i raketfart enligt regeringens egna promemorior. Eller att arbetslösheten minskar när den i själva verket ökar. För att ta bara två av de många exemplen som Alliansfritt Sverige ger. Läs hela listan!


När myntar media begreppet
att göra en "Reinfeldtare"? Eller kanske att göra en "Bildtare" = Skrämma kritiska journalister till tystnad?


Dagens Arena, SvD 1, DN 1, Exp 1, SVT 1, Ekot 1, ETC




KATEGORI:Juholtgate

"Så förnedrade de Juholt!"


K

unde inte låta bli att skratta lite när jag gick förbi tidningsstället imorse och såg Aftonbladets framsida. "Så förnedrade de Juholt". Menar de inte "så förnedrade VI Juholt"? Inne i tidningen fortsätter förnedringen. Där kan man läsa om hur partiledaren tvingades ut på balkongen under en förtroendeomröstning om hans framtid - som han förlorade med 9-3. Sen låter Aftonbladet Juholtvännerna komma till tals. En "källa" ger Wanja Lundby-Wedin skulden för allt:


"Wanja kommer gå till historien
för tre saker: AMF-skandalen, att hon körde LO i botten och att hon fällde Håkan Juholt, säger en partikamrat."



Man måste ju ändå beundra fräckheten.
Först jagar mediadrevet bort Juholt från posten som ledare för (s). En ganska stor del i detta ligger onekligen hos Aftonbladets felaktiga rapportering av hyresbidragsaffären. När tolvtaggaren sedan fällts och skinnet hänger på Jan Helins vägg - då byter tidningen helt plötsligt tonläge och börjar hyckla medömkan och sympati med bytet och skriver ner motståndarna som tvingat honom på fall - därtill påhejade av AB och övrig nyhetsmedia. Kanske det är ett briljant sätt att sälja tidningar - muta in både anti- och pro-Juholtsegmenten i läsarkretsen? Men det förutsätter att läsarna har guldfiskminne.


Intressant är också att diskussionen
om detta var ett drev, och de tvärsäkra förnekandena från aktörerna, kom så snabbt. Redan samma dag som Juholt avgick skrev SvDs redaktionschef "Den här gången var det inget drev". Allt var i sin ordning. Rent osmakligt var det däremot enligt Martin Jönsson av Paul Ronge att jämföra jakten på Juholt med tjurfäktning.


"Det var inte ett drev!" upprepar också Expressens chefredaktör Thomas Mattson fyra gånger mantralikt på sin blogg och uppvisar den totala brist på självinsikt som verkar vara en förutsättning för att få bli mediachef. Eftersom drevet mot Juholt till större delen handlat om politiska frågor så kan det definitionsmässigt inte vara ett drev. Drev måste inrikta sig på offrets privata detaljer, enligt Mattsons hemsnickrade definition. Som såklart när tossig. Men å andra sidan - att försvara Expressens val av nyhetsfokus och drevoffer är ju precis vad Mattson har betalt för. Han ger bara ägarna valuta för pengarna.


Frågan var aldrig om drevet mot Juholt handlade om hans privatliv. Utan varför han jagats av det längsta drevet i världshistorien för småsaker, medan regeringen och borgerligheten kommer undan så lindrigt? Vem på Expressen bryr sig när Reinfeldt ljuger i debatterna, som här och här? Att Filippa Reinfeldt förskingrar offentliga medel i en affär som stinker vänskapskorruption? Varför lyfter historien om Carl Bildts skumraskaffärer aldrig riktigt? Är verkligen Juholts felaktiga påstående om försvarspolitiken i Sälen värre än ett åtal för folkrättsbrott? Där ser vi medias och Thomas Mattsons politiska dagordning framträda. I valet av vad som är viktigt och vad som inte är det. Och sedan återigen i förnekandet av att det valet får några konsekvenser för svensk politik.


Media, den granskande makten, granskar sin egen roll
som granskare. Och kommer fram till att de skött den snudd på exemplariskt. Om de får säga det själva. Och det får de. Vem törs säga emot, med risk att bli uthängd som mediakritisk rättshaverist? Men ändå, varför är det så brått med att bedyra sin oskuld denna gång? Liket har inte ens hunnit svalna och redan börjar redaktionerna babbla i munnen på varandra.


***


När nu sossarna är nere för räkning så känns det skönt att det finns åtminstone ett oppositionsparti som är redo för fajt. Jonas Sjöstedt: "Politiken stannar ju inte upp, den fortsätter hela tiden. Bara den här veckan så ska vi ta ställning till den här europakten. Jag tycker det är enormt viktigt nu att vi inte låter regeringen köra på, medan oppositionen inte gör något."


Bloggat:
Jonas Wikström, Maria-Pia Boethius,


SvD
1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, AB 1, 2, 3, SVT 1, 2, 3, Ekot 1, 2, 3,





KATEGORI:Juholtgate

Media fick sin skalp till slut!


T

ill slut så orkade han inte längre. Mediakvarnen malde ner socialdemokraternas partiledare. Det enda som egentligen förvånar är att han härdade ut så länge och orkade gå med flaggan i topp. De flesta hade nog knäckts för länge sedan. För vad blir det nu? Fyra månader? Världshistoriens längsta mediadrev? I princip varje dag nya attacklöpsedlar. "Partikamrater" som villigt matar media med skvaller och påhopp för att hålla drevet igång. Minns Tomas Östros, Sven-Eric Österberg och Björn Rosengren!


Inte för att Håkan Juholt inte gjort egna misstag.
Kanske var han inte rätt person att leda socialdemokraterna. Eller kanske ställdes han inför en omöjligt uppgift - att försöka hålla ihop ett parti som regerats sönder av högersossar som Göran Persson och Tomas Östros. Det får (s) själva utvärdera. Men när jag försöker förstå vilket av hans felsteg som är så allvarligt att det motiverar och förklarar detta sanslösa massmediadrev som föst all övrig politisk bevakning åt sidan under fyra månader, så begriper jag inte. Kan någon förklara det för mig?


Affären med hyresbidraget framstår i efterhand
mer som en pinsamhet för media (Aftonbladet) som påstod att det fanns "glasklara regler" som Juholt brutit mot. Att slira på sanningen, som han sägs ha gjort på Folk och Försvar, gör också regeringen titt som tätt, utan att det blir löpsedlar och helsidor om det. Är man bara borgerlig och adlig så går det visst alldeles utmärkt att ha ett åtal för brott mot folkrätten hängande över sig - en anklagelse så mycket allvarligare än allt som riktats mot Juholt - och ändå få regera vidare i ensamt majestät på Utrikesdepartementet. När vi förra helgen i fem städer samlades för att  demonstrera mot vår skamfläck till utrikesminister gav det en liten notis i SvD. I övrig dagspress tystnad. Hade vi demonstrerat mot Juholt hade det säkert blivit helsidor.


Törs man hoppas att våra politiska journalister
nu i ren genans ska börja granska vad vår regering sysslar med som omväxling? Grävtips: statsministerns frus inblandning i förskingring av offentliga medel. Eller är sånt under "den granskande maktens" värdighet att granska?


Om något gott kan komma ur denna trista historia så är det väl kanske ändå att fler får upp ögonen för vad det innebär att våra massmedia idag till 90 procent är borgerliga. Inte minst socialdemokraterna har fått ytterligare en anledning att fundera på om det var så lyckat att lägga ner partitidningarna. En helt logisk konsekvens av denna mediala slagsida åt höger blir att inte bara sossar, utan hela oppositionen, mäts med andra och mycket strängare måttstockar än regeringen.


PR-snubben Paul Ronge ger en intressant kommentar:

"Men det mediedrev som varit mot Håkan Juholt går utanför allt jag tidigare upplevt. Jag vill snarast likna det vid en tjurfäktning, av det slag som nu förbjudits i delar av Spanien. Ett blodigt, njutbart djurplågande. Banderilleros med sina hullingförsedda spjut. Picadorerna som utmattar tjuren med ett antal välriktade stick. Utgången är given och irritationen har stegrats allteftersom tjuren har gjort motstånd och vägrat lägga sig ner.


Aftonbladets chefredaktör Jan Helin talade offentligt om att Juholt ”inte kan dra ett rakt streck” och uppmanade partiet att lyfta bort honom. Expressens Niklas Svensson har drivit en fullständigt öppen kampanj, med en egen ”opinionsundersökning” av Juholts förtroende som inte också innehöll det självklara svarsalternativet: ”Jag har förtroende”. Journalister som annars brukar måna om sin neutrala inställning, som Aftonbladets Lena Mellin och SVT:s Mats Knutson har gått över gränsen. Rutinerade KG Bergström skriver i Expressen att han aldrig sett någon så ”ovärdig” partiledare som Juholt. Jag tror många med mig ändå tycker att det är Socialdemokraternas medlemmar som ska bestämma vem som är partiordförande, inte innerstadsblaserade stockholmsjournalister som tycker ”lantisen är ovärdig”.


När partisekreteraren Carin Jämtin igår eftermiddag meddelade att Håkan Juholt hade VU:s förtroende och skulle ”fortsätta som partiordförande” visade medias reaktion omedelbart vilken besvikelse detta innebar. Vilket snabbt ändrades till eufori när de insåg att Jämtin inte berättat hela sanningen: Att ”förtroendet” var villkorat till att Juholt skulle avgå, men ”frivilligt”.


Gör tankeexperimentet att Juholt hade suttit kvar. Hur trovärdiga hade då Aftonbladet, Expressen, SVT och TV4 varit i bevakningen av honom? Vi hade ju alla vetat vilken negativ inställning dess politiska journalister hade till honom.


Jag är inte ensam om att tycka att journalisterna denna gång gick över gränsen och balanserade till mobbing."



Eller som bäste Göran Greider uttrycker det:


"Ännu en Juholtdag förflöt under fredagen. Ännu en dag gick när landets borgerliga makthavare - den ekonomiska eliten, den mediala eliten och den politiska eliten - klarade sig undan all kritik och granskning."


Bloggat:
Fågelperspektiv, Lasse letar roten till sossarnas problem hos Ingvar Carlsson, Jonas Wikström,


Yelah AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, Exp 1, 2, 3, 4, SVT 1, 2, Ekot 1, 2,




KATEGORI:Juholtgate

Juholt - jag begriper inte!


F

ör några månader sedan, när jag skrev om hyresdrevet mot Håkan Juholt, så var jag säker på att hans avgång skulle betyda ett rejält bakslag för den socialdemokratiska vänsterflygeln. De där trogna gräsrötterna som fått släpa fram både Göran Persson och Mona Sahlin som kors på sina ryggar, men hela tiden i tysthet hoppats på något bättre. På en revansch för Olof Palmes sociala demokrati.


Saken är den att idag vet jag faktiskt inte om det stämmer.
Och det är jag nog inte ensam om. Ytterligare ett tecken på Juholts kris - delvis självförvållad - är att politiska nördar som jag själv, som faktiskt ska kunna såna här saker, inte begriper riktigt vad han står för.


Det är såklart också ett dundrande underbetyg åt massmedia
och deras försök till politisk journalistisk. För trots att Håkan Juholt har fallit offer för vad som måste vara det hittills mest bestialiska och plågsamt utdragna massmediadrevet genom tiderna, så har det  knappt handlat om politik. Snarare om fluffigheter som "förtroende" och sossarnas inre intrigerande i kulisserna. Men allt detta är inte massmedias fel. "Juholts stora svek är politiska" skrev jag precis när hyresdrevet briserade:


"Håkan Juholts stora misstag
var att han inte vågade bli den ledare som socialdemokraterna är i så skriande behov av, den som vågar sätta stopp för 20 års slirande åt höger; nedskärningar, marknadsanpassningar och privatiseringar."


Den beskrivningen tycker jag står sig fortfarande. Utnämningen av Urban Ahlin häromdagen till någon slags högra hand och snacket om att recykla Mona Sahlins partisekreterare Ibrahim Baylan - var för min del spiken i kistan. Sladdertackan Urban Ahlin - som glappar käften ur led på amerikanska ambassaden där han dömer ut sitt eget parti och ber om amerikansk hjälp med att sälja in det svenska deltagandet kriget i Afghanistan på hemmaplan? Hade Håkan Juholt kunnat hitta en politiskt mer osmaklig kandidat så vet då inte jag vem det skulle vara.


Jag begrep heller aldrig riktigt utnämningen
av Tommy Waidelich till ekonomisk talesperson. Men tyvärr får man nog konstatera att det inte var ett olycksfall i arbetet. Socialdemokraterna kommer inte att förnyas med Juholt vid makten. Mona Sahlins och Göras Perssons gamla gäng håller fortfarande i trådarna. När Juholt utser sitt nya lag så väljer han bottenskrapet som hans föregångare lämnat efter sig. Det jag fortfarande inte blir klok på är om detta hela tiden var Juholts avsikt, eller om han från början ville något annat men sprang in i en betongmur av gamla högersossar som ställde sig i vägen.


För ett annat perspektiv på drevet mot Juholt läs Jonas Wikström, Olas tankar och Bror Perjus!


SvD 1, 2, 3, AB 1, 2, DN 1, 2, 3, Exp 1, 2, 3,




KATEGORI:Juholtgate

Bildt och Juholt - två krishanteringar


C

arl Bildt och Håkan Juholt har båda trampat i klaveret nästan samtidigt. Det gör kontrasten mellan deras krishanteringar extra tydlig. Man kan tala om två extremer. Juholt kröp direkt till korset när Aftonbladet började jaga honom för hyresfusk. Trots att han inte gjort något formellt fel så gjorde han en helpudel med tofsar och allt. Förmodligen rådd till det av någon mediaslick PR-konsult. Det snabba pudlandet blev ett problem för honom när det massiva drevet senare skrumpnade ihop och visade sig bestå av rena falsarier och överdrifter. Istället för att be om ursäkt kunde ABs Lena Mellin och Jan Helin, ansvariga för publiceringen av lögner, peka på Juholt och säga "men han bad ju om ursäkt, vi har inte gjort något fel!".


Jag vet inte om sossarna fått styrsel på kommunikationen
under den vecka som gått, men kluvenheten var tydlig till exempel när partisekreteraren Carin Jämtin kommenterade drevet i förra Söndagens Agenda. Sossarnas partiledare hade i ena stunden begått ett regelbrott, i nästa fanns det inga regler att bryta mot. Så vänder man inga drev!


Jag tror att den ödmjukhet
som Juholt visat upp under hela den här affären är bra. Även om han inte brutit mot några regler så väcker riksdagens märkliga bidragssystem moraliska frågor. Men det räcker inte att be om ursäkt och hoppas på det bästa i en fientlig mediamiljö. Som synes av dagens opinonsmätning från Sifo. Sossarna måste lära sig att anlägga moteld. I Juholts fall så innebär det att inte låta lögnerna som Aftonbladet och deras konkurrenter spritt så oemotsagda.


Carl Bildt å sin sida är bra på att fräsa ifrån
mot journalister. Medium size dog skäller som en riktig terrier. Och till skillnad från Juholt så har han faktiskt ljugit. I Skavlan på bästa TV-tid inför hela svenska folket påstod Bildt att Lundin Oil inte haft någon verksamhet i Etiopien under den tid han satt i företagets styrelse. Men det hade de. Och hanteringen av ärendet med de svenska journalisterna som åkt ner för att granska Lundin Oils förehavanden i Etiopien är bisarr från början till slut. Bildt är så jävig som man kan bli och ansvaret för att frita de fängslade journalisterna borde redan från början ha lagts i någon annans händer. Men Bildt är nu inte som någon annan. Medan andra politiker kan förföljas genom en hel karriär för en inhandlad toblerone på fel kreditkort, så kan vår utrikesminister utredas för brott mot folkrätten - och sitta kvar.


Jag förklarar gärna medias silkesvantar mot borgare
med att i princip all dagspress är borgerligt ägd och styrd. Men i det här fallet räcker inte ens det som svar. Proportionerna är så ytterligt bisarra. Snarare handlar det om någon slags nedärvd underdånighet inför adeln. Bildt är ju gud bevars av gammal fin familj och för sig med det auktoritära självförtrende som är överklassens signum och viktigaste tillgång. Den sortens förtroende som får till och med skjutjärnsreportrar att ta mössan i hand och nervöst börja fingra på fållen. "Ja herr godsherrn. Nej herr godsherrn. Ja herr godsherrn". Men precis som en trollkarls trick så fungerar den sortens auktoritet bäst när den inte märks utan bara passerar det kritiska tänkandets filter och går rakt in i reptilhjärnan. När publiken början försöka klura ut hur han egentligen gör så är magin bruten. Jag tror att  vi är där nu.


Läs Guillou om drevjournalistiken! Och ETCs Johan Enhrenberg: "Uppdraget var inte att skildra en nyhet om en svag partiledares problem, uppgiften var att skapa en svag ledare och skapa osäkerhet och kris."


Bloggat: Lasse,


SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, 5, AB 1, 2, 3, 4, Exp 1, 2, 3,



KATEGORI:Juholtgate

Tjänar våra politiker för mycket?


I

dag kan man läsa att ytterligare två politiker begär ändrat hyresbidrag i svallvågorna av Juholtdrevet. Om man läser notiserna vill säga. Som sagt, det är bara SKANDAL om sossarna gör det.


Trots att jag kritiserat förra veckans drev så tycker jag ändå att det finns en rimlig fråga i botten: tjänar våra politiker för mycket? Har de för generösa förmåner? Varför tjänar Fredrik Reinfeldt 144000 kronor? Varför kontrar sossarna med att betala samma summa till sin partiledare? Behöver Jimmie Åkesson 100000 i månaden, varav SDs partimedlemmar får stå för nästan hälften? Förra året höjde riksdagens "arvodesnämnd" riksdagsledamöternas löner till 56000 kronor. Är det rimliga lönenivåer? Jag tycker inte det. Jag tror att vår demokrati mår bättre av politiker som vet på ett ungefär hur det är att leva på en vanlig lön. Politik ska inte vara ett smart karriärval för samhällsklättrare, utan ett kall för de som brinner. Utan tvekan är det ett krävande jobb, och politiker får ta mycket skit. Men det är nog samtidigt ett av de roligaste jobben man kan ha.


Tyvärr är massmedias intresse för en genomlysning av politikernas löner
och förmåner klent, när dreven väl lagt sig. Det finns en stor folklig ilska mot dessa folkvalda som drar åt svångremmar åt alla andra men gratulerar sig själva med löneförhöjningar och dunkar i ryggen. Det är i grunden den ilskan som media tappar in i när de jagar Håkan Juholt till helvetets portar. Men längre än så vill de inte gå. För om de skulle gå till botten med saken så skulle det bli svårt att undvika att nämna att de enda konsekventa motståndarna mot höjda politikerlöner finns på "fel" sida av den politiska skalan i förhållande till dem själva.


Vänsterpartiet brukar vara rätt ensamma om
att hålla emot när det diskuteras löneförhöjning för de folkvalda. Ibland hör man också miljöpartiet mumla. Och när riksdagspartiernas gruppledare nyligen tillfrågades om reglerna skulle ändras så att också riksdagsledamöter ska kunna åtalas för bidragsbrott (de har skaffat sig en undantagsregel) så svarade bara vänsterpartiets Hans Linde ja. Det självutnämnda "antietablissemangspartiet" sverigedemokraterna hade inget emot fortsatta undantagsregler, inte heller (mp). Det här blev  vad jag såg ingen stor nyhet, förutom i riksdagens tidning "Riksdag & Departement". Och varför skulle det bli det? Det ligger ju vare sig i Aftonbladets, Expressens, DNs eller SvDs intresse att det svenska folket får veta vilket parti som går i takt med folkviljan i dessa frågor. Och inte lär SVTs politiska kommentariat - Knutsson & Silberstein - vara så värst snabba på bollen.


Läs gärna Maria Schottenius om Juholtdrevet. Flamman om politikerlöner.


SvD 1, AB 1, DN 1,



KATEGORI:Juholtgate

Annie Lööf passade på med dolken


J

ag hade egentligen tänkt skriva om andra saker idag än Juholtdrevet och dess efterdyningar. Men den ständigt leende Annie Lööf har ju blivit lite av ett återkommande tema på den här bloggen och jag kan inte låta bli att föra vidare den här lilla pärlan. Som jag redan skrivit så har centerns partiledare alltså bostadstrixat på samma sätt som Juholt med dubbla boenden och sambos. Och på hennes blogg kan man läsa:


"När min man flyttade in kunde jag enligt riksdagsförvaltningen bestämma själv om jag skulle ha hela ersättningen eller inte eftersom jag de facto har två lägenheter i mitt uppdrag."


Därför är det svar hon ger till Expressens TV-team när hon intervjuas om Juholtaffären jättekonstigt:


Lööf: "Jag tycker att det är viktigt att är man politiker, förtroendevald, sitter på folkets mandat i riksdagen då måste man också följa dom regelverk som finns."
Reporter: "Och det har han inte gjort menar du?"
Lööf: "Nej det är ju uppenbart så att det regelverk som finns inte har följts av Håkan Juholt."

 

Kanske det ofrivilliga ögontickset
precis innan hon svarar avslöjar Annie Lööfs verkliga känslor inför frågan. Hon vet ju att det inte finns något regelverk, att Håkan Juholt precis som hon själv har varit fri att välja hur han ska göra med hyran. Men tar ändå chansen att sticka kniven i en politisk motståndare, mot bättre vetande. Hur var det nu, var Lööf en anhängare av Margaret Thatchers ledarstil?


Men att kasta sten i glashus kanske är en centerpartistisk paradgren? Mikael Andersson, lokal c-politiker skrev om "Det moraliska förfallet inom socialdemokratin". Förmodligen innan nån hann påpeka det här för honom. Eller det här. Eller det här. Eller, som sagt, det här. (Han släpper inte igenom kritiska kommentarer.)



KATEGORI:Juholtgate

Jan Helins rökpuffar


N

är en politiker blir påkommen med att försöka täcka över sina misstag med lögner så brukar det vara dags att kasta in handduken. Misstag kan tolereras. Men en lögn ovanpå det är no-no! Hade Aftonbladets ansvarige utgivare Jan Helin varit politiker hade han legat pyrt till. För som bloggaren Ett hjärta rött påpekar så försöker han dölja avslöjade misstag med nya lögner.


I radioprogrammet Studio Ett pressades Helin av journalistkollegan Dan Josefson om de där "glasklara reglerna" som låg till grund för en veckas vrålande löpsedlar om en fuskande Juholt. De där reglerna som visade sig inte existera.  Jan Helins svar:


"Vi kan konstatera att den nye centerledaren Annie Lööf var i en exakt likadan situation. Henne granskade vi också. Hon förstår dom här reglerna. Och hon inser att när hennes bostadssitutation byter karaktär på ett nästan identiskt sätt med Håkan Juholts då hör hon av sig till riksdagen och dom kommer överens om ja så ska det vara, du ska ha bara hälften av detta bidrag. Det måste ju betyda någonting Dan, det är ju inte så att det här inte är nånting som du försöker göra sken av."


Men Helin borde veta att detta inte stämmer, eftersom den tidning han är ansvarig utgivare för publicerat en helt annan version bara en månad tidigare. Och på Annie Lööfs blogg kan man läsa:


"När min man flyttade in kunde jag enligt riksdagsförvaltningen bestämma själv om jag skulle ha hela ersättningen eller inte eftersom jag de facto har två lägenheter i mitt uppdrag."


Lyssna gärna på hela debatten! Jan Helin vägrar be om ursäkt eller medge några egentliga olycksfall i arbetet. När det inte går att prata om bidragsfusk hoppar han bara vidare till nästa tuva:


"Det är därför det får sån kraft detta drev, för man undrar hur noga är Håkan Juholt. Att han är skicklig retoriskt det råder det ingen tverkan om. Men hur noggrann?"


Hur nogrann är egentligen Jan Helin, ansvarig utgivare för Sveriges nordens största dagstidning? För att inte tala om hans samhällsredaktör Lena Mellin? Det är inte bara jag som undrar. Det  finns facebookupprop och namnlistor i omlopp som kräven Helins avgång.


Att han är mer pressad av kritiken än han ville ge sken av i Studio Ett kan man ändå ana. I ett långt och arrogant blogginlägg fräser han ifrån mot alla "slentrianmässiga och trötta mediekritiker" som "blåser upp detaljer bortom rimliga proportioner". Rimliga proportioner, det är Jan Helins specialitet det. Att Håkan Juholt inte brutit mot några regler eller någon praxis är såklart så nyhetsvärdigt att det bör tränga undan all annan rapportering i sju dagar. Det kanske stämmer som han skriver att alla drev blir kritiserade, men har något tidigare varit så svårt att förklara i efterhand? Här krävs ett stort luftslott av tom retorik, och Helin gör ett tappert försök:


"Redan i den första artikeln i Aftonbladet säger kanslichefen Sven-Eric Söder att reglerna är oklara för vad som gäller kring dessa bostadsbidrag för riksdagsledamöterna. En viktig detalj som mediekritiker helt ska bortse ifrån senare."


Så Aftonbladets läsare förväntas alltså av en inskjuten bisats från någon som uppenbarligen är part i målet (s-kanslichefen) inse att alla löp och rubriker, ja egentligen hela drevet mot Juholt, är byggt i lösan sand? Hade inte den nyheten varit värd åtminstone ett eget löp någon dag? En braskande rubrik? En framskjuten artikel?


"Kritikerna tar nu spjärn i att eftersom det inte finns några regler om riksdagsledamöters bidrag så kan ju inget ha hänt."



Jag tror inte att en enda kritiker hade tyckt att ett reportage om att riksdagsledamöterna kan begära full hyra för en delad lägenhet hade varit ointressant. Men det var nu inte det som var ABs och deras konkurrenters vinkel på detta, utan Juholts "fusk"!


"Att avslöjandet visat på både en omoral, alternativt slarvighet, hos Håkan Juholt och ett komplett virrvarr i regelverket kring hur riskdagsmän tillåts använda allmänna medel går dessa kritiker helt förbi."



Problemet var bara att det inte var Aftonbladets granskning
som visade vilken total regelförvirring som rådde på riksdagsförvaltningen. Det var ju bloggarna! Och när Viktor Tullgren och andra visade att reglerna inte på något sätt var så  glasklara som Jan Helins tidning påstått, och att riksdagsförvaltningen till råga på allt manipulerat sin hemsida för att rädda sitt eget skinn, så avfärdade Helin detta med att det rörde sig om "teknikaliteter".


"Kritikerna påstår att mediedrevet i allmänhet och Aftonbladet i synnerhet skulle haft en slags önskan, eller agenda, att fälla Juholt. Det är en illa genomtänkt analys."



Ur radioprogrammet Medierna, från den 14/10
Reporter: "Jag satt här och väntade på dig några minuter innan du kom in, du satt och pratade med en kollega där ute, och då hörde jag honom säga ”Förhoppningsvis avgår ju Håkan Juholt idag”
Jan Helin: "Eh…"
Reporter: "Och du sa ja”


"Det är sant att de bästa nyhetsjournalisterna ofta önskar att nyheter händer, snarare än inte händer."


Men att reglerna för hyresbidrag inte existerade
var inte nyhetsvärdigt. Inte heller att någon på riksdagsförvaltningen gått in och manipulerat informationen på hemsidan.


"Men den som läst det publicerade denna vecka och inte bara hänger på slentrianmässig mediekritik håller nog med om att det inte varit helt självklart hur Juholts uttagande av dubbelt bostadsbidrag ska rubriceras."



***

Trots alla rökridåer som tidningsdraken puffar ur sig kvarstår frågan: vilken bild tror Helin att ABs läsare bär med sig av den senaste veckans hyresersättningshistoria? Är den mot verkligheten svarande? Juholt blev Ljugholt med en ganska stor del av det svenska folket, men vem kan egentligen svara på vad han ljugit om? Förmodligen inte Helins läsare iallafall. Är det ett problem i Jan Helins värld att den rapportering han själv bär ansvaret för snarare förvirrat än förklarat?


Sällan är väl makthavare så arroganta
som när de inte låtsas om sin makt och förlöjligar de som kritiserar dem. Jan Helin är ingen "budbärare", oavsett vad han säger, utan en klar och tydlig avsändare med en egen agenda som påverkar budskapet. Han har stor makt och han har missbrukat den. Dags att pudla och avgå!

***

 

Läs Bo M Malmberg på Newsmill, "Mycket talar också för att Aftonbladet visste att det inte fanns någon regel men att var tvungen att formulera den för att få Juholt att framstå som klandervärd", och Politik och Poesi som börjar känna sig som Socker-Conny.


DN 1, 2, 3, 4, AB 1, 2, SvD 1, 2,

 


KATEGORI:Juholtgate

Vad kan vi lära oss av fuskdrevet?


E

gentligen så stod sanningen om Håkan Juholts "fusk" hela tiden att läsa i Aftonbladet. Men inte i artikeln som hade som rubrik just "sanningen om fusket". Den var en ren lögn. Utan i en artikel publicerad en månad tidigare, den första september, med titeln "Lööfs sluga bostadsklipp". Där kan man läsa att centerpartiets nya ledare sett till att sko sig på skattebetalarnas bekostnad genom att inte skriva sig i den bostadsrätt som hon äger i Stockholm och delar med sin man, utan i Värnamo.  Det har gjort det möjligt för henne att kvittera ut samma bidrag som Håkan Juholt. Så här skriver Aftonbladet:



Såg du gorillan? Vi tar det igen: "Först fick hon, helt enligt riksdagens regler, hela avgiften på 4 192 kronor i månaden". Ridå! Annie Lööf har gjort som Håkan Juholt och fått både sin och sin mans hyreskostnad ersatt. Det har varit helt enligt reglerna. Sedan har hon själv sökt om nedsatt belopp, fått det, och inte blivit återbetalningsskyldig för det tidigare beloppet. Det fanns inget regelverk. Riksdagsförvaltningen är uppenbarligen vilda västern, och det kanske inte är konstigt att de går in i efterhand och manipulerar sin egen hemsida för att försöka få det att framstå som att reglerna varit klarare än de varit. Men det hade kunnat bli förödande för Håkan Juholt.


Vad innebär detta? Till att börja med slapp Annie Lööf jagas för livet av ett drev från helvetet, till skillnad från Håkan Juholt. Aftonbladet körde en elak artikel och lade sedan ner eftersom ingen annan nappade. Borgerliga tidningar har inget intresse av att jaga borgerliga politiker. Det gör att Håkan Juholts hyresbidrag och milersättningsmiss alltid kommer att vara SKANDALER medan Annie Lööfs hyresbidrag och mutbil blir notismaterial. Det gör att Expressen i valrörelsen 2010 kände sig tvungna att återigen dra upp Mona Sahlins 15 år gamla tobleronehistoria men inte Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs svartjobbande barnflickor med löner långt under kollektivavtalen. Men visst, sossarna och LO får nu ligga som de bäddat; det var kanske inte en så lysade idé trots allt att sälja Aftonbladet och avveckla a-pressens tidningar? Vem har störst makt idag; socialdemokraternas partiledare eller Jan Helin på Aftonbladet? Dags för en offensiv mediestrategi?


Igår var på många sätt en surrealistisk dag. Samtidigt som drevet mot Juholt rasade ihop som ett korthus när alltfler fick upp ögonen för att det var grundat på en lögn, så fortsatte centralt placerade lögnare att ljuga sig blå. Margit Silberstein, SVTs överstepropagandist "politiske kommentator" pratade oberörd på i Aktuellts 21-sändning om Juholts "bidragsfusk" och berörde inte med ett ord att själva grunden för påståendet ryckts undan (av duktiga bloggare förvisso, inte av politiska journalister, som uppenbarligen har annat för sig än att faktakolla). Aftonbladets Lena Mellin bad inte om ursäkt för att som samhällsredaktör ha baserat en veckas mobbningsjournalistik på slapp research. Däremot hånade hon Ljuholt före att ha bett om ursäkt för snabbt. Så talar en översittare.


Aftonbladets ansvarige utgivare Jan Helin avfärdade fakta
som "teknikaliteter" och uppmanade till fortsatt moralisk indgnation över Juholts ickefusk. Hellre det såklart än att strålkastaren riktas mot Aftonbladets egna slappa hantering. Frågan är inte bara varför den journalist som fick reda på Juholtscoopet gjorde en så dålig  research. Frågan är hur artikeln kunde slippa igenom Lena Mellins och Jan Helins filter. Det är de som är ansvariga för de påståenden som publiceras i tidningen. Ska vi tro att de hade glömt att man en månad tidigare publicerat en väldigt snarlik historia om Annie Lööfs bostadstrixande? En artikel där det faktiskt stod att läsa svart på vitt att det är helt i enlighet med reglerna att söka bidrag som Juholt och Lööf gjort? Ska vi tro att de inte en enda gång under den gångna veckan gick tillbaks och tittade på denna artikel?


En del bloggare hoppas nu på att eftertankens kranka blekhet ska drabba gammelmedia, att de ska skämmas och tänka efter lite innan nästa drev går igång. Jag är helt övertygad om att det INTE kommer att bli så. Aftonbladet och deras konkurrenter har kunnat sälja många lösnummer den gångna veckan med hjälp av lögner och skvaller. Det enda som svider i skinnet på stora medieföretag är ekonomiska konsekvenser. Det enda som svider i skinnet på Margit Silberstein, Jan Helin och Lena Mellin är personliga konsekvenser - att bli avslöjade som lögnare och propagandister. De kommer inte att be om ursäkt och försöka ställa något till rätta, om de inte tvingas till det för att rädda sin yrkesheder. Om sanningen ska segra över lögnen i efterdyningarna av detta drev så måste vi bloggare och vanliga medborgare ställa dessa mediaeliter mot väggen. Och det socialdemokratiska partiet måste sluta böja på nacken och vara överslätande varenda gång de åker på ett tjuvnyp: ge igen eller ge upp!


För sossarnas del så återstår mycket att göra.
Mitt råd i all välmening; tänk om radikalt när det gäller politikerlöner och förmåner! Varför ska Håkan Juholt tjäna lika mycket som Fredrik Reinfeldt, överklassens politiske representant? Varför röstar ni inte med vänsterpartiet, mot höga politikerlöner, varje gång frågan kommer upp i riksdagen? Arbetarrörelsen kan inte i ett fientligt mediaklimat komma undan med politiker som bara följer reglerna och gör som alla andra. Det intressanta var inte om Håkan Juholt följde lagar och regler. Inte många journalister stod i spänd väntan utanför åklagarämbetet igår, de stod utanför partihögkvarteret. Frågan är inte om de 140000 i månaden  som Juholt lyfter i lön, som exakt motsvarar vad Reinfeldt tjänar, är skattade och rena. Frågan är om lönen kan användas som slagträ mot honom och socialdemokratin! Det finns inget fair play i det, visst. Men hoppet om en rättvis mediebevakning sålde socialdemokratin och LO ut tillsammans med a-pressen. Nu funns bara den ojämna spelplanen; lär er spela i uppförsbacke!


Och inse att ni måste ta skitsnacket på allvar! Den svenska borgerligheten har alltid gått in för smutskastningskampanjer mot politiska motståndare. Olof Palme åkte på extra mycket stryk, liksom Mona Sahlin. Men partiet har bara ryckt på axlarna. Lär er av Barack Obamas presidentvalskampanj, som satsade stenhårt på att bemöta alla rykten och lögner från högerns dyngspridare. Det nya medielandskapet där nätet spelar huvudrollen innebär att lögner kan spridas snabbt och lätt - viralt. Men så även sanningar och positiva budskap!


Bloggat: Ett hjärta rött, Lasses blogg, Krassman, Röda berget,


AB 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, SvD 1, 2, 3, Exp 1,



KATEGORI:Juholtgate

Jan Helin och Lena Mellin borde avgå, inte Håkan Juholt!


I

går sprack massmediedrevet mot Håkan Juholt. Efter att ha jagats i en vecka av blodhundarna för "fusk", "fiffel" och "regelbrott", efter att ha anmälts till åklagare och släpats i smutsen, så framkom det till slut att det inte fanns några regler för det där med hyresersättning vid samboende. De där reglerna, som Aftonbladet kallade "glasklara", gick upp i rök vid en närmare titt. Och det var inte drevmedia som tog sig denna närmare titt, utan bloggare. Ytterligare ett exempel på hur medborgarjournalistisken måste ta över när kommersiella gammelmedia havererar.


Frågan är om det spelar så stor roll vid det här laget. Lena Mellin, Aftonbladets samhällsredaktör, medgav faktiskt  tjänstefel i SR imorse när hon gav Viktor Tullgren och de andra bloggare som nosat rätt på fakta om reglerna rätt. Men snabbt bytte hon fot. Juholts fel består inte i några regelbrott, utan att han ändrat sig för mycket.


Aftonbladets ansvarige utgivare Jan Helin däremot gör inte ens Lena Mellins halvpudel med knorr. I en närmast patetisk kommentar till Viktor Tullgrens blogginlägg, som lagts upp i förkortad version på Aftonbladets hemsida, kallar han tidningens  kokande av soppa på spik för "mycket relevant journalistisk". Nu handlar det inte längre om "teknikaliteter" som de där "glasklara reglerna" som Aftonbladet påstod att Juholt brutit mot. Nej, nu handlar det om moral och nogrannhet. Makthavare ska nogrannt följa regler som inte finns! Annars riskerar de att hamna framför rasande moraliska drev. Och även om det inte finns någon substans i hyresdrevet, vilket Jan Helins svar är ett indirekt medgivande av, så utspelar det sig mot en "klangbotten" av andra saker. Drevet har blivit självgående och fakta spelar inte längre någon roll. Inte ens  de fakta som varit själva grundförutsättningen för hela hetsjakten. Storyn handlar inte längre om hyresbidrag, utan om att Juholt ska bort. Drevet är själva storyn. Vi vill se blod! Folket är upprört!


Men det är väl inte så konstigt att folk är upprörda efter en veckas öronbedövande drevjournalistisk, byggd på felaktigheter och skvaller. Allt annat vore bisarrt. Och Jan Helin trivs med att vara folkdomstolens överstedomare. Han är talesman för den rättrådiga ilskan. Det är ett maktrus som få kan avstå från frivlligt.


Att Aftonbladets chefredaktör
överhuvudtaget tar ord som moral i sin mun är djupt omoraliskt. Hade han haft en gnutta av den varan i sig så hade han börjar med att be om ursäkt för att ha spridit rena felaktigheter. Och sen använt åtminstone en tiondel av det utrymme som hans tidning ägnat åt drevjournalistisk den gångna veckan till att faktskt redogöra för fakta. Men att medge fakta i detta fall vore ytterst besvärande och skulle förmodligen leda till att krav väcktes på både hans  och Lena Mellins avgång. De har helt enkelt gjort en dundertabbe, och gör det hela etter värre genom att vägra be om ursäkt för det.


Jag kastar gärna den första stenen
i detta fall: Avgå Jan Helin! Avgå Lena Mellin!


Uppdatering: Just det, förundersökningen mot Juholt nedlagd, precis som jag skrev igår att den skulle bli! Det fanns inte ett skvatt av substans i den här drevhysterin!


DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 11, 12, 13, 14, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, Exp 1, 2, 3,

KATEGORI:Juholtgate

Kolla aldrig en bra story - om ett förljuget mediedrev!


K

olla aldrig en bra story. Är det så Aftonbladet arbetar? Nu har det kommit fram nya uppgifter om riksdagens regler för hyresbidrag, som ställer hyresfuskdrevet mot Håkan Juholt på huvudet. Sydsvenskan:

"De flesta ledamöterna väljer att använda någon av riksdagens drygt 200 lägenheter. Det är gratis för ledamöterna, men det finns bestämda regler:

Ingen annan än riksdagsledamoten får bo i lägenheten.

Endast familjemedlemmar får tillfälligt sova över i lägenheten.

Den som sover över måste betala en avgift för varje natt man väljer att stanna.

Men några motsvarande regler finns inte för de 31 ledamöter som, i likhet med Håkan Juholt, har valt att skaffa en egen lägenhet.

Inget säger att man inte får ha någon annan boende där, inte heller att riksdagsledamoten måste dela sina kostnader med sin eventuella sambo.

– Däremot är det underförstått att vi bara betalar ut ledamotens kostnad, säger Marianne Bjernbäck, enhetschef på riksdagens ledamotsservice.

Juholt har betalat tillbaka pengarna. Men även om han inte gjort det, så hade riksdagen inte kunnat kräva någon tillbakabetalning av honom.

– Vi har helt enkelt inte någon grund att göra det, säger Marianne Bjernbäck."

 

(Min fetstil)

 

What´s wrong with this picture? I en vecka nu har alltså socialdemokraternas partiledare jagats av tidernas mediedrev, anklagad för fusk och bedrägeri. Enligt Aftonbladet, som drog igång ruljansen, så är reglerna för hyresersättning "glasklara". Nu visar det sig att det inte ens finns några regler. Möjligen "underförstådda" såna. Vad nu underförstådda regler är. Såna som man inte pratar om men antyder med en menande blinkning?


På riksdagens cachelagrade hemsida från juni står det överhuvudtaget inget om samboende och hur detta påverkar rätten till ersättning. Sidan har ändrats den 10 oktober, alltså mitt i brinnade mediedrev. (Klicka på miniatyrbilden här bredvid för en jämförelse av de två texterna!). Nu lyder texten: "Bestämmelserna tillämpas så att ledamoten får ersättning för sin del av bostadskostnaden om ledamoten bor tillsammans med någon annan." Varför kände sig riksdagsförvaltningen tvungen att gå in och ändra i texten mitt under brinnade drev? Handlar det om att rädda sitt eget skinn? För reglerna för hyresersättning verkar ju ha tillämpats lite vilda västern, ledamöterna har kunnat göra som de velat.


Håkan Juholt har förmodligen förstått lika lite av riksdagsförvaltningens "underförstådda" regler som jag gör. Det enda som verkar vara klart är att inget är klart. Men han har inte undanhållit riksdagsförvaltningen någon information överhuvudtaget: på hyreskontraktet (klicka på miniatyren för en stor bild!) framgår tydligt att han är samboende och hyreskonstnaden är riktigt deklarerad. Och han har pratat om sin "kulbo" i Västertorp i var och varannan intervju. Riksdagsförvaltningens ersättningsblankett ber ledamoten fylla i totalhyran, inte några halva belopp. Riksdagsförvaltningen hade, om praxis verkligen varit att samboende ledamöter bara skulle få ut halva hyran, själva kunnat dela beloppet på två, eller hört av sig till Juholt för att räta ut eventuella frågetecken långt tidigare. Om det hade handlat om ett regelbrott. Men nu har de inte ens någon laglig grund för att kräva tillbaks pengarna, enligt dem själva. Trots det har Juholt betalat tillbaks självmant. Och frågan är ju i ljuset av de nya uppgifter som framkommit, om kanske kardinalfelet i hela den här historien var den totalpudel som han gjorde redan i drevets första dagar. "Jag har gjort fel", kanske borde ha hetat "Jag har såvitt jag vet inte brutit mot några regler, men låt gärna ärandet granskas av någon sakkunnig". Sakkunnig i detta fall är den åklagare som nu granskar ärandet och med 100 procents säkerhet kommer att avfärda alla brottsmisstankar innan denna vecka är över. Kanske för sent för att rädda Juholts politiska karriär. Drevet har redan malt på i en vecka.


Kvar sitter jag med en obehaglig blodsmak i munnen.
Massmedia, den granskande makten, har totalhavererat. Istället för att börja med att granska drevets grundantagande, att Håkan Juholt brutit mot riksdagens "glasklara" regler för hyresersättning, har man tagit fusket för givet. Berättelsen om den myglande sossepampen är helt enkelt för oemotståndlig och lösnummerssäljande för att ifrågasättas, ens av Aftonbladet, som en gång (innan LO sålde av den) var den röda a-pressens stoltaste flaggskepp. Frågor om privatmoral och snålhet har rörts ihop med frågor om fusk och lagbrott. Resultatet är en soppa som ingen egentligen blir så värst mycket klokare på. Är Håkan Juholt snål som privatperson? Jag har ingen aning. Jag skiter i det. Det som intresserar mig är hur han tänker styra Sverige om han blir statsminster. Hellre en snål statsminister än ett snålt samhälle som tvingar cancersjuka att gå till arbetsförmedlingen istället för att få sjukersättning. Självklart får politiker inte missbruka regelverk och sko sig olovligen. Men i fallet med hyresersättningen har Juholt inte brutit mot några lagar, eller några tydligt nedskrivna regler.


Men Socialdemokraternas partiledare
har framställts som en riktig demon. Anonyma "partikamrater" har kamratligen stuckit dolkar i ryggen på honom. För varje dag adderas nya skandalrubriker till de gamla. Att värdera varje påstående för sig blir omöjligt, allt rörs ihop till en tjock smet. I dagsläget kan vem som helst påstå vad som helst om Håkan Juholt, och bli trodd automatiskt. Mediahundarna vittrar blod och vill fälla tolvtaggaren. Då måste alla sjunga i samma kör. Inga avvikande röster får höras. Inte ens om det visar sig att det öronbedövande mediedrevet i grund och botten inte har mer substans än en fjärt i rymden.


Låt mig poängtera: Jag är en hård kritiker av dagens förborgerligade socialdemokrati, Det jag skrev igår om Håkan Juholts politiska svek gäller fortfarande. Jag tycker att det är förkastligt att arbetarrörelsens politiker har fantasilöner. De ska leva på arbetarlöner och minnas var de kommer ifrån. Skattebetalarna ska inte betala riksdagsledamöternas sambos boendekostnader. Men rätt ska vara rätt. Reglerna ska vara tydliga och gälla lika för alla. Fusk är inte fusk om inga regler överträtts och inga uppgifter undanhållits. Sossar ska inte vara lovliga mobboffer för massmedia som låter borgerliga politiker slippa granskas för långt allvarligare förehavanden (Ja just du, Carl Bildt!). Och framförallt: politik ska inte reduceras till en oändlig räcka personliga och privata affärer. Till en skönhetstävling och en fråga om vem vi tycker verkar mysigast. Vem som är snålast privat och vem som ger sina barnbarn den dyraste födelsedagspresenten. Då blir demokratin den stora förloraren.


Uppdatering: Inte ens den journalist på Aftonbladet som startade drevet, Anette Holmqvist, menar att reglerna för ersättning är glasklara. Såhär säger hon:


"Jag håller med S-kanslichef som redan i min artikel första dagen slog fast att riksdagens regler för vad som gäller inte är alldeles solklara. Jag fick fråga och fråga om på riksdagsförvaltningen flera gånger för att förstå vad de ansåg att Juholt hade gjort fel".



Johan Linander, justitieutskottets ordförande, menar att reglerna måste ändras och bli tydligare.


När gammelmedia havererar så får medborgarjournalistiken ta över. Heder till de bloggare som synat det här substanslösa drevet i sömmarna:


Approximationer,
Ett hjärta rött, Röda berget, Viktor Tullgren, Jonas Wikström,


Drevmedia: AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11,



KATEGORI:Juholtgate