Vad kan vi lära oss av fuskdrevet?
E
gentligen så stod sanningen om Håkan Juholts "fusk" hela tiden att läsa i Aftonbladet. Men inte i artikeln som hade som rubrik just "sanningen om fusket". Den var en ren lögn. Utan i en artikel publicerad en månad tidigare, den första september, med titeln "Lööfs sluga bostadsklipp". Där kan man läsa att centerpartiets nya ledare sett till att sko sig på skattebetalarnas bekostnad genom att inte skriva sig i den bostadsrätt som hon äger i Stockholm och delar med sin man, utan i Värnamo. Det har gjort det möjligt för henne att kvittera ut samma bidrag som Håkan Juholt. Så här skriver Aftonbladet:
Såg du gorillan? Vi tar det igen: "Först fick hon, helt enligt riksdagens regler, hela avgiften på 4 192 kronor i månaden". Ridå! Annie Lööf har gjort som Håkan Juholt och fått både sin och sin mans hyreskostnad ersatt. Det har varit helt enligt reglerna. Sedan har hon själv sökt om nedsatt belopp, fått det, och inte blivit återbetalningsskyldig för det tidigare beloppet. Det fanns inget regelverk. Riksdagsförvaltningen är uppenbarligen vilda västern, och det kanske inte är konstigt att de går in i efterhand och manipulerar sin egen hemsida för att försöka få det att framstå som att reglerna varit klarare än de varit. Men det hade kunnat bli förödande för Håkan Juholt.
Vad innebär detta? Till att börja med slapp Annie Lööf jagas för livet av ett drev från helvetet, till skillnad från Håkan Juholt. Aftonbladet körde en elak artikel och lade sedan ner eftersom ingen annan nappade. Borgerliga tidningar har inget intresse av att jaga borgerliga politiker. Det gör att Håkan Juholts hyresbidrag och milersättningsmiss alltid kommer att vara SKANDALER medan Annie Lööfs hyresbidrag och mutbil blir notismaterial. Det gör att Expressen i valrörelsen 2010 kände sig tvungna att återigen dra upp Mona Sahlins 15 år gamla tobleronehistoria men inte Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs svartjobbande barnflickor med löner långt under kollektivavtalen. Men visst, sossarna och LO får nu ligga som de bäddat; det var kanske inte en så lysade idé trots allt att sälja Aftonbladet och avveckla a-pressens tidningar? Vem har störst makt idag; socialdemokraternas partiledare eller Jan Helin på Aftonbladet? Dags för en offensiv mediestrategi?
Igår var på många sätt en surrealistisk dag. Samtidigt som drevet mot Juholt rasade ihop som ett korthus när alltfler fick upp ögonen för att det var grundat på en lögn, så fortsatte centralt placerade lögnare att ljuga sig blå. Margit Silberstein, SVTs överstepropagandist "politiske kommentator" pratade oberörd på i Aktuellts
21-sändning om Juholts "bidragsfusk" och berörde inte med ett ord att själva grunden för påståendet ryckts undan (av duktiga bloggare förvisso, inte av politiska journalister, som uppenbarligen har annat för sig än att faktakolla). Aftonbladets Lena Mellin bad inte om ursäkt för att som samhällsredaktör ha baserat en veckas mobbningsjournalistik på slapp research. Däremot hånade hon Ljuholt före att ha bett om ursäkt för snabbt. Så talar en översittare.Aftonbladets ansvarige utgivare Jan Helin avfärdade fakta som "teknikaliteter" och uppmanade till fortsatt moralisk indgnation över Juholts ickefusk. Hellre det såklart än att strålkastaren riktas mot Aftonbladets egna slappa hantering. Frågan är inte bara varför den journalist som fick reda på Juholtscoopet gjorde en så dålig research. Frågan är hur artikeln kunde slippa igenom Lena Mellins och Jan Helins filter. Det är de som är ansvariga för de påståenden som publiceras i tidningen. Ska vi tro att de hade glömt att man en månad tidigare publicerat en väldigt snarlik historia om Annie Lööfs bostadstrixande? En artikel där det faktiskt stod att läsa svart på vitt att det är helt i enlighet med reglerna att söka bidrag som Juholt och Lööf gjort? Ska vi tro att de inte en enda gång under den gångna veckan gick tillbaks och tittade på denna artikel?
En del bloggare hoppas nu på att eftertankens kranka blekhet ska drabba gammelmedia, att de ska skämmas och tänka efter lite innan nästa drev går igång. Jag är helt övertygad om att det INTE kommer att bli så. Aftonbladet och deras konkurrenter har kunnat sälja många lösnummer den gångna veckan med hjälp av lögner och skvaller. Det enda som svider i skinnet på stora medieföretag är ekonomiska konsekvenser. Det enda som svider i skinnet på Margit Silberstein, Jan Helin och Lena Mellin är personliga konsekvenser - att bli avslöjade som lögnare och propagandister. De kommer inte att be om ursäkt och försöka ställa något till rätta, om de inte tvingas till det för att rädda sin yrkesheder. Om sanningen ska segra över lögnen i efterdyningarna av detta drev så måste vi bloggare och vanliga medborgare ställa dessa mediaeliter mot väggen. Och det socialdemokratiska partiet måste sluta böja på nacken och vara överslätande varenda gång de åker på ett tjuvnyp: ge igen eller ge upp!
För sossarnas del så återstår mycket att göra. Mitt råd i all välmening; tänk om radikalt när det gäller politikerlöner och förmåner! Varför ska Håkan Juholt tjäna lika mycket som Fredrik Reinfeldt, överklassens politiske representant? Varför röstar ni inte med vänsterpartiet, mot höga politikerlöner, varje gång frågan kommer upp i riksdagen? Arbetarrörelsen kan inte i ett fientligt mediaklimat komma undan med politiker som bara följer reglerna och gör som alla andra. Det intressanta var inte om Håkan Juholt följde lagar och regler. Inte många journalister stod i spänd väntan utanför åklagarämbetet igår, de stod utanför partihögkvarteret. Frågan är inte om de 140000 i månaden som Juholt lyfter i lön, som exakt motsvarar vad Reinfeldt tjänar, är skattade och rena. Frågan är om lönen kan användas som slagträ mot honom och socialdemokratin! Det finns inget fair play i det, visst. Men hoppet om en rättvis mediebevakning sålde socialdemokratin och LO ut tillsammans med a-pressen. Nu funns bara den ojämna spelplanen; lär er spela i uppförsbacke!
Och inse att ni måste ta skitsnacket på allvar! Den svenska borgerligheten har alltid gått in för smutskastningskampanjer mot politiska motståndare. Olof Palme åkte på extra mycket stryk, liksom Mona Sahlin. Men partiet har bara ryckt på axlarna. Lär er av Barack Obamas presidentvalskampanj, som satsade stenhårt på att bemöta alla rykten och lögner från högerns dyngspridare. Det nya medielandskapet där nätet spelar huvudrollen innebär att lögner kan spridas snabbt och lätt - viralt. Men så även sanningar och positiva budskap!
Bloggat: Ett hjärta rött, Lasses blogg, Krassman, Röda berget,
AB 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, SvD 1, 2, 3, Exp 1,
