En moderat bloggare vill ge vänstern en avhyvling för att man jagar "billiga politiska poäng" när man nu, efter att två svenskar stupat, återupprepar sitt gamla krav att Sverige ska sluta bidra militärt till USAs krigande i Afghanistan:

"Det är att berätta för våra män och kvinnor i Afghanistan att man inte gör eller har gjort någon skillnad, att de två som nu stupat har gjort det för något som inte var värt att stupa för."

Det tragiska är ju att det ligger något i det. Jag tror säkert att våra svenska trupper gör sitt allra bästa i en svår situation, och säkert hjälper civilbefolkningen så gott de kan. Jag har själv en kär vän som kan komma att hamna i Afghanistan efter avslutad militärutbildning och jag vet att han skulle åka dit utrustad med de bästa avsikter man kan tänka sig. Men dessa soldater skickas ut för att kämpa i ett krig som blir mer obegripligt och oförsvarligt för var dag som går. I det här läget vore det omoraliskt att inte protestera, att inte kräva ett slut på krigandet! Om man verkligen värdesätter människoliv, svenska såväl som afghanska, så skickar man inte ut soldater att slåss i hopplösa krig, där alla inblandade parter är förlorare.

Argumentet att vi deltar i kriget som en slags humanitär intervention måste synas i sömmarna. Inte bara för att snart sagt alla krigshetsare genom tiderna motiverat sina anfallskrig med de godaste avsikter. Adolf Hitler, den store humanisten, startade till exempel andra världskriget som en "humanitär intervention" mot sina två grannländer.

Från början hette det visserligen att USA invaderade Afghanistan för att "bekämpa Al-Qaeda". Sen blev det ett krig mot talibanerna. Från att ha varit Pentagons bästa buddies i regionen blev de nu huvudfiender, och nya motiv till kriget måste uppfinnas. Nu var det kvinnorna och skolorna man slogs för. Men situationen för afghanska kvinnor har tvärtom blivit värre genom åtta års krigande. Våldtäkt inom äktenskapet har till exempel legaliserats av den styrande marionettregimen, som behöll makten i höstas genom ett omfattande valfusk och bygger sin maktbas på samarbete med skurkaktiga krigsherrar och knarkhandel. Krig brutaliserar alltid samhällen och låter de värsta elementen flyta upp till ytan. Kriget i Afghanistan är inget undantag och har hållit på länge nu. Och det går inte bra för USA och dess allierade.

Haikudikter är the shit just nu, enligt DN. Och då är det ju så. Jag ska väl inte vara sämre. Dagens dikt alltså:

Jag har skrivit tidigare om den här regeringens rädsla för att debattera med oppositionen. Man ställer allt oftare krav på att slippa debattera och istället få framträda i ensamt majestät, med bara journalisten som motpart. Justitieminster Bea Ask sägs till exempel vara paniskt rädd för att möta Thomas Bodström, och med tanke på hur snabbt gårdagens debatt mellan dem i Agenda urartade i pajkastning så ligger det nog något i det.

Föreningen Grävande Journalister har gjort ett utmärkt grävjobb och pekar ut tre ministrar vars feghet står ut från mängden: Såklart statsminster Reinfeldt, som gillar att liksom sväva ovanför den politiska debatten i en statsmannalik pose som väl skulle kännas mer trovärdig om han inte gång på gång blev påkommen med att ljuga sig blå i ansiktet. Maud Olofsson, som hellre skickar fram någon olycklig statssekreterare för att hantera besvärliga nyheter och kritik. Och sist men inte minst sjukförsäkringsminister Christina Husmark-Pehrsson, som enligt FGJ "konsekvent vägrat infinna sig till höstens mest omdebatterade fråga som angår vanligt folk: utförsäkrandet av sjuka".

Synd bara att nyhetsredaktionerna går med på att låta sig hunsas. Politikerna ska inte kunna diktera villkoren för det politiska samtalet, och definitivt inte kunna slingra sig ur ett möte med de människor som drabbas av deras politik. Hur var det där med "verklighetens folk" nu? Var inte regeringen intresserad av att möta dem?

Apropå dagens snackis, att Sverige snart kommer att bli Nordkorea 2.0, eftersom vänsterpartiet vill höja skatterna något, dock ej tillbaks till 2006 års nivå, så måste jag dela med mig av en gammal favorit. Margaret Cho gör Kim Il Sung:

Det gör ont att rösta på vänsterpartiet, det ska väljarna få veta. Den olycksalige Johnny Munkhammar, som gillar norska rasister, rycker ut med blankt stål för att dräpa den kommunistiske draken medan fortfarande tid är. Snart sitter Lars Ohly i regeringen, och inleder Sveriges omstöpning i Nordkoreas avbild. I en artikel fullpepprad med "talking points" alltså låtsasargument tänkta att övertyga de lättlurade, försöker Munkhammar solka ner vänsterpartiet maximalt, och i förlängningen Mona Sahlin, men inser inte att om man spottar i motvind så kommer loskan tillbaks i ansiktet. Munkhammar är inte Sankt Göran, drakdödaren, utan en don Quijote, riddaren av den sorgliga skepnaden, som jagar väderkvarnar.

Några citat:

• "Det enda vi säkert vet är att det skulle innebära skattehöjningar motsvarande cirka en månadslön per år för en person med vanlig inkomst."

• "I årtionde efter årtionde var Vänsterpartiet uttalat antidemokratiskt, stödde de kommunistiska diktaturerna och ockupationerna av våra grannländer, och stod för att införa en kommunistisk diktatur även i Sverige."

• "Mycket tyder på att Vänsterpartiet har blivit mer extrema efter Gudrun Schymans avgång."

• "I partiprogrammet som är reviderat så sent som 2008 lyfts marxistisk teori fram som ett viktigt politiskt verktyg, marknadsekonomin ifrågasätts och planekonomins fördelar lyfts fram."

• "Sverige skulle få Nordkoreas ekonomiska modell. Det om något torde vara en extrem politik."

• "Vänsterpartiet har en totalitär syn på samhället och demokratin. Staten ska uttolka majoritetens vilja, och individens rättigheter skall inskränkas. Den svenska demokratin skall förändras i grunden och ersättas av ett kollektivistiskt system."

Återigen vaga hotbilder målade med breda penslar. Vänsterns partiprogram talar om vikten av att värna den parlamentariska demokratin som arbetsrrörelsen införde i vårt land för hundra år sedan. Man kan såklart kalla den "ett kollektivistiskt system" eftersom det ger en majoritet makten att förändra samhället, mot en minoritets vilja. Men det vore  intressant att höra vad Johnny Munkhammar har för alternativa idéer! Är han, liksom en del andra högerdebattörer, sugen på att återinföra graderad rösträtt, där den som tjänar bäst/äger mest också får flest röster?

Mer: Alliansfritt Sverige, Lista.se, Politik & Poesi, Lasses Blogg, Johannes, HBT-sossen, Emil Broberg

Och när vi ändå pratar om Nordkorea, varför inte läsa mer om landets "käre ledare", som han kallar sig, Kim Jong Il: "Åtta sjuka fakta om världens bäste diktator"?

Egentligen hade jag tänkt ägna dagen åt att vårda en elakartad baksmälla och inte skriva någonting alls. Men jag måste bara slita mitt digitala hår lite över argumentet att den här vargavintern vi drabbats av skulle vara ett bevis på att den globala uppvärmningen inte var så farlig ändå. Suck.

Som Biology & Politics skriver så är väder och klimat två skilda saker. Vädret kan svänga vilt mellan olika extremer och variera kraftigt regionalt, samtidigt som de globala temperaturnivåerna visar på övergripande trender, som är de som vi ska hålla i siktet. Det kan till och med vara så att den mänskliga påverkan på planetens klimat orsakar större lokala väderavvikelser, för att inte tala om mer orkaner och andra naturkatastrofer.

En snålvinter som avslut förändrar inte det faktum att 2009 var det näst varmaste året sedan de instrumentala temperaturmätningarna inleddes.

Två nya forskningsrapporter sägs tyda på att de värsta klimatkatastrofscenarierna sannolikt inte kommer att behöva inträffa. Och det är ju bra, för de värsta scenariorna var ju verkligen ödesdigra. Men varken miljörörelsen eller klimatforskarna har ju argumenterat utifrån dessa, utan lagt sig i ett försiktigt och förståndigt mellanläge. Redan det räcker gott och väl för förstå att vi illa kvickt måste dra ner på växthusgasutsläppen.

Men antagligen är det glada dagar hos klimatförnekarmaffian nu. Lite lustigt är det att de så lekande lätt avfärdar all forskning som inte säger det de vill höra, men tar de senaste rapporterna till sitt hjärta omedelbart. Kan man vara selektivt skeptisk?

Också lustigt är ju att det faktum att Himalayas glaciärer kommer att vara helt avsmälta år 2350 (istället för 2035, kanske nån hade missat en nolla?) helt plötsligt är en GOD nyhet! Jag undrar om de som lever av vattnet från de floder som har sin källa i dessa stora ismassor, en inte oansenlig del av jordens befolkning, också applåderar? Var det inte så att klimatförnekarna påstod att våra glaciärer inte krympte, utan tvärtom växte, alldeles nyligen? Den här jongleringen med argument är rätt tröttsam, inte minst när man är bakis. Så jag tar och vilar mitt lilla huvud istället.

Folkpartiets ungdomsförbund måste vara den mest dysfunktionella politiska plantskola vi har i det här landet. Man lyckas gång på gång frambringa nya politiska förmågor som inte bara är obehagligt fanatiska i sin självrättfärdighet och en har förmåga till dubbeltänkande som hämtad ur Orwells 1984. De unga "liberalerna" framstår också som genuint osympatiska. Jag tänker bland annat på Fredrik Malm, Gulan Avci och inte minst Sakine Madon som idag ventilerar sina funderingar om "vänstern" på Utbildningsradion i en pinsam ledare i Expressen. Madon har sett programmet Banderoll, där kritiska röster hörs om den kapitalistiska marknadsekonomin och hur den påverkar den fattiga delen av jordens befolkning. Bland annat får Johan Ehrenberg kommentera det ekonomiska systemet utan att, hör och häpna, någon marknadsliberal får en chans att bemöta!

Det är såklart tillräckligt för att få en ung folkpartist att gå i spinn. Nog för att svenska massmedia av födsel och ohejdad vana är borgerliga till sisådär nio tiondelar. Nog för att det ger större och större slagsida åt höger även i nyhetsjournalistiken. Nog för att valrörelsen 2006 såg massmedia gynna det borgerliga blocket på bekostnad av vänstersidan i en större utsträckning än någonsin tidigare. Och nog för att även public service-TV, som förvisso ska förmedla en politiskt balanserad bevakning, hängt på trenden. Sakine Madon är inte nöjd!

Så länge det finns en enda systemkritisk röst som vägrar sjunga med kören kommer våra unga "liberaler" att protestera höggljutt. Det är väldigt viktigt för dem att avvikande åsikter ska få höras i länder som Venezuela. I Sverige däremot...

• Uppdatering: Sakine Madon dementerar att hon skulle vara ung och folkpartist.

Opinionsmätningarna börjar dugga tätare nu, och värre lär det väl bli framåt valet. Man ska alltid ta dem med en nypa salt. Vilda svängningar i opinionerna, som är svåra att förklara utifrån det politiska skeendet, handlar nog troligare om problem med mätmetoderna än väljarströmmar. Idag i Demoskop har till exempel de rödgröna nästan tappat sitt tidigare imponerande försprång på dryga nio procent. Vilket nog snarare handlar om att den tidigare siffran var tilltagen i överkant, eller att den nya förändringen är det, eller både och.

En intressant tendens som anas i flera mätningar är att rasistpartiet nu, när de för tillfället inte står i daglig fokus i nyhetsbevakningen, kryper tillbaks under fyraprocentspärren där de här hemma. Sverigedemokraternas framgångar förra året var en mediabubbla. När bubblan imploderar pyser också en stor del av väljarstödet bort. Men lita på att rasistpartiet och deras nyttiga idioter i media kommer att göra sitt bästa för att återföra dem till strålkastarljuset; med burkadebatter, förfuskade  nätomröstningar, kissnödiga förfäranden om att partiet "utesluts" från debatter med riksdagspartierna, och TV-reklamkampanjer specialdesignade för att väcka anstöt och därmed mer buzz.

Striden är inte på långa vägar vunnen än. Men en fråga jag ställer mig är; när fick senast ett parti den sortens mediaplattform som rasisterna getts sedan 2006, UTAN att det ledde till ett lyft i opinionen som åtminstone garanterade en riksdagsplats? Kanske det svenska folket faktiskt inte vill ha extremhögern i riksdagen, även om media insisterar?

Annars verkar centerpartiets kräftgång intressera både media och bloggare. Jag tror att vi kan se fram emot ett utomordentligt dåligt val för centern den här gången. Partiet har förlorat sin själ. Dess ministrar kompromissar bort hjärtefråga efter hjärtefråga och ljuger friskt för att täcka över. Partiets frihetligt profilerade unga stjärnor grät krokodiltårar och tryckte på JA-knappen vid FRA-omröstningen. Partiledaren framstår som osympatisk och feg, och lovar att hon ska "ta hand om" riksdagsledamöter som vågar tänka självständigt. Vad finns det att gilla, ärligt talat? "Stureplanscentern"?

I världens rikaste land går 37 miljoner hungriga. Dennis Smith, från Nothern Illinois Food Bank menar att hungern blivit "nästan epidemisk" i USA.

Men alla svälter såklart inte. Mest hungriga är afroamerikaner och latinos. Och en del amerikaner äter sig tvärtom till döds, som vi påmindes om igår när TV4 sände dokumentären "Supersize me!". För att inte tala om det befolkningssegment som har råd med drinken "Sapphire Martini" för 3000 dollar (ni kan ju själva räkna ut vad den skulle kosta i SEK).

Libyens diktator Muammar Khadaffi är på tapeten nu, efter att det avslöjats att vår kära regering vill förse honom med övervakningsutrustning så att han ska bli bättre på att förfölja de som flyr undan hans regim. Av alla diktatorer som vår marxistiska borgerlighet (Groucho Marx ni vet, han som myntade uttrycket: "Dessa är mina principer! Men om du inte gillar dem har jag andra!") kunde välja att slicka upp i brygga var väl Khaddafi ett av de mer otippade korten. Men visst är han lite lik Michael Jackson?

D

et är ingen nyhet att extremhögern satsat på att ta över kommentarsfälten på våra större dagstidningar för att använda dem som propagandamegafoner. Men ibland förvånas man ändå över hur naket och vidrigt de uttrycker sig. Kolla in det här rykande färska exemplet från SvD, den brunmarkerade kommentaren speciellt:

Smaka på den. En lovsång till Hitlers "beslutsamhet", "styrka", och "sättet han hanterade judarna". Kan det bli mycket värre? Den dagliga hetsen mot muslimer har vi ju på nåt sätt börjat vänja oss vid, och kanske se mellan fingrarna med eftersom få inser att dragen till sin yttersta konsekvens landar muslimhatet, precis som hatet mot judarna, i etniska rensningar, krig och folkmord. Men att extremhögern valt att tona ner sin antisemitiska agenda för tillfället, då man kan plocka fler lätta poäng på att hets amot muslimer, betyder ju inte att hatet mot judarna bara försvunnit genom ett trollslag.

Den rasistiska extremhögern sprider sitt näthat i alla forum de bereds tillträde till. Ibland under täckmantel, ibland öppet, som ovan. Man har många gånger bevisat att man inte drar sig för att fuska och mygla för att exempelvis ge Sverigedemokraterna en hjälpande hand. Vänstern måste inse detta och utforma en strategi för hur man bemöter hat, rasism och mygel med nätomröstningar. 2010 års valrörelse kommer att bedrivas på nätet i större utsträckning än någonsin tidigare. Har riksdagspartierna verkligen insett det?

(Och Dilsa D-S artikel? Det sedvanliga, numera rätt uttjatade formatet; utmåla ett hot mot Sverige och svenska normer "sharialagar", dra så stora växlar på detta som möjligt. Beskriv en annan extremposition; "burkaförbud", och positionera dig tacksamt mitt emellan dessa båda, så alla förstår vilken sansad människa du är. Jag tror faktiskt att Dilsa är för smart för att tro att sharialagar står i farstun och stampar. Men den skrålande kören i kommentarsfältet blir märkbart uppmuntrad över att få kasta sig över den straw man som hon pekar ut.)

Istället för att mickla med statistik och komma med lögner om sysselsättningen som en generad Anders Borg får rätta till dagen efter.

Den här regeringen har varit en katastrof för Sverige på många sätt; inte minst har man lyckats fördubbla arbetslösheten samtidigt som man försämrat a-kassan så att en halv miljon medlemmar gått ur och de som är kvar i systemet och måste leva på den uselt låga ersättningen gnisslar tänder.

Det kunde dock ha varit sju resor värre. Vi kunde ju, som högern och sossarnas högerflygel ville, gått med i EMU, den europeiska valutaunionen. Roland Spånt, nationalekonom, menar att den oberoende kronan räddat runt 50000 jobb, vilket är mer än vad regeringen kan säga att de lyckats med på egen hand. Hade det inte varit för att vänsterpartiet och övriga EMU-kritiker räddade Sverige från att sugas in i det katastrofala valutasamarbetet hade Reinfeldt suttit i en än värre soppa än vad han gör, och det vill ju inte säga lite.

Det EMU-kritkerna varnade för händer nu i de länder som är medlemmar: Spanien, Grekland, Irland och Portugal är, som jänkarna säger, in deep shit. Grekland är närmast konkursfärdigt. Så går det när man försöker tvinga in ekonomier som är olika som natt och dag i samma ekonomiska tvångströja, skräddarsydd för tyska behov.

Att en del folkpartister passar på att kräva en ny folkomröstning om EMU, eftersom den förra inte gav rätt resultat, säger mycket om deras respekt för demokratin. Men resten av svenska folket kan nog gå med på att en marginellt dyrare chartersemester till mallis kan vara ett pris värt att betala för att rädda 50000 jobb. Om de ekonomiska härdsmältorna i flera EMU-länder inte fixas, och det ser rätt mörkt ut, så kan nog euron landa i ett magplask framöver.