ag ska erkänna att jag hade ställt in mig på det värsta när jag satte på TVn igår och bänkade mig framför de rödgrönas gemensamma presskonferens om vinsterna i välfärden. Sossarnas och MPs lednings beröringsskräck inför riskkapitalister och lycksökare i välfärdsbranschen är välkänd.

 

 

    V hade visserligen en bra förhandlingsposition: regeringen behöver V-rösterna för att få igenom sin första budget i riksdagen. Det har inte minst Annie Lööf och Jan Björklund sett till med sitt inbitna sossehat. Men skulle Jonas Sjöstedt och Vs förhandlingsgrupp vara beredda att satsa allt på ett kort, köra ett chickenrace mot Stefan Löfvén där de faktiskt på riktigt var beredda att fälla en S-MP-regering vid den nya riksdagens första budgetvotering? Jag var rädd för att svaret skulle vara nej.

 

 

    Men jag hade visst fel. Om den överenskommelse som lästes upp igår blir verklighet så har vi kommit mycket långt på vägen mot en avkommersialisering av vår gemensamt ägda, skattefinansierade välfärdssektor. 

 

 

    Möjligheten till privat vinstuttag kommer att begränsas kraftigt!

 

 

    De privata aktörer som bara gett sig in i välfärdsbranschen för att tjäna snabba hackor på skattemedel kan, om detta blir lag i riksdagen, packa ihop. Frågan är bara var de ska styra kosan. Sverige har länge varit extremt i sin marknadsfundamentalism. Inget annat land, förutom Chile, tillåter t.ex. företag att plocka ut obegränsade vinstsummor ur skattefinansierade privatskolor. Våra nordiska högerstyrda grannländer har inte infört vår extrema modell. Inte ens Tories i Storbritannien, järnladyn Margaret Thatchers gamla parti, tyckte att det svenska privatskolesystemet ("friskolor") var en bra idé.

    Det kan vara värt att hålla i minnet nu när den svenska borgerligheten tar till såna brösttoner av upprördhet över de avskaffade möjligheterna till fri plundring av skattemedel att man börjar oroa sig för hur det står till med dem:

 

 

    Överenskommelsen såg bättre ut än väntat. Vänsterpartets förhandlingsgrupp har haft is i magen. De kommentatorer som menar att V här har vunnti en stor förhandlingsseger, har rätt. Vad slutresultatet blir, när allt ska tröskas igenom en riksdag där högern är i majoritet, det återstår att se. Låt för all del borgerligheten och SD utmana folkviljan i denna fråga och rösta ner ett regeringsförslag som syftar till att skattepengarna ska stanna i de skattefinansierade verksamheterna, så gör vi det till en valfråga 2018, om inte förr.

 

 

    Men snarare än triumf kände jag igår en stor lättnad. Ibland segrar förnuftet, trots allt. Bevisen har hopat sig på senare år: vinstjakt som drivkraft för att driva sjukhus, skolor, äldreomsorg, flyktingboenden och liknande välfärdstjänster leder helt enkelt fel. Alla vi som arbetar i kommuner eller landsting och som haft privatiseringshotet hängande över oss som ett Damoklessvärd kan andas ut.

    Det kommer inte att bli oss som de privata "entreprenörerna" skär bort ur verksamheten för att kunna göra mer profit. Vi kommer inte att tvingas springa fortare i korridorerna fört att allt kött skurits ur bemanningslistorna och bara skelettet återstår.

 

 

    Inte för att allt nu är frid och fröjd i välfärdssektorn. Även om vi lyckas stoppa och vända privatiseringsvågen så kvarstår det faktum att den offentliga sektorn, samhällets mest ömtåliga mjukdelar där vi tar hand om de som behöver vård, omsorg och utbildning, har tagit ofantligt mycket stryk. Sedan 90-talskrisen, då Sveriges långa, högersväng inleddes, har runt 400 000 jobb försvunnit ur den offentliga sektorn, samtidigt som behovet av vård, omsorg och utbildning ökat. Nedskärningar, otrygga anställningar och mindre tid över till brukarna har slagit hårt mot arbetsmiljön. 

 

 

    En förutsättning för att avprivatiseringen ska bli lyckad är att den offentliga sektorn tillförs nya resurser så att den verkligen kan erbjuda en hög och likvärdig kvalitet över hela landet.

 

 

    Det finns också en viktig lektion att lära av högern: Deras lyckade kamp för privatiseringar kan förklaras med att de identifierade ett verkligt problem. Den offentliga sektorn upplevdes på 80- och 90-talet som en ganska trög och stelbent koloss, där den enskilde medborgaren hade svårt att få gehör för sina egna synpunkter på vilka välfärdstjänster hen behövde och hur de skulle utföras. De anställda i denna sektor hade inte heller tllräckligt stort inflytande över sin arbetssituation. Dessa den offentliga sektorns egna brister utgjorde en bördig mark där högern kunde plantera sitt missnöje och skörda privatiseringslösningar. Andra alternativ fanns, t.ex. skissade Kommunal på 80-talet på en modell för en utvecklad arbetsplatsdemokrati i den offentliga sektorn. Men det blev inte den vägen som valdes, kanske för att det gick stick i stäv med den rådande nyliberala tidsandan.

    Nu öppnar sig en ny dörr, en ny möjlighet. 

 

 

    Gårdagens överenskommelse är så viktig just eftersom den innebär ett definitivt brott med den nyliberala, marknadsfundamentalistiska tidsanda som rått i vårt land sedan 80-talet, där de enda tillåtna lösningarna på samhällsproblem har varit privatiseringar, skattesänkningar, avregleringar.

    Att den svenska regeringen nu leder vägen mot ett av västvärldens största återtaganden av det som privatiserats och sålts ut - en demokratisering och avkommersialisering - kommer att sända chockvågor, inte bara över Sveriges marknadsfundamentalistiska borgerlighet utan runt i omvärlden. (T.ex. kommer inte högern i Spanien att, som här, kunna slå de svenska privatskolorna i huvudet på det nya vänsterpartiet Podemos, när de försöker stoppa privatiseringar av det spanska välfärdsystemet.)

    Privatiseringar, skattesänkningar och avregleringar var inte lösningen. Inte ens i Sverige.

 

 

    I bästa fall kan avkommersialiseringen av välfärdssektorn bli en del av en större trend:

    Låt oss avprivatisera arbetslösheten! Det är inte individens fel att arbetslösheten är hög: 8 procent. Felet ligger hos en bristfällig ekonomisk politik. Svaret ligger i en annan ekonomisk politik.

    Jorden kan inte räddas undan en hotande klimatkatastrof bara av att vi var för sig blir grönare konsumenter, även om det såklart är bra. Det behövs gemensamma lösningar. 

    Det är inte individens fel om den behöver sjukförsäkring. Hen ska inte straffas frisk.

    Det ska inte läggas på individen att göra tillräckligt smarta placeringsval på börsen för att kunna skrapa ihop en anständig pension att leva på på gamla dar.

    Dags att återupprätta idén om en samhällsgemenskap, ett folkhem!

    Lyssna på vad Olof Palme hade att säga om saken:

 

 

 

nga människor i Japan flyr från sex och relationer. En del blir asexuella, andra skaffar sig en låtsaspartner - en virtuell flick- eller pojkvän - eller tillfredsställer sitt sexuella behov med animéporr eller sexleksaker.

    The Guardian berättar att en tredjedel av alla japaner under 30 aldrig gått på en endaste dejt. 45 procent av japanska kvinnor mellan 16-24 år och en fjärdedel av de unga japanska männen säger sig vara helt ointresserade av - eller till och med föraktfullt inställda till sex.

    Självklart finns förklaringen att hitta i det politiska och ekonomiska systemet. Fler kvinnor vill göra karriär i det stenhårt krävande japanska arbetslivet och tvingas då välja bort kärlek och familj. Både unga kvinnor och män hamnar på frontalkrock med det japanska samhällets hårt cementerade könsroller. 

 

 

    Visst låter det som nåt hämtat ur William Gibsons sci-fi-dystopi Neuromancer? Ett samhälle där kärlek och sex blivit en lyx som en inte längre kan tillåta sig? Kapselhotell och virtuella flickvänner? En turbokapitalism som pressar lönearbetarna så hårt att de inte hinner skaffa familj och barn och därmed undergräver sin egen framtid.      

 

 

    Vem trodde väl för 30 år sedan att det var DEN sortens nyheter vi skulle läsa på 2000-talet? Vad hände med antigravitationsbilar och Marskolonier?

 

 

    Detsamma måste sägas om gårdagens Uppdrag Granskning om det privata företaget med det bitande ironiska namnet "Hälsans förskola". Om någon sagt för 20-30 år sedan att vi år 2014 skulle ha privata företag inom den svenska skattefinansierade välfärden som - för att öka sin vinstandel -

 

 

 

    och lunch bestående av en blaffa blaskigt potatismos och några artistiskt korlagda morotsstrån

onas Wikström skriver bra i Flamman om var debatten om vinster i välfärden befinner sig just nu. Det politiska etablissemanget hoppas fortfarande kunna stryka frågan från den politiska dagordningen innan den riktiga valrörelsen kommer igång. Det kan ske genom att begrava saken i utredningar. Som Expressens Anna Dahlberg konstaterar idag i Expressen har den heta potatisen friskolesystemet begravts djupt ner i en utredning som lägligt nog inte är klar förrän i december, tre månader efter valet, vilket nog inget av de sju vinstkramande partierna i riksdagen beklagar.

 

 

 

et här är mycket bra:

 

 

 

 

 

 

nligt DN Ipsos opinionsmätning ökar V med 2,1 procentenheter och nafsar MP i hälarna. Det verkar vara öppet lopp inför valrörelserna 2014 vilket parti som kommer att bli tredje störst: V, MP eller SD? Det rödgröna blocket (om man nu kan tala om ett sånt, se mitt inlägg från förra veckan) har 53,1 procent och det blåbruna blocket 45,2. Eller egentligen 38,6 eftersom två av allianspartierna skulle ramla ur riksdagen enligt Ipsos. 

 

 

    Vänsterpartiets envisa och uthålliga kritik av privatiseringsvansinnet börjar äntligen ge den utdelning den förtjänar. De andra partierna har underskattat det folkliga missnöjet med utförsäljningen av Sverige till privata spekulanter och riskkapitalister. Valrörelsen 2014 kan bli en enda stor folkomröstning om privatiseringspolitiken. Trots försöken från sossar och miljöpartister att begrava frågan i vaga kongressbeslut som låter privatiseringskritiska men i praktiken inte betyder något alls eller som i alliansregeringens fall tillsätta luddiga utredningar som såklart inte kommer att säga flaska förrän långt efter att valrörelsen 2014 är över och svenska folkets möjlighet att säga sitt om saken är bortfintad. V:s valslogan i år är "Inte till salu!". Som i "Sverige inte till salu!". "Vårdcentralen inte till salu!". "Skolan inte till salu!". "Vänsterpartiet inte till salu!". Låt oss hoppas att väljarna hjälper partiet att sätta kraft bakom orden och ta med sig det budskapet in i en rödgrön regering.

 

 

    Igår berättade Aktuellt om effekterna av privatiseringen av elnätet: det kan skilja 7000 kronor per år i kostnader mellan elnätsleverantörer. Billigast är Lidköpings kommunala elnätverk - utan vinstkrav - och dyrast och sämst är privata Fortum, som har otroligt höga avkastningskrav och skär guld med täljkniv på sina elnätskunder:

 

 

    Anne Vadaz Nilsson, generaldirektör på Energimarknadsinspektionen talade sig i den efterföljande intervjun i studion varm för att elbolagen även i fortsättningen "måste få gå med vinst, det är naturligt tycker jag annars skulle ingen vilja driva den här verksamheten" även om hon tyckte att Fortums vinst på 30 procent "lät mycket". No shit Sherlock!

 

 

    Vi har alltså en inspekterande myndighet som inte ens verka kunna tänka tanken att elnäten skulle kunna drivas utan vinstintresse, som de gjorde i Sverige fram till privatiseringen 2001 och som bevisligen fortfarande sker på vissa håll i landet, som just Lidköpings kommunala elnät - billigast och bäst enligt Villaägarna. Det är ju i själva verket tvärtom: det finns ingen rimlig anledning till att det elnät som vi en gång byggt upp tillsammans med offentliga investeringar ska tas över av privatkapitalister vars enda drivkraft är att pressa maximalt med vinst ur elkunderna. Argumentet för att privatisera elen var att det skulle bli billigare för kunderna. Tvärtemot blev det dyrare, 180 procent dyrare på tio år! Och ännu mer chockprishöjningar väntar framöver: Fortum och gänget vann just en rättslig tvist om priserna vilket ger dem rätt att ta ut uppemot 60 miljarder mer av sina kunder framöver.

 

 

    På område efter område visar sig privatiseringarna misslyckas med det de påstods vara bra för. Det blir vare sig bättre kvalité eller billigare. Det är hög tid att väljarna får en chans att i ett riksdagsval säga sitt om privatiseringspolitiken. 

 

 

DN 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, AB 1, 2, Pepprat rödgrönt,

 

 

Läs Guillou om hur elbolagen ställer av reaktorerna på vintern för att på det viset driva upp elpriserna när det är som kallast!

 

 

 

dag skulle en ju helst vilja skriva nåt om sverigedemokraternas bidragsfusk och det faktum att Jimmie Åkesson än så länge sluppit svara på kniviga frågor om varför han signerade en bidragsansökan för ett icke existerande kvinnoförbund. Att jämföra med hur Håkan Juholt jagades till döds för att ha sökt bidrag för sitt boende i Stockholm, något som inte ens var ett regelbrott när allt kom omkring. Men Eric Rosén gjorde det bra i Politism, så jag citerar helt enkelt honom: 

 

 

   Inte minst SDarna själva är snabba med att påpeka att det fuskats med medlemsredovisning förr från olika politiska ungdomsförbunds håll. Visst. Men att hitta på ett helt nytt kvinnoförbund? En partiledare som godkänner fusket med egen signatur på bidragsansökningen? Det borde rimligen vara slutet för Åkesson.

 

 

    Nu ska åklagare granska ärendet. Om han går vidare med åtal så ska det bli väldigt intressant att se hur media väljer att bevaka detta. De har drevjagat och fällt två socialdemokratiska partiordföranden för mindre saker än ett bidragsfusk på 1,4 miljoner. Det kan väl inte vara så att politiker mäts med olika måttstockar beroende på vilket parti de tillhör? (Mona Sahlin var inte partiledare när hon fälldes av tobleronedrevet, bara tilltänkt sådan, men affären drogs ett till varv i media valrörelsen 2010 när hon blivit partiledare.)

 

 

    Från Stockholm - moderaternas skyltfönster där de visar resten av landet hur bra det är med privatiseringar - hörs återigen ljudet av krossat glas. Den här gången i form av en Sifoundersökning om hemtjänsten. 54 procent av stockholmarna är missnöjda med hur hemtjänsten i staden fungerar, vilket är högre än riksgenomsnittet. Något som också är mycket högre än genomsnittet är andelen privata utförare av hemtjänst i Stockholm: 59 procent mot 16 procent riksgenomsnitt. 

 

 

    Naturligtvis innebär privatiserad hemtjänst inte bara sämre kvalitét gentemot brukarna. Enligt Kommunal är arbetsförhållandena betydligt sämre hos de privata utförarna. Men ägarna går med vinst och moderaterna får leka affär med Stockholm och det var ju huvudsaken. 

 

 

 

 

Alliansfritt Sverige skriver mer om detta!

 

Läs Aftonbladet: 

"Sverigedemokraterna försäkrar att kvinnoförbundets verksamhet var i full gång när de ansökte om miljonbidraget i oktober 2010. Men den 18 januari 2011 skrev ordförande Carina Herrstedt i ett mejl om det nya kvinnoföreningen: ”Problemet är att den inte riktigt är igång”."

 

 

ör två år sedan fattade LO-kongressen ett viktigt beslut. LOs medlemmar körde över den byråkratiska och sossefierade LO-ledningen och bestämde att facket ska säga nej till privatiseringar och nej till att de skattepengar som vi betalar för att sjukvården, skolan och äldreomsorgen ska fungera bra och vara till för alla istället försvinner i vinstutdelningar åt privata ägare och riskkapitalister. Idag meddelar LOs vice ordförande Tobias Baudin att ledningen tvärvänder i frågan: 

 

 

 

 

 

   Uppdatering: Ann-Charlotte Marteus skriver en mycket bra ledare i Expressen om de politiska och fackliga eliternas myglande för att få bort vinst- och privatiseringsfrågan från dagordningen innan valet 2014. Läs!

 

 

   Läs också Mikael Nyberg som förklarar varför striden om privatiseringar och vinster är så viktig: 

    "Nyordningen av den offentliga sektorn i Sverige hade ett uttryckligt syfte: att föra över resurser från det allmänna till det privata. När nya rikedomar lades i händerna på bankdirektörer och koncernchefer skulle landet lyfta.

    Vi fick tillväxt utan välfärd; svindelkonjunkturer, finanskrascher och krypande depression. Den nya svenska modellen är att dumpa skola, hemtjänst och förlossningsvård för pyramidspelets illusoriska uppåtstigande. I ena änden pågår en förslumning av arbetslivet och det allmänna, i den andra ett berikande av de översta bland de översta i en omfattning som inte skådats sedan början av 1900-talet. Däremellan lever en förment medelklass, nominellt förmögen men utlämnad på nåder åt bankerna och världsmarknadens flöden av kortfristiga kapital."

 

 

 AB 1, 2, SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, ETC 1, 

 

Bloggat: Kilden och Åsman, 

 

 

ktuellt hade ett lysande tillfälle igår att ställa några vassa frågor till de politiker som i högsta grad är ansvariga för friskolehaveriet i vårt land - med avstamp i JB-koncernens konkurs och miljardförlust. Tyvärr så misslyckades nyhetsprogrammet med sin uppgift och lät istället vinstkramare som Jan Björklund och Gustav Fridolin slira sig undan från det politiska ansvar de bär för att riskkapitalister kan plundra vårt välfärdssystem och bara lämna barskrapade rester kvar efter sig.

 

 

    Utbildningsminister Jan Björklund hade som alltid några nya utredningar och förslag att slänga upp ur rockärmen, som han brukar så fort en skandal briserar inom hans område. Det rör sig såklart om samma slag i luften som alltid när Tomhylsan Björklund är ute och pangar, för det privata vinstintresset i sig vill han inte göra något åt. Som bloggkollegan Pepprat Rödgrönt påpekar så lät Aktuellts intervjuare honom komma undan med en rätt desperat retorik:

 

 

 

    "Och vinstsystemet ska man naturligtvis inte göra något åt enligt Björklund. Här får vi också ett typexempel på fånig Björklund-demagogi:

…Om vi säger att det enda som är tillåtet är att gå med förlust då kommer naturligtvis ingen att vilja bedriva friskolor….

    Att det också finns ett alternativ som innebär att man bara går runt – alltså varken med vinst eller med förlust – utelämnar Björklund, liksom att det finns skolor drivna av pedagogiska idéer istället för girighet som arbetat så."

 

    Folkpartiet och moderaterna är de partier som bär huvudansvaret för den vilda västern som råder i det skattefinansierade privatskolesystemet. De drev igenom privatskolereformen på 90-talet och har sen dess hyllat den i religiösa ordalag och viftat bort alla varningar för var den skulle leda. Om någon ska bära hundhuvudet så är det de. Systemet funkar precis som det är tänkt att göra, precis som JB-koncernens vd påpekat och det är Jan Björlunds huvud som borde rulla när vi nu ser konsekvenserna av hans politik. Han borde inte få stå oemtosagd i Aktuelltstudien (debattera med vinstkritiker hade han säkert tackat nej till) och slå sig för bröstet och visa "handlingskraft".

 

 

    Inte heller känns det särskilt trovärdigt när socialdemokraternas utbildingspolitiske högste höns Ibrahim Baylan ska "rasa" mot JB-koncernen. Sossarna sitter tillsammans med miljöpartiet och regeringen i den friskolekommitté som snart kommer att lägga sitt definitiva förslag om hur systemet ska fungera framöver. En sak vet vi redan - det kommer inte att bli någon meningsfull begränsning av de privata ägarnas möjligheter till vinstuttag ur skolan. Därmed har vare sig Baylan, Björklund eller miljöpartiets Gustav Fridolin någon trovärdighet bakom orden.

 

 

    Gustav Fridolin hade lägligt nog drabbats av en minnesförlust och påstod att "det fanns en naivitet i alla partier när reglerna drevs igenom".

 

 

    Nej Gustav, DITT parti var naivt när ni hejade på privatskolereformen och var helt döv inför de invändningar som vänsterpartiet och dåtidens sossar hade mot var detta riskerade att leda. Alla farhågor från vänster har vid det här laget infriats - systemet skapar segregation, betygsinflation och privatskolorna drar ner på personal och service för att kunna tjäna mer pengar vilket går ut över eleverna och undervisningen - och Gustav Fridolin ser ganska dum ut. Det kanske är därför som han i efterhand försöker smeta ut skulden över "alla partier", för det vore ju inte bra om väljarna kunde utkräva ett politiskt ansvar av de privatiseringsflummare som släppte in aktörer som JB-koncernen i den svenska skolan.

 

 

 SvD 1, 2,  AB 1, 2, 3, 4, 5, Dn 1,

 

 

 

 

törre delen av Sverige må ha haft sommarsemester och legat i hängmattan men girigheten arbetar tydligen jämt, och den gör både övertid och dubbla skift. Senaste nytt från det privatiserade Sverige: nya fall av vanvård på ett privat äldreboende ägt av Wallenbergs Aleris. En anhörig larmade om ett fall av misstänkt vanvård. Den 82-åriga kvinna det gällde fick föras till Karolinska sjukhuset i Huddinge i ambulans, svårt uttorkad, underviktig, övermedicinerad och med stinkande infekterade trycksår på fötterna. Enligt anhöriga hade personalen placerat larmet på rummet så att kvinnan inte kunde nå det eftersom de inte hade tid med henne. Fler personer som Metro pratar med bekräftar bilden av missskötsel:

 

 

 

    När polisen kom till boendet för att undersöka saken hörde de hur en annan boende bankade på dörren och ville bli utsläppt ur den lilla skrubb han var inlåst i, nerkissad och nersmetad med bajs.

 

 

 

 

    Från en annan del av det privatiserade Sverige kommer nyheten att skolkoncernen JBs konkurs blir en dyr affär. I konkursboet saknas en miljard kronor. Bland annat 139 miljoner kronor i lönegarantier till de anställda som staten kommer att tvingas stå för. Men ägarna går inte direkt lottlösa ur konkursen. Den senaste perod som det finns redovisad budget för har de plundrat skolkoncernen på i snitt 76 miljoner kronor per år. Det blir en nätt vinst på en kvarts miljard för perioden 2009-2011. Inte undra på att JBs ägare Anders Hultin firade konkursen med en flaska dyrt gott vin, gratulerad av sina moderatkompisar på Facebook:

 

 

 

    Igår skrev också Farmaciförbundet, som organiserar de som jobbar på apoteken, om hur apoteksprivatiseringen hotar patientsäkerheten och gör deras medlemmar mer stressade och sjuka när de trots personalminskningar  måste ägna mer tid åt att sälja skönhetskrämer och mindre åt att ge medicinska råd åt sjuka patienter:

    "När världens bästa apotek­system, som många kallade det svenska monopolet, omreglerades av den borgerliga alliansregeringen fanns tydliga mål. Genom de privata aktörernas inträde på den nya marknaden skulle något som var mycket bra bli bättre.

    Verkligheten blev en annan.

    När antalet öppenvårdsapotek ökade rekord­snabbt skedde utbyggnaden på bekostnad av apotekens kärnverksamhet som är receptexpedieringen. Genast kom vittnesmål från kunder som inte kunde få sina ordinerade mediciner expedierade därför att de inte fanns i lager.

    Inte heller kunde apoteksaktörerna längre hålla den gamla 24-timmarsregeln, som innebär att läkemedlet ska levereras till kunden inom 24 timmar om det inte finns i lager.

    Bakom dessa och flera andra problem i apotekssektorn ligger kravet på vinstmarginaler hos de privata ägarna. Andra problem beror på felaktigt utformade regler för den nya branschen."

 

    Apoteksprivatiseringen var en till jävligt dålig affär för oss skattebetalare och medborgare. Men de som köpte dem tjänade förstås storkovan, och det är huvudsaken för socialminister Göran Hägglund, som bär ansvaret för affären. Exakt hur mycket riskkapitalisterna tjänar när de säljer vidare våra en gång gemensamma apotek får vi inte veta, det har Göran Hägglund sett till genom att hemligstämpla dessa uppgifter. Han vill inte att svenska folket ska få veta exakt hur mycket vår regering blåst oss på och gett till sina polare i näringslivet. Men det rör sig om hisnande vinster som få riskkapitalister kan hoppas på när de handlar med privata företag. En annan fråga som inställer sig är vad våra högerpartier får tillbaks av riskkapitalisterna och "entreprenörerna"? Tjänster och gentjänster...

 

    Vilka apotek som begår fel, och vilka fel som begås, är också hemligstämplat.Det vore ju illa om allmänheten fick reda på sånt!

 

    Vår borgerliga regering är privatiseringstalibaner som till varje pris vill förstöra väl fungerande statliga och kommunala verksamheter. De är inprogrammerade sedan sin tid i ungdomsförbund och på Timbroseminarier att hata allt som ägs gemensamt. Det spelar ingen roll om resultatet av privatiseringarna blir vanvård, en skola som faller sönder och patienter som inte får sin medicin på apoteken. Nu är utbildningsminister Jan Björklund redan igång med nästa demoleringsprojekt, lagom till valrörelsen 2014 tänkte han privatisera högskolorna. Läs vad Jonas Sjöstedt, Rosanna Dinamarca och Elin Melander från Vänsterns Studentförbund har att säga om det!

 

    Man får leta bra länge om man ska hitta några politiker som får våra svenska privatiseringstalibaner att se nästan sansade ut vid en jämförelse. Men jag lyckades faktiskt! Från Spanien kommer nyheten att det styrande högerpartiet Partido Popular - Fredrik Reinfeldts samarbetspartner - bestämt sig för att privatisera solljuset. Ett skämt? Det var vad jag trodde först. Men icke. Det land i Europa som förmodligen har bäst förutsättningar att producera en stor del av sin elförsörjning genom solenergi tog just livet av den lösningen genom att införa en straffavgift på solel i förhållande till andra energisorter som ska garantera att solelen inte blir billigare än fossila bränslen. Det hushåll som ertappas med att olovligen tappa av solljusets fotoner - som rimligen borde vara lika gratis som luften de färdas genom - åker på en straffavgift på upp till 60 miljoner euro. Både den svenska och den spanska högern börjar likna parodier på sig själva, så elaka, giriga och kortsiktiga kan väl inga vara på riktigt?

 

AB 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, DN 1, 2,

Annarkia, Lasse, Bilderblogg, Kaj Raving,

tt köp- och säljsystemet i den svenska sjukvården, den så kallade "new public management-modellen" kompletterat med privata sjukvårdsföretag som vill maximera vinsten är livsfarligt för patienterna är ingen nyhet. Professor Inge Axelsson på Mittuniversitet varnade i Läkartidningen landstingen för att sluta avtal med privat vinstdriven sjukvård. Hans jämförande studie fann en markant överdödlighet inom den privata vinstdrivna sjukvården jämfört med icke vinstdriven.

 

 

    Nu kommer en bekräftelse på hans varning. Privata Capioägda St Görans i Stockholm bråkar med Karolinska om vem som ska betala för hjärtopererade patienters eftervård. Resultatet: livsviktiga operationer ställs in och patienter utsätts för livsfara. DN:

 

    En patient som hade en planerad tid för en hjärtoperation på Karolinska universitetssjukhuset i Solna skickades nyligen hem igen med beskedet att operation inte kunde ske förrän i höst.

    – Under den tiden är risken stor att patientens tillstånd försämras, säger Helmuth Lang, överläkare vid Thoraxkliniken på, Karolinska.

    Karolinskas hjärtkirurgi, som tar emot runt tusen hjärtpatienter per år, har vad Helmuth Lang kallar en ”het lista” av brådskande fall, där hot om hjärtinfarkt föreligger. Här får personal prioritera vilka patienter som först bokas in för operation. Något som alltid är ett risktagande, enligt Helmuth Lang.

    – Det händer att patienter avlider för att de får vänta för länge på en operation på grund av brist på vårdplatser, säger han.

    Skälet till att patienten i fråga gick miste om sin inplanerade operation är att operationsplatser på Karolinska upptas av patienter som redan opererats. Det första dygnet efter en hjärtoperation behöver alla patienter eftervård, och får det på plats. Men en del av dem behöver en längre tids intensivvård efteråt. De har kanske drabbats av lunginflammation, hjärtsvikt eller behöver förlängd behandling i res-pirator.

    Sjukhus som en gång utrett patienter tar i regel tillbaka dem efter att de sänts för operation på Karolinska.

    – Men Capio räknar det som ett nytt vårdtillfälle och nekar till att ta tillbaka patienterna om de inte får betalt för det, säger Helmuth Lang."

 

    En till stolt dag för privatiseringsförespråkarna? Att införa marknadsekonomiska styrmekanismer i sjukvården fick precis den effekt man kunde vänta sig. Ekonomin blev viktigare än patienterna. Som Helmuth Lang, överläkare på Karolinska säger:

 

    "Ekonomiska kalkyler ska lyftas bort från verkstadsgolvet. I stället är det käbbel om ekonomin som styr i det ögonblick vi står där och ska avgöra patientens öde."

 

    Idag skriver också SvD om hur vård- och omsorgskapitalisterna fortsätter att växa:

 

    "Omsättningen i fem av de största välfärdsföretagen – Capio, Praktikertjänst, Academedia, Attendo och Humana – steg med cirka fyra miljarder kronor i fjol, från 31 till 35 miljarder kronor, visar TT:s genomgång av de årsredovisningar som har kommit för 2012.

    De fem bolagen redovisar rörelsevinster som motsvarar i genomsnitt cirka sex procent av omsättningen, jämfört med cirka sju procent året innan. Tre andra välfärdsjättar har ännu inte släppt sina årsredovisningar för 2012: Carema, Aleris och Frösunda."

 

    Vårdkapitalisternas språkrör tillika folkpartisten Håkan Tenelius menar i artikeln att hårdare kvalitetskrav på verksamheterna gör att små företag slås ut och bjässarna växer. Men den utvecklingen har varit konstant sedan privatiseringsvansinnet började. Om något visar väl hans resonemang hur orimligt det är med vinstintresse i välfärdssektorn. Om vi inte kan ställa kvalitetskrav på verksamheterna utan att för den skull accelerera den redan pågående utslagningen av de mindre företagen drivna av eldsjälar som sägs vara de som vi vill gynna, vad är det då för Frankeinsteins monster privatiseringstalibanerna skapat? Ett system där vi inte vågar ställa kvalitetskrav på företagen för att det snedvrider konkurrensen? Vill vi ha den typen av marknadsmekanismer i verksamheter som tar hand om sjuka, gamla och barn?

 

Uppdatering: Idag skriver en sjuksköterska på Aftonbladet Debatt om sina egna erfarenheter av den misshandlade sjukvården. Läs:

"Svensk sjukvård blöder våldsamt. Vi har ett allvarligt systemfel som skördar sina offer i form av patienter och personal. Marknadskrafterna rimmar illa med etik, moral, kärlek och god omsorg. Sjuksköterskorna är fullständigt utmattade. Åratal av vinande med sparpiskan, organisationer där man tystas och skuldbeläggs har skapat en miljö där det inte finns plats för värdighet. Hänsynslöst utnyttjande av kvinnors lojalitet och samvete för sina patienter har nu nått vägs ände."

 

SvD 1, 2, 3, AB 1, 2, 3, 4, 5,

 

ka man kunna tjäna en hacka på gamla och sjuka människor så krävs det både uppfinningsrikedom och ett rymligt samvete. Vårdkapitalisterna Attendo - vars vd för övrigt är "etisk rådgivare" till regeringen Reinfeldt i vårdfrågor - har redan tidigare visat stor kreativitet när det gäller att göra vinst på skattepengar genom att vanvårda gamla och sjuka; 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10.

Idag skriver DN om hur Attendo sätter i system att lägga över kostnader för slitage på dementas lägenheter på den sjuke själv eller på anhöriga. En änka till en dement man krävdes på 70 000 kronor för kiss på parkettgolvet. När DN pratar med Attendos presschef påstår hon att situationen beror på att den avlidne mannen saknat hemförsäkring, vilket inte stämmer. Men hemförsäkringen ersätter inte den här sortens skador orsakade av människor som inte är ansvariga för sina handlingar. Den kostnaden brukar vården och omsorgen ta själva. Men Attendo sänker återigen ribban och skäms inte för att ta betalt. Kanske extra intressant idag när Stefan Löfvén - som tror att det är omöjligt att stoppa vinstintresset i välfärdssektorn - talar i Almedalen? Birger Schlaug har skrivit ett eget förslag på talmanus till honom:

 

 

    "Vänner, vi behöver en ny regeringen, en regering som inte förändrar något som den nuvarande regeringen beslutat om.

     Vi har visserligen kritiserat varenda jobbskatteavdrag, men vi tänker inte göra något åt dem. Vi har visserligen kritiserat en del utförsäljningar, men kom ihåg att det var vi som började med utförsäljningarna.

     Vi har visserligen kritiserat det mesta den borgerliga regeringen gjort, men vi kan göra det lika bra.

     Du ska veta att med en socialdemokratisk regeringen får du det bättre med samma politik som förs av den borgerliga regeringen. Vi ska visa att politik inte behöver göra skillnad."

     Struket ur talet - struket med röd penna av Carin Jämtin - är följande:

     "Med miljömuppar som vill släcka Sverige vill vi inta ha att göra, än mindre med gamla kommunister som är lika rigida i frågan om vinster i välfärden som moderaterna var för femton år sedan."

 

 

 

SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, DN 1, 2, AB 1, 2, 3,

 

 

Bloggat: Vänsterpartisten Mats Olsson skriver om hur Atttendo vanvårdade hans demente styvfar. Läs!!! Martin Moberg,

 

 

 

 

ju partier i riksdagen vill att vi ska sluta prata om privatiseringar av gemensam välfärd och privata vinster åt riskkapitalister nu. De tycker att den debatten är tröttsam och meningslös. Därför gör de allt för att få bort den från agendan. Vänsterpartiet gör helt rätt i att använda sin dag i Almedalen till att jävlas med dessa sju partier och återigen föra upp frågan på dagordningen. Förra året i Almedalen lanserade Jonas Sjöstedt en modell för hur välfärden ska fungera om vänstern får bestämma: inga mer skattepengar till riskkapitalister som flyttar dem till utländska skattesmitarparadis! Om en skola, ett sjukhus eller äldreomsorg drivs av privata ägare måste eventuella vinster återinvesteras i verksamheten. Idag kommer partiet med ett förslag som ska göra det svårare för högern - och socialdemokraterna på sina håll! - att sälja ut våra gemensamma egendomar till att börja med. Det är helt rimligt. Det har gått snabbt för moderaterna att sälja ut vår gemensamma välfärd i Stockholm: våra allmännyttiga hyresrätter med överkomliga hyror har blivit svindyra bostadsrätter. Vårdcentraler, dagis, hemtjänst och annat har sålts för skampengar till ägare som sedan kunnat tjäna storkovan på att sälja vidare - behöver jag säga Serafen? Att bygga upp gemensam, offentlig välfärd och gemensamma tillgångar tar tid och kraft. Att rasera dem går snabbt. Det är på tiden att vi skyddar det gemensamt byggda och ägda mot privatiseringshögerns härjningar. 

 

 

    Från det politiska kommentariatet börjar man redan höra att det muttras om "enfrågeparti". Det lär vi höra mer av nästa år - valåret - då politiska bedömare brukar sluta leden och visa sin egen politiska lojalitet tydligare. Vänsterpartiet har inte många lojalister bland det politiska kommentariatet i media. Men det behöver inte nödvändigtvis vara dåligt att vara starkt förknippat med en viss fråga. Både miljöpartiet och sverigedmeokraterna är det. Hellre en tydlig fråga som väljarna kopplar till ditt parti än ingen alls. Vem minns vad kristdemokraternas Göran Hägglund pratade om? 

 

 

    I en rättvis värld så borde vänsterpartiets starkaste fråga vara arbetslösheten. För trots att moderaterna trixar allt de kan med statistik och siffror så kommer ingen ifrån att arbetslöshet mätt på det enda sätt som betyder något - hur stor procent av den arbetsföra befolkningen som saknar jobb idag - är betydligt högre idag än när Fredrik Reinfeldt tillträdde som statsminister. Då kallade Anders Borg en arbetslöshet på sex procent för "massarbetslöshet". Idag ligger den på 8,2 procent. Inte för att det behövdes ett till experiment för att bevisa det, men Anders Borgs katastrofala misslyckande med det som alliansen utnämde till sin viktigaste fråga visar återigen att högerns politik inte kan skapa jobb. Deras recept - som i slutändan handlar om lönesönkningar - "att göra det billigare att anställa" funkar inte. Det gör oss barafattigare och ökar klassklyftorna.

 

 

    Vänsterns politik för att bekämpa arbetslösheten å andra sidan: att anställa i offentlig sektor, att föra över pengar från lata rika till hungriga fattiga och därmed stärka efterfrågan i ekonomin = ge företagen en chans att sälja mer av sina produkter och därmed anställa fler, det funkar varje gång. Problemet är såklart att det kostar skattepengar att anställa i den offentliga sektorn och att det retar upp rika människor om man för över pengar från deras feta konton till mer konsumtionsbehövande grupper. Det krävs lite politiskt mod och vilja till konfrontation. Vilket förklarar varför socialdemokraterna inte lagt några förslag åt det hållet. Men trots att moderaternas politik redan bevisat att den inte skapar jobb, bara mer arbetslöshet, och socialdemokraterna inte vågar lägga några konkreta förslag, så är risken ändå stor att dessa två politiska bjässar kommer att lyckas prata sönder arbetslöshetsfrågan i valet. Deras PR-stormtrupper kommer att se till det. Alla partier kommer att försäkra att just de är "jobbpartiet". Vänstern ska såklart ge sig in i den matchen - den har goda och verklighetsförankrade argument i ryggen - men kan nog tyvärr inte räkna med att det blir den frågan som ger partiet de 10 procent (minst) det förtjänar. 

 

 

    Nyckeln för vänsterpartiet blir att bita sig fast i frågan om privatiseringar och därifrån väva en vidare berättelse som handlar om utförsäljningen av Sverige. För det är inte bara Carema och JB-koncernen. Som nu senast läkarupproret i Stockhom visar har marknadsfundamentalismen och privatiseringshetsen fått ett så otroligt brett genomslag att det påverkar alla oss svenskar på ett eller annat sätt. Inte bara vi som har oturen att hamna på ett Caremahem eller råkade välja en JB-skola. Väldigt många av de problem som vi idag diskuterar i det svenska samhället har sin rot i privatiseringsfundamentalismen. I Stockholm blir vänstersn valfråga att bygga bort bostadsbristen här. Och också bostadsbristen beror på utförsäljningar och marknadsfundamentalism. Klarar partiet att snyggt och begripligt knyta ihop alla trådarna i valrörelsen 2014 och väva en sammanhängande berättelse om vad som är problemet i Sverige och hur vi fixar det så har det nog goda chanser att upprepa bragden från 1998 och bli tredje största parti. 

 

 

 

 

 

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8,   DN 1,

 

 

 

 

 

Denna vackra gamla vårdcentral, belägen mitt emot Stockholms stadshus på en av stans bästa adresser, sålde den borgerliga majoriteten i Stockholmss läns landsting till privata spekulanter för den överkomliga summan 695000 kronor. Vill man köpa en bostadsrätt i samma grannskap så får man räkna med att hosta upp det mångdubbla - minst ett par miljoner -  för en liten etta. Efter några år sålde de som köpte Serafen för småslantar vidare till vårdkapitalisterna Capio för 20 miljoner kronor.

 

 

Högste ansvarig för moderaternas rån på Stockholms skattebetalare är den inkompetente Christer G Wennerholm. Men skiten stänker även på landstingsrådet Filippa Reinfeldt. Hennes närmaste medarbetare Lars Joakim Lundquist är god vän med Ulf Hallum, överläkaren på Serafen och en av de sex läkare som fick köpa vårdcentralen av landstinget.

 

 

När nu moderaterna genom Stockholms borgarråd Sten Nordin meddelar att det här med "avknoppningar" inte varså bra ändå: "Nu kan jag konstatera att den här modellen inte fungerar. Nu kommer vi inte göra fler avknoppningar i Stockholm stad" så är det efter att ha sålt ut en rad kommunala verksamheter på samma sätt som Serafen; bara tagit betalt för möblemanget, trots hård kritik för prisdumpning.

 

 

Det kan också vara läge att påminna om att vänsterpartiet varit drivande för att skingra dimmorna runt Serafenaffären och annan förskingring av skattemedel som moderaterna begått under sin tid vid makten.

 

 

Moderaternas image som ett parti som är rädda om skattebetalarnas pengar kommer nog aldrig att återhämta sig, och de senaste månadernas störtdykning i opinionen kan kanske delvis förklaras med Serafenaffären och liknande avknoppningar avlövningar av den gemensamt ägda välfärdssektorn som vi medborgare byggt upp med våra skattepengar år efter år. Det svenska välfärdssamhället tog tid att bygga upp men går desto snabbare att riva ner.

 

 

Läs denna debattartikel i Aftonbladet: "2008 såldes förskolor och hemtjänster till anställda i Stockholm för sammanlagt 3,4 miljoner kronor. Vid en värdering av verksamheterna fastslogs det riktiga värdet till 81,7 miljoner kronor. Mer än 20 gånger försäljningspriset".

 

 

AB 1,

 

 

 

n viktig del av förklaringen till att den svenska skolan kukat ur på senare år - speciellt under katastrofministern Jan Björklund - stavas friskolor. Det inbyggda privata vinstmotivet i "friskolorna" skapar snedvridande effekter som i slutändan går ut över eleverna och samhället i stort. Betygsinflation, eller "glädjebetyg" har jag skrivit om tidigare på bloggen. När skolor konkurrerar med varandra om eleverna blir betygen det tyngsta argumentet. De skolor som får rykte om sig att sätta generösa betyg lockar fler elever och med eleverna kommer mer skattepengar till skolorna som sedan ägarna kan plocka ut i vinster. Idag bekräftas den bilden av SvD:

 

 

 

(...)

 

 

 

 

    Vinstmotiv i välfärdssektorn får den här sortens snedvridande effekter överallt där det privatiseras. Vad blir föjderna av att elever som väljer privatskolorna får betyg de inte förtjänar och därmed i högskoleintagningen kan konkurrera ut de elever som valt kommunala skolor och där fått korrekta betyg och tvingats lära sig det de behöver för att plugga vidare? Jo det blir segregering och ett hårdare klassamhälle!

 

 

    Oftast är det arbetarklassens barn som väljer kommunala skolor, medel- och överklassens som går till privatskolorna.

 

 

    Den svenska skolans fallande resultat borde få alla larmklockor att ringa. Men den politiska majoriteten i Sverige har surrat fast sig hårt vid rodret på den nyliberala skutan och tänker inte ändra kurs bara för att politiken får katastrofala följder när den prövas i verkligheten. Alla partier i riksdagen utom vänsterpartiet är privatiseringstalibaner och tuggar floskler om "valfrihet" så det fradgar runt munnen.

 

 

 

 

    Samtidigt som JB-koncernen med 10500 elever meddelade att de går i konkurs efter att under en rad år ha plundrat sina skolor på en kvarts miljard kronor så meddelade miljöpartiets ledning att de kör över sina medlemmar som på kongressen sa ett klart och tydligt nej till vinster i välfärden. Miljöpartiet skriver under den sexpartiöverenskommelse om friskolorna som innebär business as usual för de riskkapitalister och guldgrävare  som skor sig på skattepengar avsedda att gå till utbildning. I dagens partiledaredebatt slingrade sig miljöpartisten Åsa Romsson som jag aldrig sett någon politiker slingra sig för att slippa ge ett rakt svar på frågan om hennes parti vill sätta stopp för riskkapitalisterna i välfärdssektorn.

 

 

    JB-koncernens ägare å sin sida menade att det faktum att hans koncern nu begär konkurs efter att ha fyllt ägarnas kassakistor i många är visar att vårt privatskolesystem fungerar, eftersom han skolor inte är så värst bra så gjorde eleverna rätt i att välja bort dem. Och visst fungerar systemet. Inte för eleverna som lämnas i sticket. Inte för samhället, som på sikt blir dummare när skolorna misslyckas med att ge eleverna de kunskaper de behöver. Men för riskkapitalister som JB-koncernen med uttalat syfte att köpa upp en skola, driva den 5-6 år samtidigt som den plockas ren på pengar och tillgångar för att sedan sälja vidare eller lägga ner. Att sverigedemokrater och de borgerliga högerpartierna inte har något att invända mot det här systemet kan jag förstå. Men att sossarna och miljöpartiet försvarar det är obegripligt. Att deras väljare inte straffar dem för det är lika obegripligt och betyder att privatiseringsfundamentalismen kommer att fortsätta förstöra Sverige.

 

 

Uppdatering: Anders Hultin, vd för JB-koncernen, firar konkursen med en flaska vin för 779 kronor. Mission accomplished, miljonerna intjänade, skolorna nedlagda!:

 

 

AB 1, 2, DN 1, 2, SvD 1, 2, 3,

 

 

örra veckan vardet miljöpartikongressen, i dag Kommunals kongress. Ska vi kalla det "Caremaeffekten"? Den politiska eliten i alla partier utom v har försökt hålla emot, liksom ledningen i de flesta fackförbund, men de har en massiv folklig opinion mot sig som vill sätta stopp för vinstintresset i den offentliga sektorn. Det är såhär demokrati fungerar, när den fungerar. Medlemmarna, de vanliga gräsrötterna, i organisationer och partier puttar tillbaks ledningen på rätt spår när de är på glid:

 

    "Förbundsstyrelsen ansåg i sitt svar att begränsade vinstuttag inte var lösningen på problemen i offentlig sektor. Styrelsen hänvisade till sitt programförslag Vägval välfärd där bland annat striktare regler med krav på viss bemanning och mer resurser lyfts fram. Men det var inte nog för kongressen.

 

    Vi måste vara tydliga. Välfärd utan vinst ska vara ett mål för oss. Allt annat är bara frågor om hur vi når målet, sade Mirja Räihä från Stockholm.

 

    Förbundsstyrelsen tog intryck av debatten. Efter att ha ajournerat kongressen i fem minuter intog Kommunals Annelie Nordström talarstolen.

 

    Kongressombud, vi har lyssnat på er och hört att ni har en stor oro och ängslan för vad vinstuttag i välfärden betyder. Därför beslutar vi att bifalla motionen, sade hon och möttes av jubel."

 

    Jag har länge varit djupt missnöjd och kritisk mot mitt fackförbunds hållning i bland annat denna fråga. Nu kan jag betala den höga fackföreningsavgiften med betydligt gladare min. Äntligen lyssnar Kommunal på oss medlemmar ute på arbetsplatserna. Det är vi som fått betala privatiseringarnas pris. Det är oss det skärs ner på, vi som blir underbemannade och får springa som skållade råttor, när det ska klämmas fram en vinst ur en redan anorektiskt bantad verksamhet. Som att försöka klämma vatten ur en sten. Inte minst yrkesgruppen personliga assistenter har fått känna på vad privatiseringar kostar.

 

    Kommunal förde en gång rätt avancerade diskussioner om hur den offentliga sektorn skulle kunna förbättras genom att ge de som arbetar i mer makt över den egna arbetsplatsen. Det var den gamle ordföranden Sigvard Marjasin som tog initiativ till den debatten, som ett alternativ till högerns lösning som redan då hette privatiseringar. Vi vet bland annat från försök som gjorts i Norge att mer arbetarmakt på de offentliga arbetsplatserna är det bästa sättet att skapa effektiva arbetsplatser som inte slösar med resurser, men ändå ger bättre arbetsmiljö. Nu när privatiseringsspåret testats och visat sig leda rakt in i en återvändsgränd så kanske det är dags att Kommunal tar sig en till funderare på Marjasins modell?

 

    Samtidigt, mer mörka moln för privatiseringskramarna och riskkapitalisterna: Stora John Bauer-koncernen lägger ner sin skolverksamhet, som omfattar 10500 skolelever. Jag har skrivit lite om dem tidigare och gråter inte direkt över den konkursen. Synd för alla elever bara!

 

DN 1, 2, 3, SvD 1,

 

u är Carema på tapeten igen. De kan visst inte bättre. Den här gången är det anställda som försökt larma om att det beställs in för lite mat till de äldre som tystas. Avvikelserapporter som rivs sönder av chefer. Smutsiga sondmatningsslangar. Med mer. Kolla TV4-nyheterna:

 

 

 

 

    Socialdemokratiska magasinet Tiden har en väldigt bra artikel om hur det gick till när moderaterna använde sin position i Stockholms stadshus och skattebetalarnas pengar för att rädda Caremas - och därmed sitt eget - rykte. Hur gick det till när riskkapitalisterna tog över de svenska politiska partierna? Läs hela, "när kapitalet fick partibok"! Ett utdrag:

 

    "Hösten 2011 var en sorglig tid för dem som vill tjäna pengar på vård och omsorg i Sverige. Vårdbolaget Carema som driver äldreboenden och hemtjänst hamnade i blåsväder efter rapporter om omfattande vanvård. Bara 2010 tjänade bolaget 290 miljoner kronor. Hade vinsten tjänats på bekostnad av de gamlas liv och hälsa tycktes allt fler fråga sig.

 

    Samtidigt hade SNS visat att privatiseringsivrarna löften om småskalighet, mångfald och ökad kvalité i skola, vård och omsorg uteblivit: ”Vi kan inte hitta några vetenskapliga belägg för att de högt ställda förhoppningarna har infriats … Inom de flesta områden har vare sig kvaliteten eller effektiviteten ökat av konkurrensen”, skrev utredningschefen Laura Hartman i Dagen Nyheter den 7 september 2011, några dagar innan hon fick sparken för sin rapport.

    Caremaskandalen höll också på att bli ett stort politiskt problem för moderaterna. Partiet som drivit på den omfattande privatiseringen kunde nu lastas för vanvården. Som Laura Hartman slog fast hade nästan alla strategiska beslut tagits av borgerliga regeringar.

 

    Statsminister Fredrik Reinfeldt var pressad men ingenting mot hur Borgarrådet Sten Nordin i Stockholm hade det. I Stockholm låg det nu ökända demensboendet Koppargården. Problemet bestod också i att Carema som företag var själva sinnebilden av nya moderaternas välfärdsstat. Filippa Reinfeldt hade under 2009 invigt tre av företagets vårdcentraler. Tidigare finansborgarrådet Kristina Axén-Olin var bolagets etikrådgivare.

 

    För Sten Nordin gällde det att rädda hela den moderata privatiseringspolitiken. Lösningen var att klippa banden med Carema, men på ett trovärdigt sätt.

 

    Sten Nordin lyfte luren för att köpa sig det stöd han inte kunde finna bland kollegorna i Stadshuset.

 

    Är man moderat i Stockholm har man allt man behöver i sin egen partiförening."

 

ag försökte verkligen titta på partiledardebatten idag med objektiva, öppna ögon, men hur jag än vrider och vänder på det så landar jag i den - när den kommer från mig - inte helt otippade slutsatsen att Jonas Sjöstedt var bäst. Antingen så misslyckades jag med att titta opartiskt eller så var han faktiskt bäst. KG Bergrström ger honom iallafall fem getingar:

 

 

 

 

    Sämst var antingen Jimmie Åkesson eller Göran Hägglund. Hägglund hade precis vridit sig i plågor under vad som troligen var hans livs sämsta intervju i Aktuellt om frågan om de privata riskkapitalister som tack vare Hägglund gjort enorma vinster på att köpa statliga apotek och sedan sälja dem för dubbla priset. Så man kan ju förstå varför han inte var i toppform. Men Åkesson lyckas bara tända lite i debatten när hans egen hjärtefråga - invandring - är på tapeten. Och inte ens där är han så bra som han borde kunna vara.

 

 

    Annie Lööf utnämns av KG Bergström till en av debattens två vinnare. Men hennes argument: "varför är det OK att tjäna pengar på att bygga ett sjukhus men inte att driva det", som letat sig upp från kommentarsfältens stolpskott och Caremalobbyister till alliansens partiledare, borde inte vinna några debatter. Speciellt inte idag, då Rapport nyss slog upp ett stort reportage om den svenska byggbranschens mygelfasoner. De privata entreprenörerna som Annie Lööf tycker så självklart ska bygga allt som byggas skall bygger nämligen medvetet svindyra bostadsrätter för att kunna pressa upp bopriserna ännu mer. Dessutom bygger de - också alldeles medvetet - för lite, för att genom den marknadsekonomiska lagen om tillgång och efterfrågan kunna driva upp priset på varan bostäder. Därför har Sverige EUs dyraste byggpriser, 72 procent över genomsnittet. Därav bostadsbrist i storstäderna och de svenska hushållens enorma privata skuldberg som mest består av bostadslån. Kanske frågan inte borde vara varför vinstintresset inte ska tillåtas i vården, utan snarare om det är dags att socialisera hela byggsektorn och rycka upp vinstmotivet för den sociala rättigheten bostäder med rötterna?

 

 

    Men Annie Lööfs argument återkommer allt oftare i debatten som vinstkramarnas sista räddningsplanka att klamra sig fast vid. Förmodligen för att det är lagom förvirrande och tar lite tid att bena ut. Det är inte samma sak att bygga ett hus som att vårda en sjuk människa, det förstår nog de flesta rent intuitivt. Men varför är det inte det? Vill man undersöka argumentet noggrannare så har statsvetaren Bo Rothstein skrivit bra om saken:

 

 

    "Resultaten visade att å ena sidan kunde i vissa fall konkurrens om utförandet av offentliga utgifter göra att man faktiskt fick ut betydligt mera verksamhet för skattekronorna. Men han visade också att detta bara kunde fungera om tre villkor var uppfyllda.
Det första var att det verkligen gick att skapa konkurrens mellan olika producenter.
Det andra att man hade en hög kvalitet när det gällde inspektion av kvalitén i vad som producerades och relativt snabbt kunde stänga av de entreprenörer som inte höll måttet.
Samt, och detta var det centrala, privatisering av offentliga tjänster fungerade bara om det var möjligt att tillräckligt noga precisera kontrakten.

 

     Här visade hans (och många andras) forskning att detta kunde relativt lätt göras när det handlade om saker som sophämtning, busstrafik och byggande för att ta några exempel, det vill säga områden där den produktiva effektiviteten är viktig.
Däremot var det mycket svårare, för att inte säga ogörligt, när det handlade om att hantera människor, det vill säga om saker som vård och utbildning där det centrala är att verksamheten sker med respekt för den enskildes integritet och värdighet. Rent konkret, vi bryr oss inte så mycket om hur soporna hämtas, men vi bryr oss verkligen mycket om hur de äldre vårdas och hur våra barn undervisas i skolan.
Det är, visade Donahue, nästan omöjligt att skriva tillräckligt styrande kontrakt för den senare typen av uppgifter och här skulle man vara synnerligen återhållsam med att släppa in vinst- drivande företag eftersom det ligger i marknadslogikens natur att försöka skapa vinst genom att minska kostnaderna så mycket så möjligt.

     Logiken i detta är att det är helt i sin ordning att ha privata vinstdrivande företag som bygger ett äldrevårdshem, men att detta är betydligt mera problematiskt när det gäller att bedriva själva vården just därför att det är så svårt att specificera kontrakten om hur vården faktiskt ska gå till och också svårt att faktiskt skapa konkurrens eftersom de som behöver vård inte enkelt kan flyttas mellan olika vårdgivare."

    Utöver det så var det onekligen kul att det hettade till lite mellan Reinfeldt och Löfven och när Jonas Sjöstedt jämförde Jimme Åkesson med ett flaskskepp:

 

öran Rosenberg skriver väldigt träffsäkert i Expressen om varför sossarna och miljöpartiet är så erbarmligt fega i den allt hetare frågan om vinster i välfärden:

 

"Alltså, varför ska detta vara så omöjligt att förändra?

 

Varför kan inte ens ett socialdemokratiskt parti i opposition föreslå att vinstdriften i välfärden regleras eller avskaffas? Ja, inte ens när ett sådant förslag i dag skulle ha en majoritet av väljarna bakom sig?

 

Jag tror att svaret är lika enkelt som oroväckande. Det är för stora pengar och för starka intressen som numera står på spel. Under de knappa tjugo år som gått sedan vinstintresset släpptes loss i den offentligfinansierade välfärden har i Sverige vuxit fram ett välfärdsindustriellt komplex som ingen längre verkar kunna rå på; en järntriangel av politiker, företag och intresseorganisationer, rustad med arméer av lobbyister och PR-konsulter, förstärkt av starka band till förvaltning och medier.

 

På den socialdemokratiska partikongressen hade flera av komplexets aktörer slagit upp sina montrar; Capio, Attendo, Academedia, Humana, Aleris, Vårdförbundet, Vårdföretagarna. Inne i kongresshallen satt ombud med personliga, politiska och fackliga kopplingar till välfärdsindustrin.

 

Förra året köpte kommuner och landsting privata välfärdstjänster för 80 miljarder kronor - i allt högre grad av vinstdrivna företag. En investering på den svenska "välfärdsmarknaden" är i dag en säkrare och lönsammare kapitalplacering än mycket annat (fråga riskkapitalbolagen). Allt starkare intressen har fått alltmer att förlora på en begränsning av vinstdriften i den offentliga välfärden."

 

Läs hela!

 

 

Det här är precis det den amerikanska sjukvårdsforskaren Charlene Harrington varnade för i Dokument Inifråns uppmärksammade dokumentär "Vi gav dem vår pappa". I USA har de privata välfärdskapitalisterna redan vuxit sig så stora och feta på skattepengar att ingen längre vågar utmana dem. Också i Sverige slingrar sig de privata vinstjagarnas bläckfiskarmar allt längre in i kärnan i den offentliga sektorn. Att utmana dem idag är att utmana en förmögen industri som har mer pengar till lobbyister och PR än vad ett fattigt politiskt parti som vänsterpartiet kan drömma om. Men utmana dem måste vi. Om utvecklingen fortsätter i samma takt som hittills så beräknas välfärdskapitalisterna ha ätit upp 40 årocent av den skattefininsierade offentliga sektorn till 2020-talet. Det rör sig om många hundratals miljarder kronor i intäkter. Då är de garanterat för stora för att stoppa. 

 

 

äromveckan gick Wallenbergarnas maktbolag Investor ut i Dagens Industri och gav sitt stöd till socialdemokraternas nygamla politik i vinstfrågan:

 

 

 

Naturligtvis surt för Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström, som tog i så att han nästan kissade på sig när han kallade s-kongressens beslut - som innebär ett fortsatt ja till privata vinster på våra skattpengar och ett nej till all slags begränsningar av vinsttuttaget - för "den värsta inskränkningen av fri företagsamhet sedan löntagarfonderna".

 

 

Den alltmer desperata s-vänstern - livrädda för att skyllas som splittrare genom att kritisera Stefan Löfvén nu när allt ska vara frid och fröjd - skyndade sig också att applådera Investors utspel som ett tecken på vilken bra "kompromiss" de sytt ihop, som till och med Wallenbergarna kunde svälja. Jo, tjena! S-vänstern börjar alltmer likna en slagen fru som ändå alltid till slut går tillbaks till sin misshandlande man.

 

 

ETCs Johan Ehrenberg gjorde en rimlig analys av varför Investor applåderade s-kongressen

 

"Då går Wallenbergs män ut i Dagens Industri (18/4) och berättar att de stöder S kongressens beslut. Börje Ekholm ansvarar för Investors "välfärdsföretag" och han tycker bara det är bra med hårda kvalitetskrav. "Problemet är för dem som är mindre ansvarsfulla, men det ser jag inte som ett problem, det ser jag som något positivt".

 

Även Wallenbergs rikskapitalbolag EQT äger välfärdsföretag som Academia. Dess vd gillar också kongressbeslutet. "Det är positivt att det finns ett stöd för företagandet och att frågan om vinstbegränsningar är avförd".

 

Löfvén får alltså stöd från storkapitalet, samma kapital som man genom årtionden byggt andra kompromisser med. För M och Bäckström blir det lite pinsamt.

 

Men vad ligger bakom? 

 

Dels är S beslutet faktiskt ett bra beslut för just storkapitalet. Vinsterna skyddas och långsiktighet i investeringar vid privatiseringar skyddas. Wallenberg kan fortsätta ta över bit för bit av de mindre "välfärdsföretagen". Några få jättar kommer snart äga hela den "privata välfärden", jättar man lättare kan sätta ihop spelregler med, än tusentals små klippare.

 

Dels är den begränsning kongressen föreslår vad gäller kommunernas veto i praktiken rätt ointressant för de stora ägarna. Det kommer inte att ske i landets stora städer där man redan har lönsamma företag. Miljöpartiets stöd för privatiseringar kommer stoppa återprivatisering i de stora städerna. Och i de mindre röda kommunerna finns inte lika mycket vinster att göra för "välfärdsföretagen".

 

Så det vi fått se är en klassisk kompromiss mellan storägare och S ledning. Inför media kan S visa upp maktförmåga och ansvarsfullt samarbete med de viktiga storpengarna.

 

Miljöpartiets dröm om små lokala fria ägare kommer fortsätta vara en dröm.

 

Vänsterpartiets vinstförbudskrav kommer drunkna i medias stöd till sådana här maktkompromisser. (Därför att V knappast vågar fälla en S regering på frågan)."

 

Johan har rätt om det mesta. I slutänden kommer frågan om vinster i välfärden att hänga på vänsterpartiet. Sossarna och miljöpartiet, liksom alliansen och SD, har en massiv majoritet av opinionen MOT sig när de vill tillåta fortsatta vinster och nyliberala privatiseringslekstugor, som vi såg i SOM-mätningen nyss.

 

 

 62 procent av väljarna tycker alltså att det är ett mycket bra eller ganska bra förslag att förbjuda vinster i välfärden, bara 16 procent tycker att det är ganska dåligt eller mycket dåligt.

 

Med tanke på att vänsterpartiet är det enda vinstkritiska partiet så blir den givna taktiken för alla övriga  partier att till varje pris försöka få bort den här frågan från dagordningen innan valet 2014. Förmodligen piskas den socialdemokratiska vinstkritiska vänstern hårt för att inordna sig i ledet och ge sitt stöd till kongressens "kompromiss" som i själva verkat var samma innehållslösa beslut som 2009.

 

Men vinstfrågan har fått ett eget liv och rullar vidare, inte minst  i media, när allt fler röster från den akademiska världen uttrycker tung kritik. Som när Vetenskapsakademin nyligen gick ut och fördömde de skattefinaniserade privatskolorna - "friskolorna" - ett system som bara Sverige och Pinochets Chile infört. Om vänsterpartiet på allvar, någon gång under hela sin existens som parti, ska våga utmana socialdemokraterna (och miljöpartiet) till en strid på kniven i någon fråga, så är det svårt att se en bättre vald strid än denna. Med en massiv folkopinion och den akademiska världen i ryggen. Utan tvekan kommer partiet att skällas för svikare om de sätter en eventuell rödgrön regering på spel på en enda fråga. Men Stefan Löfvén och miljöpartiets språkrör riskerar en än värre svekdebatt: är det verkligen viktigare för dem att Investor och Carema ska få fortsätta göra vinster på våra skattepengar än att få styra Sverige? Deras väljare kanske skulle ha ett och annat att säga om den prioriteringen.

 

En möjlig kompromisslösning vore en folkomröstning: Det skulle kunna bli vänsterpartiets ultimativa krav i en regeringsförhandling. Ett givet problem där är såklart det enorma övertag som vinstsidan skulle förfoga över, både räkna i pengar, politiska resurser och mediakanaler. Folkomröstningen om EU vanns tack vare JA-sidans 20 gånger större ekonomiska tillgångar. En folkomröstning om vinster skulle vara lika assymetrisk. Men ändå förmodligen sista chansen att stoppa välfärdskapitalisternas inmarsch i den offentliga sektorn. Till 2020-talet beräknas de har tagit över runt 40 procent av välfärdssektorn. Det ger dem enorma, skattefinansierade, säkra inkomster och tentakler in i varenda svenskt hem, för att inte tala om vilken politisk makt det garanterar. En amerikansk utveckling hotar. Minns forskaren Charlene Harringtons ord i Dokument Inifråns granskning av de amerikanska privata vårdjättarna:

 

"Det går nästan inte att stoppa dem. De har så mycket resurser och pengar. De påverkar regeringen och har alla möjligheter attt kringgå regelverken."

 

Vill vi ha den utvecklingen i Sverige? valet 2014 kan bli den sista chansen att stoppa de privata bläckfiskarnas tentakler långt in i den svenska modellens hjärta, eller "välfärdens kärna" som Reinfeldt brukar säga.

 

 ***

 

Läs också Göran Greiders ledare i ETC:

 

"Vi har alltså fått den fantastiska situationen att de flesta borgerliga väljare är mer kritiska till vinster i välfärden än vad socialdemokraterna är. Det tål att tänka på, för Reinfeldt och ännu mer för Löfven." 

 

Kolla på Jonas Sjöstedt i fin form när han diskuterar eventuell regeringsbildning med s och mp efter valet 2014:

 

 

 

 

 Bloggat: Kilden och Åsman,

 

 

 DN 1, 2, SvD 1,  2, 3, 4, 5, AB 1, 2,