Vatten och knäckebröd: den nya heta 1800-talsdieten!
U
nga människor i Japan flyr från sex och relationer. En del blir asexuella, andra skaffar sig en låtsaspartner - en virtuell flick- eller pojkvän - eller tillfredsställer sitt sexuella behov med animéporr eller sexleksaker.
The Guardian berättar att en tredjedel av alla japaner under 30 aldrig gått på en endaste dejt. 45 procent av japanska kvinnor mellan 16-24 år och en fjärdedel av de unga japanska männen säger sig vara helt ointresserade av - eller till och med föraktfullt inställda till sex.
Självklart finns förklaringen att hitta i det politiska och ekonomiska systemet. Fler kvinnor vill göra karriär i det stenhårt krävande japanska arbetslivet och tvingas då välja bort kärlek och familj. Både unga kvinnor och män hamnar på frontalkrock med det japanska samhällets hårt cementerade könsroller.
Visst låter det som nåt hämtat ur William Gibsons sci-fi-dystopi Neuromancer? Ett samhälle där kärlek och sex blivit en lyx som en inte längre kan tillåta sig? Kapselhotell och virtuella flickvänner? En turbokapitalism som pressar lönearbetarna så hårt att de inte hinner skaffa familj och barn och därmed undergräver sin egen framtid.
Vem trodde väl för 30 år sedan att det var DEN sortens nyheter vi skulle läsa på 2000-talet? Vad hände med antigravitationsbilar och Marskolonier?
Detsamma måste sägas om gårdagens Uppdrag Granskning om det privata företaget med det bitande ironiska namnet "Hälsans förskola". Om någon sagt för 20-30 år sedan att vi år 2014 skulle ha privata företag inom den svenska skattefinansierade välfärden som - för att öka sin vinstandel -
ger knäckebröd till tandlösa ett- och tvååringar ("det mjukas upp i gommen")
sätter i system att laga för lite mat ("om personalgruppen var 65 personer så skulle vi laga mat till 50")
tycker att en rimlig nivå för matkostnader är 9 kronor per barn och dag
serverar frukost bestående av riskakor eller knäckebröd och vatten ("behövs verkligen pålägg utifrån ett näringsperspektiv?")
och lunch bestående av en blaffa blaskigt potatismos och några artistiskt korlagda morotsstrån
...så hade vi nog lett lite snett åt överdrifterna och dramatiken. Pratar vi om välfärdsstaten Sverige eller Charles Dickens råttbitna fattig-London? Olof Palme varnade visserligen redan då för privata vinstintressen i barnomsorgen; "Kentucky fried children", men att det kunde gå såhär illa..?
Framtiden blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Läget i välfärdsstaten Sverige år 2014, efter 20 års nyliberalt systemskifte väglett av en vettlös tro på privatiseringar som mirakelmedicin mot allt, är att småbarn på dagis som ägs av Bijan Fahimi - ledande folkpartist och företrädare för svenskt näringsliv - suttit och tuggat på hårt knäckebröd utan pålägg med sina tandlösa gommar.
Hittills har de tuggat fram en vinst på 11 miljoner åt företaget. Det är kostnadskontroll det. Blir det svårsmält så finns det vatten att skölja ner med.
Den rena girigheten kan väl knappast bli tydligare? Det är Caremas kissblöjor en gång till, men den här gången är det inte äldre som drabbats utan barn till den urbana unga medelklassen i Stockholm som både alliansen och S-MP tror vill ha privatiseringar och valfrihet mest av alla. Den samhällsklassen får sig nu en anledning att fundera ytterligare ett varv på sambandet mellan vinstintresse och kvalitet i välfärdstjänsterna.
Sambandet mellan 11 miljoners vinst till Hälsans förskola och tandlösa gommar som tuggar på knäckebröd, rent konkret.
Naturligtvis så kommer vinst- och privatiseringskramarna att avfärda Hälsans förskola som bara ett undantag. Redan igår var de ute på twitter och bluddrade om "fler och bättre regleringar". Men regleringar är ett trubbigt vapen mot privata företag som har råd att anlita affärsjurister med specialkompetens att hitta kryphål.
Vinstintresset ger företagen anledning att dölja fel och brister för kommunerna. Kvalitet och vinst hamnar i motsatsställning till varandra. När sedan kommunens inspektörer som Uppdrag Granskning visade väljer att inte undersöka klagomål utan nöjer sig med företagsledningens lugnande lögner så blir kontrollapparaten helt meningslös.
Frågan är hur många dagar det dröjer innan den första vinstkramaren tar mod till sig och drar ut till försvar för vatten- och knäckebrödsdieten? Om Caremas kissblöjevägande var helt normalt och i sin ordning så måste det väl gå att ursäkta också detta? Ett sätt att mota barnfetman i grind? Stenåldersdieten eller 5:2? Hälsans förskola fostrar barn till hungriga tigrar, eller möjligen flitiga bävrar?
Vad säger svenskt näringsliv och välfärdskapitalisternas intresseklubb Almega?
Dags för Stockholms stads moderater att anlita någon av sina PR-byråer, fulla av högerns partilojalister; moderaten Henry Stenson som ryckte ut för att rädda Caremas rykte eller varför inte Bijan Fahimi själv, vars PR-byrå Veritas fått 60 miljoner av staden för att lura folk att ombilda till bostadsrätt?
Dags för en ny operation vittvätt av girig välfärdskapitalist, notan kan sedan skickas till skattebetalarna, som när Carema skulle räddas. Då kostade det oss 155 625 kronor.
Medan högerns propagandamaskineri hackar och tuggar fram sina bortförklaringar så kan vi andra fundera: var det den här framtiden vi ville ha? Kanske det är så enkelt att om man går tillbaks till 1800-talets samhällsmodell, rullar tillbaks skatter och överlåter välfärdssystemet åt "privata intressen" och välgörenhet, så får man också 1800-talets sociala problem - Charles Dickens råttbitna misär - på köpet?
Share |
