"Not long ago, Kansas would have responded to the current situation by making the bastards pay. This would have been a political certainty, as predictable as what happens when you touch a match to a puddle of gasoline. When business screwed the farmers and the workers – when it implemented monopoly strategies invasive beyond the Populists' furthest imaginings – when it ripped off shareholders and casually tossed thousands out of work – you could be damned sure about what would follow.

    Not these days. Out here the gravity of discontent pulls in only one direction: to the right, to the right, further to the right. Strip today's Kansans of their job security, and they head out to become registered Republicans. Push them off their land, and next thing you know they're protesting in front of abortion clinics. Squander their life savings on manicures for the CEO, and there's a good chance they'll join the John Birch Society. But ask them about the remedies their ancestors proposed (unions, antitrust, public ownership), and you might as well be referring to the days when knighthood was in flower."

    "Vi har alltså en mycket god möjlighet att helt enkelt kuppa hela föreningen, ta kontroll över hundratusentals kronor, heltidsanställningar, lokaler och dylikt." 

    Föreningen Nordens Ungdomsförbund är alltså till skillnad från SDU inte på något vis rasistisk utan, enligt Hahne själv, en ""PK-flum-trams-pappersorganisation utan någon som helst vettig verksamhet". Lyckligtvis slog SDUs kuppförsök slint, men Hahne trollade piggt vidare och skyllde allt på media.

    Apropå att försöka sno åt sig bidrag som man inte har rätt till: Jimmie Åkesson har fortfarande inte avkrävts något svar på varför han skrev på en bidragsansökan för ett kvinnoförbund som inte existerade. Varför slipper han undan så lätt? 

"Det finns ett ord för den politik som skapar den här sortens reaktioner: klientelism, eller klientpolitik – ett system där de styrande erbjuder diverse privilegier till sina ”klienter”/väljare i utbyte mot politiskt stöd (märk väl att vi fortfarande inte har någon lag som förbjuder anonyma gåvor till partier i Sverige)."

    Personer som varit aktiva i Alby är inte till salu och som jobbar i anknytning till Botkyrka kommun fick direktiv om att inte engagera sig på sin fritid. Detta backade man med efter antydningar om att koppla in facket.

    Man har förbjudit att vi samlat in namn och spritt information på kommunägda platser och events.

    Kommunen och Botkyrkabyggen har ringt polisen vid två olika tillfällen i samband med våra fredliga protester.

    Botkyrkabyggens kommunikationschef har ljugit för SVT:s ABC för att tv-teamet inte skulle filma oss och våra protester.

    En social entreprenör som erbjuder sin expertis gällande miljonprogrammen och är verksam i Botkyrka har erbjudits en muta av Botkyrkabyggen för att ”tala oss till rätta” och lägga ner kampanjen.

    Botkyrkabyggen har ryckt bort boendens banderoller och röda band som de haft på balkongerna i protest.

    Socialdemokrater som valt att stötta oss på ett eller annat sätt har aktivt tystats ner ifrån högre instanser.

    Valnämnden diskvalificerade cirka 400 namn som ”oläsliga eller felaktiga”. Efter fem minuter framför upplysning.se lyckades vi hitta personerna bakom dessa ”oläsliga” namn. På kommunens rapport står det att man gjort ”omfattande försök med olika siffror för att se om man kunde hitta de rätta”. Detta går inte ihop. Det har även visat sig att man haft olika kriterier för att godkänna eller diska namnen."

    Det är inte mycket stake i sossarna nuförtiden. Stake är det däremot i midsommarstången. Det är åtminstonedet jag fått lära mig: att vi på midsommar dansar "små grodorna" runt en jättestor snopp som ska representera fruktsamheten och att det är en gammal hednisk tradition. Nu ser jag på nätet att denna tolkning är hett omdiskuterad. Kanske det rör sig om en så kallad "faktoid" snarare än fakta?

Idag skriver Jonas Sjöstedt om sossarnas svek i Alby: "För det är det mest sorgliga av allt. Det är inte en borgerlig ­majoritet som vill sälja ut Albybornas hem och som gör allt för att dribbla bort deras krav på folkomröstning. Det är Socialdemokraterna. Det är de som vill privatisera den allmännytta som de själva byggde upp. Det är de som kör över sina egna för att gynna en riskkapitalist. Det är de som inte vågar låta folket rösta. Det gör mig beklämd som vänsterpartist. Vi hade hoppats på mer från er."

AB 1, DN 1,

Harassment and racial profiling of non-white Swedes has become increasingly normal police work. Only last week, a Swede of African origin was refused entry at a local club in Malmö for the simple reason that he was wearing traditional African clothes. The police picked him up soon after – in the process of his arrest, he broke his arm and was locked up in a cell for almost six hours without being able to seek medical help.

There are many more examples of the law enforcement agencies using excessive violence against socially excluded groups and enjoying impunity. Police investigations into such cases have often ended with officers being let off the hook, creating a sense of frustration for victims of police brutality."

Finska HBL skriver om dödsskjutningen av den 69-åring som startade upploppen:

"Paret hade ätit på restaurang och när de kom ut var där ett gäng som hotade min syster. Hennes man gick för att hämta en kniv, för att skrämma dem. Han samlade på puukko-knivar, det var inte en machete som tidningarna skrev. Han steg ut på balkongen med kniven i handen och hoppades att gänget skulle försvinna.

Snart var poliserna på plats.

 Min syster och hennes man var inte säkra på att det verkligen var polisen som knackade på och vågade därför inte öppna dörren. De ropade att allt var okej, men polisen kom in med våld.
Kajanto vet inte om mannen då hotat polisen med kniven eller hur det gick till.

 De sköt honom i huvudet. Min syster är ögonvittne till det."

Bloggat: SVT-journalisten Joakim Lamotte skriver om kvällspressjournalister som betalar bråkstakarna för att bränna bilar, allt för att få bästa bilden. Vilket får Aftonbladets och Expressens ansvarige utgivare att gå till ett frontalangrepp. Anfall bästa försvar? LO-bloggen: "Även om många upplever att klyftorna i Sverige har ökat under senare år så är det inte allmänt känt att Sverige är det OECD-land där andelen fattiga har ökat snabbast de senaste 25 åren. Sverige är inte längre världens mest jämlika land – samtliga nordiska länder, liksom Tjeckien, Slovakien, Belgien och Österrike, har mindre inkomstskillnader."

Också Karin Petterson på Aftonblade är inne på ojämlikhetsspåret.

"Han tror att andra partier kan känna sig osäkra och tvivla på MP som förhandlingspartner om de inte känner att de kan lita på det partiledningen säger.

Ledningen säger en sak, men så säger kongressen en annan. Då kanske man blir lite tveksam, säger Jonas Hinnfors."

Ja det är inte lätt det där med demokrati va? Kanske lättast att avskaffa den, så att vi får "stabilitet" och starka ledare vars ord är lag?

Uppdatering: Åsa Romsson såg ut som ett jagat rådjur i Agenda alldeles nyss. Bekräftade där att mp-ledningen har för avsikt att skriva på sexparti-överenskommelsen om friskolorna och alltså därmed köra över partikongressens beslut om att vinsterna i välfärden ska återinvesteras. Hon väljer att göra en Göran Persson alltså. Demokratin varade inte många timmar efter kongressens avslutning. Vad tycker miljöpartisterna om det?

    "Enligt uppgifter till Aftonbladet kommer Miljöpartiet senast i höst att presentera Stefan Löfven som sin statsministerkandidat.

    Men man kommer inte att ingå i en ­koalition förrän ­efter valet. Ett detaljerat samarbete av den modell som gällde ­under valrörelsen under 2010 är inte ­aktuellt.

    – Det tajta rödgröna samarbetet föll inte så bra ut. Att sitta och göra upp i detalj om hur vi ska fungera var ingen bra lösning, säger en miljöpartist.

    Flera källor uppger att möten mellan partierna nu pågår på alla nivåer. Särskilt tydligt har det blivit i den ekonomiska politiken där Magdalena Andersson (S) och Per Bolund (MP) gjort flera gemensamma utspel."

    Problemet är såklart att ett samarbete s-mp inte blir tillräckligt stort för att styra Sverige. Fler måste bjudas in:

    "Från båda partierna lyfter man att ett samarbete med Vänsterpartiet så här långt inte ingår i planen för framtiden. I stället kastar man blickar mot mittfåran och då särskilt Folkpartiet."

    Det ska bli intressant att se hur sossarnas egna tar emot det här beskedet. När Mona Sahlin försökte sig på samma manöver kostade det henne dyrt och hon var tvungen att backa. Men Stefan Löfvén har vridit sossarna rejält åt höger sedan dess, och de socialdemokratiska gräsrötterna och LO verkar åthutade och konfliktkrädda. 

    Ett tecken på att Löfvén kanske trots allt inte får det så lätt är den arga kritik som miljöpartiet fått motta från Aftonbladets ledarsida på sistone. Ledarbloggens Daniel Swedin skrev t.ex. apropå den i DN avslöjade historien om Hassan, arbetskraftsinvandraren som jobbade i Stockholms hemtjänst för en bråkdel av den lön som en svensk arbetare skulle få, under slavliknande arbetsförhållanden och tvingades sätta sig i skuld med 100000 kronor till arbetsgivaren för att få komma hit:

    "Men jag orkar faktiskt varken bli arg på kommunalpolitikerna i Stockholm eller på Billström. De vill ju ha det så här.

    Däremot blir jag faktiskt sur på Miljöpartiet. Det är nämligen deras fel att Hassan utnyttjas.

    Det är miljöpartisterna som drev igenom dagens system för arbetskraftsmigration, och som konsekvent vägrat tala om hur systemet missbrukas. Och det är miljöpartisterna som betraktar valfriheten som så viktig att alla invändningar kan viftas bort, antingen det rör fallande skolresultat eller människor som tvingas arbeta för skrupelfria arbetsgivare."

    Liksom om miljöpartiets plötsliga stöd till regeringens sänkning av arbetsgivaravgiften för unga, en reform som kostar 14 miljarder men inte skapar några nya jobb alls på längre sikt (de jobb som skapas på kort sikt blir svindyra, till en kostnad av 1-1,5 miljoner kronor styck, vilket skulle ge 4-5 jobb om pengarna gick till anställningar i den offentliga sektorn:

    "Om ett halvår står de fyra borgerliga partiledarena – och Åsa Romson – där igen och arbetar upp sig till raseri i försvaret av en av de dummaste reformer som har hittats på i det här landet."

    Lena Mellins "analys" av samarbetet mellan s och mp handlar om PR: miljöpartiet är ett "yngre" och "fräschare" parti med starkt stöd hos Stockholms kulturradikala men livsstilsborgerliga medelklass. Det ger sossarna "en stänk av modernitet". Tyvärr känns den politik som de båda partierna kommer att gå till val på 2014 inte ett stänk modern, snarare samma gamla trötta mittentugg som undviker att se de verkliga problemen i vitögat. Om man undviker att som Lena Mellin stirra sig blind på metafysiska fenomen som "stänk av modernitet" och istället  tittar på de politiska sakfrågorna så kan ett mittensamarbete mellan s och mp bli en riktig flopp:

    1. De båda partiernas ledningar tävlar med varandra i att vara mest okritiska till vinster i välfärden. Där har de förkrossande majoriteter av väljarkåren mot sig. Miljöpartiets totalt okritiska syn på de skattefinansierade privatskolorna kan komma att bli en sur karamell att suga på för s som möjligen just om skolorna kan utveckla någon slags sjukdomsinsikt.

    2. Miljöpartiets stöd för alliansens brutala arbetskraftsinvandringspolitik, som skapat en slavarbetsmarknad med helt andra villkor för utländsk arbetskraft än för svensk, kan antas ha ett minst lika lågt stöd hos väljarna som vinstkramandet. Det blir en svår nöt för de båda partierna att knäcka, för mp är inlåst i den borgerliga alliansen i denna fråga, liksom om ungdomsarbetsivareavgiften.

    3. Socialdemokraternas ekonomiska politik har pucklats på rätt hårt på sistone från alla håll. Mest svider det när Kjell Olof Feldt och Göran Persson skjuter på Löfven och Magdalena Andersson FRÅN VÄNSTER! I dagens läge är det ren idioti att fortsätta snåla när bara investeringar kan lyfta Sverige ur massarbetslösheten, men det förstår inte Löfvén. Miljöpartiet kommer knappast att pressa sossarna från vänster i ekonomiska frågor, det har de aldrig gjort hittills och Per Bolund, mps ekonomiske talesman, är knappast mannen för det jobbet. Att gå till val 2014 på en mer högervriden ekonomisk politik än Anders Borg kan knappast vara ett bra ingångsläge.

    Det var bara en hastig uppräkning av några problemområden. Den kan nog göras längre. I ett lyckat politiskt samarbete tillför de inblandade parterna sina starka sidor och kompenserar sina svagheter med den andres styrkor. Det enda jag på rak arm kan se att ett s-mp-samarbete bättrar på är sossarnas miljöprofil. På en mängd andra områden är det snarare risk för att de bägge partiernas svagheter förstärker varandra och att resultatet blir en sånt mediokert hopkok att ingen väljare riktigt begriper varför de ska rösta på en blek borgerlig kopia istället för originalet. Varför folkpartiet skulle byta till detta lag undrar jag om ens Löfvén och Fridolin själva kan förklara. 

Bloggat: Nemokrati,

DN 1,  AB 1, SvD 1, 2, 3, 

"Har du något ­exempel på en lag där ni har varit med och påverkat?

– Ja, vi jobbade till exempel för några år sedan med Sveriges ­hotell- och restaurangföretagare kring den här momsfrågan som ju sedan blev politik i verkligheten. Det var ju ingen lag, men det var ju en skatt kan man ­säga.

Första januari 2012 sänktes momsen på restaurangtjänster från 25 till 12 procent."

    "Det märktes väldigt tydligt under den senaste partikongressen i Göteborg. 450 ombud från hela Sverige hade valts med stor omsorg från alla partidistrikten. De hade tagit ledigt från jobb, satt sig in i detaljnivå i de olika frågorna och var beredda att i fyra dygn stå till tjänst för att fatta beslut om vilken politik Socialdemokraterna ska föra inför det viktiga valet nästa år, då partiet inte har råd att förlora en gång till.

    Men de 450 ombuden fick inte vara med och bestämma. Det var inte i den stora kongressalen som besluten fattades. I stället avgjordes framtiden av en liten klick personer som gjorde upp det här på egen hand.

    Den oerhört spännande debatten om vinster i välfärden, där det verkligen finns både fördelar och nackdelar med systemet med friskolorna, uteblev helt. I stället fördes hätska debatter mellan meningsmotståndare där också retoriken och anklagelserna blir mycket grövre än de skulle ha blivit i en offentlig debatt, vilket får konsekvenserna att bitterheten och motsättningarna ökar och där förlorarna nu ruvar på hämnd i framtiden.

Likaså frågan om partiet ska driva frågan om en ytterligare pappamånad trycktes ned i en kompromiss. Jag lyssnade på många kloka inlägg i den debatten, men vad var det för mening att diskutera den frågan när det bara fanns ett enda alternativ att ta ställning till för kongressombuden? Att bara ha ett enda alternativ att rösta på är en förolämpning mot de personer som ska vara den yttersta demokratin i partiet."

    Bodström brukar inte vara en av mina favoriter men här säger han precis det jag skrev efter s-kongressen: "Varför är socialdemokratin så rädd för en ärlig och öppen debatt också i de mer kontroversiella frågorna? Det är inte ett tecken på styrka utan svaghet när en partiledning vinner en kongress genom att strypa debatten."

    Sossarna har så länge jag kan minnas varit ett auktoritärt parti där medlemmarna förväntar anpassa sig efter ledningen och partiordföranden istället för tvärtom. Man kommer att tänka på Bertoldt Brecht: "Skulle det inte vara bättre om regeringen avskedade folket och valde ett nytt"? Kanske denna auktoritära och odemokratiska partikultur varit en av förklaringarna till att SAP varit så framgångsrikt historiskt sett? Många väljare uppskattar "starka män" av Göran Perssons, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfvéns sort. Speciellt, inbillar jag mig, de äldre väljarna. I takt med sossarnas vandring mot mitten så har det lilla utrymmet som fanns för gräsrötterna att påverka partiets politik försvunnit. Till exempel förklarade Stefan Löfvén innan s-kongressen att det numera är Anders Borg som bestämmer  sossarnas skattepolitik.

    Mitt i allt välförtjänt skäll på auktoritära sossar, låt oss inte glömma att det ser precis likadant ut i det andra stora maktpartiet: moderaterna. Den före detta riksdagsledamoten och nationalekonomen Anne-Marie Pålsson - hjärnan bakom moderaternas hjärtefråga RUT-avdraget - kom för några år med en frän kritik  mot Fredrik Reinfeldts auktoritära ledarstil: partiets riksdagsgrupp är bara röstboskap, ett knapptryckarkompani, som hålls i lika strama tyglar som vilken sovjetisk partikongress som helst. Kritik och uppstudsighet bemöts med karaktärsmord. Hon citerade Reinfeldt: ”Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och inget annat.” I sin bok avslöjar hon bland annat om hur EUs Lissabonfördrag - den nya grundlagen - kuppades igenom på moderaternas partistämma genom att ingen fick läsa beslutsunderlaget.

    Minns Fredrik Reinfeldt och PR-gurun Per Schlingmanns omläggning av moderaternas framtoning över en natt - såväl det politiska budskapet (utanförskap! arbetslinjen!) som vilka ord moderaterna fick använda ("knoppa av" istället för "privatisera") och vilka kläder moderater får ha på sig (absolut inga pärlhalsband!).

    Moderaterna är också det parti som - tillsammans med SD -hårdast motsatt sig öppenhet kring de

ekonomiska bidrag som partierna mottar. Ingen vet idag hur mycket pengar moderaterna mottagit från privata företag och enskilda donatorer, eller om dessa donationer använts för att köpa politiska beslut av moderaterna. Sverige har fått kritik av korruptionsbekämparna Transparency International för hemlighetsmakeriet runt donationerna till våra politiska partier. Idag skriver Aftonbladet om en moderat politisk lobbyist som säljer påverkan på riksdagsledamöter för 50 000. Ett annat prima exempel på moderat korruption var när moderaterna i Stockholms stad köpte PR-tjänster för 155 625 kronor av den likaså moderata PR-byrån Kreab för att hantera Caremaskandalen. Stadsledningen använder alltså skattebetalarnas pengar för att dölja skandaler för samma skattebetalare i PR-dimmor. Totalt rör det sig om miljoner kronor. Kopplingarna mellan Carema och Attendo och moderaterna är många.

    Statsvetare brukar säga att moderater och socialdemokrater är svensk politiks centralstyrda kolosser. Jag skulle tro att också sverigedemokraterna, som toppstyrs av "de fyras gäng" och där lokala politiker rensas ut på löpande band när de säger emot ledningen, är ännu mer auktoritärt och odemokratiskt. Tyvärr är det knapptryckarkompanierna s&m - alltmer lika varandra också rent politiskt - som dominerar svensk politik och utvecklingen med "alliansen" och "de rödgröna" som mer integrerade samarbeten har förstärkt tendensen till tvåpartisystem. Som inte minst haverierna under och efter s-kongressen visar så skulle svensk politik och demokrati må väldigt bra om de stora kolossernas dominans bryts. På den rödgröna sidan vore det bra inte bara för politikens innehåll utan också för den demokratiska vitaliteten om vänsterpartiet växte sig starkare på socialdemokratins bekostnad. För, som Jonas Sjöstedt påpekade i Gomorron Sverige idag: I vänsterpartiet åker faktiskt partiledningen på däng med jämna mellanrum på kongresserna och det är ett tecken på en fungerande demokrati! Förhoppningsvis är projektet "de rödgröna" från valrörelsen 2010 nu tillbakarullat så de rödgröna partierna kan gå till val på sin egen politik och låta väljarna bestämma vilken politisk mix de föredrar.

    Kolla på hela inslaget med Jonas Sjöstedt, Tomas Baudin från LO och Michael Oscarsson, kd:

    På högersidan vore det förmodligen också bra ur en rent demokratisk synvinkel med en större röstspridning mellan borgerlighetens partier. Jag vet rätt lite om folkpartiets, kristdemokraternas och centerpartiets interna partikulturer men gissar att de är sundare än moderaterna. Men tvärtom verkar moderaterna vara på väg att äta upp de mindre partierna på högerkanten.

Uppdatering: Aftonbladet hänger ut de sex partier som röstade nej till en granskning av lobbyismen i svensk politik.

Bloggat: Osunt om lobbyisterna

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, SvD 1, 2, DN 1, 2, 3, 4, 

"Kriminaliseringen av droger, där vi straffar dem som skadar sig själva, har sin orsak i att vi har en självbild av att vi är så oerhört duktiga, moraliska och kunniga. Politikerna tog med oss i EU med argumentet att nu skulle Sveriges drogpolitik frälsa övriga Europa. Tyvärr glömde de att titta på statistiken, vi kan inte ens stoltsera med att särskilt få människor använder narkotika i Sverige. Vi ligger bra till bland ungdomar upp till 15 år. Men sedan följer vi genomsnittet för övriga länder när det gäller användning av droger.

När det gäller dödlighet ligger Sverige i botten och tävlar med Albanien om sämsta drogpolitiken. Som sagt, folk dör som flugor!"

Läs hela!