et blev varken hackat eller malet om de privata vinstintressena i välfärden på s-kongressen. Eller rättare sagt, det blev ett ja till fortsatta privata vinster och riskkapitalister, inlindat i lite politiskt ordfluffande om att "begränsa vinster" som inte täcks upp av några konkreta förslag. SvD kommenterar:

 

    "Innebär det nya förslaget någon skärpning av privata aktörers möjlighet att ta ut vinst?

Nej, egentligen inte i förhållanden till det som partistyrelsen redan hade kommit överens om.

Det är fortfarande en stor skillnad mellan det här förslaget och det som exempelvis LO föreslår, som faktiskt begränsar rätten att ta ut vinst.

”Vinstbegränsningen” som det talas om i det här förslaget åstadkoms enbart med hjälp av skärpta kontroller och hårdare villkor, på exempelvis bemanning."

    Det mest konkreta i det  s-kongressen beslutat verkar vara att enskilda kommunerna ska ha rätt att säga nej tack till friskolor som knackar på och vill etablera sig där med våra skattepengar. Det säger en hel del om vilken privatiseringslekstuga Sverige blivit att en sådan självklarhet ens behöver diskuteras. Än värre att den blir det enda konkreta resultatet efter flera dagars hårda interna strider i landets socialdemokratiska parti.

 

    När friskolan väl etablerat sig i kommunen kommer den att fortsatt få plocka ut våra skattepengar i privat vinst enligt s-kongressens beslut. Likaså privata sjukhus, äldreboenden, assistensbolag o.s.v. Det är innebörden i att kongressen inte gick på LOs linje - att särskilda SVB-bolag där vinsterna återinvesteras i verksamheten ska vara modellen OM vi släpper in privata eller ideella intressen i vår skattefinansierade välfärd.

 

    Skrivningarna om "ökad kontroll" då? Nåja, så har det låtit nu i ända sedan vi släppte fram de första skattefinansierade privatskolorna på 90-talet och märkte hur öppet det systemet var för missbruk. Varje gång en privatskola eller ett privat äldreboende orsakar skandalrubriker så hoppar högerpartierna, miljöpartiet och nu även sossar fram som gubben i lådan och viftar med skallran som det står "hårdare kontroller" på och lyckas gjuta olja på vågorna ett tag. Fram till nästa Caremaskandal eller Attendoaffär eller religiösa privatskola som indoktrinerar våra ungdomar i sina läror med skattemedel. Myndighetskontroller kan rundas av oseriösa aktörer och nya regleringar kämpar alltid i motvind, mot det privata vinstintresset som tillfört en helt ny mekanism i vår välfärdssektor: girighet. S-kongressen orkade inte sätta stopp för girigheten denna gång.

 

    Stefan Lövfen drev "vinster är OK, det räcker med att vi reglerar bättre"-linjen långt innan han blev partiledare. Det "välfärdsrådslag" som Löfvén ledde 2009 tillsammans med Ylva Johansson kom fram till slutsatsen att "driftsformerna" för välfärden inte spelade så stor roll. Så en får anta att det inte handlar om politisk taktik "vi gör det här för att vi är tvungna, 300 000 barn går i privatskolor", utan snarare om hans politiska övertygelse som högersosse: att privatiseringar är bra.

 

    Lika besviken som jag är på innehållet i beslutet, lika förvånad är jag över formerna för hur det togs. Den hetaste frågan på s-kongressen dödades av en dålig och luddig kompromiss som lades över kongressen som en kall, våt filt innan den riktiga debatten ens hann börja. Och den socialdemokratiska vänstern vek ner sig för partibyråkratin utan att riktigt våga spänna sina muskler i denna otroligt symbolladdade och principiellt viktiga fråga. Varför är socialdemokratin så rädd för en ärlig och öppen debatt också i de mer kontroversiella frågorna? Det är inte ett tecken på styrka utan svaghet när en partiledning vinner en kongress genom att strypa debatten.

 

    Frågan är om inte Stefan Löfvén och hans partistyrelse just sköt sig i foten också rent valtaktiskt inför 2014. Kongressbeslutet är tillräckligt luddigt för att kunna användas av borgerligheten om de vill göra vinster i välfärden till en attackfråga i valet. Men eftersom det samtidigt är tomt på praktiskt innehåll kommer det inte att räcka för de många väljare som känner starkt för att sätta stopp för de privata vinstintressenas härjningar i vär gemensamma välfärdssektor. 

 

    Det är ett guldläge för vänsterpartiet som är det enda parti som vill stoppa de privata vinstintressena. Frågan är vad den socialdemokratiska vänstern kommer att vakna upp med för baksmälla imorrn? Kanske dags att inse att den här frågan aldrig kan vinnas internt i socialdemokratin och miljöpartiet, partiledningarna där är alltför insyltade med de privata välfärdskapitalisterna. En folkomröstning om frågan kanske är den enda framkomliga vägen?

 

Missa inte Kent Wistis kommentar!

 

Uppdatering: sossarnas privatiseringsgeneral Stefan Stern och vårdkapitalisterna Capio förklarar vad kongressbeslutet faktiskt innebär:

 

 

Uppdatering 2: Tomas Ramberg på Ekot skjuter ner sossarnas propaganda. I själva verket är besluten på denna kongress ett steg bakåt, mot mindre reglering. Kongressbesluten från 2009 vågade gå längre.

 

Bloggat: Kaj Raving, Fotoloasse, Jonas Wikström, Pepprat Rödgrönt,

SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11,  AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10,