en här bloggen har semester en månad. Jag kanske skriver några inlägg ändå, i mån av tillgång till dator. Annars är jag tillbaks igen mot slutet av september, med laddade batterier!

 

 

Jag håller såklart tummarna för att Ann-Margrete Livh ska återhämta sig snabbt från gårdagens attack i Somalia och sörjer för den unge vänsterpartisten Abdirahim Hassan som dödades. Från Syrien kommer också fruktansvärda nyheter om attacker med kemiska vapen riktade mot civila. För närvarande blockerar Kina och Ryssland FNs säkerhetsråd från att undersöka vem som ligger bakom anfallet. Vilket bara är ett annat sätt att säga att de tror att det är deras skyddsling Bashar al-Assad.

 

 

 

u är de igång och gläfser som lyckliga hundvalpar, Obamas knähundar. Medium size dog Carl Bildt håller i taktpinnen och sätter tonen för de andra. Och de är så lyckliga över att maktens vita, väl inövade charmörleende snart kommer att blända just dem, just vårt lilla obetydliga land. Hade Obama istället för en röd matta velat kliva fram över böjda ryggar under sitt Stockholmsbesök hade det nog inte fattats frivilliga som lagt sig platta. Här är tio skäl till varför Obama snarare förtjänar att välkomnas av ruttna tomater än en röd matta:

 

 

 

    Den apparat för spioneri och övervakning av de egna medborgarna och oss övriga på den här planeten som byggts upp under Obamas president period saknar helt motstycke. Wolfgang Schmidt, f.d. chef för DDRs mäktiga och fruktade säkerhetstjänst STASI kommenterade: "För oss skulle det här ha varit en dröm som gått i uppfyllelse. Det är höjden av naivitet att tro att den här informationen inte används när den väl samlats in. Sån är hemliga regeringsorgans natur. Det enda sätt att skydda folkets privatliv är att inte låta regeringarna samla in den här sortens information till att börja med". Den brittiske före detta spionchefen Stella Rimington varnar nu för att våra regeringar använder hotet om terrorism för att skapa polisstater och angripa våra medborgerliga friheter, vilket spelar terroristerna rakt i händerna.

 

 

    Det senaste exemplet på Obamas maktbegär: eposttjänsten Lavabit, som sägs vara den som Ed Snowden använder för att kommunicera, stängde i förrgår ner sin verksamhet. Ställd inför den amerikanska regeringens krav på att spionera på sina användare för Obamas räkning valde man istället att dra ur kontakten. Lavabits ägare kommenterade: "I would _strongly_ recommend against anyone trusting their private data to a company with physical ties to the United States."

 

 

    Det är en Orwellsk mardröm direkt hämtad ur 1984 som konstruerats av de amerikanska underrättelsetjänsterna och de privata företag de samarbetar med. Deras mål är "total information awareness", att veta allt om alla. Det är en perfekt arkitektur för en diktatur som Obama och våra egna regeringar i EU skapat. En diktatur som inte går att störta eftersom den vet allt om alla. Med tanke på extremhögerns framgångar på många håll i Europa och de allt mer auktoritära vindarna som blåser i länder som Ungern är det inte en vild farhåga.

 

 

    Ed Snowdons modiga visselblåsning har gjort oss medvetna om omfattningen av Storebrorssamhället. Och avslöjandena fortsätter komma: de senaste släppen från Glenn Greenwald och The Guardian handlar om XKeyScore och hur NSA - som påstår sig syssla bara med hot mot nationell säkerhet - läckt information också om mindre allvarliga brott till det amerikanska polisväsendet. Läs vad jag skrivit tidigare om NSA och Obamas Storebrorssamhälle: 1, 2, 3, 4.

 

 

 

    Obamas svar på övervakningsskandalen har varit lögner lögner och mer lögner. Obamas spionchefer har ljugit när de kallats till förhör i kongressen. Obama ljuger när han säger "we do not spy on americans". Det gör han. Och än värre, han spionerar på resten av oss också. Inte på våra regeringar, inte den vanliga underrättelseverksamheten, utan på vad du och jag skriver, säger och tycker. När Ed Snowden landat på Moskvas flygterminal sade Obama: "jag kommer inte att skicka jetplan efter Snowden eller ägna mig åt diplomatiskt köpslående eller utöva påtryckningar på hög nivå för att få honom överlämnad". Sedan drog USAs president in Snowdens pass och gjorde honom statslös och fick sina allierade i EU att tvinga ner det bolivianska regeringsplanet på marken utifrån en vag misstanke om att Snowden var ombord, vilket fick flera länder i latinamerika att omedelbart erbjuda Snowden politisk asyl. Det senaste exemplet på "påtryckningar på hög nivå" är det inställda mötet med Rysslands president Putin till förmån för medium size dog Bildt. Obama har också sagt sig "välkomna en debatt" om det amerikanska Storebrorssamhället han byggt upp. Samtidigt som han jagar mannen som startade debatten till världens ände. Obama ljuger väldigt bra. Det gör honom nyttig för de amerikanska eliter som är hans verkliga maktbas. Han är som Saruman i Tolkiens Sagan om de två två tornen: "en gammal lögnare med honung på sin kluvna tunga" och han har maktens vinnarleende. Det lurar många.

 

 

 

 

    Enligt SvD kostade Obamas statsbesök i Norge 163 miljoner kronor. Det svenska lär hamna ungefär där också. Det är pengar som vi kan använda till bättre saker än att ge vår regering och Obama chansen att dunka varandra i ryggen.

 

 

 

    Obama lovade att stänga fånglägret Guantanamo det första han gjorde som nyvald president. Det är fortfarande öppet. Där sitter 166 fångar, vara de allra flesta aldrig åtalats för något brott. 86 av de fängslade har clearats för att frisläppas och är alltså bortom alla misstankar civila som aldrig deltagit i någon terror eller några krigshandlingar. De har hamnat där av misstag men har ändå blivit kvar. Varför de inte släppts är oklart, kanske USA är rädda för att de ska hämnas för alla de år de suttit oskyldigt fängslade. Runt 100 av de internerade hungerstrejkar för närvarande och tvångsmatas under tortyrliknande brutala former, där blodiga slemmiga slangar som redan används på andra fångar tvingas ner i deras näsa och hals med våld. Rapartisten Mos Def provade på att bli tvångsmatad Guantanamo style och bröt ihop, se videon här! Tortyren av fångarna på Guantanamo skulle kunna upphöra med ett telefonsamtal från Obama.

 

 

 

 

    Under Obamas presidentskap har USA inriktat sig på en ny form av krigföring: förarlösa fjärrstyrda drönarplan som  bombar misstänkta motståndsmän och "terrorister" i länder som Pakistan och Yemen till atomer. Problemet är bara att fjärrstyrda bombplan inte är särskilt precisa: nyligen läcktes en hemlig rapport från Pakistans regering som visade att under perioden 2006-2009 hade 147 civila, varav 94 barn, dödats av USAs drönarplan i Pakistan. Och detta var innan Obamaadminstrationen skruvade upp volymen på drönarbombningarna rejält, längre in i hans presidentperiod. Siffran idag är garanterat mycket högre. Jag har all respekt för Malala Yousafzai, den pakistanska flicka som sköts av en taliban för att hon ville gå i skolan. Det var utmärkt att världens media lyfte upp hennes fall och visade upp henne som den hjälte hon är. Men de barn som dödas av Obama i Pakistan, vem berättar deras historia? Vem i väst kan nämna ett enda av deras namn?

 

 

    Under Obamas presidentskap har USAs regering intagit en aggressiv och oförsonlig attityd till journalister och media, vilket nog få hade väntat sig. I maj kom det ut att Obamas federala polis hade lagt vantarna på två månaders telefonidata från nyhetsbyrån Associated Press inklusive journalisters och anställdas hemtelefoni och mobiltelefonidata. Övervaknings av journalisters telefoner är såklart förödande för pressens möjlighet att göra sitt arbete, speciellt i kontaker med hemliga källor. Man har likaså övervakat Jay Rosen, en journalist på Fox News. Förföljelsen av Julian Assange och Wikileaks - som gör ett betydligt mer relevant journalistiskt arbete än något mediahus inuti USA - har varit grotesk. Mest skrämmande är försöken att stämpla individer som läcker för USAs regering  pinsam information som spioner och förrädare som "hjälper fienden", en åtalspunkt som kan ge döddstraff. Se t.ex. rättegången mot Bradley Manning. Läs gärna den hårresande historien om den yemenitiske journalisten Abdulelah Haider Shaye som fängslades efter att ha avslöjat att en bombattack som den yemenitiska regimen påstod att den utfört mot al-quaeda i själva verket begåtts av USA och att offren var civila. Efter en tid i fängelse var Shaye på väg att benådas av Yemens president efter påtryckningar, då greppade Barack Obama sin telefon och ringde personligen upp president Ali Abdullah Saleh och krävde att denne journalist skulle förbli fängslad för brottet att ha generat USA.

 

 

    Lika bisarrt är fallet Barett Brown, en journalist med inriktning på informationsteknik, som bland annat varit behjälplig de grupper av unga som gjorde uppror i arabvärlden 2011 och startade "den arabiska våren". Han har också skrivit om så kallad "persona management" - hur regeringar och företag kan skapa mängder av falska onlineanvändare för att sprida propaganda och manipulera internet. Brown sitter nu åtalad för att ha haft kontakt med hackergruppen Anonymous och - håll i er - ha kopierat en länk från ett chattrum till ett annat! Han riskerar 105 år i fängelse.

 

 

 

 

 

    Under sin presidentvalskampanj lovade Barack Obama att stifta nya lagar till skydd för visselblåsare som Ed Snowden - personer som slår larm om missförhållanden i privata företag eller inom staten. Det löftet ströks i all tyshet från hans websida i efterhand. Under Obamas tid som president har 8 personer - fler  än under alla andra adminstrationer sammanlagt - åtalats för spioneri på grund av att de slagit larm om missförhållanden. Här är hela listan! Mig veterligen har däremot inga av de ansvariga för de missförhållanden som avslöjats åtalats.

 

 

 

    Obama kom till makten 2008 tack vare en liberal mitten-vänsterretorik där han varnade för finansindustrin på Wall Street och de allra rikastes girighet, men har i själva verket varit de rikas kandidat hela tiden. 57 procent av alla Wall Street-donatorer föredrog Obama 2008. Och de fick vad de betalade för. Som ni som såg dokumentären Inside Job som gick på SVT i veckan vet så fyllde Obama sitt ekonomiska team med insiders från firmor som Goldman Sachs. De som orsakat den finansiella härdsmältan 2008 som nästan fick hela världsekonomin att rämna och som ledde in länder som Grekland och Spanien i långvariga ekonomiska kriser valdes till toppositioner. Föga förvånande gjorde de lite eller ingenting för att komma tillrätta med de systemfel som orsakade finanskraschen. Det är bara en tidfråga innan det smäller igen. Men på Wall Street flödar återigen champagne och kaviar och bonusarna är fetare än någonsin. Det är bara Main Street, de vanliga människorna, som fått dra åt svångremmen under president Obama.

 

 

 

    Obama har tagit sig en ny och skrämmande presidentiell befogenhet som ingen amerikansk president haft tidigare: möjligheten att utan rättegång eller någon formell juridisk prövning sätta individer - också amerikanska medborgare - på dödslistor. Den yemenitiske islamisten Anwar Al-Awlaki dödades efter en sådan direkt order från Obama. Mer chockerande var ändå mordet på hans 16-årige son Abdulrahman som sattes på dödslistan av Obama och dödades i en separat attack av en drönarbombare två veckor efter sin far. Det enda skälet till hans avrättning förefaller vara att han valt fel förälder. Vita Husets presstalesman Robert Gibbs kommenterade:

 

 

    SIERRA ADAMSON: "That’s an American citizen that’s being targeted without due process of law, without trial."

 

    SIERRA ADAMSON "And he’s underage. He’s a minor."

 

    ROBERT GIBBS: "I would suggest that you should have a far more responsible father. If they’re truly concerned about the well-being of their children, I don’t think becoming an al-Qaeda jihadist terrorist is the best way to go about doing your business."

 

 

    I princip innebär detta att Obama, om han blev tillräckligt sur på någon, exempelvis mig för detta blogginlägg, skulle kunna skicka ett drönarplan och spränga mig i bitar. Om det inte händer så är det inte på grund av några juridiska tyglar som håller tillbaks utan för att det vore dålig PR. Att spränga araber eller asiater -.oskyldiga eller inte - i luften har emellertid aldrig varit dålig PR i USA eller Europa heller för den delen.

ktuellt hade ett lysande tillfälle igår att ställa några vassa frågor till de politiker som i högsta grad är ansvariga för friskolehaveriet i vårt land - med avstamp i JB-koncernens konkurs och miljardförlust. Tyvärr så misslyckades nyhetsprogrammet med sin uppgift och lät istället vinstkramare som Jan Björklund och Gustav Fridolin slira sig undan från det politiska ansvar de bär för att riskkapitalister kan plundra vårt välfärdssystem och bara lämna barskrapade rester kvar efter sig.

 

 

    Utbildningsminister Jan Björklund hade som alltid några nya utredningar och förslag att slänga upp ur rockärmen, som han brukar så fort en skandal briserar inom hans område. Det rör sig såklart om samma slag i luften som alltid när Tomhylsan Björklund är ute och pangar, för det privata vinstintresset i sig vill han inte göra något åt. Som bloggkollegan Pepprat Rödgrönt påpekar så lät Aktuellts intervjuare honom komma undan med en rätt desperat retorik:

 

 

 

    "Och vinstsystemet ska man naturligtvis inte göra något åt enligt Björklund. Här får vi också ett typexempel på fånig Björklund-demagogi:

…Om vi säger att det enda som är tillåtet är att gå med förlust då kommer naturligtvis ingen att vilja bedriva friskolor….

    Att det också finns ett alternativ som innebär att man bara går runt – alltså varken med vinst eller med förlust – utelämnar Björklund, liksom att det finns skolor drivna av pedagogiska idéer istället för girighet som arbetat så."

 

    Folkpartiet och moderaterna är de partier som bär huvudansvaret för den vilda västern som råder i det skattefinansierade privatskolesystemet. De drev igenom privatskolereformen på 90-talet och har sen dess hyllat den i religiösa ordalag och viftat bort alla varningar för var den skulle leda. Om någon ska bära hundhuvudet så är det de. Systemet funkar precis som det är tänkt att göra, precis som JB-koncernens vd påpekat och det är Jan Björlunds huvud som borde rulla när vi nu ser konsekvenserna av hans politik. Han borde inte få stå oemtosagd i Aktuelltstudien (debattera med vinstkritiker hade han säkert tackat nej till) och slå sig för bröstet och visa "handlingskraft".

 

 

    Inte heller känns det särskilt trovärdigt när socialdemokraternas utbildingspolitiske högste höns Ibrahim Baylan ska "rasa" mot JB-koncernen. Sossarna sitter tillsammans med miljöpartiet och regeringen i den friskolekommitté som snart kommer att lägga sitt definitiva förslag om hur systemet ska fungera framöver. En sak vet vi redan - det kommer inte att bli någon meningsfull begränsning av de privata ägarnas möjligheter till vinstuttag ur skolan. Därmed har vare sig Baylan, Björklund eller miljöpartiets Gustav Fridolin någon trovärdighet bakom orden.

 

 

    Gustav Fridolin hade lägligt nog drabbats av en minnesförlust och påstod att "det fanns en naivitet i alla partier när reglerna drevs igenom".

 

 

    Nej Gustav, DITT parti var naivt när ni hejade på privatskolereformen och var helt döv inför de invändningar som vänsterpartiet och dåtidens sossar hade mot var detta riskerade att leda. Alla farhågor från vänster har vid det här laget infriats - systemet skapar segregation, betygsinflation och privatskolorna drar ner på personal och service för att kunna tjäna mer pengar vilket går ut över eleverna och undervisningen - och Gustav Fridolin ser ganska dum ut. Det kanske är därför som han i efterhand försöker smeta ut skulden över "alla partier", för det vore ju inte bra om väljarna kunde utkräva ett politiskt ansvar av de privatiseringsflummare som släppte in aktörer som JB-koncernen i den svenska skolan.

 

 

 SvD 1, 2,  AB 1, 2, 3, 4, 5, Dn 1,

 

 

 

 

törre delen av Sverige må ha haft sommarsemester och legat i hängmattan men girigheten arbetar tydligen jämt, och den gör både övertid och dubbla skift. Senaste nytt från det privatiserade Sverige: nya fall av vanvård på ett privat äldreboende ägt av Wallenbergs Aleris. En anhörig larmade om ett fall av misstänkt vanvård. Den 82-åriga kvinna det gällde fick föras till Karolinska sjukhuset i Huddinge i ambulans, svårt uttorkad, underviktig, övermedicinerad och med stinkande infekterade trycksår på fötterna. Enligt anhöriga hade personalen placerat larmet på rummet så att kvinnan inte kunde nå det eftersom de inte hade tid med henne. Fler personer som Metro pratar med bekräftar bilden av missskötsel:

 

 

 

    När polisen kom till boendet för att undersöka saken hörde de hur en annan boende bankade på dörren och ville bli utsläppt ur den lilla skrubb han var inlåst i, nerkissad och nersmetad med bajs.

 

 

 

 

    Från en annan del av det privatiserade Sverige kommer nyheten att skolkoncernen JBs konkurs blir en dyr affär. I konkursboet saknas en miljard kronor. Bland annat 139 miljoner kronor i lönegarantier till de anställda som staten kommer att tvingas stå för. Men ägarna går inte direkt lottlösa ur konkursen. Den senaste perod som det finns redovisad budget för har de plundrat skolkoncernen på i snitt 76 miljoner kronor per år. Det blir en nätt vinst på en kvarts miljard för perioden 2009-2011. Inte undra på att JBs ägare Anders Hultin firade konkursen med en flaska dyrt gott vin, gratulerad av sina moderatkompisar på Facebook:

 

 

 

    Igår skrev också Farmaciförbundet, som organiserar de som jobbar på apoteken, om hur apoteksprivatiseringen hotar patientsäkerheten och gör deras medlemmar mer stressade och sjuka när de trots personalminskningar  måste ägna mer tid åt att sälja skönhetskrämer och mindre åt att ge medicinska råd åt sjuka patienter:

    "När världens bästa apotek­system, som många kallade det svenska monopolet, omreglerades av den borgerliga alliansregeringen fanns tydliga mål. Genom de privata aktörernas inträde på den nya marknaden skulle något som var mycket bra bli bättre.

    Verkligheten blev en annan.

    När antalet öppenvårdsapotek ökade rekord­snabbt skedde utbyggnaden på bekostnad av apotekens kärnverksamhet som är receptexpedieringen. Genast kom vittnesmål från kunder som inte kunde få sina ordinerade mediciner expedierade därför att de inte fanns i lager.

    Inte heller kunde apoteksaktörerna längre hålla den gamla 24-timmarsregeln, som innebär att läkemedlet ska levereras till kunden inom 24 timmar om det inte finns i lager.

    Bakom dessa och flera andra problem i apotekssektorn ligger kravet på vinstmarginaler hos de privata ägarna. Andra problem beror på felaktigt utformade regler för den nya branschen."

 

    Apoteksprivatiseringen var en till jävligt dålig affär för oss skattebetalare och medborgare. Men de som köpte dem tjänade förstås storkovan, och det är huvudsaken för socialminister Göran Hägglund, som bär ansvaret för affären. Exakt hur mycket riskkapitalisterna tjänar när de säljer vidare våra en gång gemensamma apotek får vi inte veta, det har Göran Hägglund sett till genom att hemligstämpla dessa uppgifter. Han vill inte att svenska folket ska få veta exakt hur mycket vår regering blåst oss på och gett till sina polare i näringslivet. Men det rör sig om hisnande vinster som få riskkapitalister kan hoppas på när de handlar med privata företag. En annan fråga som inställer sig är vad våra högerpartier får tillbaks av riskkapitalisterna och "entreprenörerna"? Tjänster och gentjänster...

 

    Vilka apotek som begår fel, och vilka fel som begås, är också hemligstämplat.Det vore ju illa om allmänheten fick reda på sånt!

 

    Vår borgerliga regering är privatiseringstalibaner som till varje pris vill förstöra väl fungerande statliga och kommunala verksamheter. De är inprogrammerade sedan sin tid i ungdomsförbund och på Timbroseminarier att hata allt som ägs gemensamt. Det spelar ingen roll om resultatet av privatiseringarna blir vanvård, en skola som faller sönder och patienter som inte får sin medicin på apoteken. Nu är utbildningsminister Jan Björklund redan igång med nästa demoleringsprojekt, lagom till valrörelsen 2014 tänkte han privatisera högskolorna. Läs vad Jonas Sjöstedt, Rosanna Dinamarca och Elin Melander från Vänsterns Studentförbund har att säga om det!

 

    Man får leta bra länge om man ska hitta några politiker som får våra svenska privatiseringstalibaner att se nästan sansade ut vid en jämförelse. Men jag lyckades faktiskt! Från Spanien kommer nyheten att det styrande högerpartiet Partido Popular - Fredrik Reinfeldts samarbetspartner - bestämt sig för att privatisera solljuset. Ett skämt? Det var vad jag trodde först. Men icke. Det land i Europa som förmodligen har bäst förutsättningar att producera en stor del av sin elförsörjning genom solenergi tog just livet av den lösningen genom att införa en straffavgift på solel i förhållande till andra energisorter som ska garantera att solelen inte blir billigare än fossila bränslen. Det hushåll som ertappas med att olovligen tappa av solljusets fotoner - som rimligen borde vara lika gratis som luften de färdas genom - åker på en straffavgift på upp till 60 miljoner euro. Både den svenska och den spanska högern börjar likna parodier på sig själva, så elaka, giriga och kortsiktiga kan väl inga vara på riktigt?

 

AB 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, DN 1, 2,

Annarkia, Lasse, Bilderblogg, Kaj Raving,

ridefestivalen kan ibland framstå som ett folkligt och harmlöst jippo - långt ifrån den hårda politiska manifestation för sexuellt likaberättigande den började som. När företag som SL och Pressbyrån deltar och tävlar om vem som kan plocka flest goodwillpoäng på att synas där är det lätt att bli lite tveksam till hela skiten. Vad har alla de företag, partier och föreningar som tar chansen att synas på Pride gjort för sexuellt likaberättigande när det verkligen kostade på att ta ställning - till skillnad från idag när det är god PR? Jag ser en massa godvädersvänner i paraden varje år. Såna som man inte kan lita på när det regnar och blåser snålt.

 

 

 

    Som vänsterpartist kan man dunka sig själv i ryggen en dag som denna - det var ju vi, tillsammans med folkpartiets ungdomsförbund - som tog tag i och började driva sexuellt likaberättigande när det forttfarande var en het potatis som de flesta inte ville ta i med tång. De andra partierna stretade emot så länge de kunde. Men att Pride och HBT nu blivit så folkligt och brett att självaste homofobkärringen Carola uppträder inne på Prideområdet och skriker hur mycket hon ääälskar oss är ändå - trots att det kan skära sig, precis som Carolas röst - i grund och botten positivt.

 

 

    Så ser det nu inte ut överallt i världen. De som säger att Pride inte längre behövs för att vi kommit så långt kanske inte bryr sig om den skrämmande utvecklingen i många afrikanska länder där homosexualitet bestraffas hårdare och hårdare. Ett resultat inte minst av amerikanska homohatande evangeliska missionärer som planterar sin hatretorik i ny fruktbar mylla.

 

 

    Men en behöver inte gå längre än till grannlandet Ryssland för att se hur Putin väljer att använda homosexuella som slagpåsar med hjälp av alltmer absurda homofientliga lagar. Och när politikerna och samhällets toppar pekar ut syndabockarna är stormtrupperna på gatan inte sena med att "ta itu med problemet" på sitt eget vis. Ryska nazister lurar till sig unga homosexuella och torterar dem och förnedrar dem offentligt vilket har fått många av deras offer att begå självmord. 

 

 

    Den frammarsch för extremhögern som vi ser på många håll i Europa innebär ett direkt hot mot hbt-samhällena i dessa länder. Ungern är ett prima exempel där extremhögerpartiet Jobbik försöker få igenom en liknande lag som den ryska om att kriminalisera "gaypropaganda". Den ungerska sociologien Judit Takacs kommentar: “If you’re a politician and you can’t do anything else, be homophobic,” she said. “It won’t cost you anything, and it might get you votes.”

 

    För extremhögern och fascisterna - och den ryske presidenten Putin börjar alltmer likna en fascist - är bi- homosexuella och transpersoner tacksamma slagpåsar och syndabockar och har så alltid varit historiskt. Deras politiska arbetsmetod bygger på att peka ut minoriteter som de som bär skulden till samhällets förfall, det må vara judar, muslimer, romer eller homosexuella. Kan man hitta minoriteter att skylla på och piska upp ett tillräckligt starkt hat mot dessa bland befolkningsmajoriteten så har man gjutit en solid maktbas att stå på framöver och dessutom avlett folkets uppmärksamhet från de verkliga systemfelen i ett kapitalistiskt samhälle. Med vilken intensitet respektive minoritetsgrupp attackeras varierar beroende på politiska konjunkturer. Eftersom extremhögern är helgjutna opportunister och politiskt korrektare än någon annan så väljer den svenska - nåja, inte alla - för tillfället att tala lite tystare om sitt homohat och sin antisemitism. Men i en annan politisk konjunktur, om pendeln svänger tillbaks mot homofobi och intolerans, så kommer de att ta igen förlorad tid illa kvickt.

 

 

    Men i Sverige då, behövs verkligen Pride och frigörelsekamp här där vi kommit sååå längt!? är en vanlig invändning. Ja utan tvekan har vi kommit en bra bit på vägen! Men trots att vi lagstiftingsmässigt kommit väldigt långt här så finns det fortfarande en avgrund att överbrygga i våra huvuden. En facebookvän (hetero) gjorde igår kväll en väldigt träffande iakktagelse. Han cyklade runt i Stockholm och såg många par - såväl hetero som homo. Heteroparen pussades och kramades och visade närhet med självklarhet. Homoparen höll sig på sin kant. Var försiktiga med att visa ömhet offentligt. Tveksamma till att hålla hand eller pussas. Det finns ett skäl för det. Bögknackning, hot och påhopp tog inte slut på 90-talet. Andreas Hansson skriver om det i Aftonbladet idag:

 

 

 

 

 

    Det är lätt att intala sig att jag har det bra och lever öppet idag, min famillj och vänner är stöttande, jag bor i relativt toleranta Stockholm, homofobin drabbar inte just mig, personligen, åtminstone om jag inte sticker ut huvudet och hånglar offentligt med min kille, alltså behövs inte nån jobbig och skränig frigörelsekamp. Vi kan komma ner från barrikaderna och börja njuta av att leva svenssonliv tillsammans med alla andra ute i villaförorterna. Det är självbedrägeri. Kampen för likaberättigande måste vinnas på nytt i varje generation och så länge som hbt-personer inte törs visa sin kärlek på stan så har vi inte segrat. Så länge hbt-flyktingar skickas hem till död och tortyr pga sin sexuella identitet så har vi inte segrat. Så länge Putin använder våra bröder och systrar i Ryssland som slagpåsar har vi inte segrat.

 

 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9,  AB 1, 2, 3, 4, 5,