ossarna har fått mer välförtjänt skäll sedan jag skrev sist. Dels för de märkliga turerna kring Omar Mustafas petning ur partistyrelsen och de interna maktstriderna i Stockholmsdistriktet. Men inte bara det. Före detta s-tungviktaren Tomas Bodström levererade ett brett angrepp i SvD riktat mot socialdemokraternas odemokratiska partikultur:

 

 

    "Det märktes väldigt tydligt under den senaste partikongressen i Göteborg. 450 ombud från hela Sverige hade valts med stor omsorg från alla partidistrikten. De hade tagit ledigt från jobb, satt sig in i detaljnivå i de olika frågorna och var beredda att i fyra dygn stå till tjänst för att fatta beslut om vilken politik Socialdemokraterna ska föra inför det viktiga valet nästa år, då partiet inte har råd att förlora en gång till.

 

    Men de 450 ombuden fick inte vara med och bestämma. Det var inte i den stora kongressalen som besluten fattades. I stället avgjordes framtiden av en liten klick personer som gjorde upp det här på egen hand.

 

    Den oerhört spännande debatten om vinster i välfärden, där det verkligen finns både fördelar och nackdelar med systemet med friskolorna, uteblev helt. I stället fördes hätska debatter mellan meningsmotståndare där också retoriken och anklagelserna blir mycket grövre än de skulle ha blivit i en offentlig debatt, vilket får konsekvenserna att bitterheten och motsättningarna ökar och där förlorarna nu ruvar på hämnd i framtiden.

 

Likaså frågan om partiet ska driva frågan om en ytterligare pappamånad trycktes ned i en kompromiss. Jag lyssnade på många kloka inlägg i den debatten, men vad var det för mening att diskutera den frågan när det bara fanns ett enda alternativ att ta ställning till för kongressombuden? Att bara ha ett enda alternativ att rösta på är en förolämpning mot de personer som ska vara den yttersta demokratin i partiet."

 

 

    Bodström brukar inte vara en av mina favoriter men här säger han precis det jag skrev efter s-kongressen: "Varför är socialdemokratin så rädd för en ärlig och öppen debatt också i de mer kontroversiella frågorna? Det är inte ett tecken på styrka utan svaghet när en partiledning vinner en kongress genom att strypa debatten."

 

    Sossarna har så länge jag kan minnas varit ett auktoritärt parti där medlemmarna förväntar anpassa sig efter ledningen och partiordföranden istället för tvärtom. Man kommer att tänka på Bertoldt Brecht: "Skulle det inte vara bättre om regeringen avskedade folket och valde ett nytt"? Kanske denna auktoritära och odemokratiska partikultur varit en av förklaringarna till att SAP varit så framgångsrikt historiskt sett? Många väljare uppskattar "starka män" av Göran Perssons, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfvéns sort. Speciellt, inbillar jag mig, de äldre väljarna. I takt med sossarnas vandring mot mitten så har det lilla utrymmet som fanns för gräsrötterna att påverka partiets politik försvunnit. Till exempel förklarade Stefan Löfvén innan s-kongressen att det numera är Anders Borg som bestämmer  sossarnas skattepolitik.

 

    Mitt i allt välförtjänt skäll på auktoritära sossar, låt oss inte glömma att det ser precis likadant ut i det andra stora maktpartiet: moderaterna. Den före detta riksdagsledamoten och nationalekonomen Anne-Marie Pålsson - hjärnan bakom moderaternas hjärtefråga RUT-avdraget - kom för några år med en frän kritik  mot Fredrik Reinfeldts auktoritära ledarstil: partiets riksdagsgrupp är bara röstboskap, ett knapptryckarkompani, som hålls i lika strama tyglar som vilken sovjetisk partikongress som helst. Kritik och uppstudsighet bemöts med karaktärsmord. Hon citerade Reinfeldt: ”Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och inget annat.” I sin bok avslöjar hon bland annat om hur EUs Lissabonfördrag - den nya grundlagen - kuppades igenom på moderaternas partistämma genom att ingen fick läsa beslutsunderlaget.

 

 

    Minns Fredrik Reinfeldt och PR-gurun Per Schlingmanns omläggning av moderaternas framtoning över en natt - såväl det politiska budskapet (utanförskap! arbetslinjen!) som vilka ord moderaterna fick använda ("knoppa av" istället för "privatisera") och vilka kläder moderater får ha på sig (absolut inga pärlhalsband!).

 

 

    Moderaterna är också det parti som - tillsammans med SD -hårdast motsatt sig öppenhet kring de

ekonomiska bidrag som partierna mottar. Ingen vet idag hur mycket pengar moderaterna mottagit från privata företag och enskilda donatorer, eller om dessa donationer använts för att köpa politiska beslut av moderaterna. Sverige har fått kritik av korruptionsbekämparna Transparency International för hemlighetsmakeriet runt donationerna till våra politiska partier. Idag skriver Aftonbladet om en moderat politisk lobbyist som säljer påverkan på riksdagsledamöter för 50 000. Ett annat prima exempel på moderat korruption var när moderaterna i Stockholms stad köpte PR-tjänster för 155 625 kronor av den likaså moderata PR-byrån Kreab för att hantera Caremaskandalen. Stadsledningen använder alltså skattebetalarnas pengar för att dölja skandaler för samma skattebetalare i PR-dimmor. Totalt rör det sig om miljoner kronor. Kopplingarna mellan Carema och Attendo och moderaterna är många.

 

    Statsvetare brukar säga att moderater och socialdemokrater är svensk politiks centralstyrda kolosser. Jag skulle tro att också sverigedemokraterna, som toppstyrs av "de fyras gäng" och där lokala politiker rensas ut på löpande band när de säger emot ledningen, är ännu mer auktoritärt och odemokratiskt. Tyvärr är det knapptryckarkompanierna s&m - alltmer lika varandra också rent politiskt - som dominerar svensk politik och utvecklingen med "alliansen" och "de rödgröna" som mer integrerade samarbeten har förstärkt tendensen till tvåpartisystem. Som inte minst haverierna under och efter s-kongressen visar så skulle svensk politik och demokrati må väldigt bra om de stora kolossernas dominans bryts. På den rödgröna sidan vore det bra inte bara för politikens innehåll utan också för den demokratiska vitaliteten om vänsterpartiet växte sig starkare på socialdemokratins bekostnad. För, som Jonas Sjöstedt påpekade i Gomorron Sverige idag: I vänsterpartiet åker faktiskt partiledningen på däng med jämna mellanrum på kongresserna och det är ett tecken på en fungerande demokrati! Förhoppningsvis är projektet "de rödgröna" från valrörelsen 2010 nu tillbakarullat så de rödgröna partierna kan gå till val på sin egen politik och låta väljarna bestämma vilken politisk mix de föredrar.

 

    Kolla på hela inslaget med Jonas Sjöstedt, Tomas Baudin från LO och Michael Oscarsson, kd:

 

 

    På högersidan vore det förmodligen också bra ur en rent demokratisk synvinkel med en större röstspridning mellan borgerlighetens partier. Jag vet rätt lite om folkpartiets, kristdemokraternas och centerpartiets interna partikulturer men gissar att de är sundare än moderaterna. Men tvärtom verkar moderaterna vara på väg att äta upp de mindre partierna på högerkanten.

 

 

Uppdatering: Aftonbladet hänger ut de sex partier som röstade nej till en granskning av lobbyismen i svensk politik.

 

 

Bloggat: Osunt om lobbyisterna

 

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, SvD 1, 2, DN 1, 2, 3, 4,