En regering som vägrar ta debatten del två: Annie Lööf
D
en här veckans mest underrapporterade nyhet är Annie Lööfs näringsdepartements myglande med dokument för att smita undan en granskning av skattefinaniserade spritfester och Lööfs lögner när ärendet granskades i Konstitutionsutskottet. Tidningen Medievärlden skriver om detta under rubriken "Skattefinansierat sabotage av journalistik":
"En reporter på Aftonbladet begärde ut uppgifter om näringsdepartementets internrepresentation. Då skickade Annie Lööfs pressekreterare dem till Ekot och TT, som inte hade frågat efter dem.
Dessutom lämnade Annie Lööf felaktiga uppgifter till KU när hon nekade till att handlingarna skulle ha skickats till Ekot.
"Jag beklagar det inträffade och konstaterar att näringsdepartementet borde ha säkerställt att handlingen hade lämnats ut till reportern som begärt ut den innan den lämnades ut till någon annan", skriver Lööf nu i ett brev till KU.
Det här handlar om rent sabotage av viktig samhällsbärande journalistik, och de som saboterar är folkvalda och tjänstemän som ska jobba för landet och demokratin för sina skattefinansierade löner."
Medievärlden skriver om hur regeringen Reinfeldt satt i system att sabotera för granskande journalister och tar granskningen av vapenaffären till Saudiarabien som exempel:
"Utlovade intervjuer som skjuts upp tills alla vettiga sändningstider passerats, eller som tidigareläggs och kommer så plötsligt att journalisterna i studion inte hinner förbereda sig. Det verkar också som att regeringens presstjänst satt i system att ringa journalister som inte är inlästa på ämnet. Allra värst var berättelserna om rena lögner som att ministern inte skulle göra någon media när han i själva verket redan var inbokad i två tv-program den kvällen."
Att vår högerregering beter sig så här - samtidigt som det självgoda liberala etablissemanget läxar upp debattörerna Åsa Linderborg och Ali Esbati för att de inte vill "ta debatten" med extremhögern är bisarrt, men ingen nyhet. Jag skrev redan före valet 2010 om Reinfeldts mediestrategi - att till varje pris undvika att hamna i en debattsituation med företrädare för oppositionen. Får inte Reinfeldt och hans ministrar bre ut sig i ensamt majestät så ställer de in inplanerade medieframträdanden:
"Över 50 gånger på bara tre år har statsminister Fredrik Reinfeldt och regeringen backat ur planerade direktsända debatter med oppositionen. Det framgår av ett internt dokument från S-högkvarteret, som Expressen har tagit del av."
Läs hela inlägget om "en regering som satt i system att vägra debattera".
Så nästa gång Esbati och Linderborg blir attackerade av liberaler som säger sig vara för en öppen och "mustig" samhällsdebatt så kan de väl fråga dem var de är när vår regering, som faktiskt - till skillnad från enskilda samhällsdebattörer - har en förbannad skyldighet att ta debatter om sin politik på alla områden, smiter?
Annie Lööf vill uppenbarligen inte "ta debatten"om det glada näringsdepartementets skattefinaniserade
fylleslag. När spritnotorna uppgår till 600 000 kr så kan man förstå det. Men frågan är hur näringsministern inte bara kan bli påkommen med att sabotera granskande journalistik utan dessutom kan ljuga sig genom en utfrågning i KU, utan att bli utsatt för ett mediedrev från helvetet? Inbillar sig någon att en sosse eller vänsterpartist hade sluppit så lindrigt undan?
Mustafa Omar och socialdemokraterna har jagats av just ett helvetes drev nu i två veckor, på mycket lösare boliner. Jag har undvikit att lägga mig i det. När blodhundarna jagade Juholt nästan till döds var jag en av de som protesterade. Inte nu. Efter sossarnas senaste partikongress har jag ingen sympati alls kvar för SAP på något plan och tänker att de får tvätta sina smutsiga byk helt på egen hand. Men. Det är ändå slående hur lite av substans som kommit fram i drevet mot Omar Mustafa. Ett drev som hittills pågått i två veckor på bästa sändningstid. Jämför med Annie Lööfs lögner och mygel runt spritfester. Där finns konkreta anklagelser och bevis. Men det har mest resulterat i notiser i media.
Utan tvekan finns det konservativa, homofoba och sexistiska krafter inom islamska förbundet, precis som inom de kristna kyrkorna. Men vad kan just Mustafa Omar anklagas för? Att ha bjudit in samma gäster till sin förening som Palmecentret och miljöpartiets riksdagsgrupp? Att han ville skicka JAS-plan för att upprätta en flygförbudszon över Gaza, som Sverige gjorde över Libyen? Att ha sagt att man inte kan leva som rättrogen muslim och homosexuell men senare ändrat sig och gett sitt stöd till den svenska könsneutrala äktenskapslagstiftningen? Allt detta är diskutabelt, men förklarar knappast ett tvåveckorsdrev.
Sossarna har blivit strykrädda efter tobleroneaffärer, Tsunamidrev och Juholtgate. De hukar när media ringer på. De vet att de opererar i ett fientligt massmedialt landskap där 90 procent av den svenska dagspressen är borgerlig, men de har inga effektiva strategier för att möta detta. Högerregeringen däremot kommer undan med det mesta. Om inte Annie Lööfs senaste bravader räcker som bevis på detta, fråga Carl Bildt. Regeringen Reinfeldt har utvecklat tekniken att "våga vägra ta debatten" till perfektion. Men håll inte andan medan ni väntar på att Janne Josefsson ska skälla ut dem för det.
Aftonbladets ledarsida skriver bra om regeringens politiska lögner. Medan Lena Mellin sin vana trogen rycker ut till Annie Lööfs försvar. Det börjar likna kärlek, banne mig!
Share |
