ek med  tanken att det istället för hamburgerkrängarna på Max hade varit en offentlig arbetsgivare - ett sjukhus, en skola, ett äldreboende - som gått ut och varnat sina anställda för att rösta borgerligt eftersom borgarna sänker skatter och skär ner i de offentliga verksamheterna. Det hade varit en helt logisk och mycket mer saklig varning än när Maxs chefer yrar i nattmössan om "katastrof" om skatteläget för deras bransch återgår till 2006 års nivåer. (Kanske de lurar åttaåringar, men vi andra minns att det inte var något som helst problem att köpa skräpmat i varenda gathörn också 2006.)

 

    Naturligtvis hade också detta varit maktmissbruk. Arbetsgivare ska inte använda sin makt för att påverka sina anställdas politiska val. Men tror någon att de allianspolitiker och alliansväljare - exempelvis CUFs Hanna Wagenius - som nu organiserar stödätarkampanjer på Max och hånar oss som reagerar mot politisk utpressning INTE hade ylat som rasande furior om hur fruktansvärt odemokratiskt och maktfullkomligt DET hade varit?

 

 

    De senaste dagarna har vi sett högern från dess allra fulaste sida. När arbetsgivarnas maktfullkomliga påtryckningar mot de anställda avslöjas så väljer allianssympatisörer att vifta bort maktmissbruk därför att det gynnar deras politiska lag. Riktigt auktoritärt. 

 

 

    Max agerande borde också kickstarta diskussionen om det svenska systemet med hemliga partibidrag igen. Vad har moderaterna fått av hamburgerkedjorna i utbyte mot hundratals miljoner i sänkt skatt? Är det bara politiska stödkampanjer? Den här gången från Max, tidigare från McDonalds. Det är inte alls omöjligt att det också betalats ut rena mutor. Vad har de fått av Carema (som döpt om sig till "Vardaga"), Attendo, JB-koncernen och alla andra välfärdskapitalister som har moderaterna och alliansen att tacka för att pengar fortsätter rulla in? Det får vi inte veta så länge partibidrag inte är offentliga. 

 

 

    Läs Marika Lindgren Åsbrink: 

"Det finns ett ord för den politik som skapar den här sortens reaktioner: klientelism, eller klientpolitik – ett system där de styrande erbjuder diverse privilegier till sina ”klienter”/väljare i utbyte mot politiskt stöd (märk väl att vi fortfarande inte har någon lag som förbjuder anonyma gåvor till partier i Sverige)."