et stora mysteriet med nyliberalism är hur den ideologin någonsin lyckades  presentera sig själv som något nytt och fräscht. När dess enda bärande tanke egentligen handlar om att skruva tillbaks klockan ett par hundra år till den tid då statens enda funktion var att förtrycka folket och försvara de privilegierade minoriteternas - adeln, prästerskapet och  borgerskapets - privilegier. Det räcker med att lyssna på nyliberalerna själva. Ron Paul, republikansk presidentkandidat i USA ställde till med en del rabalder häromdagen genom att ärligt redovisa sin syn på vad samhället har för ansvar gentemot sina medborgare. Lyssna själva:

Ron Paul: "This whole idea that you have to take care of everybody..."

Wolf Blitzer: "Are you saying that society should just let him die?"

Publiken: "YEEAAAAHHH!"

Egentligen så är Ron Paul bara konsekvent i sin hjärtlöshet, och förtjänar en viss respekt för detta. Det som skiljer honom från de andra hycklarna på podiet är inte åsikterna i sig - likgiltigheten för andras lidande - utan ärligheten. Han är en av Ayn Rands trognaste lärljungar i amerikansk politik och håller den iskalla egoismens fana högt. Lyssna gärna på damen själv när hon i en intervju med Phil Donahue fränt avvisar alla tankar på att samhället bör hjälpa handikappade barn,  speciellt mentalt handikappade. Det är att sänka hela samhället till de "efteblivnas" nivå. Diskussionen om handikappade börjat ca 4.15. minuter in i videon. (Ayn Rand är som sagt centerpartiets Annie Lööfs politiske idol, tillsammans med Margaret Thatcher!)

Kolla gärna också på denna video som är ett svar på "låt honom dö!" från en kvinna vars bror avled i cancer!