Bildt och Juholt - två krishanteringar
C
arl Bildt och Håkan Juholt har båda trampat i klaveret nästan samtidigt. Det gör kontrasten mellan deras krishanteringar extra tydlig. Man kan tala om två extremer. Juholt kröp direkt till korset när Aftonbladet började jaga honom för hyresfusk. Trots att han inte gjort något formellt fel så gjorde han en helpudel med tofsar och allt. Förmodligen rådd till det av någon mediaslick PR-konsult. Det snabba pudlandet blev ett problem för honom när det massiva drevet senare skrumpnade ihop och visade sig bestå av rena falsarier och överdrifter. Istället för att be om ursäkt kunde ABs Lena Mellin och Jan Helin, ansvariga för publiceringen av lögner, peka på Juholt och säga "men han bad ju om ursäkt, vi har inte gjort något fel!".Jag vet inte om sossarna fått styrsel på kommunikationen under den vecka som gått, men kluvenheten var tydlig till exempel när partisekreteraren Carin Jämtin kommenterade drevet i förra Söndagens Agenda. Sossarnas partiledare hade i ena stunden begått ett regelbrott, i nästa fanns det inga regler att bryta mot. Så vänder man inga drev!
Jag tror att den ödmjukhet som Juholt visat upp under hela den här affären är bra. Även om han inte brutit mot några regler så väcker riksdagens märkliga bidragssystem moraliska frågor. Men det räcker inte att be om ursäkt och hoppas på det bästa i en fientlig mediamiljö. Som synes av dagens opinonsmätning från Sifo. Sossarna måste lära sig att anlägga moteld. I Juholts fall så innebär det att inte låta lögnerna som Aftonbladet och deras konkurrenter spritt så oemotsagda.
Carl Bildt å sin sida är bra på att fräsa ifrån mot journalister. Medium size dog skäller som en riktig terrier. Och till skillnad från Juholt så har han faktiskt ljugit. I Skavlan på bästa TV-tid inför hela svenska folket påstod Bildt att Lundin Oil inte haft någon verksamhet i Etiopien under den tid han satt i företagets styrelse. Men det hade de. Och hanteringen av ärendet med de svenska journalisterna som åkt ner för att granska Lundin Oils förehavanden i Etiopien är bisarr från början till slut. Bildt är så jävig som man kan bli och ansvaret för att frita de fängslade journalisterna borde redan från början ha lagts i någon annans händer. Men Bildt är nu inte som någon annan. Medan andra politiker kan förföljas genom en hel karriär för en inhandlad toblerone på fel kreditkort, så kan vår utrikesminister utredas för brott mot folkrätten - och sitta kvar. Jag förklarar gärna medias silkesvantar mot borgare med att i princip all dagspress är borgerligt ägd och styrd. Men i det här fallet räcker inte ens det som svar. Proportionerna är så ytterligt bisarra. Snarare handlar det om någon slags nedärvd underdånighet inför adeln. Bildt är ju gud bevars av gammal fin familj och för sig med det auktoritära självförtrende som är överklassens signum och viktigaste tillgång. Den sortens förtroende som får till och med skjutjärnsreportrar att ta mössan i hand och nervöst börja fingra på fållen. "Ja herr godsherrn. Nej herr godsherrn. Ja herr godsherrn". Men precis som en trollkarls trick så fungerar den sortens auktoritet bäst när den inte märks utan bara passerar det kritiska tänkandets filter och går rakt in i reptilhjärnan. När publiken början försöka klura ut hur han egentligen gör så är magin bruten. Jag tror att vi är där nu.
Läs Guillou om drevjournalistiken! Och ETCs Johan Enhrenberg: "Uppdraget var inte att skildra en nyhet om en svag partiledares problem, uppgiften var att skapa en svag ledare och skapa osäkerhet och kris."
Bloggat: Lasse,
SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, 5, AB 1, 2, 3, 4, Exp 1, 2, 3,
