En suveränt intressant intervju med Julian Assange, Wikileaks grundare, i Aftonbladet Kultur.

"Tillsammans med en grupp löst sammanslutna vänner, aktivister och hackare världen över, har Assange gång på gång lyckats underkänna standardförklaringen till varför journalistiken på sina håll blivit så undermålig: att det skulle vara en fråga om pengar.

För medan de tusentals hemliga dokument som har avslöjats och konsekvenserna som de har medfört är minst sagt imponerande, består Wikileaks i själva verket av inte mycket mer än tre bärbara datorer och ett halvt dussin telefoner nedpackade i Assanges resväska.

- Vi har drivit hela organisationen med nästan inga resurser alls, men den allvarligare frågan är den om exempelvis Washington Post haft tillgång till vårt material, skulle de då ha publicera det?"

Wikileaks är ett symptom på att något är sjukt i vår nutid. De gör ett fantastiskt arbete som granskare av makten. Men vad gör massmedia, den så kallade tredje statsmakten, med uppgift att granska?

Det verkligt intressanta i sammanhanget är hur tidningar och nyhetsbyråer gång efter gång väljer självcensur. Den nyligen läckta film där amerikanska soldater hånflabbande prickskjuter mot civila i Irak hade faktiskt setts av journalistiska ögon innan - Washington Posts reporter David Finkel - som inte tyckte att det var något som allmänheten hade ett behov av att få reda på. Och nyhetsbyrån Reuters chef tyckte att filmen var så farlig att han till och med censurerade en artikel om den, trots att två av hans egna anställda dödats i massakern. Som artikeln påpekar så har massmedia vägrat publicera bilder på offren för USAs krig i Irak och Afghanistan. Däremot är det pedagogiskt uppbyggligt att slänga in en och annan bild på ett offer för en talibansk syraattack.

Ingenstans är väl massmedias urartning så tydlig som i USA, där journalistik allt oftare duckar för att försöka söka sanningen och nöjer sig med att referera vad de två stora politiska partierna har att säga.  När de båda högerpartierna är överens, som de var när det gällde invasionen av Irak, så blir också massmedia till en okritisk hejarklack.

Även här i Sverige kan man en rörelse åt samma håll. Istället för att granska makten och ställa de verkligt obekväma frågorna reduceras våra massmedia till en arm på den kapitalistiska samhällskroppen, som styrs av samma vilja som övriga lemmar. Vi får alltmer överslätning istället för kritisk granskning, och journalisternas egenintresse som övre medelklass slår allt oftare igenom i rapporteringen. Ta till exempel den massmediala fixeringen vid RUT-avdraget, en ickefråga för 99 procent av befolkningen, eller den allt tröttsammare SD-fetischen.

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om Wikileaks, Julian Assange, massmedias misslyckande, Irak, Afghanistan