Deutschland über alles
I
Grekland sprids affischer på Angela Merkel i Naziuniform. EUs eliter talar ogenerat om att demokratin måste sättas ur spel, "för ekonomins skull". "Inte ens den värsta EU-hataren kunde väl ha trott att det skulle gå så här", skriver Isobel Hadley-Kamptz i Expressen. Sant! Jag har varit EU-kritiker sedan folkomröstningen.
Nej-sidan kom då med en del dystra spådomar. Men jag trodde inte att de skulle slå in så snabbt och att verkligheten skulle överträffa våra värsta farhågor. Vem kunde ha gissat att Tyskland skulle odla ut mustaschen igen och börja diktera vilken politik som övriga länder måste föra? Ja-sidan påstod tvärtom att EU skulle hålla tyskarna tillbaka. E24:"Mitterrands krav för att stötta en återförening (av Tyskland) hade varit en ekonomisk union. Han ville förhindra att Tyskland återigen blev okontrollerbart starkt, och han var trött på att den franska centralbanken tvingades leka följa John när tyska Bundesbank höjde eller sänkte räntan."
Den planen gick inte riktigt i lås. Som Isobel skriver så kräver Tyskland nu makt över andra medlemsländers statsbudgetar, om de överhuvudtaget ska börja fundera på att rädda euron från den kris som inte minst tyska bankers ansvarslösa utlåning försatt den i:
"En stabilitetspakt superplus föreslås nu, där Tyskland bestämmer vilken ekonomisk politik de andra euroländerna får föra. Det är, milt uttryckt, inte befolkningarna i de länderna så pigga på."
Tredje gången gillt för Tyskland? Det man inte lyckades med med stridsvagnar och blitzkrieg uppnår man genom Europeiska Centralbanken? Man vill tvinga på EU-länderna en tvångströja som skulle göra demokratin kraftlös, till en tom kuliss. Redan har demokratiskt valda regeringar i Grekland och Italien tvingats bort och ersatts av byråkrater. Kolla Democracy Nows diskussion om Italien och Tyskland:
För den tyska ekonomin har euron och den europeiska integrationen varit en ren vinstlott. Man har konkurrerat ut en mängd företag i Sydeuropa. Men hur ska Tyskland kunna fortsätta tjäna storkovan på sitt exportöverskott om övriga länders ekonomier tankar? Vem ska köpa tyska produkter?
Den ekonomiska politik som tyskarna vill påtvinga EU är inget annat än en självmordspakt. Det är ingen nyhet vad sparpaket och nedskärningar får för konsekvenser. Grekland går nu in på sitt fjärde år i recession, med
drygt 18 procents arbetslöshet. Italien är nästa man in för rakning. Men EUs ekonomiska häxmedicin ger samma resultat överallt där den prövas. Jämför den med de medeltida läkare som försökte blöda patienten på bättringsvägen. Det enda resultatet är en allt blekare och svagare patient. Eller med en hängning, där den hängde istället för att försöka lätta på snaran drar åt den hårdare. Tyskarna verkar ha lärt sig fel historieläxa. När de ska försvara dagens kamikazepolitik påminner de gärna om hyperinflationen på 20-talet när de kånkade runt skottkärror fulla med värdelösa pengar. Men omständigheterna var totalt annorlunda i Tyskland på 20-talet. Och det var inte hyperinflationen som förde Hitler och nazisterna till makten utan den period som kom efter, svångremskanslern Brünings regim:
"Under depressionens första år avkrävdes Tyskland fortfarande krigsskadestånd och landet hade drabbats av kansler Brünings sällsynt
katastrofala inrikespolitik. Där ingick en direkt sänkning av löner, räntor och den kartelliserade industrins priser; den 8 december 1931 sänktes alla löner till den nivå som rådde den 10 januari1927. Alla ökningar i utgifter för allmänna arbeten eller liknande stöd för ekonomin var strängt förbjudna. Under vintern 1931-1932 översteg arbetslösheten i Tyskland 40 procent. En skarpögd samtida iakktagare sa att Brünings "självmordspolitik hade sitt ursprung i hans allmänna inställning. Han fruktade den galopperande inflationens spöke. Han gillade inte tanken på att dalta med de arbetslösa genom att skapa arbetstillfällen". På det sättet jämnades vägen obönhörligen för Adolf Hitler." (JK Galbraith, "Min ekonomiska historia")
Nu tror jag inte att Angela Merkel, EU-byråkratin och de högerregeringar som styr medlemsländerna är så korkade att de tror att åderlåtning funkar. Snarare är det chockdoktrinen vi ser tillämpas på EU-nivå. Hans Tietmayer, tidigare chef för tyska Bundesbank beskrev euron och det europeiska ekonomiska samarbetet som "en tryckkokare utan säkerhetsventiler" och nu skulle "fackliga och sociala rättigheter kokas mjuka - eller till mos." Han (och fler med honom) förutsåg den typen av eurochock som vi ser idag och välkomnade den som en hävstång för att trycka ner Europas bortskämda löntagare, sjuka och pensionärer i skoskaften. Vi som har haft det alltför gott ställt jämfört med barn- och slavarbetarna i Asien ska hutas åt. Vi ska betala notan för bankernas och finanskapitalisternas grisfest. Vi ska bli av med jobbet eller vara tacksamma om vi kommer undan med en lönesänkning. Ondskan jobbar övertid och slösar aldrig bort en nyttig kris.
Läs gärna Alternet som förklarar eurokrisens två beståndsdelar pedagogiskt. Dean Baker som har lite idéer om vad som bör göras. Och Jonas Sjöstedt om eurons snara kollaps. LO-ekonomen Monica Arvidsson om demokratin som krisens första offer.
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, SVT 1, AB 1, Ekot 1, 2, 3, 4, Exp 1,
2,
