Smärta & disciplingänget styr EU


N

u levererar Paul Krugman nådastöten för euron:


"The bitter truth is that it’s looking more and more as if the euro system is doomed. And the even more bitter truth is that given the way that system has been performing, Europe might be better off if it collapses sooner rather than later."


Som Krugman påpekar skulle det förmodligen gå
att rädda eurosystemet. Det som står ivägen är högerekonomisk normpolitik; Europeiska Centralbanken är livrädd för inflation och törs inte trycka mer pengar. Europa hemsöks fortfarande av spöken från den tyska mellankrigstidens inflationsbrasa. Men tyskarna verkar inte ha lärt sig läxan från Weimarrepubliken. Nu försöker man återigen svälta länder som Grekland och Spanien ur en ekonomisk depression, precis som Tyskland gjorde på 30-talet:


"Under depressionens första år avkrävdes Tyskland fortfarande krigsskadestånd och landet hade drabbats av kansler Brünings sällsynt katastrofala inrikespolitik. Där ingick en direkt sänkning av löner, räntor och den kartelliserade industrins priser; den 8 december 1931 sänktes alla löner till den nivå som rådde den 10 januari1927. Alla ökningar i utgifter för allmänna arbeten eller liknande stöd för ekonomin var strängt förbjudna. Under vintern 1931-1932 översteg arbetslösheten i Tyskland 40 procent. En skarpögd samtida iakktagare sa att Brünings "självmordspolitik hade sitt ursprung i hans allmänna inställning. Han fruktade den galopperande inflationens spöke. Han gillade inte tanken på att dalta med de arbetslösa genom att skapa arbetstillfällen". På det sättet jämnades vägen obönhörligen för Adolf Hitler."


(John K Galbraith, "Min ekonomiska historia")


Smärta & disciplingänget är tillbaks igen. Och jag snackar inte om läderkillarna nere på SLM. Piskans politiker är till och med farligare nu än på 30-talet. Då hade ett slags valutasamarbete - guldmyntfoten - precis kraschat. Nu är EUs stora ekonomier fastlåsta i eurons tvångströja. Då var det Tyskland. Nu håller kansler Brünings arvtagare i tyglarna i EU-kommissionen, Europeiska Centralbanken och varje större EU-medlemsland. Anders Borg sjunger med i det ekonomiska självmordets kör, men gör lite åt det mörka molnet på hemmaplan: hushållens enorma upplåning. Greklands Giorgios Papandreu piskar sitt parti och sina undersåtar till utmattning.


Men en del saker förändras aldrig. Smärta & disciplin åt vissa. De som aldrig bidrog till krisen. Småsparare, lågavlönade, arbetslösa och pensionärer. Bonuspaket, champagne och kaviar åt de bankirer, spekulanter och storföretagare som är ansvariga. (Läs gärna den här mythbustern om alla lögner som spritts om grekerna för att kunna motivera ekonomisk sadism.)


Jag har faktiskt svårt att tänka mig
att någon tror att det fungerar. Att det går att svälta och piska sig ur en ekonomisk depression. Greklands ekonomi befinner sig fortfarande i fritt fall efter 4 krisår och mänger av sparpaket. Mycket smärta & disciplin har det varit. Och det enda resultat är... lidande. Nu talas det om att kollektivavtal ska förbjudas i landet. En nyliberal våt dröm. Och det är nog där nånstans man börjar ana vad det egentligen handlar om. Våra EU-eliter försöker använda den ekonomiska krisen som hävstång för ett systemskifte. En europeisk chockdoktrin som kommer att göra rika eliter rikare, och alla oss andra ännu fattigare. Hoppas de slipper lära om en annan läxa från 30-talet. Den om världskrig och fascism.


Kolla när Jonas Sjöstedt argumenterar sönder EU-minister Birgitta olsson i Agenda.


AB 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2, 3, Exp 1, LO-tidningen


Kommentarer


Kommentera inlägget här:







Twingly Blog Search link:http://homopoliticus.blogg.se/ sort:published


Netroots - Socialdemokraterna



Politik bloggar