REVAn i miljöpartiet de blågröna
V
ad fan sysslar miljöpartiet med? REVA-debatten som rasat de senaste veckorna har visat en ny - ful - sida av det parti som tidigare försökt profilera sig som det mest flyktingvänliga i riksdagen.
Genom att samarbeta med regeringen om flyktingpolitiken (liksom arbetskraftsinvandringen) har miljöpartiet fått ett ansvar för den politiska helheten på detta område. Det är rätt självklart. Miljöpartiet kan inte ingå ett samarbete med regeringen om flyktingpolitiken, ett samarbete där det bland annat uttryckligen skrivs att:
"Arbetet med att öka effektiviteten i såväl det självmanda som det tvångsvisa återvändandet ska fortsätta."
...och sedan påstå att man med sina röster i riksdagen inte utgör en del av underlaget för den politk som bedrivs, inklusive jakten på flyktingar och massavvisningarna. Ändå är det precis detta man försökt. Argumenten kan kokas ner till:
"Vårt samarbete med Billström om flyktingpolitiken har inte lett till några försämringar. Alls. Om det ändå lett till några försämringar så är de någon annans fel. Inte vårt."
Det håller inte. Många har påpekat negativa följder av mp:s och regeringens överenskommelse: barn som bott hela sitt liv i Sverige avvisas till främmande länder. Gamla och sjuka människor flygs till en säker död i sitt gamla hemland. Och så REVA och polisens hetsande i Stockholms t-bana.
Den som såg Maria Ferm i söndagens Agenda märkte hur svårt det blev för henne att slingra sig undan ansvaret. Sanna Rayman kommenterar i SvD:
"I helgens Agenda pressades MP:s migrationspolitiska talesperson Maria Ferm i ärendet av Anna Hedenmo. Det gick inte särskilt bra. Fem gånger frågade Hedenmo hur MP tänker sig att den rådande politiken ska genomföras om inte genom avvisning med tvång. Ingen gång gavs ett relevant svar. Det närmaste Ferm kom var när hon förklarade att i ”dagens samhälle” går av- och utvisningar ”inte att undvika eftersom vi har en reglerad invandring”. Jojo. Så är det med ”dagens samhälle”, inte ens en lagstiftare som ingår i en regeringsöverenskommelse rår på det...
Problemet är såklart att MP försöker sitta på två stolar samtidigt. Å ena sidan är man part i en förhandlad överenskommelse, å andra sidan vill man avsvära sig allt ansvar för konsekvenserna av den politik man enats om och rentav framstå som oppositionell i förhållande till den. Den tulipanarosen kan inte ens de grönaste fingrar odla fram."
Maria Ferm buades ut på den manifestation mot REVA som hölls i Stockholm i lördags. Taskigt tycker vissa. Hårt, men riktigt, tycker jag. Så länge miljöpartiet ingår i en överenskommelse som legitimerar regeringens flyktingpolitik - med rasprofilering och hetsjakt på flyktingar - så förtjänar de att skämmas.
Utbuandet av Ferm hade föregåtts av en märklig vända i riksdagen, där miljöpartiet tillsammans med tre borgerliga partier avslog en begäran om debatt om REVA inlämnad av vänsterpartiet. Avslaget motiverades av miljöpartiet med att REVA "inte var en aktuell fråga". När skiten började flyga krystade miljöpartiet fram en motivering till: "REVA är inte samma sak som poliskontrollerna i t-banan". Men enligt polisen har REVA - polisens projekt för "effektivare avvisningar" - lett till att de ändrat sina rutiner för att jaga flyktingar, nämligen: "Hur gör vi med de inre utlänningskontrollerna; var gör vi dem?" När justitieminister Beatrice Ask i tisdags pressades om REVA av sossarna och vänstern beskrev hon det sähår:
"När det gäller REVA-arbetet så är det dock precis som Sara Karlsson berättade här, att det har intensifierats därför att vi har talat om att det är viktigt att effektivisera avvisnings- och utvisningsärenden. Arbetet omfattar väldigt många olika ...ehh.. uppgifter och handlar inte enbart om det som har diskuterats i media här."
Miljöpartiets motivering till att avslå vänsterpartiets begäran om debatt ser i detta ljus mycket märklig ut. Hela deras agerande i den här frågan stinker av partitaktik snarare än omsorg om de flyktingar som jagas hårdare än brottslingar av en polis som arbetar enligt nya direktiv ovanifrån. Var det inte just den sortens politik som miljöpartiet påstod sig vilja stoppa genom att samarbeta med regeringen?
Var går smärtgränsen för när man bryter upp från ett samarbete? Räcker det inte med rasprofilering och den hetsjakt som Jonas Hassen Khemiri beskrev effekterna av så träffande i sitt brev till Beatrice Ask:
"Poliser började söka igenom köpcentrum och stod utanför kliniker som hjälpte papperslösa och familjer med svenskfödda barn utvisades till länder som barnen aldrig hade besökt och svenska medborgare tvingades bevisa sin tillhörighet med sina pass och en viss justitieminister förklarade att det inte handlade om rasprofilering utan om ”personliga upplevelser”. Maktens rutin. Våldets praktik. Alla bara gjorde sina jobb. Väktarna, poliserna, tulltjänstemännen, politikerna, folket."
Till slut verkar smärtgränsen ändå ha nåtts. Miljöpartiet meddelar idag att man överväger att bryta upp från samarbetet med regeringen. Men utan den massiva kritik som partiet utsatts för de senaste veckorna hade det säkerligen inte hänt.
För enligt miljöpartisterna själva, som varit flitiga desinformatörer på Facebook, bloggar, på TV och i radiodebatter, så har de inte kunnat göra någonting. Deras ord har varit en studie i självvald politisk impotens: "Du fattar ingenting om hur riksdagen och regeringen arbetar. Regeringen behöver inte miljöpartiet för att få igenom sin politik". "Vi väljer att samarbeta konstruktivt istället för att bara protestera och skrika". "Vi tar inget ansvar för polisens agerande, vi har inga överenskommelser med regeringen på det området". "REVA är något helt annat än poliskontroller, det går inte att debattera dessa saker i en och samma debatt". "Vänsterpartiet och sossarna sitter bara vid sidan av och gnäller. Vi tror på att samarbeta (men har inget inflytande över politiken)".
Uppfinningsrikedomen hos miljöpartisterna har varit stor när det gäller bortförklaringar. Tänk om de lagt ner motsvarande energi på att agitera mot REVA och rasprofileringen, istället för att spy galla över att oppositionen gör sitt jobb och opponerar mot regeringen och dess stödparti? Till slut blev det ändå alltför smärtsamt att hålla fast vid denna självvalda impotens och vid alla bortförklaringar. Jag hoppas att den omsvängning som miljöpartiet signalerar idag är något annat än ett spel för gallerierna. Men efter de senaste veckornas akrobatik och narrspel är förtroendet för dem minimalt.
Share |
