tt gäng katolska gubbar valde en ny Påve efter att den förre Guds vaktmästare på jorden, Benedictus, plötsligt lessnat på jobbet. Fan vet varför. Vad argentinaren Fransiscus bidrar med för egenskaper, förutom en syn på sex och kärlek människor emellan hämtad från den mörkaste medeltiden, återstår väl att se. Vi vet att han satsat all sin kraft på att bekämpa homoäktenskap och andra positiva reformer som Argentinas president Kirchner genomfört. Det påstås att han bryr sig mer om de fattiga än företrädaren Benedictus. Fan vet om det är något mer än PR. Det sägs också att han har lik i sin garderob, från den tid då Argentina styrdes av en fascistisk militärjunta som samarbetade med katolska kyrkan och med Jorge Bergoglio, som den nye påven hette innan han blev förgudligad. Vad består anklagelserna i?

 

 

1. Två jesuitpräster -  Orlando Yorio och Fransisco Jalics- fördes bort och torterades av juntans män. Påve Fransiscus anklagades av dem, deras anhöriga och oberoende vittnen för att ha varit direkt ansvarig för kidnappningen genom att ha dragit undan kyrkans skydd från prästerna och meddelat Videlas fascistjunta det. En av prästerna anklagar Påve Fransiscus för att ha varit närvarande under tortyren.

 

2. Påven vägrade två gånger att vittna i rättegångar som handlade om tortyr, mord och kidnappade barn och när han till slut vittnade undvek han att besvara frågorna.

3. Han har som kyrkoledare låtit bli att på något sätt straffa eller avskeda präster som varit aktiva deltagare i juntans smutsiga krig mot oppositionella, till och med de som deltagit i tortyr av fångar.

 

4. Påven har välsignat soldater som avrättat juntans motståndare och samarbetat aktivt med juntan på andra sätt.

 Påve Fransiscus och diktatorn Videla

 

Jon Weman går igenom Påve Fransiscus historia i Aftonbladet. Democracy Now pratar om saken med en av Påvens kritiker:                 

 

 

 

Föregångaren Benedictus, eller Ratzinger - Papa Ratzi - var med i Hitler Jugend i sin ungdom, men förefaller inte ha varit någon entusiastisk nazist. Som påve stod han ändå långt till höger politiskt. Den nye påven Fransiscus kopplingar till en fascistisk militärjunta och blodiga lik i garderoben är betydligt värre bagage. Är det en slump att den katolska kyrkan råkar väljer överstepräster med sådana politiska tendenser?

 

 

 

 

Den katolska kyrkan har alltid varit en högst medveten politisk spelare. Huvudfienden under 1900-talet var ateism och kommunism (ofta samma sak). För att bekämpa dessa åsikter har man varit beredd att smutsa ner prästrockarna med hur mycket blod som helst.

 

 

Men som fallet med de två Jesuitmunkarna som Påve Fransiscus överlämnade till tortyrhålorna visar så drabbade kyrkans antikommunism och antiateism långt ifrån bara kommunister och ateister. Alla som på något sätt engagerade sig för fattiga och maktlösa sågs som suspekta och hamnade i kikarsiktet. I Latinamerika stod striden mellan de katolska befrielseteologerna - radikala präster som ställde sig på de fattigas sida mot fascistjuntor och nyliberalism - och den högerkatolicism som predikas av Frasciscus och hans föregångare Benedictus. Tyvärr segrade de senare. Kyrkan står inte på de fattigas sida. Och som en konsekvens tappar katolicismen mark på hela den latinamerikanska kontinenten.

 

 

Men den katolska kyrkans politiska synder sträcker sig längre tillbaka. Få känner nog till den smutsiga roll som Vatikanen spelade efter andra världskriget, då tusentals nazistiska krigsförbrytare räddades undan rättvisan i Europa med kyrkans hjälp och skeppades över till Latinamerika där de togs om hand - av katolska kyrkan såklart - och kunde fortsätta sitt smutsiga arbete. Många av dem blev senare värdefulla tillgångar för de fascistdiktaturer som tog över kontinenten från 70-talet och framåt. En av alla de nazister som räddades till Argentina genom den katolska kyrkans försorg var Klaus Barbie, slaktaren från Lyon. Om honom kan man läsa:

 

 

"He established his headquarters at the Hôtel Terminus in Lyon. Evidence suggests that he personally tortured prisoners: men, women, and children alike,[2] by breaking extremities, using electroshock, and sexually abusing them, including with dogs, among other methods. He became known as the "Butcher of Lyon".[3] In Marcel Ophüls's Oscar winning documentary "Hôtel Terminus: The Life and Times of Klaus Barbie", the daughter of a resistance leader based in Lyon tells about the tortures her father received at the hand of Barbie. Beaten, skinned alive, his head was put in an ammoniac bucket. He died shortly afterwards. Others sources tell about a prisoner hanged by his thumbs until death. And victims share their stories about the laughs and sadistic joy Barbie got from torturing them."

 

 

Argentina var det populäraste resmålet för nazistiska och fascistiska krigsförbrytare efter andra världskriget. Här fann monster som Josef Mengele, Adolf Eichman och Klaus Barbie en fristad. Den katolska kyrkan var i högsta grad involverad i smugglingen. I flera latinamerikanska länder finns fortfarande nazistkolonier, som den ökända "Colonia Dignidad" i Chile, där diktatorn Pinochets motståndare torterades och där kolonisternas egna barn utsattes för pedofila övergrepp av nazisternas sektledare Paul Schäfer. 

 

 

En annan skamlig historia från andra världskriget är Vatikanens inblandning i att gömma nazistiska krigsbyten. Efter kriget försvann guld, smycken, konst och juveler värda hundratals miljarder kronor. Skatter som nazisterna stulit från sina offer. Ingen vet exakt var.  Men många vägar leder till Rom. Marc Aarons och John Loftus skriver i boken "Unholy Trinity: the Vatican, the nazis and the Swiss banks":

 

 

 

 

Påve Fransiscus kopplingar till den argentinska militärjuntan är alltså inte en ren tillfällighet eller engångshändelse utan en pusselbit i en större helhet, som många katoliker nog helst vill slippa höra talas om. 

 

 

Man kan diskutera hur långt den katolska kyrkans flört med fascismen sträcker sig och hur stor del av kyrkan som smutsat ner sig. Men i valet av Påve Fransiscus visar kyrkan med tydlighet att direkta kopplingar till fascism och blodfläckar på prästrocken inte är något hinder för att vinna kyrkans högsta ämbete. Fan vet om det till och med är en merit?

 

 

Bloggat: Kilden och Åsman, Lasse,

 

 

DN 1, SvD 1, 2, 3, 4, AB 1, 2, 3, Fria tidingen,