Ulf Kristerssons politiska självmord
U
lf Kristerssons företrädare hette Kristina Husmark-Persson. Hon fick det otacksamma jobbet att förstöra det svenska sjukförsäkringssystemet och tvinga iväg cancersjuka till arbetsförmedlingen för att söka jobb. Den moderata "arbetslinjen" tar ju som bekant slut vid hållplatsen "Utförsäkring" och där tippas den arbetsoförmögne eller sjuke ner i det som i fordom kallades "ättestupan". Ändhållplatsen, kan vi kalla den.
I takt med stigande förtvivlan hos utförsäkrade sjuka och en ny diagnos, "försäkringssjälvmord", blev Kristina Husmark-Persson illa omtyckt. Ironiskt nog hade hon, trots att hon hela tiden utåt försvarade Reinfeldts sjukförsäkringsreform som den lojale fotsoldat i knapptryckarkompaniet hon var, inåt förutspått och varnat för de omänskliga effekterna av densamma. Hon blev överkörd av Reinfeldt och Anders Borgs finansministerium och fick foten när sjukförsäkringsdebatten blev för plågsam för regeringen.
In plockades istället före dette MUF-ordföranden och gymnasten Ulf Kristersson. Tanken var väl att klistra över arrogansregeringens hånfulla dödskallegrin mot alla de som haft oturen att bli allvarligt sjuka med ett manligt, mediatränat stomatolleende. Det gick väl sådär. Kristersson har uppenbarligen utrustats med ett skapligt mått arrogans han också. Det kanske kommer med partivalet? Vi stockholmare minns när han smet undan den obekväma frågan om varför han snikat till sig en lägenhet från Ersta diakoni som borde ha gått gått till en bostadslös och/eller sjuk kvinna:
Ulf har vuxit in i sina nya stora skor. Avancerat en liga. Nu är det riksdagen - representanten för folkviljan - han försöker smita undan, när den kräver att han ska återställa sjukförsäkringen till vad den var innan regeringen Reinfeldt körde över den som en ångvält.
Så viktigt är det för Ulf Kristersson att sjuka människor ska fortsätta leva i skräck för att bli utförsäkrade att han loskar på demokratin och är beredd att riskera sin framtida politiska karriär genom att utmana riksdagens majoritet. Något rätt unikt i svensk politik.
Arrogant eller korkad? Eller kanske både och?
Bloggat: Ett hjärta rött,
SvD 1, 2, 3, 4, AB 1, 2, DN 1, Ekot 1,
