Man ba´ liksom; va!?
B
onuskarusellen snurrar för fullt, som sagt. Igår var det SEB. Idag är det den amerikanska försäkringsjätten AIG. Företaget tiggde nyligen till sig en blodtransfusion i form av 175 miljarder dollar (ungefär 1,5 biljoner kronor) av de amerikanska skattebetalarna med argumentet att man var "too big to fail", alltså för stort för att tillåtas gå under. Det största stöd till ett enskilt företag en stat betalt ut någonsin. Vilket inte hindrar att företagets chefer och styrelse anser sig värda 165 miljoner dollar i bonus, utöver de feta löner de redan plockar ut.
Det fina i kråksången, om man är chef eller styrelseledamot iallafall, verkar vara att det alltid finns skäl för att man ska få lönebonus. I goda tider måste man mutas med extra pengar för att man inte ska byta jobb. Och i dåliga tider måste man mutas med extra pengar för att... hrm, typ... man inte ska byta jobb. Trots att det företag man leder inte skulle fungera en timme utan den massiva konstgjorda andning man får på skattebetalarnas bekostnad.