N

u är det 8 dagar kvar till svenskarna ska få rösta fram sina 18 representanter till EU-parlamentet, som kommer att utgöra storslagna 2 procent av ledamöterna i den kammaren. Nog för att det ger lite perspektiv på det där med att vi ska vara med i EU "för att påverka". Att det politiska etablissemanget; borgarna och sossarna, är nöjda med att valrörelsen blir ett fisljummet jippo utan diskussion om de viktiga EU-frågorna kan jag förstå. Men borde inte massmedia för skams skull åtminstone göra en ansats till att granska makten, lite iallafall? Den som flyttar allt längre bort från de svenska väljarna och försvinner in i EU-kolossen?

Såhär långt har jag inte sett mycket av att de väsentliga frågorna diskuteras. Jag förstår faktiskt inte alls vad valrörelsen handlar om. Piratpartiet ger ett svagt utslag på buzz-o-metern, men inte heller de verkar egentligen väcka några starkare känslor. Marit Paulsens bluff verkar ha synats redan. Man kan inte både sälja in sig som "folklig" och vara för en centraliserad superstat. Som George Bush den yngre så välfunnet uttryckte det; "fool me once, cant be fooled again!" Vänsterpartiets EU-kritik släpps inte genom det massmediala filtret, vilket väl inte förvånar någon som sett hur massmedia alltmer urartat till borgerlighetens vakthållare i informationsflödet. Men följden av att inte släppa in EU-kritker i debatten blir också att de centrala EU-frågorna inte diskuteras. Den här valrörelsen borde handla om Lissabonfördraget, det senaste som EU-byråkratin kokat ihop för att kunna flytta över mer makt till sig själva, på de nationella parlamentens bekostnad. Men vem har hört den saken nämnas överhuvudtaget? Carl Tham har iallafall lyckats få in en utmärkt artikel i DN om hur etablissemanget mörkar den verkliga EU-debatten, läs den!