Champagnekorkarna lär smälla hos Sverigedemokraterna. Massmedia, som redan tidigare varit Jimmie Åkessons effektivaste valarbetare, har helt gått i spinn. Det började med den rikliga, om än inte särskilt kritiska rapporteringen från partiets "landsdagar". Där lyckades man trumma ut några viktiga propagandapoänger. Förutom den redan välkända främlingsfientligheten vill partiet framställa sig som havandes de hårdaste nyporna mot brott (förutom när det är egna partimedlemmar som begått dem). Man försökte även lägga beslag på Astrid Lindgrens bild av Sverige, vilket nog får henne att vända sig i sin grav.

Sedan fortsatte Aftonbladet på den inslagna banan med att skapa skandalrubriker åt det lilla främlingsfientliga partiet genom att låta partiledare Åkesson smutsa ner debattsidan med rasistiska påhopp. Som grädde på moset kommer metadebatten där media pratar om media; "ska vi låta SD komma till tals?" (som om de inte redan i nuläget får komma till tals. Vilket annat parti, oavsett storlek, kan hoppas på en sån draghjälp av media med att föra ut sitt budskap som lilla SD får?).

Som jag skrivit tidigare är all uppmärksamhet bra uppmärksamhet för ett litet parti som Sverigedemokraterna. Man har inte mycket att förlora. Däremot allt att vinna på att få sitt partinamn innött bland väljarna och "sina" frågor uppförda överst på agendan.
Intressant att notera i sammanhanget är att de verkliga problemen med integration diskuteras lika lite, eller mindre, när de främlingsfientliga tar över debatten. Jimmie Åkesson kommer såklart aldrig att fråga sig varför invandrare inte får jobb. Även om han gärna stämplar ut invandrare som "lata bidragstagare". Hade media tagit chansen att diskutera varför invandrare diskrimineras och hur man kan komma tillrätta med detta, så hade ju cirkusen runt SD åtminstone fört något gott med sig. Men istället ser vi en neurotisk och navelskådande attityd från media. Man sitter i TV-sofforna och undrar och oroar sig. Men nånstans anar man också en dold förtjusning. För skandalrubriker lockar läsare och tittare. Och ju fler skandalrubriker som ägnas det lilla främlingsfientliga partiet, desto fler människor som lockas av deras budskap. Vilket sedan kan ge ännu fler skandalrubriker. En destruktiv spiral, som skadar demokratin och integrationen.

Hade SD getts medial uppmärksamhet i proportion till hur många människor som faktiskt stödjer deras politik hade de varit chanslösa. Även med all denna gratisreklam i massmedia ligger de faktiskt inte särskilt bra till bland väljarna. Människor känner ett inre motstånd mot rasism och extremism. Om tillnyktring sker på nyhetsredaktionerna fram till valet, och övriga riksdagspartier mobiliserar sina sympatisörer och driver den viktiga debatten om integration framåt, är ändå chanserna rätt goda för att vi även i fortsättningen kan slippa öppet främlingsfientliga krafter i riksdagen.