Partiledarbyte och delat partiledarskap!

Vänsterpress trumpetar idag ut att "Lars Ohly sitter kvar!". Lite förvånande eftersom det ju faktiskt är partikongressen som bestämmer det. Inne i tidningen påpekar Ohly att det står var och en fritt att utmana honom om posten: "så är det i ett demokratiskt parti, vi är inte sossar (!) och inte rädda för att det finns olika uppfattningar (...)". Det låter nästan som en uppmaning!



Jag hade nog väntat mig ett annat besked. Ohly har varit partiledare sedan 2004 och genomfört fyra valrörelser, som alla inneburit bakslag för vänsterpartiet. Han brukar hamna långt ner i mätningar av väljarnas förtroende för partiledarna, vilket är lite av ett trendbrott för vänsterpartiet vars partiledare brukar lyckas bli omtyckta av en bredare publik än de egna väljarna.


Ingen kan ta ifrån Ohly att han är en duktig politiker, och en väldigt skicklig debattör, som jobbat hårt under sin tid som partiledare. Men när det gäller kommunikationen med väljarna har det väl inte funkat så bra som vänsterpartiet - ett litet parti utan uppbackning av arbetsgivarna och 90 procent av landets dagspress som högerns partier eller fackföreningsrörelsen som sossarna - skulle behöva. Jag vet inte om partiet sitter och trycker på några hemliga väljarundersökningar som visar vad som fallerat. Men jag skulle misstänka att misstagen är politiska snarare än personliga: hattandet med kommunistetiketten och en del andra självmål. De interna bråken som blossade upp i början av Ohlys partiledarskap. Även valet att binda upp sig hårt i det rödgröna samarbetet istället för att frispela som vänsterytter får nog läggas honom till last.


I Vänsterpress säger Ohly att han är mest stolt över att vänsterpartiet under hans tid blivit en självklar regeringspartner. Regeringsmedverkan i all ära, men vänsterpartiets verkliga uppgift är ju att bidra till att bryta den nuvarande högeranstormingen på alla fronter och spika fast framtidsfrågorna - rättvisa, full sysselsättning,fred, ett ekologiskt hållbart samhälle och jämlikhet - överst på agendan där de hör hemma. Det harpartiet inte lyckats alltför bra med under 2000-talet och jag tror att ett partiledarbyte och en nyordning med delat partiledarskap skulle underlätta den opinionsbildning som en sån uppgift kräver.


Men samtidigt får inte personfrågorna ta allt syre i framtidsdebatten. Vänsterpartiet måste fundera över nya sätt att organisera sig. Hur når man de människor som mest skulle behöva en ny politik för ett rättvisare och jämlikare samhälle, men som samtidigt ofta är de som mest sällan organiserar sig och som står längst bort från partipolitiken? Camilla Salomonssen, från nätverket Gemensam välfärd uppmanade nyligen vänstern och arbetarrörelsen att starta medborgarkontor för de människor som med alliansens politik kommer i kläm: "Då visar man konkreta saker i vardagen som gör att människor får tillbaks tron på att oppositionen inte bara vill ha tillbaks makten utan är människor som vill göra något på riktigt."


Där nånstans tycker jag att vänsterpartiet borde starta debatten. Hur bygger man ett effektivt motstånd mot högerpolitik, nedskärningar och rasism? Hur får ett litet parti som saknar självklara mediakanaler ut sitt budskap till de vanliga människor som skulle gynnas av vänsterpolitik? Arbetarrörelsen har historiskt sett varit bra på att skapa sådana alternativa gemenskaper.


Läser man bloggar som Jinge så får man sig ofta serverad en rätt frän kritik av vänsterpartiet som inte riktigt svarar mot de erfarenheter jag har av att vara politiskt aktiv där. Mina högst subjektiva erfarenheter är att vänsterpartiets aktivister gör ett bra jobb utifrån de något begränsade resurser partiet besitter. En sak har partiet dock gott om: väldigt duktiga politiker ur den lite yngre generationen. På Socialistiskt Forum nyligen kunde man se flera av dessa i högform. Det är dags att partiet lyfter fram sina nya politiska talanger i rampljuset på allvar. Ett partiledarbyte och delat partiledarskap är en bra början.




Kommentarer

  • Florian säger:

    Lars Ohly fick frågan i vintras i Uppsala hurdant samhället skulle se ut om han fick bestämma. Svaret blev en vältalig kritik av kapitalismen, men att han inte ville ge något recept på framtidens soppkök (ett Karl Marx-citat). Fail. För att få som man vill måste man veta vad man vill. Jonas Sjöstedt däremot, han har idéer. Gärna tillsammans med Ulla Andersson.

    2010-12-15 | 23:36:05
    Bloggadress: http://florre.blogspot.com
  • Staffan säger:

    Ja jag tycker också att det har varit lite tunnsått med nya idéer och tankeväckande analyser hos partiledaren. Det känns som att han ligger stadigt förankrad i någon slags mittenfåra i partiet och inte vill sätta båten i gungning för mycket. Samtidigt, de gånger då han försökt sätta ner foten, som kommunistdebatten, så har det ju gått snett.



    Hoppas att vi kan få se ett antal modiga motkandidater framöver som går ut med ett tydligt politiskt program för vad de skulle stå för som partiledare. Det kan ju bara inte vara så att vi inte har fler än en som är sugen på jobbet.

    2010-12-15 | 23:50:52

Kommentera inlägget här:







Twingly Blog Search link:http://homopoliticus.blogg.se/ sort:published


Netroots - Socialdemokraterna



Politik bloggar