Wikileaks håller upp en spegel framför oss och visar vad vi blivit, kanske till och med vad vi alltid varit: Bananrepubliken Sverige, USAs 51 delstat. När husse i Washington snärtar med piskan hukar våra högsta politiker, såväl "small", som "medium size".

Åtalet mot Julian Assange gör inte heller mycket för att sudda bort bilden av en bananrepublik. Jag har inte velat gräva ner mig alltför mycket i de snaskiga detaljerna om spruckna kondomer, belåtna twittranden och kräftskivor efter de påstådda våldtäkterna, guideböcker för hur man hämnas på otrogna pojkvänner och allt annat som snurrar runt på internet just nu. Men det är mycket mycket tråkigt att världens uppmärksamhet nu fokuseras på ett brottsmål i ett personligt ärende, istället för de hårresande avslöjanden som läckorna levererat, som borde skaka en hel del av våra maktstrukturer och medborgarnas förtroende för dem i grunden. Den myndighetsperson inom rättsväsendet eller den av de inblandade i målet som läckte detaljerna till media gjorde inte bara rättsprocessen och de inblandade, utan hela världen en brutal björntjänst.

Extra intressant är det att den här snaskiga sexskandalen briserar i Sverige av alla länder, som tidigare berömt sig med att inte vara lika skenheligt som länder som USA och Storbritannien, där offentliga personers sexliv kan hängas ut till allmän beskådan som ett sätt att göra dem politiskt omöjliga. Alla som bryr sig om demokratin i vårt land har all anledning att oroa sig över detta.

I det här tidiga skedet kan man inte avfärda något alternativ i Assanges fall. Kanske han är en man som har svårt att ta ett nej? Han vore knappast den första i världshistorien. Å andra sidan, hur kommer det sig att detta rätt avgörande karaktärsfel avslöjas just i samma ögonblick som han genom Wikileaks läckor hamnat överst på de amerikanska underrättelsetjänsternas fiendelista? Kanske det finns ett svartsjukemotiv med i spelet, som exempelvis the Independents sammanfattning av de tre inblandade personers mellanhavanden antyder. Förhoppningsvis kan den kommande rättsprocessen bringa någon slags klarhet i det hela. Men jag måste säga att det svenska åklagarväsendets hanterande av fallet förefaller vara så amatörmässigt att förtroendet för det svenska rättsväsendet nog fått sig en rätt allvarlig törn, både inom och utom landet.

I brittiska The Independent skriver Johann Hari en utmärkt artikel om Wikileaks och Assange, och om varför det nu pågående målet inte får skymma de häpnadsväckande avslöjanden som vi delgetts de senaste veckorna:

"Of course, it is possible Julian Assange did this good, noble thing, and is also a rapist. I do not believe in reflexively dismissing rape claims by any woman, in any circumstances. Bill Clinton was the victim of a right-wing smear campaign and many of us dismissed the allegations of sexual assault against him – but now, years later, one of the women who came forward, Kathleen Willey, has earned nothing from her allegations, remains a left-wing Democrat, and seems to have a very plausible case.

Here’s what we know. There is a long history of the CIA viciously smearing people who dare to cross the US state machinery. There is a strong chance the claims against Assange is another case of it. But there is also a long history of otherwise admirable men turning out to be rapists, and there’s a chance this is another case of it. This should be tested in a court of law – and the trial should be watched very careful to make sure it’s not being rigged by bribes or threats.

Whatever that judgment turns out to be, we will never unlearn or unknow the great truths Julian Assange has brought us. The hysterical state-power hacks saying he is “a terrorist” should go tell it to all the tortured Iraqis, all the terrorized Honduran democrats, and all the bombed Yemenis whose story he has – at last – brought out from the sealed-away world of Top Secret cables."

Den brittiske journalisten John Pilger hävdade igår att målet mot Assange, som lades ner av den svenska överåklagaren, öppnades upp igen av en lägre åklagare efter påtryckningar från en högt uppsatt svensk högerpolitiker. Det vore såklart helt sensationellt om detta kunde bestyrkas, och isåfall borde vi väl en gång för alla officiellt byta ut vår vapenskölds tre kronor mot tre bananer för det råder ju då ingen tvekan om hur djupt korrumperat det svenska myndighetsväsandet är.

Det som man häpnar över i såna här lägen är hur snabbt och beredvilligt folk är redo att döma eller urskuldra utan att egentligen veta. Annars briljanta debattörer som Åsa Linderborg gör taffliga antaganden om Assanges privatmoral. Wikileaksanhängare antar med automatik att han är oskyldig. Klanmentaliteten går igenom det politiska samtalet på alla nivåer. Och en snaskig sexskandal med otrohet och brustna kondomer smäller minst lika högt, förmodligen högre, än de långt mycket allvarligare brott och lögner som Julian Assanges Wikileaks avslöjat och kommer att fortsätta avslöja. Det är denna vår oförmåga att sortera och skilja samhällsviktigt från personligt eller trivialt som gör att våra västerländska politiker, affärsmän och militärer kan fortsätta ha ihjäl fattiga människor i Långtbortistan utan att någon höjer på ett ögonbryn, samtidigt som en toblerone betald med fel kontokort kan räcka för att fälla en statsministerkandidat.

Samtidigt som världens fokuserar uppmärksamheten på brottsmålet mot Asange pågår något oroväckande i bakgrunden: den amerikanska regeringen stänger ner hemsidor, sätter press på kontokortsföretag och betaltjänster och gör allt som står i dess makt för att tysta Wikileaks. Det talas till och med om att åtala de tidningar som valt att publicera deras uppgifter. Så får vi då svart på vitt se vad den omhuldade liberala yttrandefriheten egentligen innebär: Så länge man publicerar sånt som USAs regering gillar så går det för sig!