De rödgröna har snackat ihop sig om en (dålig) kompromiss om EUs datalagringsdirektiv. Datalagringsdirektivet innebär alltså att tele- och internetoperatörer tvingas lagra trafikdata om användare i minst 6 månader - högst 2 år. Det tillkom efter terrorattackerna i London och Madrid med dåvarande justitieminister Thomas Bodström som pådrivande svensk.

Vänsterpartiet och miljöpartiet har varit motståndare till datalagringsdirektivet på helt riktiga grunder. Det innebär ett ytterligare snickrande på Storebrorssamhället, en till pusselbit faller på plats som underlättar för staten och privata företag att kontrollera och övervaka. Den europeiske datattillsynsmannen varnade tidigt för att Datalagrinsdirektivet strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, och fick stöd av Europaparlamentetes utskott för de medborgerliga fri- och rättigheterna. Förmodligen strider direktivet mot den svenska lagen om skydd för post- och telehemlighet.

Den rödgröna överenskommelsen går alltså enligt SvD ut på att miljöpartiet och vänsterpartiet accepterar datalagringsdirektivet under protest, och lovar att försöka göra implementeringen så "rättssäker"  som möjligt, bland annat genom kortare lagringstider.  Man talar också i vaga ordalag om att "revidera" lagen längre fram. Thomas Bodström, myser såklart och klappar samarbetspartierna på ryggen; de känner en "djup respekt" för domar från EU-domstolen. När integritetsförkämpar börjar få ryggdunkar av Thomas Bodström är det dags att dra öronen åt sig.

Jag tror säkert att vänsterns och miljöpartiets förhandlare försökt. Men när det stod klart att sossarna vägrade rucka på sig, och började vifta med EU-formalian, så har man resignerat. Det är illa.

Man kan ha olika uppfattningar om var smärtgränsen går för vilka kompromisser vi är beredda att acceptera. Jag menar att en sån gräns måste gå vid ytterligare integritetskränkande lagstiftning. Det ständiga krypskyttet mot den personliga integriteten liknar de små stegens tyranni, där varje enskild ny lag kanske inte i sig framstår som förödande, men tillsammans som en helhet innebär de ett paradigmskifte. Det är också extremt svårt att rulla tillbaks integritetskränkande lagstiftning när den väl börjat gälla. Istället utökas ständigt befogenheterna för staten och företagen att kränka. Alltid med de godaste av förevändningar; kamp mot brottslighet, terrorism, barnporr, you name it!

Varför inte dra en linje i sanden? Nu räcker det! Låt EU försöka tvinga oss att tillämpa det här sketna direktivet. Vi kan väl göra gemensam sak med de tyskar och rumäner som också protesterar? Eller ska Sverige återigen vara bäst i klassen på att tillämpa EU-regler som vi avskyr?

Och när vi ändå är igång och spottar upp  oss; markera för i h-vete med all önskvärd tydlighet att Thomas Bodström måste hållas så långt borta från justitieminsterposten som det bara går om de rödgröna vinner valet. Om han nu ska ingå i en kommande regering överhuvudtaget, ge honom ett fögderi som inte har några som helst kontaktytor med frågor om den personliga integriteten.

Mer: Vänsterteknik, Copyriot, Rick Falkvinge, Lisa Magnusson