Främlingsfientlighetens märkliga psykologi

"SD är rädda för det komplicerade" konstaterar psykoanalytikern Thomas Böhm i en intressant debattartikel i DN och tar sig en titt på den svenska främlingsfientligheten utifrån en lite annorlunda synvinkel.

Att försöka förstå sin politiske motståndares psykologi brukar som ett brev på posten leda till anklagelsen att man "vill ha det som i Sovjet", där oliktänkande ofta stämplades som kliniskt vansinniga och medicinerades eller internerades. Men inte desto mindre är det berättigat, speciellt i fallet Sverigedemokraterna. När man försöker tränga ner lite djupare i vad detta märkliga parti egentligen står för, vad som är kärnan, är det som att famla i dimma. Luddiga fraser om att "bevara det svenska" och "bekämpa mångkulturalismen" spelar an på känslosträngar hos de som partiet lyckas övertyga, men vad betyder de egentligen? Ingen Sverigedemokrat har någonsin lyckats förklara "svenskhet" för mig på ett övertygande sätt. Vilket inte är så förvånande: ju mer världen har öppnats för oss genom nya sätt att kommunicera och resa, desto lättare tar vi till oss nya intryck. Svenskt som surströmming, eller svenskt som pizza och falafel?

När de högerextrema partierna tvingades överge de rena raslärorna för att bli mer rumsrena så blev deras ideologi också rätt obegriplig. Istället för att skrika sig blåa i ansiktet över "rasblandning" försöker dagens rasister och främlingsfientliga använda "kultur" som substitut. Nog för att "ras" är ett flummigt och ovetenskapligt begrepp, men "kultur" är så esoteriskt och svårt att nagla fast att det i en rimlig värld borde vara helt oanvändbart i politisk propaganda. Skulle jag ha något kulturellt gemensamt med Sverigedemokraternas politruker? Hemsk tanke, men knappast.

Som Böhm påpekar är det snarare det lilla främlingsfientliga partiet som är en obskyr och extrem företeelse i det svenska samhället. Om man ändå kan hitta någon gemensam nämnare och bärande tanke i vårt lands nutidshistoria så är det solidaritet, tolerans och respekt för människovärdet. Sverigedemokraterna avviker på alla de punkterna från "normen", men vi tolererar dem så länge de inte ger sig på oss som inte delar deras svart-vita och hatiska världsbild.

Projektion är ett begrepp inom freudiansk psykologi som handlar om att överföra svagheter på andra som man inte vill se hos sig själv. Extremhögerns fäblesse för att hetsa mot muslimer kan ses som ett utmärkt exempel på projektion i stor skala. Man anklagar muslimer för att vara intoleranta, och vill straffa dem genom att inte tolerera några uttryck för den muslimska tron. Man anklagar muslimer för att ha en dålig kvinnosyn, och tar sedan tillfället i akt att berätta hur mycket man hatar feminister. Man säger att muslimer förföljer homosexuella, och glömmer bort att de som utför hatbrott och hetsar mot HBT-samhället i vårt land är högerextremister. Listan kan göras längre.

Det är en rätt pervers ironi att det parti som skrämmer oss med hotet från de intoleranta främlingarna själva är det största hotet mot tolerans i vårt land. Men inte förvånande egentligen. Extremhögern och den religiösa fundamentalismen, av vilken kulör det nu må vara, har en historia av att spela varandra i händerna och vara varandras bästa vänner. Ska man förstå det samspelet måste man också titta på psykologin bakom. För om man bara försöker analysera de politiska argumenten blir man inte mycket klokare.

DN har också en ledare idag på temat, som handlar om hur det danska samhället blivit alltmer intolerant, just eftersom extremhögern samspelar med religiöst intoleranta krafter. Varje incident används av extremhögern som en anledning att kräva mer repression, mer intolerans och mer institutionell rasism. På så sätt formar våra egna intoleranta och extrema rörelser om våra samhällen i sin egen avbild, genom att spela på vår rädsla.

(En annan högintressant artikel om politisk psykologi, som tar sig en titt på det proggressiva psyket, hittade jag på Alternet häromdagen. Den handlar om amerikanska förhållanden, men är intressant för en svensk också. Är vänstern för desillusionerad och deprimerad för att i dagsläget kunna kämpa effektivt? Det frågar sig psykologen Bruce E Levine, och får ett svar av aktivisten Les Leopold, som väl bäst kan sammanfattas som "dont mourn, organize!".)

Kommentarer

  • Sven Johansson säger:

    Under 1400 år har c:a 270 miljoner icketroende blivit mördade av Muslimska jihadister.



    Islam har redan utplånat det kristna mellanöstern och det kristna Nordafrika. Man uppskattar att upp emot 60 miljoner kristna fått sätta livet till under denna erövring.



    Även 80 miljoner Hinduer har mördats, vilket är hälften av alla världens Hinduer.



    Islam upplevs fortfarande av många som en utrotelsemaskin med ett enda mål. Att få hela världen konverterad, och deras sätt att göra det på är med våld.



    Av alla världens konflikter så står faktiskt minst 90% av kamp mellan muslimer och andra eller mot varandra.



    Islamofobin - som det numera alltid brukar heta - har kanske sina historiska skäl..?

    2010-01-10 | 17:33:23
  • Amanda Svalin säger:

    Sven Johansson generaliserar. Under religionskrigen på medeltiden gjorde både kristna och muslimer sig skyldga till att utrota varandra så ingen sida var speciellt oskyldig vilket du verkar tro i din enfald. Läs historia så ska du få se hur fel du har.

    2010-01-10 | 18:40:10
    Bloggadress: http://lilithsvalin.wordpress.com
  • homopoliticus säger:

    Sven:



    Låt mig gissa, du har läst dom där tramssiffrorna på nån "invandringskritisk" hemsida med blågula dekorationer?



    Du vet väl antagligen inte om det men det finns kristna i såväl mellanöstern som i Nordafrika, rätt många också. Islam har en väl dokumenterad historia av mer tolerant samlevnad med både kristendom och judendom på de platser där islam varit dominerande, än vice versa.



    Inte minst vi i Europa fick uppleva det under den tid som Iberiska halvön var muslimskt territorium, vilket innebar en mindre guldålder för regionen, som sedan ändades när de kristna tog tillbaks de muslimska småkungadömena och terroriserade både muslimer och judar.



    Man behöver inte gå tillbaks till de medeltida korstågen för exempel på hur kristna härjat i muslimska länder, USA är för tillfället inbegripet i inte mindre än fem anfallskrig i muslimska länder där civila dör som flugor. En dryg miljon fick sätta livet till i Irak, de flesta civila. Den senaste nyheten från Afghanistan var att amerikanska styrkor genomfört en regelrätt avrättning av afghanska skolbarn, den yngsta elva år.



    Att sitta och fabulera ihop påståenden om muslimer som du gör men inte säga ett knyst om hur saker verkligen ligger till, vilka som är angripare och vilka som är offer, är att göra sig till medlöpare till det pågående barbariet.

    2010-01-10 | 19:05:54
  • Magnus säger:

    Mycket bra inlägg som jag länkat till från min sida.

    2010-01-11 | 10:47:35
    Bloggadress: http://dynamiskaspiralen.blogspot.com/
  • homopoliticus säger:

    Tackar Magnus, intressant inlägg på din blogg med!

    2010-01-11 | 12:39:55
  • Roger Svensson säger:

    Den här typen av inlägg ger ju snarast Sd stöd för sin sak än tvärtom! Att sitta och spekulerar om meningsmotståndares ”psykologi” ger ju intrycket av att man saknar fakta och logiskt hållbara argument att bemöta med och då i sin desperation måste hänge sig åt denna typ av resonemang som om det gällde vilken annan politisk fråga som helst, t.ex. skattepolitik, direkt skulle avfärdas som rent oseriöst trams!



    Sd har allt att vinna politiskt på att prata om svensk kultur eftersom deras motståndare uppenbarligen har väldigt svårt att bemöta detta och förlorar på att försöka då de framstår som något av nedanstående:

    1. Kulturförnekare: Det finns inget som heter svensk kultur, däremot finns det naturligtvis somalisk, kurdisk, persisk kultur osv. och det, mina vänner, är fina grejer det!

    2. Kulturföraktare: Den svenska kulturen är så tråkig och inskränkt och har allt att vinna på att lära sig av de mer högstående kulturerna som råder i tredje världens mest underutvecklade länder.

    3. Kulturrelativister: Den svenska kulturen skall absolut inte utgöra någon norm i det svenska samhället och man måste tolerera och respektera om invandrare vill leva enligt den kultur som råder i hemlandet. Vilka är egentligen VI att sätta oss till doms över t.ex. hederskulturella yttringar från Mellanöstern?



    Är ju eller ingen motsättning mellan att kritisera Islam och att inte okritiskt stödja vänsterns kulturmarxistiska definitioner av ”tolerans”. Man kan ju mycket väl anse att homosexualitet skall vara legalt i strid mot islamiska sharialagar utan att för den skull stödja förslag alla förslag från ”HBT-lobbyn”, man kan också anse att lagstiftningen ingen skall göra skillnad på kvinnor och män, vilket islamiska sharialagar gör, och samtidigt ta avstånd från radikalfeministiska flumteorier osv.

    2010-01-11 | 14:15:47
  • homopoliticus säger:

    Du verkar ju ha svalt den högerextrema svadan med hull och hår redan, så det är väl kanske inte så förvånande att du till och med i mitt inlägg hittar fler belägg för att de har rätt.



    Jag länkar för övrigt till ett annat försök att blanda in psykologisk analys i politiken i sista stycket, men där är det vänstern som analyseras. Får det dig att tycka att vänstern har rätt?



    Jag har för övrigt skrivit rätt mycket om SD tidigare, med andra infallsvinklar. Att vi skulle ha svårt att bemöta deras politik, i den mån det alls finns något att bemöta, är trams.



    Dina tre försök till karaktäriseringar av partiets motståndare ser jag som rena straw men. Vem tycker så egentligen? Återigen den här rädslan för det komplicerade och oviljan att ta till sig resonemang på en nivå som hotar den egna svart-vita världsbilden.



    Och för att bevisa min poäng så avslutar du med att försöka skrämmas lite med sharialagar. Som om det vore ett skvatt relevant. Jag är inte oroad över att sharialagar ska införas i Sverige, och det borde inte någon människa med huvudet fastskruvat vara. Däremot är jag oroad över ökningen av hatbrott med högerextrem bakgrund de senaste åren, som bland annat drabbar "HBT-lobbyn" som de homosexuella föraktfullt brukar kallas av SD och anhang, och tydligen dig med.



    Sen är jag lite nyfiken på hur du definierar "vänsterns kulturmarxistiska definitioner av tolerans".

    2010-01-11 | 14:46:20
  • Roger Svensson säger:

    Nu var det du själv som skrev att det var ”berättigat” att psykologisera över sina meningsmotståndare. Den typen av ”argumentation” har inte i en seriös debatt att göra, oavsett om det gäller vänster- eller Sd-sympatisörer.



    Vad jag hävdade var att Sd har allt att vinna politiskt/taktiskt på att prata om svensk kultur eftersom deras motståndare, i sina försök att bemöta dem, för många lätt framstår som att tillhöra någon av de kategorier jag beskrev (oavsett hur ”komplex” världsbild dessa har eller i alla fall anser sig ha). På samma sätta använder ju för övrigt vänstern begrepp som ”solidaritet och rättvisa”, liberaler begreppet ”frihet” osv. Dessa begrepp har knappast eller har någon entydig vetenskaplig definition!



    Varför skulle det inte vara relevant att ta upp sharia-lagar när det gäller islam? Har de inte med varandra att göra? Vad du är ”rädd” för är ju din subjektiva uppfattning, nu kan man dock knappast hävda att höger- eller vänsterrörelser som förespråkar/använder våld som politisk metod utgör något annat än ett rent polisiärt problem i de allra flesta länder och deras våldsdåd är dessutom oftast selektiva och inte något som riskerar drabba vem som helst. Däremot så är ju islamismen den totalitära ideologi som numer växer och utgör ett högst konkret hot i ett flertal länder och den urskiljningslösa terror de bedriver är ett hot mot i princip alla.



    Med "vänsterns kulturmarxistiska definitioner av tolerans" avsåg jag Frankfurtskolans Herbert Marcuses ”befriande tolerans” som han beskrev som intolerans för allting som kommer från högern och tolerans för allting som kommer från vänstern.

    2010-01-11 | 16:32:48
  • homopoliticus säger:

    Öh, ja, jag förklarar också varför jag tycker att det är berättigat att anlägga en psykologisk vinkel, som Böhm gör. Därför att rasism mer är en irrationell känsla, än en lätt definierbar ideologi.



    Jag tror inte att det faktum att man försöker förstå SD i en sån kontext hjälper dem. Jag tror inte de flesta som kan tänkas köpa deras budskap överhuvudtaget bryr sig. Det brukar ju vara så med psykologi att de som skulle ha störst nytta av lite assisterad självinsikt är de som är minst intresserade av att bli hjälpta.



    Och jag upprepar att dina kategoriserningar mest ser ut som straw men i mina ögon. Klart att man kan få en meningsmotståndare att låta korkad om man tillskriver den en massa plattityder och hemsnickrade absurditeter. Jag har aldrig hört någon exempelvis hävda att vi måste vända bort blicken från bort begågna av invandrare för att de skulle vara ett uttryck för deras kultur, och du gör dig själv rätt löjlig genom att påstå sånt.



    Jag skriver själv om kultur, såväl svensk som annan, att den är svårdefinierbar och i ständig förändring, men om man kan nagla fast några gemensamma nämnare överhuvudtaget så är det knappast de värderingar som extremhögern står för. Tvärtom är ett intolerant, irrationellt och främlingsfientigt parti så otypiskt och osvenskt man kan tänka sig.



    Vad jag är rädd för är min subjektiva uppfattnign skriver du, men verkar helt oförmögen att ta till dig poängen: sharialagar är inte ett problem i Sverige. De högerextrema hatbrotten, vår hemsnickrade form av intolerans som inte skiljer sig så värst från fundamentalistisk religion ÄR ett verkligt problem. SÄPO menar till exempel att den farligaste extremistgruppen i Sverige är Svenska Motståndsrörelsen. Är de också subjektiva? Eller är det du som har svårt att ta till dig fakta som slår in en kil i dina förutfattade meningar om att muslimerna är alla problems urmoder?



    Sen har jag inte läst Marcuse, men en snabb googling ger vid handen att du gör ett ungefär lika dåligt jobb med att beskriva hans idé som med att försöka beskriva Sverigedemokraternas motståndare. Och att tro att hans teori skulle vara vägledande för vänstern, hur du nu definierar den, är bara förvirrat.

    2010-01-11 | 18:19:24
  • Roger Svensson säger:

    Så enligt dig är det alltså seriöst att avvisa fakta och argument från ”rasister”, vilket man får anta innefattar i princip alla som förespråkar en restriktivare invandringspolitik och/eller inte bekänner sig till den mångkulturella ideologin, eftersom de ju då, per definition, lider av psykiska problem?



    På tal om mina ”plattityder” om svensk kultur så kan jag i alla fall knappast se hur du lyckades vederlägga dessa med DINA allmänhumanistiska plattityder om att svensk kultur skulle kännetecknas av ”solidaritet, tolerans och respekt” (plattityder som knappast eller håller för en närmare granskning …)



    Ja, naturligtvis är rörelser som SMR ett samhällsproblem ungefär som HA, OG och andra kriminella organisationer! Men varför skulle man därför avstå från att kritisera och diskutera islam?



    Nu var det inte jag som beskrev det kulturmarxistiska begreppet ”befriande tolerans” utan det var den definition som Marcuse själv angav. Men har du efter ditt googlande hittat en bättre så varsågod att presentera den! När det gäller kulturmarxistiska teorier så kan man nog säga att dessa är det centrala för dagens svenska vänster. Det är ju väldigt lite knutna nävar, klasskamp och ”krossa kapitalet” och väldigt mycket ”mångkultur”, radikalfeminism, HBTq-frågor samt allmänt vurmande för mer eller mindre aparta minoriteter …

    2010-01-12 | 16:54:54
  • homopoliticus säger:

    Nej, jag vore glad om du också avstod från att försöka göra en straw man av mina ståndpunkter, utan istället utgick från vad jag skrev, utan omtolkningar. Jag tycker att man BÅDE ska bemöta rasistiska argument, som jag gör, i de fall det finns några argument som kan bemötas, till skillnad från rena känsloyttringar och vädrande av allmänna frustrationer.



    Det finns ingen motsättning mellan att argumentera politiskt och också försöka förstå sin motståndare på det psykologiska planet, tvärtom skulle jag påstå att de kompletterar varandra. Och att det är det enda förhållningssätt som är fruktbart när man står inför i grunden irrationella politiska rörelser som rasismen och högerextremismen.



    "Dina plattityder om svensk kultur" har inte jag nämt, däremot dina försök till att tillskriva dina meningsmotståndare åsikter som ska få dem att se löjliga ut. Vad jag minns har du inte ens försökt definiera vad svensk kultur skulle vara, däremot är du inte överens med mig om att tolerans, solidaritet och respekt för människovärdet skulle vara minsta gemensamma nämnare i vårt samhälle. Det återstår väl för dig att förklara varför då Sverige utmärkt sig så tydligt som ett land som håller dessa värderingar högt.



    Sen har jag personligen svårt att se någon motsättning mellan klasskamp och kritik av kapitalism å ena sidan och kamp för minoriteters lika värde och lika rättigheter å andra. Om det gör mig till "kulturmarxist" i Herbert Marcuses anda så har jag inga problem med det. Jag är till och med beredd att tolerera den mest "aparta minoriteten" av dem alla, den främlingsfientliga extremhögern, så länge de låter bli att hetsa mot andra minoriteter för att försöka höja sin egen status, avstår från våld och accepterar de demokratiska spelreglerna.



    2010-01-13 | 10:56:36
Kommentera inlägget här:







Twingly Blog Search link:http://homopoliticus.blogg.se/ sort:published


Netroots - Socialdemokraterna



Politik bloggar