Efter en rätt galen höst där självutnämnda representanter för "verklighetens folk" tävlade om att fördöma Anna Odell och andra konstfackstudenter för oansvarigt beteende och sensationslystnad så har nu äntligen "verklighetens folk" och "verklighetens politiker" hittat en formel för acceptabelt konstnärsskap. Lars Vilks är högerns, speciellt den främlingsfientliga falangens, yttrandefrihetshjälte.

Samhällsnyttig och berömvärd konst är uppenbarligen den som säger det vi redan visste; att en del religiösa människor blir förbannade om man kränker deras symboler. En liten minoritet blir till och med militanta och  våldsamma.

Vilks kan känna sig nöjd: Hans taffliga provokation har  gett önskat resultat. Han är på allas läppar! Jag har inte läst Vilks bok "Hur man blir samtidskonstnär på tre dagar", men frågan är om man behöver det efter att ha sett honom praktisera sina teorier. Bokia sammanfattar: "Förr tog det lång tid att bli konstnär. Det krävdes lång teknikträning för att lära sig att skapa konsten med stort K. Idag har det blivit betydligt enklare. På tre dagar kan man installera sig som samtidskonstnär om man följer de råd och anvisningar som författarna ger."

Att dunka på muslimer med en provokation för provokationens skull, är det kanske det konstfackstudenterna borde lära sig? Stryk fördomar medhårs! Häng ut en etnisk, religiös eller sexuell minoritet! Använd gärna mycket blått och gult! Rita söta bilder på rågblonda barn och kungahuset!

Bra politisk konst tar parti för de svaga och utsatta. Anna Odells verk, vad man än anser om det, beskrev en skärva av verkligheten som den upplevs av de allra sköraste, de psykiskt sjuka. Vem tar Lars Vilks parti för? Muslimerna anser han sig ha rätt att uppfostra. I Aftonbladet säger han "Du kan inte angripa islam och indirekt muslimer eftersom de, i likhet med vänstern, är emot USA." Den sortens rättshaveristiskt skitsnack förknippar jag snarast med kommentarsfält söndertrollade av extremhögern. Andreas Malm serverar oss en del annan Vilksiania, också i Aftonbladet, och passar på att påpeka att yttrandefriheten faktiskt har några riktiga martyrer i Sverige. Människor som mördats av den rasistiska extremhögern för att de vågade stå upp för antirasism och solidaritet. Dessa människor ger jag den respekt som jag inte anser Lars Vilks förtjänat med sina hundar och sina konstiga uttalanden om muslimer. Yttrandefriheten är en absolut rättighet. Men det innebär ju inte att vi inte kan dra osmickrande slutsatser om en person baserat på hur han använder denna absoluta rättighet!

(Och som ett brev på posten kommer såklart kraven på att muslimer ska "ta avstånd" från sju galningars mordplaner. För det är ju inte självklart att muslimer är emot mord, sådär rent allmänt, som människor brukar vara? Låt mig gissa att de som kräver detta inte kommer att utsättas för den sortens massmediala drev som Ilmar Reepalu fick smaka på efter att han sagt att Malmös judar borde ta avstånd från Israels slakt på civila i Gaza.)

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om Jihad Jane, Lars Vilks, Rondellhunden, Rasism, Yttrandefrihet