Vänstern måste lämna ett Robin Hood-avtryck

Det låter som att vänsterpartiets pågående kongress är en förvirrande tillställning - för journalisterna. Vänsterpartistiska kongresser brukar ju annars vara mums för media, som älskar rejäla politiska holmgångar. Nu lyser de gamla konflikterna med sin frånvaro, så media får vända på alla stenar i jakten på nya.

SvD slår till exempel upp vänsterpartiets "högervridning"
stort. Men logiken brister. Att man kompromissat i en budgetmotion innebär inte nödvändigtvis att man övergett sina ståndpunkter. Vänsterpartiet kan återkomma inför nästa budget, när det ekonomiska läget stabiliserat sig, med förslag på fler och mer substansiella skattehöjningar med omfördelande profil. Det är politiskt nödvändigt för vänstern att en regeringsmedverkan faktiskt lämnar ett Robin Hood-avtryck på det svenska samhället. Under den borgerliga regeringen har klassklyftorna vuxit rekordsnabbt. Den utvecklingen måste vänsterpartiet vända.

Men det ju inte skattehöjningar i sig som är målet.
Vänstern bör formulera några viktiga mål på vägen mot ett mer rättvist samhälle: det kan vara full sysselsättning, att utrota barnfattigdomen, omvandla deltider och vikariat i den offentliga sektorn till heltider, höjda löner i kvinnoyrken, en tandvårdsreform, eller varför inte sex timmars arbetsdag? När de politiska målen är formulerade ser man hur mycket de kostar, hur mycket skatterna kan behöva höjas och vilka som har råd att betala lite extra för allas gemensamma bästa. Gör man tvärtom så blir det rätt abstrakt.

Men såklart kan man inte lova guld och gröna skogar och allt smör i Småland i en enda budget, eller ens för en mandatperiod. Speciellt inte i en lågkonjunktur. Förslaget till valplattform gör en rätt vettig prioritering av vilka frågor som partiet ska satsa på de kommande fyra åren.

Speciellt glad är jag över att partiet tar integritetsfrågorna på allvar.
Piratpartiet körde visst fast i Brysselgeggan och verkar vara uträknade på förhand inför årets val. Något parti i den svenska riksdagen måste vara en garant för att storebrorssamhället, som den borgerliga regeringen gett nya monstruösa befogenheter, inte tillåts svälla ytterligare utan tvärtom rullas tillbaka. Och vilka är mer lämpade att utföra den uppgiften än det parti som under större delen av sin historia avlyssnats, trakasserats och åsiktsregistrerats av SÄPO och IB?

Jag är för min del inte orolig över någon högervridning.
Vänsterpartiet är ett klokt parti med en stark ideologisk självkänsla. Däremot är jag orolig över att man, som på 90-talet, ska fintas bort i förhandlingarna med sossarna och miljöpartiet. Sossarna är ju vana vid makt och är fortfarande ett väldigt stort och starkt parti. Och miljöpartiet är i många frågor ett borgerligt parti. När vänstern samarbetade med dem och Göran Perssons blev det lite av två slår den tredje. Trots vänsterpartiets valframgångar fick de knappast gehör för sina profilfrågor. Det kan man inte kosta på sig igen.


 

Bloggat: Jonas Sjöstedt, Politik & Poesi, In your face, Jens Holm


intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer

  • n säger:

    "ett Robin Hood-avtryck på det svenska samhället"



    Då får vänstern allt sluta beskatta låginkomsttagares arbete med mer än 50% (arbetsgivaravgifter, kommunal inkomstskatt och moms)...

    2010-05-08 | 14:19:04
  • homo politicus säger:

    Låginkmosttagare får ju ut mer än de betalar in till välfärdsystemet. Det har fortfarande omfördelande effekter, även om fyra års borgerligt styre trubbat av dem.



    Skatterna har sänkts, även för låginkomsttagare, vilket inte gjort Sverige till ett mer rättvist samhälle. Tvärtom är klasskillnaderna större än någonsin. Alltså krävs det en annan politik. De som har råd, över- och övre medelklassen, får allt se till att punga ut med lite mer till vår gemensamma välfärd.

    2010-05-08 | 14:26:15
  • n säger:

    Nej, låginkomsttagare får inte ut mer än de betalar in. Väldigt mycket resurser försvinner i byråkratin och genom ineffektiv användning / höga kostnader samt till olika projekt som inte alls har med grundläggande välfärd att göra (idrottsarenor, kultur och så vidare).



    För övrigt har Sverige en gini-koefficient för ägande på 0,9 - ägande / "rikedom" i Sverige är alltså ännu mer ojämlikt fördelat i Sverige än vad det är i USA (0,8).



    I Sverige kan man komma upp i en marginalbeskattning på 75% av sitt arbetes frukter utan att ha mer än en "medelklasslön" i inkomst. Hur hög marginalbeskattning tycker du är rimligt?

    2010-05-08 | 16:14:02
  • homo politicus säger:

    Jodå det får de visst det. Det är rent trams att säga att en massa pengar "försvinner in i byråkratin". Jämför med USA där en medelinkomsttagare kan få betala ut upp till hundratusen om året bara för den privata sjukvårdsförsäkingen. Där kan du snacka byråkrati för övrigt, ca en tredjedel av den privata vårdsektorns kostnader beräknas gå till pappersvändare utan anknytning till vårdverksamheten.



    Fördelen med offentliga välfärdslösningar är att man kan hoppa över flera led i byråkratin. Vi behöver inga försäkringsbyråkrater som ska sitta och räkna på om vi är kvalificerade till olika välfärdsfunktioner som i USA, här får vi automatiskt dessa rättigheter som medborgare.



    Att Sverige skulle vara ett land med mer orättvis fördelning av resurserna än USA lät ju rätt bisarrt, även efter 4 år av borgerlig regering. Som man lätt kan googla fram stämmer det inte heller, USA är fortfarande markant mer orättvist än Sverige åtminstone så långt man kan uttyda av det här diagrammet:



    http://en.wikipedia.org/wiki/File:Gini_since_WWII.svg



    Det är såklart bland annat en följd av att vi i Sverige har ett välfärdsystem finansierat av höga skatter, där de som har mest får betala mest. Och en arbetsmarknad där relativt starka fackföreningar sett till att hålla lönerna uppe och villkoren för arbetstagarna goda.



    Jag tycker som du kan ser om du läser mitt inlägg inte att det är väsentligt att nå den ena eller andra skattenivån. Snarare är frågan: vilka politiska mål är prioriterade, och vilka resurser behöver vi för att nå dem? Exempelvis en återgång till full sysselsättning kan kräva höjda skatter för de i de högre inkomstlägena. Pengar som sedan kan användas för att återanställa i offentlig sektor, starta nya statliga företag i framtidsbranscher, eller för den delen ge skatterabatter till företag som nyanställer som i den rödgröna budgeten. Nu betalar sig ju visserligen den största delen av såna jobbsatsningar genom multiplikatoreffekter, men åtminstone i första omgången kan vi ju se det som en kostnad.



    2010-05-08 | 16:42:12
  • n säger:

    Angående gini:

    Nej, mitt påstående stämmer - jag pratade nämligen om ägande/rikedom ("wealth") och inte inkomster, vilket är den graf som du hänvisar till. För inkomster har Sverige, som du påpekar, helt riktigt en väldigt låg gini-koefficient; för rikedomsfördelningen är Sverige mindre jämlikt än USA (0,9 mot 0,8).



    Wikipedia: "For example, Sweden has a low Gini coefficient for income distribution but a high Gini coefficient for wealth"



    http://www.newgeography.com/content/001543-is-sweden-a-false-utopia

    "Instead of building capital, Swedes go into debt: 27 percent of Swedish households in fact have more debts than wealth, compared to between 16 and 19 percent in the US. With middle class wealth formation being held back by high taxes, Sweden has ironically developed a more unequal wealth distribution than the US. The Gini coefficient for ownership is almost 0.9 in Sweden, compared to slightly above 0.8 in the US."



    http://www.lisproject.org/lws/introduction/finalconf/06.1 Davies-Sandstrom-Shorrocks-Wolff.pdf

    "For most countries the bottom

    decile of wealth holders is reported as having positive net wealth, but in Sweden the bottom half

    of the distribution collectively has more debts than assets."

    2010-05-09 | 16:05:46
  • homo politicus säger:

    OK. Men om det är din principiella kritik av den svenska modellen att medelklassen har tagit för stora lån på sina fina bostadsrätter i Stockholms innerstad - för jag gissar att det är där som den huvudsakliga förklaringen till "skuldbördan" ligger - så måste jag säga att den väger rätt lätt jämfört med alla fördelar med ett välfärdssamhälle av vår modell.



    Inte för att jag heller principiellt tycker att det är bra att folk tvingas låna upp över öronen av banken för att kunna få en bostad, men det kunde ju också ha lösts henom lite gammal hederlig offentlig investering i nya lägenheter, istället för att slå sönder allmännyttan och hålla tummarna för att bostadsbristen skulle lösa sig av sig själv.



    Det fina med att lägga så många trygghets- och välfärdsfunktioner på det offentliga, skattesubventionerade som vi gör i Sverige är ju också att man som individ faktiskt inte behöver spara i någon större utsträckning än till de egna nöjena. Tillhör man lägre medelklass och inte sparar i Sverige så kan man nog se fram emot en betydligt ljusare framtid än motsvarande lägre medelklass i USA, där eget privat sparande är helt nödvändigt, eftersom de sociala skyddsnäten är så grovmaskiga. Den sociala rörligheten är också mindre i USA, fattiga blir vid sin läst, trots allt snack om den amerikanska drömmen. Och fattigdomen var redan innan den senaste kapitalistiska krisen oroväckande stor.

    2010-05-09 | 16:54:39
  • N säger:

    Nej, min kritik ligger i att folk får så lite över att de inte har råd att spara och bygga upp personlig "wealth" (plus att redan den lägst avlönade låginkomsttagaren förlorar hälften av sitt arbetes frukter genom arbetsgivaravgiften på 33% och konsumtionsskatter som utgör mer än 20% av den lågavlönades konsumtion).



    Tittar du i dokumentet i den andra länken (i föregående inlägget; obs. att länken måste kopieras inklusive den olänkade texten fram till ".pdf" eftersom ett mellanrum ingår i adressen och därigenom avbröt blogg.se:s automatiska länkning) så kan du se en tabell över hur olika tio-percentiler av befolkningen ligger till rikedomsmässigt. Samtliga skikt under 50-60% har mer skulder än tillgångar.



    Vad gäller din teori om "medelklasslån" så tycker jag att den inte räcker till; dels därför att (som sagt ovan) även "underklassen" är ordentligt belånad, dels därför att om man tar ett lån för att köpa någonting (en bostadsrätt) så blir nettorikedomen fortfarande 0 eftersom den köpta tillgången kan antagas ha samma värde som lånet man tog för att köpa den... det som ses i statistiken kan således tolkas som låntagande för att få tillvaron att gå ihop.



    Det är för övrigt intressant att notera att andelen fattiga Sverige-svenskar är lika hög som andelen USA-svenskar (ättlingar till de svenska utvandrarna), samtidigt som den sistnämnda gruppen i genomsnitt åtnjuter ett klart högre materiellt välstånd...

    2010-05-09 | 18:06:04
  • homopoliticus säger:

    Får "folk" inget över efter skatt, eller väljer de att inte spara, utan istället konsumera eller ta dyra bostadslån som sedan slukar en stor del av den disponibla inkomsten? Tittar man på vilka områden som är mest skuldsatta så visar det sig ju att det är de rikaste, Danderyd toppar ligan har jag för mig. Har "folk" i flotta Danderyd inte heller någonsin en krona över till sparande, eller är det helt enkelt så att sparande inte är en svensk dygd, ens för de snorrika?



    Som sagt är det inte oväsentligt i sammanhanget att vi har starka offentliga trygghetssystem och försäkringar som fyller en del av den roll som sparande fyller i länder där tryggheten är privatiserad, så att säga.



    Men å andra sidan, om du nu är bekymrad över att vi har för lite kronor att slänga runt efter skatt, varför inte fokusera på roten till det onda? Det vi betalar in i skatt får vi trots allt tillbaka förr eller senare under vår levnad. Den delen av vårt arbete som går till kapitalisten däremot...



    Företagens vinster har gått spikrakt uppåt en lång period nu, medan de anställdas löner hållits nere. Samma tendens som i USA, och slutresultatet har också blivit detsamma; en snabb följd spekulativa bubblor som blåses upp när företagen försöker placera sitt kapital och göra än störe vinster. Luftslottsekonomi på bekostnad av realekonomin. En effekt av att arbetets ställning försvagats rätt rejält gentemot kapitalets. Låt mig gissa att du inte är lika ivrig att diskutera den delen av "arbetets frukter" som går direkt till kapitalisten som du är åt arbetsgivaravgifterna (som går till våra framtida pensioner). Eller?



    Kan inte öppna det andra dokumentet du länkade till, men läste den första artikeln. Det samband du nämner är väl en ren slump, inte minst med tanke på att parametrarna för fattigdom är olika de två länderna emellan. Däremot ligger det säkert något i att svenskarna klarat sig bra i USA. Som tillhörande den vita majoritetsbefolkningen med rötter långt tillbaka har de ju också en stark ställning i förhållande till mer senkommande minoriteter.



    2010-05-09 | 20:38:19

Kommentera inlägget här:







Twingly Blog Search link:http://homopoliticus.blogg.se/ sort:published


Netroots - Socialdemokraterna



Politik bloggar