Det låter som att vänsterpartiets pågående kongress är en förvirrande tillställning - för journalisterna. Vänsterpartistiska kongresser brukar ju annars vara mums för media, som älskar rejäla politiska holmgångar. Nu lyser de gamla konflikterna med sin frånvaro, så media får vända på alla stenar i jakten på nya.

SvD slår till exempel upp vänsterpartiets "högervridning" stort. Men logiken brister. Att man kompromissat i en budgetmotion innebär inte nödvändigtvis att man övergett sina ståndpunkter. Vänsterpartiet kan återkomma inför nästa budget, när det ekonomiska läget stabiliserat sig, med förslag på fler och mer substansiella skattehöjningar med omfördelande profil. Det är politiskt nödvändigt för vänstern att en regeringsmedverkan faktiskt lämnar ett Robin Hood-avtryck på det svenska samhället. Under den borgerliga regeringen har klassklyftorna vuxit rekordsnabbt. Den utvecklingen måste vänsterpartiet vända.

Men det ju inte skattehöjningar i sig som är målet. Vänstern bör formulera några viktiga mål på vägen mot ett mer rättvist samhälle: det kan vara full sysselsättning, att utrota barnfattigdomen, omvandla deltider och vikariat i den offentliga sektorn till heltider, höjda löner i kvinnoyrken, en tandvårdsreform, eller varför inte sex timmars arbetsdag? När de politiska målen är formulerade ser man hur mycket de kostar, hur mycket skatterna kan behöva höjas och vilka som har råd att betala lite extra för allas gemensamma bästa. Gör man tvärtom så blir det rätt abstrakt.

Men såklart kan man inte lova guld och gröna skogar och allt smör i Småland i en enda budget, eller ens för en mandatperiod. Speciellt inte i en lågkonjunktur. Förslaget till valplattform gör en rätt vettig prioritering av vilka frågor som partiet ska satsa på de kommande fyra åren.

Speciellt glad är jag över att partiet tar integritetsfrågorna på allvar. Piratpartiet körde visst fast i Brysselgeggan och verkar vara uträknade på förhand inför årets val. Något parti i den svenska riksdagen måste vara en garant för att storebrorssamhället, som den borgerliga regeringen gett nya monstruösa befogenheter, inte tillåts svälla ytterligare utan tvärtom rullas tillbaka. Och vilka är mer lämpade att utföra den uppgiften än det parti som under större delen av sin historia avlyssnats, trakasserats och åsiktsregistrerats av SÄPO och IB?

Jag är för min del inte orolig över någon högervridning. Vänsterpartiet är ett klokt parti med en stark ideologisk självkänsla. Däremot är jag orolig över att man, som på 90-talet, ska fintas bort i förhandlingarna med sossarna och miljöpartiet. Sossarna är ju vana vid makt och är fortfarande ett väldigt stort och starkt parti. Och miljöpartiet är i många frågor ett borgerligt parti. När vänstern samarbetade med dem och Göran Perssons blev det lite av två slår den tredje. Trots vänsterpartiets valframgångar fick de knappast gehör för sina profilfrågor. Det kan man inte kosta på sig igen.

Bloggat: Jonas Sjöstedt, Politik & Poesi, In your face, Jens Holm

intressant.se