"Euron ska koka löntagarna till mos"
Det börjar äntligen komma lite reaktioner mot den sanslöst vridna rapporteringen från Grekland. Olle Svenning i AB:
"Mediernas utsända har, från sina prydliga hotellbalkonger, blickat ut över Aten och ställt diagnosen: Grekerna består av arbetsskygga skattefifflare som regelmässigt tar ut furstliga pensioner, innan de fyllt femtio. Rekommendationen är klar: Kläm åt dem alla - skeppsredare, korrupta högerpolitiker, småföretagare och arbetare. "Tabloid rasism", säger Europafackets ledare John Monks om den sortens rapportering. Grekiska arbetare har EU:s längsta arbetstid, deras produktivitet har under det senaste decenniet legat klart över tyskarnas."
Men vissa klarar sig såklart alltid. Svenning påpekar att finanskapitalisterna är fullt upptagna med att flytta miljarder över gränsen till tryggare hamnar. Finansbläckfisken Goldman Sachs har sina tentakler i varje syltburk. I Grekland tjänade de en hacka på att hjälpa landets högerregering dölja sina skulder med kreativ bokföring. När fusket sedan avslöjades passade firman på att tjäna en hacka till genom att spekulera mot den grekiska valutan.
Också i AB skriver Dan Josefssson:
"Den tyske ekonomen och tidigare chefen för Bundesbank Hans Tietmeyer sa inför sjösättandet av EMU att valutaunionen var som en "tryckkokare utan säkerhetsventiler". När möjligheten att devalvera sig ur kostnadskriser försvunnit skulle "fackliga och sociala rättigheter kokas mjuka - eller till mos". Med sitt prat om lata greker vill Svenska EMU-vänner nu hindra oss att se att Greklands kris perfekt illustrerar Tietmeyers tes. Grekerna sitter instängda i tryckkokaren, och det är EMU:s konstruktion som fört dem dit."
Men medan europeiska mainstreammedia moraliserar 
över "lata greker" så diskuterar ekonomerna i andra världsdelar krisen för euron. Det som är för hädiskt för att yttras inom EU sägs högt av två nobelpristagare i USA: Paul Krugman spår att Grekland tvingas lämna EU, Joseph Stiglitz tippar på att Tyskland bryter sig ur.
Ekonomen Rickard Wolff fokuserar på Greklands ovilja att beskatta de rika. Som påpekas på flera håll är den grekiska staten snarare underdimensionerad än överdimensionerad, och Grekland är ett av EUs fattigaste länder. Men ett fattigt land med många rika och en skattesmitande borgarklass som belönats med diverse privilegier som tack för sitt stöd till de politiska klanerna som styrt landet.
Bloggaren Biology & Politics noterar som jag det osmakliga i att media nu släpar fram "nationalekonomen och Östeuropakännaren" Anders Åslund, som har mycket på sitt rymliga samvete, som någon slags auktoritet. Hur många staters ekonomiska kollaps måste man vara medskyldig till innan glorian halkar på sned?
Flera skribenter drar paralleller till svältkursekonomin på 20- och 30-talet. Den som gav oss en Adolf 
Hitler i Tyskland och en fascistisk våg som svepte över hela världen. Lärdomen från andra världskriget var att man inte ska tvinga stater att spara sig till döds. Men svältkursekonomin gjorde comeback på 80-talet i form av nyliberalism, och det är nyliberalismens misslyckade teorier som nu tvingar in Grekland i en dödsspiral, där nedskärningar och lönesänkningar ytterligare spär på en redan allvarlig ekonomisk kris. Det är svårt att undgå att notera att det nu är järnhandskarna som plockas fram, när det är länder som krisar. När det var banker och finansvalpar som fick oreda i räkenskaperna var det silkesvantar och ingen ände på nollorna i räddningspaketen. Och väldigt låga krav på motprestationer.
DN 1, 2, 3, 4, 5, AB 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2, 3, Exp 1, 2, 3,
Richard Warlenius om nyliberalernas försök att rädda sin heder
